Välj en sida

Nämen då var semestern nästan slut…

…det gick fort. Fruktansvärt fort. Men på något vis känns det ändå inte så ångestladdat som det brukar. När man typ har panik för att semestern är slut för att det känns som att man inte haft någon eller är livrädd för att återgå till vardagen. Jag är inte så rädd som jag brukar känna mig så här inför. Jag känner mig mer sådär som jag känner när jag tagit ut mig riktigt hårt fysiskt och behöver ge lite till, lite längre. Ner med huvudet. Blunda. Andas in. Andas ut. Öppna ögonen. Upp med huvudet, tveka inte. Kör jävla järnet!

Vi väntade inte en sekund. I samma stund som det blev semester var vi halvvägs till Klevan (som för övrigt tydligen kallas för Kleffan av infödingarna…wooot?!) och när vi kom fram var det i vanlig ordning skål och bygg! 🙂

Vi byggde en inte så liten altan, hann en sväng om Skåne och tillbaka, byggde det sista på altanen, sen var det mer eller mindre bara att packa ihop sig igen. Som jag älskade att se tjejerna ihop! I lek, skratt, tjaffs och gråt. De skulle trösta, reta, busa, bossa, krama och trösta varann igen. De är fantastiska ihop. Älskade, älskade små! När de kom springande mot mig och bara kastade sig i famnen på mig på däcket. Jag tippade baklänges och sen låg vi bara där och skrattade och kramades. Finaste, älskade! Jag och Néa var själva med tjejerna för det mesta (Nej! Den fördelningen var vi inte helt nöjda med…:/) och tjejerna är ju som de är; 2,5 och 3 år. Med ALLT vad det innebär. Vi slet hår! Vårt eget då alltså! Lyckligtvis gick nästan allt att skratta åt – för de lever verkligen i sina egna små världar. 😀

Fredag eftermiddag (vi skulle (nog) åka på söndag) så ställde jag frågan om vi skulle göra något särskilt av lördagen istället för att packa. Bygget var klart och vi hade en hel dag kvar ihop. Så i bubbelpoolen mitt i natten planerade vi ihop en heldag på Borås djurpark. Vilken dag det blev! Tjejerna älskade det! Det blev en helt fantastisk dag! Bilderna får vara självförklarande – men jag tänker på den dagen och kan inte låta bli att le. Det är faktiskt sant för hela semestern. <3 Saknar er!

De sista två veckorna hemma har vi gjort minsta möjliga. Vi har varit på lite utflykter och trängt oss på hos vänner för att markera att vi är hemma… 😛 Har sett till att bada lite också så länge det går. Vi var ner till älven både häromkvällen och idag, det är så sanslöst varmt i vattnet! Det lär det inte vara så länge till med tanke på hur galet fort det blir mörkt här nu. Det är hips vips nästan mörkt på nätterna igen – bara sådär.

Nu ska jag göra mitt bästa att leka anka i några dagar. Känner stressen vilja bubbla upp över rädslan att misslyckas. Men nej. En sak i taget. Det är inte måndag förrän det är måndag och då ska jag börja med att strukturera upp de kommande veckorna lite så de inte bara försvinner för mig. Mindset, mindset on the wall – det här blir bra! KICKASS!

 

 

Hon sjunger med i Frozen…

…min älskade söta lilla skrutt! <3 Hon är för söt! Hon tar på sig sin ”Elsa”-kappa och sen är hon med i filmen. Så nöjd!

Jag måste få känna lite fest. Jag och Chrille skulle ju gått på dejt för första gången i år – på ett år – i fredags. Då blev vi av med barnvakt i sista sekund. I dag skulle vi bjudit ut päronen på lite uppklädd middag i solen. Nu är de sjuka så det blir inte heller av. Nu känns det som en halv evighet tills brorsan kommer. Det var nästa festliga grej jag hade att se fram emot. Tiden brukar ju gå fort emellan när de avlöser varandra, men det här var ju inge kul…

Idag ska vi göra Pride! Stan är aldrig så glad som när det är Pride, eller färgglad för den delen. 😛

Jag blir så arg när folk framställer Pride som någon slags värvningskampanj. Som om HBTQ-människor redan behandlas lika väl som cis. Som om det inte finns någon orätt att tåga för så då måste det handla om att man vill manifestera att HBTQ-läggningar är bättre än cis. För min bror blev inte pissad på där han låg på en gräsmatta och njöt en sommarnatt bredvid en kompis. För att de antogs vara gay.

