[easy-image-collage id=1187]
Så… Det här talade våra telefoner om för oss idag. All den där tiden som skulle gå så långsamt har bara försvunnit. Poff! Jag vet inte ens vad jag ska säga om saken längre. Det känns så surrealistiskt alltihopa och jag har avverkat de få ord jag kan finna för att beskriva just hur på repeat flera otaliga gånger. Det kan braka lös precis vilken dag som helst nu och det är läskigt som fan! Men också oerhört spännande. Det ska bli så häftigt att få träffa den här lilla människan som vi gått och pratat med genom min mage. Få upptäcka om personligheten stämmer överens med det vi inbillat oss under slutet av graviditeten. 🙂
Idag har vi haft världens slappdag. Jag har varit förvånansvärt trött och sov bort halva eftermiddagen och en stund nu på kvällen också. Där emellan gick vi över till några av Galenskaparna och la pussel och åt pizza. Varken min rygg eller min ömma högra sida var speciellt nöjda med att jag satt framåtlutad hela kvällen men jag hade skitkul! Har haft finfin värk i både rygg och sida efteråt. Men lite värk sägs ju vara yttersta beviset på en lyckad kväll… 😉
Chrilles ledighet verkar gå i mjukisbyxans tecken. Det är faktiskt riktigt skönt och mysigt, även om jag blir lite otålig ibland för att jag prompt känner att jag vill ”hitta på” nåt. Men det är ju mitt problem. För fula mjukiskläder är ju faktiskt sköna och jag kan röra mig lite friare i dem när jag vaggar runt hemma än i ja, typ allt annat. 😛 Sen har vi inga måsten, inte ett enda. Det är bara att ta det piano och mysa egentligen.
Jag ser verkligen ut som att jag kan explodera när som helst. Det känns lite så stundtals också. Det är gode trångt i magen nu men det hindrar inte en viss liten Knodd från att vilja göra sin närvaro känd. Theo verkar märka av att något är på gång också – eller åtminstone så tror vi det. Han har varit lite spattig och knasig senaste veckan eller två och vi har bara roligt åt honom. Det ska bli så himla spännande att ta hem Knoddis till honom, eller ja, honom till Knoddis eller hur det nu blir.
Det ska bli häftigt att se hur han reagerar på denna lilla sak som nu ska trängas med honom i soffan och låta illa och lukta konstigt. Vi vet ju redan att spädbarn – små barn generellt – inte är några problem alls. Sist han var på kollo hade 1-åringen i hushållet kommit på att hunden var en alldeles utmärkt pall för att ta sig upp i soffan och Theo hade bara legat där och tittat förundrat på ungen. Vår goding! Det är ju naturligtvis inget man uppmuntrar från barnet men likväl sådant man får räkna med någon gång innan de lär sig att vara försiktiga med vovven. Så det är skönt att veta att han har sådant tålamod med dem. Det ska bli häftigt att se hur han reagerar på en liten som faktiskt luktar, ja, vi. 🙂
Nu ska jag glida ner bredvid Chrille som gosat ihop sig med en bebisfilt och hjälpa honom med goset. Gud vad jag älskar den mannen!