Sedan jag blekte håret i somras har jag haft såna problem med håret. Jag var så nöjd initialt – främst med färgen men sen gick det utför. Håret tog en sådan smäll av färgningen, sen sa frisören att det var jätteviktigt att jag använde silvershampo för att ta hand om färgen. Så det var jag så klart jättenoga med att göra. Tills jag duschade en kväll och håret var så torrt och slitet att det var en enda tova. Jag borstade och borstade och det följde med hur mycket hår som helst på borsten (kändes det som) och i samma ögonblick som borsten släppte håret var tovan precis lika stor som innan. Jag läste på själv och fick reda på att silvershampo absolut inte skulle användas varje tvätt. Om ens varannan. Yay. Så jag sa fakk it och körde flera inpackningar och nu har jag gått över till balsammetoden igen. Jag vet faktiskt inte varför jag någonsin slutade. Mitt hår mår så sanslöst bra utan shampo! Nu kör jag tvättbalsam, ett vårdande balsam och lite hårolja. Inte en enda droppe uttorkande och på en vecka har jag börjat trivas med håret igen. Så. Himla. Skönt. Shampo är onödigt ont asså.
Så skönt med ”levande” hår! xD
Häromveckan gjorde jag den smidigaste, mumsiga veganrätten hittils. No pigs in a blanket. Det är Anammas goda vegokorv inlindad i smördeg, körd i ugnen en stund. That’s it. Vår blev vegetarisk för vi hade vanlig smördeg i frysen jag ville bli av med. Men resultatet blir detsamma med vegansk smördeg. Så himla busenkelt och gott! Recept finns här, det tog verkligen ingen tid att laga och Lexie kunde vara med och hjälpa till att bygga. 🙂
Annars försöker jag mysa järnet med de mina varje chans jag får. Har dragit upp tempot igen för att gardera mig och distrahera mig från att sitta och känna mig kräkfärdig över tentamensresultaten som kan dimpa ner när som helst nu. Lexie har upptäckt nagellack och det är så himla kul faktiskt. Färg ska det va! Hon ska ha gult och rosa just nu.
Oookej… det tog bara en vecka för det här inlägget att bli publicerat. Nåja, bättre än inte alls? 😛 Jag har börjat bli så jäkla trött att det är jobbigt. Det ger lite obehagliga flashbacks faktiskt. Sist jag var så här trött var jag gravid.. xD Men nej, jag är inte gravid nu. Tror hösten tär lite mer än vanligt. Känner inte av det på mitt lynne, men min kropp är fan seg. Det gör mig lite stressad faktiskt för jag har sjukt mycket att göra innan vi kan gå på ledigt. Tentor och stora rapporter och stora redovisningar och exjobbsförslag och sånt roligt… Ja. Måste skaka fram lite energi någonstans ifrån!
Ja. Det var längesedan det kom ett sånt här glapp. Förra läsperioden satte av i galen fart och det fanns inte tid att bara sitta och skriva. Det finns det egentligen inte nu heller men jag behöver två minuters paus kände jag…
Den här hösten har varit galen! I mitten av oktober åkte jag ner till Stockholm för att exjobbsreka. Brandskyddsföreningen bjöd ner mig på ett resultatseminarium efter ett forskningsprojekt som MSB haft igång i flera år nu. Kontentan var bland annat att plocka fram statistiskt säkerställt material om var och hos vilka bränder sker, vilka socio-ekonomiska faktorer som faktiskt är riskfaktorer, osv. På så vis kan man gå ut och rikta insatser på rätt saker för att få ner antalet bränder och framför allt antalet dödsbränder. Det har ju gjorts riktade insatser tidigare också men de har gjorts baserat på antaganden (förvisso välgrundade) och slutsatser som gjorts på väldigt begränsat material. Vissa av dessa visade sig nu ha varit fel. T.ex. så har det tidigare varit tydligt av underlaget som funnits att det brunnit mycket hos låginkomsttagare och eftersom många av dessa är utlandsfödda har en del kopplat ihop även det faktumet som en riskfaktor. Efter den här omfattande studien står det klart att inkomstnivån ÄR en riskfaktor, men att du är född utanför Norden är rent av en säkerhetsfaktor. De som har allra högst risk för brand i bostad är låginkomsttagare födda i Skandinavien, framför allt Finland (Finland har ett jätteproblem med bostadsbränder). Att du är född utanför Norden sänker rent av den statistiska risken för att det brinner i din bostad, oavsett din inkomst – helt tvärt emot vad en del antagit tidigare.