Det senaste sjuka är ju vårdnadsgrejen. Är ni ett cis-par som skaffar barn via IVF med okänd donator så blir ändå mannen i paret automagiskt vårdnadshavare och pappa till barnet när det föds. Precis som vanligt.

Om ett lesbiskt par gör EXAKT samma sak så måste mamman som inte blir gravid adoptera sitt eget barn. För den processen tar ingen tid och innebär ingen osäkerhet?! En mamma hade fått ligga kräksjuk på sjukhuset med deras sjuka bebis för att hennes fru inte hade några rättigheter att ta beslut för barnet eftersom adoptionsprocessen inte var klar. För det innebär ingen risk för någon?!

De ska ändra den lagen nu. Men bara för de som väljer en känd donator. Motiveringen är att man vill uppmuntra till att ge barnet möjlighet att utforska sitt ursprung. Men man ställer fortfarande inga likartade krav på cis-par. Jag missar hur det här blir bättre…

Pride handlar om Christopher-street. För den verklighet de levde med där är fortfarande verklighet – även här. Pride handlar om att man inte ska behöva bli pissad i huvudet för att man älskar.

Som tur är verkar vi ha vädret med oss idag. Så i eftermiddag ska vi tåga järnet. Det känns extra viktigt nu med tanke på hur SD växer. Jag kunde förstå förra valets siffror. Folk är dumma när de är missnöjda. Men det här får det att vända sig i magen på mig.

Nåja.

Igårkväll satt Chrille och skruvade i datorn när Lexie kom och var nyfiken. Så då fick hon också skruva lite. Det var så himla fint. Jag blev så stolt. Där satt hon – utklädd till Elsa – och skruvade i en dator. Älskade älskade!

  

Dessförinnan hade hon ägnat dagen åt utklädning rent allmänt. Hon måste varit frusen… för vi skulle inte ut… xD

 

2500 bilder…

2500 bilder…

…det är vad jag har ägnat stora delar av de senaste dagarna åt. Kaoset som blivit på grund av uteblivna synkroniseringar, fullt minneskort, 17 000 olika mappar för alla appar, gjorde att det inte fanns annat att göra än att sätta sig och gå igenom från början. Vad fanns back-up på? Vad kunde tas bort? Vad var dubbletter? Så jävla tråkigt! Nu är det snyggt och prydligt men jag har på riktigt haft ont i handen idag efter de repetativa rörelserna. xD

Nu har jag dessutom lagt en bra grund för att det inte borde bli så igen. Det blir ju en del bilder och jag vill ha det sparat organiserat så att man kan söka på ett rimligt sätt.

Så roligt kan man också ha.

Nu ligger jag och väntar på att Lexie ska somna. Läggningarna är så gott som problemfria nu igen. Men nu ligger hon istället vaken – märkbart trött och sömnig – ganska länge. Sen fick hon något ryck för någon vecka sedan och blev typ hysterisk när jag sa godnatt och skulle gå ut som jag alltid gjorde. Så nu får vi vänta ut henne igen. Det är väl nåt hon går igenom just nu som gör att hon behöver tryggheten. Det brukar vara så. Sen går det över.

Tidigare har jag bestämt att det skulle vara mobilfritt när hon ska sova. Men nu får jag smyga in den så jag kan plocka fram den när vi läst klart och hon lagt sig. Det går fan inte träna efter att ha slumrat till här! xD Kämpade mig genom två sådana pass och det var fruktansvärt. Kroppen hade hunnit stänga ner helt. Så nu håller jag mig vaken så här istället. Hoppas hon blir trygg nog att man kan ge henne en puss och sen gå ut snart igen!

Nu har jag börjat höra snarkningar så det är dags att kolla de där ögonlocken igen…;)

Håll tummarna!

Den här veckan kickar min rumpa!

