Idag har varit en sådan dag då man mår alldeles för dåligt av alldeles för många skäl. För en månad sedan hade jag och älsklingen åkt in till Ica och stannat på pizzerian på väg hem med ovanstående råvaror och sedan hade kvällen fått bli som den blir.
Helt ärligt låter det helt underbart just nu! Hade det inte varit för att det är alldeles för tungt för att göra någonting – alls – just nu hade man lätt satt sig i bilen. Eller?
För hur underbart det än må låta så äcklas jag samtidigt av att det låter så underbart. Det faktum att det faktiskt känns som att jag mått bättre av att äta och problemen blivit mindre – äcklar mig.
Just nu lockar mat oerhört – inte bara onyttigt – utan mat generellt. Samtidigt som jag går och dras med osunda tankar och känslor så ser jag framåt. Plockar recepttidningar och småblad med massa förslag på billiga och bra recept som en tok. Planerar för vilka kokböcker jag vill ha och bygger en lista lite smått. Herregud vad jag älskar att bygga listor! Lite småknäppt – men har samtidigt aldrig utgett mig för att vara något annat…
Nej men till saken. Ska man leva a la Anna Skipper och bara köpa färska råvaror och en massa speciale-speciale kostar det skjortan, särskilt när man som vi bara har begränsade inkomster eftersom jag fortfarande pluggar. Därför är det jätteviktigt att få till planeringen ordentligt och veta på förhand vad man ska välja och inte. Det går att leva nyttigt och hälsosamt utan att det ska kosta skjortan. Man får bara lägga ner lite mer tid på planering då.
Önskar mig inget hellre än lite lyx just nu.
Vill inget hellre än att få några timmar hos en duktig frissa som kan klippa till mitt hår och färga bort ”Plain Jane”-färgen jag har nu. Antingen en himla massa ljusare eller en himla massa mörkare – på den punkten har jag beslutsångest.
Inslag någon?
Tyvärr lär det dröja ett bra tag innan man kan kosta på sig något sådant då det kostar en del bara att gå och klippa sig med mitt hår. Det är verkligen frisörens värsta mardröm! De senaste 5-6 åren har jag inte kunnat gå till frissan en enda gång utan att de tvättar håret med alla möjliga produkter för att kunna reda ut råttboet innan de kan kamma ut det ordentligt och klippa det jämnt.
Bara utkamnings processen tar liksom lika långt tid som det tar att klippa en annans hår. 🙂
Men ja, nog ältat om det. Blir inte av på ett tag – tyvärr.
Nej, mycket positivare än såhär blir det nog tyvärr inte ikväll. Kan ju glädja eventuella läsare med att det inte blev någon underbar depp-buffé ikväll utan jag smuttade i mig min varma kopp choklad och var relativt nöjd med det. Ursäktar för att min nöjdhet inte är mer medryckande eller får den här resan att verka lättare – men så här är det ibland. Finns ingen anledning att hymla.
Ska krypa ner med älsklingen och somna till några avsnitt Scrubs. Det är mys!
Vi bestämde oss för att dra ner till Mullsjö för att träna ikväll och blev glatt överraskad när jag snörade på mig dräkten. Mitt bälte var bestämt längre på mig än sist. Det var härligt att märka. Mattan är den plats på jorden där jag mår bäst och jag vill känna mig bekväm när jag står på den!
Och där slutade det roliga ikväll. Sen fick hjärtat höra att vi inte är välkomna på klubben där för att vi ifrågasätter och påpekar när de instruerar fel.
De kan liksom inte vara så pass ödmjuka att de accepterar att de kanske lärt sig fel när någon med högre grad påpekar det utan nej, då är man obekväm som ifrågasätter.
Klubben har två instruktörer. Den ene kommer knappt ihåg teknikerna han lär ut utan springer till teknikboken var femte ord. Och inte ens det hjälper honom. Den andre har ett lägre bälte och har lärt sig allt han kan av den förste. Den förste är osäker till tusen och den andre har det största ego mänskligheten sett.
Jag vill lära mig något när jag tränar!
Jag vill utvecklas, jag vill gradera, jag vill bli bättre. Framför allt vill jag veta VARFÖR jag gör som jag gör. Jag vill veta VARFÖR tekniken ser ut som den gör. Jag vill inte vrida på någons pekfinger bara för att allsmäktig Gud fader själv står och talar om för mig att göra det. Varför ska jag göra det om det inte är till någon nytta?
JAG ska fan ta mig kunna ställa frågor!