Det var ett jättespännande seminarium och det var så himla skönt att få prata med andra som har en liknande utgångspunkt i hur de ser på sin roll som brandingenjör. Som också känner starkt för att vi har en sådan möjlighet att göra människors liv tryggare och ser det som en stor del av vår uppgift. När jag kom hem hade jag nästan formulerat titeln på mitt exjobb och idag har jag min externa handledare färdig och jag hade inte kunnat hitta en bättre person för mitt exjobbs inriktning.
Funderar fortfarande rätt mycket på projektplan och avgränsningar och ibland känns det som att jag bara betar av en så futtig, liten del av problemet. Men när jag börjar bryta ner mina arbetsuppgifter inser jag fort att det är ett omfattande material jag kommer behöva ta mig igenom. Jag kommer att behöva ha flera system färdiga på förhand för att strukturera upp material-insamlingen och hur jag plöjer igenom det. Har fortfarande inte tid att sitta ner och skriva exjobbs-beskrivningen som måste in och godkännas av utbildningsledaren, det måste jag få gjort nu i december. Men jag försöker tänka på det så mycket som bara möjligt i luckorna, när jag går från punkt A till B, på toa, i kön på ICA… Ju mer jag har strukturerat upp och formulerat i huvudet desto lättare och fortare går det att skriva ihop. För just nu handlar det verkligen om att jag måste hitta en lucka för det – att skriva – och den luckan måste räknas. Beskrivningen måste in så att jag kan få exjobbsförslaget godkänt och bli registrerad på kursen till våren, sen kan jag börja på projektplanen.
I förra veckan var jag ner till Stockholm en sväng till. Då hade vi blivit nerbjudna av två företag och räddningstjänsten för att komma på besök, lära oss mer om dem och umgås. Det var himla bra att jag åkte ner! Ett av företagen (B1) som bjöd ner oss var jag jätteintresserad av sen innan och det här besöket gav mig vibbar som fått mig att fundera. Mitt intryck sedan innan var ju väldigt positivt men jag var inte på det klara med hur de jobbade med kompetensutveckling och hur de såg sin roll som brandingenjörer. Det var något jag var mån om att få veta mer om nu och jag måste säga att jag blev ganska besviken. Det andra företaget (B2) hade jag också träffat en gång innan och fått ett gott intryck även av dem. Framför allt tyckte jag om hur de strukturerade företaget och att de jobbade så väldigt mycket med forskning och att utmana vad ett gott brandskydd är. De lägger väldigt mycket tid på att vara och bli så bra brandingenjörer som möjligt, och inte bara så bra konsulter som möjligt. Det har visat sig vara jätteviktigt för mig. Den bilden av dem förstärktes nu på besöket och jag är jättekluven. Jag kände mig jättehemma där, men deras kontor ligger alla lite off mot vad vi tänkt oss. Ett av dem ligger hyfsat till, men fortfarande lite off… Efter de här besöken har jag blivit än mer övertygad om att jag verkligen inte vill bo i Stockholm. Alls. Småbarnen i Lexies ålder man möter i vagnar ser apatiska ut. Jag mötte flera gånger förskoleklasser på tur. För att kunna gå på utflykt alls måste de ta promenader längs gator som Vasagatan, Torsgatan, Västmannagatan… Med så mycket folk som springer överallt, så mycket trafik, så mycket ljud, så mycket kaos… Jag fick faktiskt ont i magen för deras skull. Jag skulle inte kunna välja att flytta dit för att ge Lexie den vardagen… Nu sitter jag inte och dömer de barnens föräldrar. Aldrig. Min förutsättning är ändå att föräldrar vill sina barns bästa och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Mitt hjärta kunde bara inte låta bli att ömma lite för att det här var de barnens vardag. Fast… det är ju det enda de känner till så det lär ju inte vara något konstigt för dem.