Oh maj gawd! Reliningen av avloppen som skulle innebära en dags arbete i vår lägenhet och kanske – i värsta fall – tre utan vatten dagtid, har nu tagit två veckor och mer blir det. ”Dagtid” har visat sig betyda halva jävla dygnet. Samtidigt har jag varit själv med Lexie och fått hänga med päronen de flesta kvällar eftersom det inte gått att vara hemma. Asså – jag älskar mina svärföräldrar… Men asså det här har blivit lite too much va… Och att inte kunna vara hemma liksom, det blir påtvingat. Till på köpet har jag inte kunnat lägga Lexie i tid och flera gånger har jag fått sitta uppe med henne till 21. Hon var så slut då. 🙁

De har gett sig tid att stänga av vattnet mellan 07-19 eller 07-20.30. De där tiderna har inte varit värda pappret de tryckts på. De har inte hållt dem en enda kväll. Jo, i onsdags. Då hade de dragit före 16.30 trots att de var långt ifrån klara… Jag gillar logiken. Samtidigt har jag försökt preppa inför den mest ångestladdade tentan av alla under utbildningen. Vi har inte kunnat tvätta, jag har fått diska på nätterna och ha kaos tills dess eftersom det inte funnits vatten. Ni vet när man gått på plastgolv med leriga skor? Ni vet hur det känns att gå på det barfota när det torkat? Så känns hela lägenheten! Det är äckligt och stöckigt och skitigt fan överallt. De kvällar vi blivit hemma sitter man bara på nålar och väntar på nästa gång någon springer ut och in i lägenheten. Har. Inte. Kunnat. Slappna. Av. En. Sekund. Igår fick de dessutom borra upp ett stort jävla hål i en av våra väggar för att de hittat hål i ett av rören som började läcka genom vår vägg. Jag byggde lista i onsdags och hoppades på att kunna återta lite kontroll eftersom de skulle vara klara. Ja, Lexie fick badat och jag fick rensat köket. Efter en dag till utan vatten började det om på noll kändes det som. Granolan fick jag också bakad så att jag kunde få i mig lite vettig frukost åtminstone. Sen blev det inte mer…

Och Lexie. Hon har en ny grej på morgnarna nu. Hon ska busa när vi ska klä oss. Jag kommer med kläder och hon kastar sig i soffan och fnissar hysteriskt. Lilla busan! <3 Om vi inte redan var en kvart sena då. Om inte jag var helt slutkörd. Om jag hade haft lite mer ork. Om inte allt annat också strulade. Jag har inte haft en gnutta tålamod för det och det har blivit så fel. Det har lagt sig fint ovanpå allt annat. Idag har de dessutom stängt av vår vanliga cykelväg till Porsön så jag fick cykla omvägar och lyckades tappa grejer ur korgen två gånger på vägen. Ena gången kände nog Lexie att sammanbrottet var nära för hon började hejja på mig där hon satt. Fina mammapoäng här känner jag. Älskade lilla knasfia!

Jamen ni hör ju! Det är bra att skriva ner gnället så här. Man får plötsligt väldigt mycket perspektiv! xD

Idag ska jag förbereda mig inför tentan imorgon, det går sådär. Sitter och söker rätt på eterns alla solstrålar för att sluta känna att jag vill krypa in i ett hörn och gråta lite…Haha! Har hittat flera roliga redan. Den här dök upp i en artikel i mitt facebook-flöde och jag var naturligtvis tvungen att prova själv. Det funkade! 😀 Så himla roligt!

Jag älskar Google! <3

Sitter och lyssnar igenom Britneys senaste fyra plattor. Ja, jag lyssnar på Britney Spears, bland andra. Det vågar jag knappt någonsin säga högt.. Vafan då för?! Vet ni, jag skiter faktiskt i vad ni tycker om det. Jag lyssnar också på Kesha, Mindy Gedhill, Melissa Horn, Petter, Norlie & KKV, Svenska björnstammen, Syster Sol, Timbuk, Kelly Clarksson, Tingsek, Birdy, The Weekend, Queen, Elias, Katy Perry, Coldplay, Evanescence, Imagine Dragons och Fall Out Boy och många, många fler… Så, ja. Britney Spears är en i listan. Hennes musik tenderar att få mig att känna mig kick-ass. Den får mig att vilja dansa, den får mig att sträcka på mig och ta lite längre steg. Den är ofta ett bra alternativ när det inte är läge att ställa sig i Superman-pose. Så.

