När hon somnar i min famn…
…det är helt magiskt! Då känner jag att jag inte kan vara helt fel ändå. När jag ser henne sova så rofyllt i mina armar, så tryggt och lugnt, så fullkomligt tillfreds – då måste jag göra något rätt. (mer …)
Knodden = Alexis
(Onsdag 13/1)
Jag har gått länge och väl och funderat på vad jag skulle skriva i det här inlägget. Alexis är 11 dagar gammal och rätt ord har ännu inte funnit sig.
Vi har en Alexis! Och hon är underbar! Och vi är så jävla lyckliga!
Jävligt bra början faktiskt… 🙂
Men sen då? Skriver jag om förlossningen, om dagarna efteråt (som faktiskt blir fler och fler ju längre jag väntar med att skriva…), om amningen? Vad fokuserar jag på i första inlägget?
Hur fokuserar jag på någon enskild sak av alla miljontals som farit genom huvudet senaste veckan?!
Alexis är given att skriva om. Men henne hade jag kunnat skriva precis hur mycket som helst om redan! Jag känner ett sådant enormt behov av att dokumentera varenda sekund av hennes liv. Så blir det naturligtvis inte, och jag blir inte knäpp (-are) för det. Men hade jag kunnat… 😉
Kameran i telefonen har blivit min nya bästa vän! (mer …)
Tre dagar kvar alltså… (39+3)
Alltså… Egentligen – om man ska vara sådär kinkig och korrekt som vi tycker om att vara – så sker ju bara cirka fem procent av alla födslar på självaste BF. Så det där med tre dagar… Ja, det är väl inte så jättesannolikt. Men det är något att utgå ifrån. Och det är helt omöjligt att slå huvudet runt. Om 3 dagar (+-n) blir jag mamma, Chrille pappa och VI föräldrar! Jag FÖRSTÅR BARA INTE! Den kan få för sig att vara klar i mig när som helst!
Nu har jag fullkomligt snöat in på stickningen något rent fördärvat. På julafton -sådärisistasekund- blev jag klar med tröjan till svärpäronens lillhund. Hade tråkigt igår så jag påbörjade en femtimmars-kofta till Knodden, idag var vi och införskaffade lite material så då kunde jag sätta igång med en grej jag tänkt göra till Chrille som har högre prio. Dessutom blev det garn så jag kan påbörja en dopklänning. Har hittat en så himla fin, lite otraditionell, dopklänning som jag ska göra. Åhh! Vill så gärna dela bild för den är så fin! Men nej, jag får hålla mig lite till. Vill ju inte spoila det roliga. 😉 (mer …)
39+0 Just about ready to pop!
[easy-image-collage id=1187]
Så… Det här talade våra telefoner om för oss idag. All den där tiden som skulle gå så långsamt har bara försvunnit. Poff! Jag vet inte ens vad jag ska säga om saken längre. Det känns så surrealistiskt alltihopa och jag har avverkat de få ord jag kan finna för att beskriva just hur på repeat flera otaliga gånger. Det kan braka lös precis vilken dag som helst nu och det är läskigt som fan! Men också oerhört spännande. Det ska bli så häftigt att få träffa den här lilla människan som vi gått och pratat med genom min mage. Få upptäcka om personligheten stämmer överens med det vi inbillat oss under slutet av graviditeten. 🙂 (mer …)
Åtta dagar kvar… tydligen… (38+5)
Fick världens – ja, inte panikanfall direkt – men något slags stressrelaterat anfall igår. Går in i babyappen och den stoltserar sådär oförskämt med att det ”bara är nio dagar kvar”. Whaaaat?!
Det känns fortfarande som att det är hur mycket tid kvar som helst – månader typ. Men nio dagar, nio dagar är ju imorgon jämfört! Är vi verkligen redo för det här – imorrn?! Och hur ska vi hinna alla 1000 saker vi tänkt göra innan?! De är naturligtvis inte så många egentligen men det känns så. Tänk er att ni ska få det där fina, fina besöket som ni faktiskt bryr er om med okristligt kort varsel och ni har ett mindre slott i storleksordning att städa och få ordning på. Rusa, rusa, rusa! Det är lite så det känns. Hur ska ”allt” någonsin hinna bli klart. Inte för att det egentligen finns något speciellt som verkligen behöver hinna bli klart mer. Men den där känslan av ”skynda, skynda, skynda” vilar över oss. A unrelenting sense of urgency. Eller ja, över mig åtminstone… (mer …)
Certifierade föräldrar! (38+2)
…Men vi fick inget diplom. 🙁 I torsdags var vi på sista föräldrautbildningen och vi var ju helt eniga om att avslutad utbildning kräver ett certifikat, en licensering, ett diplom…nånting! Men icke då. Vi fick varken eller. Fruktansvärd besvikelse!
