Välj en sida

Min blogg

Studie-funderingar, Vardag, Äventyr och Motande av hjärnspöken

 

Livet är galet!

Vi passerar snart en månad här och det är, blandat.

Missförstå mig rätt. Vi är så himla nöjda med att vara här. Vi har bara inte haft en chans att känna det än. Det har varit. Kaos.

Första veckan nere sprang jag bara och handlade. Det saknades basicgrejer i huset, vi hade inget skafferi, Chrille hade inget kontor. Det var inte bara att packa upp eftersom ägarna lämnat oerhört mycket personliga saker i huset. Så vi fick stuva, fixa lite ny förvaring och vänta in flyttbilen med oerhört många grejer. Vi tog ju med Lexies garderob till huset och det var ett sjuhelvetes jävla bra beslut. Ursäkta svordomsraljangen. Jag känner frustrationen, kaoset och stressen av den där första veckan bubbla upp bara jag tänker på det.

Jag. Ville. Aldrig. Se. En. Affär. Igen.

Då såg vi också första antydan till att Lexie påverkades. Men, inte konstigt. Allt var. Upp. Och. Ner. Hon har varit en fullkomlig hjälte.

Vi var sjukt hjärntrötta!

Veckan efter kom brorsan och hans pojkvän upp och skulle vara hos oss i 9 dagar. Det var sååå härligt. Det var så klart påfrestande i kaoset förstås. Men det är något särskilt när brorsan kommer. Han hjälper till så mycket och fixar och donar och lagar mat. Det är mer som att man får lite extra hjälp hemma när van kommer. De var ju inte hemma hela tiden utan gjorde en hel del utflykter själva. Men när de åkte klappade vi ihop fullkomligt. Både jag och Chrille blev sjuka. Lexie var dunderförkyld en dag och sen gick det typ över. Vi var sjuka hela veckan. Den veckan började inskolningen också och det är en helt galen historia det också. Men… mer kaos.

Den här veckan inleddes med att jag åkte upp till Luleå redan i söndags kväll för att skriva tentor. Sen har det varit kaos. Jag har haft extremt långa, tunga dagar, Chrille har jonglerat jobb och inskolning själv. Räddningen var att jag fick Linamys eftersom jag bodde hos henne. Men. Kaos.

Jag kom hem igår. Den mest smidigt, osmidigt försenade resan någonsin. Flyget var 1h och 15 min sent och jag trodde att jag skulle missa tåget. Som tu var lyckades jag ha lite is i magen och löste inte ny biljett direkt. Då visade det sig att tåget var nästan 2 h sent. Perfekt tänkte jag. Strax innan tåget skulle gå visade det sig dock att det i och med förseningen fick slutstation i Norrköping istället. Så det var bara att springa till pendeltåget när vi landade i Norrköping.

Sen ovanpå allt så har både jag och Chrille gått och oroat oss för Lexie hela veckan. Vi har sett saker både på henne och på förskolan som oroar oss. Och att vara så långt borta då… nä fy fan.

Imorse hade vi en riktigt bra lämning. Hon verkade mest lite blyg, kanske lite trött än. Men glad! Vi får se vad som händer framöver.

Jag var så knäckt och så lycklig när jag äntligen fick krama min familj igen!

Idag har jag mått så dåligt. Jag har känt mig ledsen hela dagen. Med en klump i magen. Som att jag bara ville kypa ihop och gråta utan att vara det minsta gråtfärdig.

Det har varit lite mycket…

“Nej, det är inte en veckas semesterboende vi tagit in på!”

Det är mantrat jag försöker hålla med mig själv. Gården är fantastiskt. Huset är så himla mysigt. Man får “lära” sig det och vi får lösa problem med det som finns tillgängligt. Med det går! Det är så svårt att smälta att det här är vår verklighet.

Linköping är så himla fint! Himlen är så stor! Är det verkligen här vi ska bo?!