superman2
superman3
superman1

Okej – det har faktiskt hänt en bra sak den här veckan! Jag fick tillbaka Jöken-tentan jag skrev förra veckan. Den. Är. Klar!! 😀 När den här läsperiodens poäng också trillar in så kommer jag nästan vara uppe i 140 hp! 140 HP!!! Fatta! Det är nästan en hel kandidat för faen (vi läser ju lite mer än en kandidat)! Hittills har jag hela tiden tänkt ”jag ska! jag ska! jag SKA!”, men det här fortfarande känts väldigt långt bort. Nu börjar det låta ”jag kommer! jag kommer! jag KOMMER! (klara det!! hahahaha!)”. Vi satt och pratade om nästa sommar med T&S här för någon vecka sedan. För första gången någonsin vet vi exakt INGENTING om sommaren som kommer! Jag kommer sannolikt inte ha sommarlov, bara en sådan sak! What?! Hur läskigt blev inte det här?! Var bor vi, vad gör vi? Vem vet? Inte ens vi! Nej det där var stressigt att tänka på! Matstat! Nu!

Puss!

 

L.A.T.

Jag har dock allt utom tid för det. Att vara lat alltså. Vi lämnade in projektuppgiften och sen gick luften ur mig. Det var mindre bra känner jag. Det är fortfarande ett litteraturseminarium kvar, projektet ska redovisas, opponeras och sen har jag tentor. Det är lite för mycket för att luften ska gå ur redan. Boken vi ska läsa i nu till på fredag är himla bra faktiskt och behandlar kursens kärna. Cross-cultural management in practice heter den och tar upp många klockrena exempel. Vi har pratat mycket kultur i största allmänhet i kursen och kulturmöten. Kultur är ett himla diffust begrepp så man få verkligen välja sina ord när man pratar för att inte hamna snett i begreppen. Just den här boken tar upp många fallstudier av kulturmöten just vad gäller ledning av organisationer. Fallstudier där man exempelvis gjort omstruktureringar av företag och infört nya organisationskulturer som väldigt starkt präglas av kulturerna i vilka de stöpts. Det är oerhört problematiskt och resultatet är så känsligt för hur man tar sig an uppgiften. Det brukar allmänt vara en ganska dålig idé att försöka sudda ut medarbetarnas egna kultur och påtvinga dem en annan. Den egna kulturen är ju glasögonen genom vilka vi uppfattar allt i vår vardag.

Till vardags används kulturbegreppet nästan uteslutande om konstnärliga uttryck vilket inte är fel. Men det är ju så mycket mer. Bara en sådan sak som att alla våra värderingar ryms i vår kultur. Bara där blir begreppet så mycket större. Det är så viktigt att ta hänsyn till kultur och känna till kultur när man ska leda. Visst är även det begreppet en generalisering och individen är så mycket mer än bara sin kultur. Men i en grupp man ska leda kan medlemmarnas kulturella bakgrund säga så mycket om hur de tänker, varför de uppfattar saker som de gör, hur de kommunicerar…etc. Det blir så särskilt tydligt när vi läser om internationella insatser där enheten ofta aldrig träffats förut. Ledaren kan förebygga så många klyftor och missförstånd inom teamet bara genom att förstå individernas kulturella glasögon. Vi har fått så många exempel på situationer där det blivit tokigt. I finsk kultur visar man i samtal respekt för det som sägs genom att vara tyst och eftertänksam. Det är för dem ett tecken på att man lyssnar och är intresserad. I fransk kultur å andra sidan är man väldigt verbal och interagerar för att visa sig delaktig och visa intresse. Man ska avbryta för att visa att man är intresserad. I en förhandling mellan fransmän och finnar tolkade fransoserna tystnaden som tveksamhet och misstänksamhet och sålde således på hårdare vilket mottogs negativt av finnarna. Det blev väldigt fel för att de inte kände till varandras kulturer.

Till saken hör att det även inom kulturer existerar kulturer. Det kan handla om vilket område du kommer ifrån i ett visst land, vilken socio-ekonomisk grupp du tillhör, vilken religion du tillhör…osv. Jag fick en sådan väldig ny respekt för balansgången ledarna av internationella insatser måste lyckas med. Den personen ska ju inte bara leda ett team med människor hen aldrig träffat som inte heller känner varandra; utan dessutom göra detta i kontexten av den kultur de befinner sig i, med alla begränsningar det kan medföra.

