Välj en sida

Mitt hjärta blöder

Jag orkar inte skriva något. Men jag måste skriva NÅGOT…

Finaste Theo!  ❤ 2010-03-22 -> 2017-01-09 ❤

En hjälte har gått ur tiden, med halva livet kvar.

Ord kan inte beskriva vad du har betytt för oss!  Vi älskar dig! ❤ 

Det var inte så här det skulle bli…

Theo skulle ju leva länge…för han är ju blandras och snäll och problemfri. Sen när han hade levt sådär länge skulle vi stoppa upp honom och så skulle han få sova mellan oss i sängen för alltid… Eller nåt…

Theo äter fortfarande inte. Det är över en månad som gått nu sedan han först började matvägra. Vi råds att utforska både det ena och det andra. Men under tiden går han bara ner mer och mer. Tiden är inte ändlös. 

Han har tappat mer än 10 kg redan. Vår snöhund – som alltid slängt sig i första bästa driva – han fryser vid nollgradigt trots kappan. Vi vet inte hur länge till vi ska hålla på.. Det blir nog inte så länge faktiskt. Vi hittar något nytt han äter – en gång – och sedan börjar det om. Vi får hopp och den där gränsen skjuts fram, men på det stora hela har inget förändrats. Han måste ju vara så hungrig! 

Allt tyder på att det är njurarna som bråkar. Och är det det finns det inget att göra. 

Jag orkar inte ens tänka på honom och Lexie. Då bryter jag ihop. Det har varit min och hennes lilla rutin sedan hon var typ tre månader; vi steg upp på morgonen, gick ut i hallen och sökte Theo. Och varje gång vi hittade honom började det sprätta i hela henne av lycka. Han har gjort henne så lycklig, hon har skrattat sina lyckligaste skratt åt honom. Och hon kommer inte komma ihåg någonting. Hon kommer ha glömt honom på någon månad. :'(

Det var inte så här det skulle bli…

Måste ta tag i mig själv igen…

Okej – först och främst. Det är ren slump att det här inlägget kommer till årsskiftet. Det här är inget dumt nyårslöfte som jag inte tänkt hålla. Lagom till flytten hade jag kommit in i ett flyt. Hade hittat ett vettigt träningsprogram som jag följt i över en månad. Sedan flyttade vi… :/ 

Sedan blev allt kaos. :/ 

Med lägenheten, sedan med barnet, Theo är fortfarande sjuk och vi har faktiskt påbörjat jobbiga diskussioner om det där. Meeen, jag har iaf kommit av mig lite med mig själv. Jag som vill få känna mig lite fin på Teneriffa… 
Men nu har vi kommit i ordning så pass att jag inte tycker något är ivägen för att fortsätta. Så förhoppningsvis kan jag åtminstone kanske känna mig lite starkare och friskare på Teneriffa. Det får vara målet. Ska se om jag inte kan skaka lös någon fin klänning också lite så här i fel säsong. 

Har jag förresten sagt att vi nog har två ettåringar som kutar runt på ön. Efter vårt pre-ettårskalas med lilla Ronja (som typ gått sedan hon var fyra månader) har Lexie funnit inspiration till tusen. Hon ska stå på fötterna heeela tiden. Till och med när hon kryper vill hon stå på fötterna. Dessutom har hon börjat flytta runt på dem betydligt mer när hon väl kommit upp. Det händer grejer med vår lilla tjej nu! 

På tisdag har vi första dagen på dagis dessutom. Men det får bli en annan historia. 

Ni får dregla över vår nyåraefterrätt så länge. 😉 

39+0 Just about ready to pop!

[easy-image-collage id=1187]

Så… Det här talade våra telefoner om för oss idag. All den där tiden som skulle gå så långsamt har bara försvunnit. Poff! Jag vet inte ens vad jag ska säga om saken längre. Det känns så surrealistiskt alltihopa och jag har avverkat de få ord jag kan finna för att beskriva just hur på repeat flera otaliga gånger. Det kan braka lös precis vilken dag som helst nu och det är läskigt som fan! Men också oerhört spännande. Det ska bli så häftigt att få träffa den här lilla människan som vi gått och pratat med genom min mage. Få upptäcka om personligheten stämmer överens med det vi inbillat oss under slutet av graviditeten. 🙂 (mer…)

Jag vill ha sommar – nu!

love1
Våren, eller sommaren rättare sagt (jag bor ju faktiskt i Norrbotten nu) kämpar ihärdigt för att bryta ut men lyckas inte riktigt. Jag sitter och försöker påminna mig själv om att terminen inte är riktigt helt hundra slut än. Det går lite sisådär. Särskilt när hela resten av livet drar ett ryck och det nalkas stora, roliga, härliga saker överallt. Det nalkas ännu en underbar sommar… (mer…)