Två veckor in – vart tog tiden vägen?!
Bläddrar i kalendern och inser att det har gått nästan två hela veckor sedan skolan började. Jag förstår iiiingenting! Hur gick det här till liksom?! Sen snackar jag med folk på dagarna och inser att; jag går inte i ettan längre. De senaste, åtminstone fyra åren har jag gått i ettan. Nu gör jag inte det längre – och jag har inte avbrutit utbildningen! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över det. Men en sak är säker, och spännande, och fantastiskt motiverande; Jag börjar äntligen ta mig framåt!
När Becca är uttråkad…
Torsdag, fredag den här veckan var ju helt sanslöst bortom allt förstånd. Jag hade så vansinnigt tråkigt. Chrille hade långvecka och kom inte hem förrän fredag eftermiddag och sista dagarna kröp jag på väggarna av uttråkning. I torsdags plockade jag fram Chrilles skjortor och strykjärnet och efter det räkningarna – för att jag var så vansinnigt uttråkad! ?
Det tog bara en hel sommar…
Äntligen blev den klar och fick komma tillrätta. Den skulle varit klar till i maj, men det var någon som sov 24/7 då… Det fick bli en väldigt sen dopgåva som kom fram i helgen. Blev faktiskt lite smånöjd måste jag säga. Ett av mina finare hopkok.
Nu är jag lite mer än halvvägs igenom nästa present och har flera jag skulle vilja göra på kö. För att inte tala om sjalen jag påbörjat åt mig själv… Men jag tycker ju det är så kul att sticka saker åt kära. Problemet är bara att de aldrig är klara i tid, men samtidigt kan jag ju inte prioritera stickning över allt annat. De får komma lite när de kommer. Jag tänker att en present aldrig kan vara fel, oavsett när den kommer 🙂
Halvvägs
Är det meningen att man ska ha förstått att man är gravid vid det här laget? Det har väl kanske börjat tränga in, lite grann, kanske, eventuellt. Mest för att knodd gjorde sig känd igårkväll. Det var så himla häftigt! Först trodde jag det var en fis som försökte ta sig fram i alldeles för trånga, hopknölade tarmar. Men sen tryckte det till flera gånger på samma ställe – någon petade på mig inifrån – och det var definitivt ingen fis!
Vår egen lilla kampsportare
Vi var på rutinultraljud igår! Det var helt stört, igen. Sållar mig till den stora massa kvinnor som helt intetsägande konstaterar att det här är obeskrivligt. Och gör tillägget att det är stört – inte för att jag tror att det säger så mycket mer. 😛
Hur klockrent var det inte att knodden mitt under ultraljudet smäller upp världens finaste guard?! Mamma blev så stolt! Sluten cirkel liksom, jutsun finns med hela vägen 🙂 (Ja, den sög egentligen bara på tummen.)
Vi fick vår sommarsemester!
Äntligen blev vår sommarsemester av! Och vilken semester det blev. Man brukar säga att det skulle behövas semester efter semestern för att vila upp sig efter semestern. Kan bara säga att det är tur att C har nästan en vecka hemma efter att vi kommit hem! 🙂 (mer …)
Såå.. Än så länge ser jag bara tjock ut.
Det här ÄR världshistoriens sämsta selfie! Men jag har aldrig någonsin tagit ”kolla-vad-fina-kläder-jag-ska-ha-på-mig-i-profil-bilder”, ever! Så det finns gott om utrymme för förbättring. Vilken tur att jag har några veckor på mig att öva… 😉 Med tiden kommer magen mer också så då blir väl bilderna lite roligare att titta på. Mer än bara en tjockis där liksom. 😛
Vissa saker måste bara ut i etern fortare än genast!
Gay Mens Chorus of LA framför Britney Spears – Work Bitch! Det här är lätt bland det epicaste jag sett i år! Klicka och titta. Måste ses! 🙂 (mer …)
Det här är SÅ stört!
Jag är inte psyksjuk! Inte av den här anledningen iaf… Jag hade inte inbillat mig hela grejen. Det finns en knodd där inne – och den hade hicka! (mer …)