Ja, under hela oktober månad och lite till så var jag den enda friska hemma. Grattis! Återigen kunde jag inte tenta-plugga ordentligt. Livet som små-barnsmamma… Lyckligtvis hade jag lyckats trycka in tillräckligt ändå och nu har jag ännu en kurs färdig, borta, klar, en mindre till examen! Det är stundtals frustrerande att aldrig riktigt ha tid att lägga det där sista för att nå min ambitionsnivå. Tentamensstrukturen är ju inte speciellt verklighetsförankrad egentligen och mäter förståelse väldigt dåligt. Allt som oftast hänger de högre betygen på att man haft tid på att trycka in mer fakta och just precis den fakta som examinatorn råkar skriva en fråga om. Fakta som man i verkligheten ALLTID kan slå upp om den fattas en. Fakta som man i verkligheten förväntas ha översiktlig kunskap om prövas på detaljnivå för högre betyg. Jag kan absolut leva med att ”bara” bli godkänd för att det jag har tid till och för att jag inte tycker att det rättvist visar vad jag kan och förstår. Men min ambitionsnivå ligger egentligen högre – det kan jag inte hymla med – och ibland suger det lite att inte ha tid att verkligen visa vad jag går för. Exjobbet – då jävlar i min låda!
Det sägs av de som kan att hjärnan behöver tre dygn för att en ny rutin ska bli en vana. Så tre dygn från det att du börjar med något nytt har hjärnan anpassat sig och registrerat det som något som ska återkomma regelbundet. Plus minus någon dag kanske… Haha! För mg har det tagit över en vecka att vänja mig vid tidiga morgnar! xD Jag måste vara…speciell? xD Idag var första morgonen då jag gick genom foajén i Alpha och kände mig…vaken… L-O-L!
Igår började det faktiskt kännas lite försiktigt bra. Den här veckan har jag börjat räkna övningsuppgifter och det flyter på. Kemin är lite besvärligare för att det är så mycket utantill-kunskap. En del är grejer jag behöver komma ihåg från gymnasiet liksom… Det är mer än tio år sedan. Det är därför jag bara har grundkurser kvar nu… Det är en massa utantill-kunskap och väldigt lite praktisk tillämpning. Utantill-kunskap som egentligen inte är så jätteviktig alla gånger för att kunna tillämpa teorin… Vill ni höra kickern här? Jag har läst och tenterat TVÅ kemikurser på avancerad nivå (i den ena fick jag rent av en 4 på tentan vill jag minnas)! Men det är grundkursen jag har kvar… xD Så jävla roligt asså. Eller nåt…
Nämen det är sjukt mycket namn och föreningar och namngivningsregler och oxidationstal för en massa ämnen och allmän skit som bara ska sitta i bakhuvudet. Mycket kan man resonera sig fram till. Men just det där med namngivningen tycker jag är krångligt. Men det är säkert för att jag inte minns alla regler. OCH så har jag nog målat en bild i huvudet av att det är värsta komplicerade grejen när det egentligen inte är det, det är mycket – men reglerna är ganska straight-forward. Jag borde seriöst tatuera in den här bilden i pannan eller nåt så jag slutar måla upp allt jag tycker är utmanande som svårt och jobbigt.
Not the same thing dude! Det intressanta är att jag bara gör det när det gäller akademiska utmaningar… Nåja.
Hahaha! Min poäng var att det ändå känns bra än så länge. Ska försöka suga ut all kräm jag kan ur den känslan för att byta mindset! Ska försöka rita ihop något vettigt för att visa kemisituationen… 😛 För den som är intresserad. Om det finns någon…xD
Asså, jag blir ju aldrig upphetsad eller så…(a)… över helt random grejer… någonsin… xD
De senaste åren har jag börjat följa mer internationell nyhetsrapportering för att jag inte känner att den svenska räcker till. Jag vill inte bara veta att en bomb exploderat någonstans. Jag vill kunna försöka bygga en bild av varför. Anywho… LeBron James – en hyperberömd multimiljonär till basketspelare i USA har öppnat motsvarigheten till en kommunal skola i sin hemstad (som jag förstår det) där alla elever får frukost, lunch, mellanmål, cykel, hjälm och uniform. Han hyllas nu som en hjälte för det här och jag blir *dumbstruck!*. Missförstå mig rätt. Det är ett fantastiskt initiativ som verkligen behövs i hela landet. Det där med skollunch är långt ifrån självklart i stora delar av U.S.A och siffror jag hörde nyligen uppskattar att så många som 40 miljoner barn går hungriga om dagarna. Så undrar man varför de inte presterar… Och det är inte så konstigt. Hade våra låginkomsttagare och delar av medel helt plötsligt behövt köpa mat till lunch åt alla sina barn varje vecka OCH stå för alla skolböcker hade vi nog haft en liknande situation här.
