Äntligen blev den klar och fick komma tillrätta. Den skulle varit klar till i maj, men det var någon som sov 24/7 då… Det fick bli en väldigt sen dopgåva som kom fram i helgen. Blev faktiskt lite smånöjd måste jag säga. Ett av mina finare hopkok.
Nu är jag lite mer än halvvägs igenom nästa present och har flera jag skulle vilja göra på kö. För att inte tala om sjalen jag påbörjat åt mig själv… Men jag tycker ju det är så kul att sticka saker åt kära. Problemet är bara att de aldrig är klara i tid, men samtidigt kan jag ju inte prioritera stickning över allt annat. De får komma lite när de kommer. Jag tänker att en present aldrig kan vara fel, oavsett när den kommer 🙂
Det här gick plötsligt och blev lite av en gravidblogg… Det var inte riktigt min tanke, men det är verkligen DET med stort D-E-T som händer här just nu. Inget annat mäter sig riktigt. Det växer liksom en liten människa i mig. Det är bortom stört.
Vi valde att aldrig ta reda på könet på Knodden. Dels handlade det om att vi kände att vi inte riktigt ville tjuvkika. Men för mig handlade det mycket om att jag – så långt jag bara förmår – vägrar(!) såväl medvetet som omedvetet tvinga på Knoddis en massa dumma ramar, stereotyper och fullkomligt onödiga begränsningar. Jag bara vägrar. Jag vill inte ens i förväg råka snubbla in i att av misstag göra val åt Knodden baserat på vilket kön hen har. Det är så oerhört lite som faktiskt behöver ta barnets kön i beaktande.
Hela grejen med pojk- och flickkläder provocerar mig helt vansinnigt. Vad är en ”pojk”-tröja?! Vad i hela fridens namn är en ”flick”-babysitter?!
Varför ska små barn vara tvungna att skämmas över det de tycker om för att de REDAN får lära sig av sina föräldrar att det är dåligt att vara så kallat ”flickig”, oavsett om de är pojke eller flicka. Det ÄR bara en färg, det ÄR bara ett uppsytt stycke tyg. Jag förstår inte vem som skadas av att de små har sin egen favoritfärg, att de har sitt favoritplagg, att de är sina egna. Att lära barn tycka på ett visst sätt är inte en del av god uppfostran, deras personliga preferenser har ingen påverkan på hurivida de bemöter andra med respekt eller blir ”bra” människor. Våra barn måste inte vara minikopior av oss – tycka som vi, vara som vi. Jag tror rent av att det är mycket, mycket bättre om de inte är det.
Vi vet alltså inte vilket kön det blir. Vi vet att det blir ett barn och det gör oss så sanslöst lyckliga! 🙂
Jag blev alldeles förtjust och varm i hjärtat häromdagen. Chrille är så vansinnigt söt! Theo låg och sussade sött i sin soffa (Ja – han har en egen soffa. Det var verkligen inte meningen men det blev så. :P) och helt plötsligt kommer Chrille in och stoppar om honom med en filt. Det var så sanslöst gulligt!
Nu är jag på sista veckan innan plugget drar igång och det ska pulas på hemma och fixas. Idag ska jag sätta mig med kursplanerna och schemat och planera lite. Sen blir det att pyssla på hemma med lite städ och fix. Men först är det tydligen en viss fyrbening som menar att han ska få komma ut och bajsa och kissa VARJE dag. 🙂
Får se vad jag hittar på resten av dagarna. Chrille har långvecka den här veckan och jag ska göra mitt bästa att inte bli allt för uttråkad.