Idag plingade telefonen. ”Du är nu i vecka 34” förkunnade den glatt. Alltså va? Var? När? Hur? Vem? Varför? Jag förstår inte! Jag har något i min mage som taget ur Constantine. Det sprattlar och vill UT! Men vad är det för någonting egentligen? Vi hoppas ju på ett barn, fast vad är DET då?
Vi var på bio igår mitt i veckan bara för att vi (fortfarande) kan och för en stund glömde jag helt bort att jag var gravid. Helt borta var det! Sen tog filmen slut och jag skulle resa mig upp… Det var som att de här nästan åtta månaderna hände på ett ögonblick där och då. Jag kommer inte att ha fattat att det här händer förrän jag ligger där med Knodden i famnen – och även då finns det risk att jag ifrågasätter om barnmorskorna verkligen inte bara stulit ungen från någon annan och att jag inte bara släppte världens dunderfis.
Filmen var iaf bra! Vi såg senaste Bond-filmen. Men så är jag sjukt förtjust i den nya tappningen Bond-filmer. De visade Star Wars-trailern i reklamen också. Jag har ju sett den en bunt gånger redan, men att se den på bioduken… fjärilarna i magen var på väg att tvinga ut Knoddis där och då så ivriga de blev! I’m so excited! Med lite tur hinner vi se även den på bio innan vi får sällskap.
På tal om fisar tror jag att ett visst djur skulle uppskatta att få släppa en eller två rejäla dunderbrakare ute nu. Kläder på. Ut!