Men det som verkligen får mig att häpna är reaktionerna över den här skolan. Alla jag har sett är överväldigande positiva och otroligt många lärare och föräldrar skriver att de önskade att det här var situationen för alla barn. Man kan inte lära när man svälter. Men svaren många av dessa får blir direkt syrliga kommentarer om skatternas vara och inte vara. ”Ska vi betala högre skatt dårå?” Nej, det skulle räcka himla långt om er president slutade golfa upp miljontals dollar varje månad. Det skulle räcka himla långt om företag som kan och bör betala inte får rent löjliga skattelättnader. Att de faktiskt bidrog och visade någon form av tacksamhet till det land som möjliggör deras existens till att börja med. De pengarna hade kunnat gå till barnens mat istället för deras lyxsemestrar till Dubai. Det skulle räcka längre om alla i hela landet betalade samma skatt. Jag såg något nyhetsinslag för ett drygt år sedan om familjer som bokstavligen flyttar till andra sidan landet för att den delstaten har mindre än HALVA skatten jämfört med deras tidigare hemstat. Det är väl självklart att det inte bär då. Återkommande i sådana kommentarsfält brukar även vara att man tar upp länder som Sverige. ”Socialist Sweden” säger man nedlåtande och går vidare i en harang om hur dåligt det egentligen är här. Hur Fox News minsann rapporterar om våra skyhöga skatter som inte är till någon nytta för vi har ett värre gängvåld än U.S.A och en invandringskris där människor dödas varje dag och undergången är nära. Jag förstår att de gärna vill få det att låta så. När man är ett av fyra länder på jorden som inte erbjuder någon form av föräldraledighet. Då är det klart att man vill få de andra utopi-liknande länderna att låta som hycklare så att folk inte börjar se till deras lösningar som alternativ. Det är inte konstigt att de sarkastiskt benämner Sverige som ”utopia”. För många måste vårt samhälle låta overkligt med tanke på hur de har det där och hur fria och framskridna de tror att de är. En turkisk författare beskrev hur hon i en intervju med en amerikansk journalist berättade att hon var feminist och fick kommentaren ”Ja, du är ju från Turkiet så då förstår jag att du är feminist.”. Författaren hade skämtsamt svarat ”Ja, och jag förstår inte att du inte är feminist som kommer från U.S.A.” Journalisten hade inte fattat. Men det signalerade så tydligt vad de tror om sitt samhälle. Journalisten trodde att hon inte behövde vara feminist i U.S.A för där fanns ingen kamp att kämpa. Det är galet!
Den här gången blev jag less på att se dem kasta runt desinformation om Sverige och samhället vi är så stolta över. Ett samhälle som faktiskt har lösningar som de hade kunnat tillämpa för att förbättra sina liv (och så klart misstag att lära av, men det har alla…). För… när det kommer till kritan finns det nästan inget annat land där jag tror att vi hade kunnat ha det bättre. Inget system är någonsin ”färdigbyggt” och utan utrymme för förbättring. Men vi har det så sanslöst jävla bra och jag skäms när jag ser domedags-retoriken som går och minns berättelserna Baka delade med sig av när jag var liten. Vi har det SÅ jävla bra!
”For any doubters out there… This is already the standard in countries around the world. In socialist Sweden (as many americans degradingly like to put it) all our kindergartners get breakfast, snacks and lunch. All our schoolchildren get access to breakfast if needed and lunch is a given. Lower grades have fruitbrakes at snacktime. Although we don’t get free helmets and bikes, every single child has schoolbooks provided for them.