Jag tycker det här är himla spännande och går igång på det lite grann… förlåt 😛

Idag är det en så fantastiskt viktig dag; det är förskolans dag! Dagen till ära hade barnen ”bamseloppet” där de fick springa en runda och sen fick de fika i solen och medaljer. Lexie och hennes bästa kompis Reino hade helt klart roligast på uppvärmningen. De skulle stå på kullen med fröken och instruera alla andra. Jag stod med Reinos mamma och bara skrattade. Det är så typiskt för de där två. xD Det var himla roligt att få komma och se barnen ute ihop i en gemensam aktivitet!

Nej! Nu måste jag få undan det sista jag tänkte läsa inför seminariet och sen efter lunch ska vi bygga presentation av projektarbetet.

Slänger med några bilder från helgen! Årets första barfota-dag och en från Storforsen! <3

 

Solen är här!

Det kom till slut lite värme även hit! Det är underbart men lite frustrerande. Isarna har nämligen inte riktigt gett med sig än så vinden är fortfarande rätt sval. Man känner hur varmt det hade kunnat vara om det bara gett med sig allready!

Lexie har lugnat sig lite också. Det är inte lika argt som det var där ett tag. Hon får fortfarande frispel då och då. Men det varar inte alls lika länge och det händer inte lika ofta. Det är himla skönt faktiskt. Ett tag där kändes det ju inte roligt att åka någonstans för det blev bara skrik om allt.

Det börjar närma sig ett slut på skolan också. Projektuppgifterna vi haft nu lp4 har varit fruktansvärda och jag riktigt ängslas inför rättningen. Vi har aldrig varit med om så dåliga uppgiftsbeskrivningar. Vi vet dessutom att hon rättar kinkigt. Vilket kan föranleda intressanta diskussioner med tanke på hur sanslöst dålig uppgiftsbeskrivningen var. Hon får inte rätta sådant som inte var anvisat – och hon et knappt själv vad som är anvisat i uppgiften… Som sagt… Det kan bli intressant. Vi har slitit som djur för att göra det här bra allt till trots och när de här kurserna är lagda till handlingarna om två veckor så är det bara självstudier fram till hösten. Det är lite bitterljuvt; jag känner verkligen hur nära det är nu och jag har accepterat det jag har kvar och kommit någorlunda till ro med det. Men de här två kurserna vi läser nu… de är så gott som alla andras sista ordinarie kurser (och eventuellt annat kommer ju inte läsas ihop). Precis när jag börjat finna lite gemenskap. Det kan bli en ensam höst.

Lp 1 ska jag läsa Miljögeoteknik och en valfri och ta minst en omtenta, Lp 2 ska jag läsa Konstruktionstekniken och den tillämpade riskhanteringen jag missade när jag var mammaledig och ta minst en omtenta. Egentligen så har jag som mål att ta fler tentor. Men jag tänker att jag sätter en realistisk utgångspunkt på pränt så har jag mental energi kvar att sprinta på upploppet när jag väl är där. Eller nåt…

Jag insåg att jag har satt samtliga ordinarie kurser det senaste året. Plus att jag betat av någon omtenta. Det är stört. Det känns inte. Än. 🙂

Idag har jag påtat på balkongen, satt ner jordgubbarna – gett både björnbärsbusken och rabarbern (som båda överlevt vintern!!!) lite välförtjänt kärlek.


Så då gjorde jag det igen. Glömde ett inlägg. Skrev det här i fredags – tisdag idag… 😛

Vi hade långhelg och gjorde så lite planerat som möjligt! Vi var ute en hel del. I lördags spenderade vi precis hela dagen i solen och hjälpte Thommy och Sofie bygga sin uteplats. Den blir enorm…! Det kommer bli så himla fint!

Söndag drog vi på spontantripp med föräldragruppskompisarna till Storforsen. Vi har aldrig varit ut dit när det varit snöfritt – det var HELT underbart! Tjejerna hade så sanslöst roligt och trots klipporna och stenarna och bumlingarna var de så galet stadiga på benen! Det är kul att se hur mycket de egentligen klarar när de faktiskt blir lite utmanade. Det var en himla fin ledighet.

Jag får vara bättre på att få med bilder näsa gång. Ska precis packa ihop mig och möta Chrille på förskolan, så ska vi köra iväg och fixa sandaler åt Lexie. För den storleken lyckades jag inte heller få rätt nu när jag beställde. De har ju inte alls lika stor växtmån i sandaler som i stövlar… Det glömde jag visst tänka på…. Nåja. I den här värmen är det bara att fixa. Så off we go!