Försöker släppa känslan av semesterstress. Det känns ju som att vi är på tillfälligt besök och ska försöka hinna alla 100 grejer vi vill göra. Framför allt med MaNéa! Men! Vi behöver inte alls det. Vi kan ta en kaffe typ, när som. För vi bor här nu.

Det här är utsikten från allrummet på ovanvåningen. Det kommer att vara Chrilles utsikt när han jobbar i fyra månader nu. Vår utsikt varje dag när vi vaknar!

Jag är så pepp på lägenheten nu. Jag har inte vågat hoppas på den, tänka på den. Allt har känts så skört, overkligt, som att det kan bli ogjort i en handvändning. Nu känns det mindre så. Jag har lite kvar att göra bort på skolan. Men det känns inte så… liv och död.

Vi har kört förbi lägenheten flera gånger redan, den är ju på vägen in till MaNéa. Det känns så sjukt att se den på riktigt och inte bara på nån ritning. Den är där, den är snart klar, den är VÅR! På jätteriktigt-svartpåvitt-låstkontrakt!

Jag längtar efter att kunna cykla överallt.

Vi kom ner i torsdags och första morgonen i huset låg jag och drog mig. Chrille och Lexie gick ner och fixade frukost.

Jag kom ner och hittade dem så här. Sån jäkla lycka! <3 Lexie har varit rätr toppad, inte så konstigt alls. Men än så länge verkar allt vara positivt. Hon tycker gården och jordbruket är superspännande och är så lycklig när hon ser alla djur. Flugorna stör hon sig på, men det går ändå så stört mycket bättre än jag var rädd för. Rummet verkar hon dock lite besviken på. Hon har ju lite svårt att hålla isär flytten till huset och flytten till lägenheten och verkar ha väntat sig ett stort stortjejsrum redan nu. Rummet i huset är pyttelitet. Inatt rullade hon till på köpet ur sängen.. 🙈 Sen har jag inte kunnat sova mer. Får se om vi kanske behöver köpa en såndär IKEA sarg. Det är ju ingen jättegammal IKEA-säng hon har nu så den borde ju passa.

Men det här kommer funka så bra de här fyra månaderna! Och jag kommer få en drömhöst! Huset är omringat av psykomorlönnar och bokar. När löven slår om kommer vi bada i höstglöd! Det kommer vara helt underbart!

Nu är vi på väg till Chrilles syrra och ska övernatta där. Ska bli himla mysigt faktiskt och Lexie är supertaggad.

En förhållandevis liten utflykt för oss numera… 😛

På hotell hemma…

…hur ofta sover man på hotell i sin egen stad liksom. Det gör vi inatt. Lexie är toknöjd och slumrar sött i våningssängen.

Idag har allt vi äger åkt iväg och vi har flyttstädat 104 kvm på 3,5 timme… hoppas Rikshem tycker att det duger. De ska ju för fan riva upp hela lägenheten om någon vecka… 🙈

Imorgon åker Chrille på besiktning på morgonen och efter det gör vi inget anmat än det vi själva vill. Vi ska göra några “hejdå”-besök vi inte hann med idag. Inser nu att det kommer bli svårare att åka än jag tänkt. Att lämna alla fina här – och det fina liv vi faktiskt har här. Det beror på hur medveten jag är om slutgiltigheten när det faktiskt bär av…

Ska försöka få till ett inlägg med fler bilder sen också. Bloggandet har varit förpassat till tider då man inte riktigt orkar leta bilder på sistone… 🤪

Nä – imorgon blir en bra dag. Då ska jag försöka smälta vad det är vi håller på med. 😅👍

Dagens TED

Det bästa från dagens (veckans?) TED-paus. Här delar jag tankar, idéer, lösningar och funderingar som inspirerar och lär mig något nytt. Eller bara är fantastiskt underhållande! 😉 De flesta klippen är mellan 10-20 minuter långa – perfekt till kaffet!

Travel Gallery

What images describe you, define you, visualize your journey?