We have political divides about how to structure our schoolsystem that have regretably made their mark these past years. But the fact that every single one of our children need to be nurished in order to last the day and have access to literature in order to learn is such a fundamental given. And it all comes down to one firm belief. Our society as a whole thrives when we succeed collectively – not individually – in whatever form that may take. Now don’t get me wrong, we don’t hand out PhD’s. But as society we see it as our obligation to make sure every kid has the best damn chance we can muster. Our children’s education is not an individual issue, it’s a national one. Our national community will never get anywhere if we leave more than half our kids in the gutter.
Yes – the Fox reports that we have some of the highest taxes in the world are true (it’s one the infantismally few things they actually get right about my country). But every single working person in this country pays the same tax. At most it varies 1-3 percent depending on region. Mostly to do with the regional expences. But we’re glad to pay it considering what we get for the money. Random people don’t get shot walking down the street because we don’t have a stupid second amendment and we have a police-force that works to arrest and fight crime with minimal injury to EVERYONE involved. My husband trained with american police and after they disarm someone they’re instructed to ”double-tap” them center mass because they MIGHT be carrying more wheapons…That’s crazy to me.
Our kids get free healthcare, almost free medication, free dentalcare. School and books are free all the way to (but not including) university level. Daycare-fees are based on your family-income, regardless of whether your child goes to a private daycare center or a public one! Retired citizens have guaranteed pensions. They aren’t a fortune. But they are guaranteed. They get a vast number of services subsidized.
We like to complain about our public transportation. But in the grand scheme of things it is amazing! In most of the country the prices are fair and you can get literally anywhere by bus and/or train. Schoolkids get free buss-/trainpasses…
Just to name a few things that I keep hearing american officials and newsoutlets lying about.
Now our allocation of rescources could be better. No system is ever ”done” improving. We definitely have public sectors with issues. But those typically have more to do with structure and allocation of existing resources than a lack of funding. Even though people like to be shortsighted and blame everything on lack of cash.
I have a great respect for the American story and share many values that for some unbeknownst reason have become labeled ”american” even though they are pretty un-original. And when I was younger I dreamed of enrolling at an American university. I took the SAT’s and travelled across the country to take the ACT’s. But today… you couldn’t pay me to move to the U.S…”
Jomen happy monday då! NOT! Det var precis hela min förmiddag… Kommer till universitetet, jamen då hade jag till att börja med glömt plånboken för att kunna ta mig in. Chrille var en hjälte och körde ut den till mig. Men då kom jag knappt in någonstans. Enda kortläsaren som släppte in mig var en av dörrarna in till Alfa. Det man behöver veta om Alfa är att det är ett enda stort glashus där man fullständigt misslyckats med ventilationen. Det går inte att vara där på sommaren. Men branddörrarna mellan husen är också försedda med kortläsare och de fungerade inte de heller så därifrån kom jag inte. Efter himla massa rännande hade jag precis när jag gett upp lite tur och mötte en kille vid en dörr som inte gått igen ordentligt. Där lyckades jag äntligen ta mig in. Det tog bara 1,5 timme… Vid det laget var jag varm, svettig, äcklig, less och till råga på allt så var kaffet inte varmt längre. Yay! Jag ringde studentservice och han så något om att åskan slagit ut kortläsarna. Men samtidigt såg jag personal komma och gå problemfritt…
Idag hade de fortfarande problem och jag kunde inte smita in samma väg som igår. Så jag prövade fler dörrar, upptäckte att jag inte verkar komma in alls i E-huset, till slut hittade jag en entré till D som står öppen för renovering där jag kunde smita in för att ta kulvertarna till A. Himla mycket bökigare men det tog bara 30 minuter idag. Men jag kände mig lite smått desperat. Det var plågsamt varmt ute. Det fanns ingenstans att gömma sig och luften står stilla och är vansinnigt tjock på samma gång. Det ska bli upp emot 30 grader idag om inte mer så jag är ganska nöjd med att ha hittat min hyfsat ventilerade vrå. Jag måste hur som haver gå ner till studenttorget sen och be dem kolla mitt kort. Något är helt klart galet med det, eller så har någon varit väldigt restriktiv med studenternas åtkomst under sommaren. Men den här starten på dagen är inte jättekul så den får jag försöka åtgärda.
