…det är helt magiskt! Då känner jag att jag inte kan vara helt fel ändå. När jag ser henne sova så rofyllt i mina armar, så tryggt och lugnt, så fullkomligt tillfreds – då måste jag göra något rätt.
Hon har börjat tjocka till sig så fint. Förra veckan var Chrille så mallig för han hade slagit vad med sina röster om att hon skulle vara över fyra kilo och det var hon. Imorgon ska hon vägas igen och nu ligger vadet på 4,4. Vi får se hur bra känn han har. 🙂
Hon gör nya saker varje dag och är så himla alert känns det som. Vi hade väl väntat oss mer av en potatis. Det är så kul att följa henne för hon lyckas verkligen få till så roliga uttryck stundtals.
Idag har vi dragit på henne första tygblöjan. Jag är lite smått avvaktande när det gäller hur det kommer fungera i praktiken. I princip tycker jag inte att det är så himla mycket mer jobb än vanliga blöjor och att det är värt det. Men så är jag lite frågande till om vi kommer hinna köra en tvätt om dagen om några månader när jag ska läsa om dagarna igen och inte kan prioritera hushållsarbete… Vi får se helt enkelt. Vi ska testa i alla fall.
Idag fick vi vika undan första bodyn också. Första bodyn hon inte längre kan ha. Den var förvisso väldigt smal i passformen för en 56a och helt olik de andra som hon fortfarande kan ha. Men det känns ändå skumt. Min tjej växer. Min tjej som bara är nykläckt men ändå funnits här för alltid. En månad gammal imorgon.
Nu har hon gjort så där igen; somnat i min famn och gosat ner huvudet på mitt bröst efter att ha ätit sig alldeles nöjd. Hon ser så fullkomligt lycklig och bekväm ut. Vill knappt flytta henne för då måste jag störa henne. Ska lyfta över henne i sitt lilla nest mellan oss och så får vi se om hon sover sex timmar inatt igen, tredje natten i rad. Det vore ju inte otäckt.