I fredags plingade telefonen till igen. ”Du är nu i vecka 39.” Det är bokstavligen bara små, små dagar kvar och det börjar sakta men säkert sjunka in att vi inte vet vilken. Vi har ju BF på nyårsafton, men egentligen kan det ju hända när som helst nu. Det vet vi ju så klart redan. Men tanken har inte riktigt slagit rot än. Vi skulle kunna få åka in ikväll… Man känner sig sjukt maktlös inför den tanken. Att få ett BF-datum ger ju någon slags illusion av ett mått av kontroll i det hela. Men nu börjar det bli mer och mer påtagligt att det bara är båg. (mer …)
Näst sista besöket hos barnmorskan… (37+3)
Ja, det var idag alltså. Helt STÖRT! Under förutsättning att vi inte går över tiden förstås. Å ena sidan känns det som flera år sedan vi fotograferade gravtest och skickade till de Bästa, å andra sidan känns det som alldeles nyss vi var på vårt första besök hos Lena…
Chrille är borta sista övernattningen inatt och det märks att det är kort om tid kvar. Senaste veckan har vi planerat för det där sista. Knoddens väska är ju packad, men vi ska ju ha packning också är det tänkt. Sen installerade vi ju babyskyddet i bilen i dagarna, Chrille satte det där direkt – är man gift med en ingenjör så är man. 😉 Slutet på förra veckan ägnade jag åt att sy babynest och det blev så himla fint! Jag är toknöjd! Det blev en liten, liten miss som egentligen inte syns som jag går och stör mig på – men shhhh(!) jag ska inte prata mer om den för ni kommer mest troligt ändå inte upptäcka den. Vi skrev förlossningsbrev i helgen och nu sitter jag och googlar packningslistor till BB för att se om det kanske finns något smart vi inte tänkt på som andra haft särskild nytta av. Högst på listan än så länge verkar faktiskt mjukistoalettpapper ligga. (mer …)
Ooops… Jag bara råkade lite…
Chrille var ner till Ö-vik en sväng igår och idag. Jag passade på att få världens ryck att flytta verktygshyllan vi byggt upp i kontoret. Plocka ner verktyg och lådor, skruva ner hyllplan, flytta konsoler, skruva upp hyllplan på nytt och plocka upp alla verktyg och lådor. Det var så jäkla skönt att få bygga lite. Att göra något hemma som inte hade med bebis eller kläder eller disk att göra. Chrille var lite tjurig när han kom hem över att hans höggravida fru burit och byggt och haft sig. Men jag tog det så klart försiktigt och det var så jäkla skönt och det blev så jäkla bra! 🙂 (mer …)
Skötväskan är packad… har jag just gett Knodden lov att komma redan?!
Det känns lite så. Som att vi gett Knodd grönt ljus i och med att vi packat skötväskan. Men nej, nej! Du får allt bli därinne en månad till din lilla huligan!
Det var för övrigt lite antiklimaktiskt att packa den. Vi har gått och sagt att det vore klokt att få ur världen i en dryg veckas tid och när vi har pratat har det känts som världens jobb. Det ska ju med hur mycket som helst! Eller…? Jag började packa igår och körde ner en drös med blöjor så vi skulle ha för två dagars vistelse (om vi nu blir på BB så länge), och tvättlapparna och skötbädden jag tänkt ska vara i väskan alltid. Sen valde jag ut lite kläder; några bodysar, något par byxor till de benlösa bodysarna och ullkläder att dra över när vi åker hem. Sen gav jag mig efter nästa grej och fick tvärnita… Vad är nästa grej egentligen? Vad mer behöver Knodden ha med sig egentligen? Tja, ingenting. Nähä. Då slutar jag väl packa då’rå. Jag som trodde jag skulle hålla på en timme till… 😛 Nu ska bara vår väska packas. Men det får avvakta lite. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha med mig än och mitt klädförråd är för tillfället aningen begränsat eftersom min mage ska få plats i kläderna. 🙂 Jag vill gärna ha kläder att ha på mig fram tills dess också… 😛 (mer …)
Tiden bara flyger iväg!
Idag plingade telefonen. ”Du är nu i vecka 34” förkunnade den glatt. Alltså va? Var? När? Hur? Vem? Varför? Jag förstår inte! Jag har något i min mage som taget ur Constantine. Det sprattlar och vill UT! Men vad är det för någonting egentligen? Vi hoppas ju på ett barn, fast vad är DET då?
Vi var på bio igår mitt i veckan bara för att vi (fortfarande) kan och för en stund glömde jag helt bort att jag var gravid. Helt borta var det! Sen tog filmen slut och jag skulle resa mig upp… Det var som att de här nästan åtta månaderna hände på ett ögonblick där och då. Jag kommer inte att ha fattat att det här händer förrän jag ligger där med Knodden i famnen – och även då finns det risk att jag ifrågasätter om barnmorskorna verkligen inte bara stulit ungen från någon annan och att jag inte bara släppte världens dunderfis.
Filmen var iaf bra! Vi såg senaste Bond-filmen. Men så är jag sjukt förtjust i den nya tappningen Bond-filmer. De visade Star Wars-trailern i reklamen också. Jag har ju sett den en bunt gånger redan, men att se den på bioduken… fjärilarna i magen var på väg att tvinga ut Knoddis där och då så ivriga de blev! I’m so excited! Med lite tur hinner vi se även den på bio innan vi får sällskap.
På tal om fisar tror jag att ett visst djur skulle uppskatta att få släppa en eller två rejäla dunderbrakare ute nu. Kläder på. Ut!