I den ordningen är det nu. Måste näst intill tvinga mig själv att vara nonchalant när det gäller min kropp. Jag vet ju redan att det kommer ta tid innan den återhämtar sig, det har jag vetat länge och jag har inte inbillat mig något annat. Men ändå, det suger lite just nu. Av de kläder jag kan ha och de ännu färre som funkar att amma i sitter inget bra. Rycka på axlarna åt det vill jag ju inte riktigt göra, jag bryr ju mig faktiskt. Men jag vet också att det inte är så mycket jag kan göra just nu som hade gjort synbar skillnad. Det funkar faktiskt lite så att få barn. Kroppen får sig en törn. (mer …)
Insåg att jag har varit rätt dålig på att skriva något om hur det är med oss – annat än psykiskt (och på den fronten vet vi ju alla att det redan är kört). Det är bra med både mamma och bebis! Knoddis verkar bli ett sånt där äckligt duktigt kurvbarn. Följer kurvan helt perfekt och lillhjärtat tickar på för fulla hästar. Lever om och sprattlar i mammas mage om dagarna och är för det mesta lugn och stilla om nätterna. Idag hade vi hicka när mamma försökte sova mitt på dagen. På KUB-testet konstaterades det som sagt att hen har två hjärnhalvor (wohoo!) och på rutinultraljudet konstaterades det att Knoddis faktiskt har alla andra kroppsdelar som sig bör också. Till mammas stora glädje har även pappa fått sig en spark eller två. 🙂
Tre veckor fick det nästan hållas. Har bara haft någon enstaka dag med den där övermänskliga töttheten hittills. Men både idag och igår har varit kämpiga. Igår glömde jag att slå på ljudet på telefonen efter att vi varit hos barnmorskan så när jag kom hem och skulle ta min tupplur med den intill mig (för att hålla mig hyfsat närvarande av dess pling och plongkande) slutade det med att jag sov typ tre timmar. Mitt på ljusan dagen! Missade en föreläsning på grund av det. Det var inte riktigt en del av planen…
Jag är inte psyksjuk! Inte av den här anledningen iaf… Jag hade inte inbillat mig hela grejen. Det finns en knodd där inne – och den hade hicka! (mer …)
Idag har varit en sådan där dag då jag har varit HELT övertygad om att jag bara inbillat mig hela grejen. Jag har hittat på allt i mitt huvud. Jag har lyckats övertyga mig själv så pass att min kropp faktiskt förändrats. Jag är rädd för att det ska vara sant och jag känner mig tokig!