Så här kan det också vara att läsa på universitet… #evigtteknikstrul
Igår hann jag iaf lägga upp en grovplan för veckorna nu så att jag inte bara sitter och maler och maler och sen hips så har tre av veckorna gått och jag har kommit halvvägs och måste börja på övningstentor. Jag har gjort det där några gånger. Jag lusläser för mycket tror jag. Det brukar iofs innebära att jag blir ganska bra på det jag hunnit med. Men det innebär också att jag helt missar vissa bitar. Kommer de sen på tenta så blir det en rund, fin nolla på de frågorna. Det räntar ihop sig till ganska många förlorade poäng, helt i onödan.
Nej, slut malet. Nu kör vi matstat. Kul! Har medvetet lagt det på förmiddagen så att jag kan göra kemin som är betydligt roligare på eftermiddagen när jag börjar vara trött.. 😛 Man har sina strategier allt…xD
…min älskade söta lilla skrutt! <3 Hon är för söt! Hon tar på sig sin ”Elsa”-kappa och sen är hon med i filmen. Så nöjd!
Jag måste få känna lite fest. Jag och Chrille skulle ju gått på dejt för första gången i år – på ett år – i fredags. Då blev vi av med barnvakt i sista sekund. I dag skulle vi bjudit ut päronen på lite uppklädd middag i solen. Nu är de sjuka så det blir inte heller av. Nu känns det som en halv evighet tills brorsan kommer. Det var nästa festliga grej jag hade att se fram emot. Tiden brukar ju gå fort emellan när de avlöser varandra, men det här var ju inge kul…
Idag ska vi göra Pride! Stan är aldrig så glad som när det är Pride, eller färgglad för den delen. 😛
Jag blir så arg när folk framställer Pride som någon slags värvningskampanj. Som om HBTQ-människor redan behandlas lika väl som cis. Som om det inte finns någon orätt att tåga för så då måste det handla om att man vill manifestera att HBTQ-läggningar är bättre än cis. För min bror blev inte pissad på där han låg på en gräsmatta och njöt en sommarnatt bredvid en kompis. För att de antogs vara gay.
Det senaste sjuka är ju vårdnadsgrejen. Är ni ett cis-par som skaffar barn via IVF med okänd donator så blir ändå mannen i paret automagiskt vårdnadshavare och pappa till barnet när det föds. Precis som vanligt.
Om ett lesbiskt par gör EXAKT samma sak så måste mamman som inte blir gravid adoptera sitt eget barn. För den processen tar ingen tid och innebär ingen osäkerhet?! En mamma hade fått ligga kräksjuk på sjukhuset med deras sjuka bebis för att hennes fru inte hade några rättigheter att ta beslut för barnet eftersom adoptionsprocessen inte var klar. För det innebär ingen risk för någon?!
De ska ändra den lagen nu. Men bara för de som väljer en känd donator. Motiveringen är att man vill uppmuntra till att ge barnet möjlighet att utforska sitt ursprung. Men man ställer fortfarande inga likartade krav på cis-par. Jag missar hur det här blir bättre…
Pride handlar om Christopher-street. För den verklighet de levde med där är fortfarande verklighet – även här. Pride handlar om att man inte ska behöva bli pissad i huvudet för att man älskar.
Som tur är verkar vi ha vädret med oss idag. Så i eftermiddag ska vi tåga järnet. Det känns extra viktigt nu med tanke på hur SD växer. Jag kunde förstå förra valets siffror. Folk är dumma när de är missnöjda. Men det här får det att vända sig i magen på mig.
Nåja.
Igårkväll satt Chrille och skruvade i datorn när Lexie kom och var nyfiken. Så då fick hon också skruva lite. Det var så himla fint. Jag blev så stolt. Där satt hon – utklädd till Elsa – och skruvade i en dator. Älskade älskade!
Dessförinnan hade hon ägnat dagen åt utklädning rent allmänt. Hon måste varit frusen… för vi skulle inte ut… xD