Man får inte ifrågasätta här för att instruktörerna själva inte vet varför de gör som de gör och när någon frågar så fabricerar de ett lättköpt svar för att lägga is på saken. Det finns INGET utrymme för ett öppet och studiefrämjande forum. För det är faktiskt studier man håller på med här. Och jag är helt vansinnig över att vi sitter i en situation där vi måste dalta med en människas ego igen.
Vi flydde från Eslöv för att vi fick en lista på regler för hur vi skulle behandla en specifik person för att han skulle få sin vilja igenom och inte verka som att det inte är han som bestämmer.
Nu sitter vi i samma sits igen. För det första är vi uttryckligen inte välkomna på klubben för att vi ställer frågor och vill att rätt ska vara rätt. För det andra måste Chrille spela ett skådespel med instruktör två varje träning för att det ska vara ”fred”!
Chrille (som dessutom har högre bälte än instruktören ifråga) ska vara dennes kastdocka under hela träningen. Och instruerar instruktören fel får han inte säga något om det utan måste dra undan instruktören i smyg och viska att han gjorde fel och förklara hur det ska vara. Varpå instruktören kan komma tillbaka till resten av gruppen och vifta bort missen med ett:” Ojsan, ursäkta mig, kom just på att jag gjorde fel. Så här ska det vara – glömde av mig lite där…hehehe”. VILKEN JÄVLA BARNRUMPA!
Det skrämmer mig att det kan vara så här obemärkt i ett samhälle. Och att ingen säger ifrån! Den spontana reaktionen från alla andra på mattan var att det inte rörde dom. Det rör er utav bara helvete! Det är ju er träning det handlar om – er kunskap. Fick bara höra att:” Ja, men han är ju som han är”. Och? Är det någon slags ursäkt? Skojjar ni med mig eller?
”Nej men jag orkar inte säga något här och starta någon typ av konflikt. Jag har tillräckligt som det är.” Fine! Rulla över och lägg er på rygg då – jag gör det inte. För trots allt jag fått genomlida så rullar jag inte över på rygg och låter någon klättra på mig för att få känna sig stor. Aldrig! Bryr ni er så lite så får ju ni stå för det själva – men våga bara klandra mig för att jag bryr mig om min framgång. För att jag står upp för mig själv.
Det skrämmer mig att människor låter sig besegras så lätt. Pratar så högtidligt om sin höga moral i vardagen men så fort man är trött så räknas den inte. Då är det okej att släppa – för då är man trött. Dra det för någon som köper det vet jag – för jag gör det då inte. Och vid det här laget sitter det antagligen någon gammal tant någonstans och skakar på huvudet och kallar mig ung och dum i huvudet som är för oerfaren för mitt eget bästa och borde knipa käft istället och gilla läget. Fine! Gör du det du med. Har hört det så det förslår. Kom med ett bättre argument i stället vet ja – om du ens kan. Men vet du vad gamla tant. Världen har inte utvecklas så här långt för att folk tänkt som du och rullat över på rygg så fort man varit på djupt vatten. Världen har inte kommit så här långt för att människan har nöjt sig med att ”veta sin plats”. Jag har ingen plats annan än den jag själv sätter upp för mig själv! Så det så!
(åter till saken…)
Är det såhär det ska vara så tackar jag för mig och vänder mig till en annan klubb där man värdesätter kvalitén på träningen högre än sitt eget ego!
Jag är fly förbannad! på Allt!
Nej jag orkar inte med att lägga energi på det här. Dom kan ta sig – jag har en familj en utbildning och ett hem att ta hand om. Har inte plats i mitt liv för idioter. Tack och adjö.
Mätning imorgon igen. Spännande spännande! Ser fram emot att lägga ihop veckornas siffror. Imorgon ska jag fortsätta det deprimerande sommarjobbssökandet. Den här veckan har verkligen varit kass. Ser fram emot en bättre vecka nästa vecka!
Ledsen för att jag inte är gladare, roligare eller trevligare i mitt inlägg. Eller nej, jag är inte ledsen. Har ingen anledning att vara gladare, roligare eller trevligare ikväll. Tar man illa vid sig så…ja, synd. Ber inte om ursäkt för att jag har rätt och du har fel 😉
Har inte varit en optimal helg – men samtidigt har den varit ganska så…optimal. Det är underbart motsägelsefullt!
Har inte druckit ordentligt, har inte tränat mentalt som jag skulle. Men likväl har det varit den första helgen på länge som jag genomgående kan kalla för riktigt bra!
Igår blev en ovanligt tidig lördag, vi skulle köra hela vägen till Eksjö för att kolla in en ny-gammal bil. Vår Betty är helt fantastisk och helt rätt bil för oss. Men hon dricker tyvärr lite väl mycket för att det ska vara helt hälsosamt. Därför var vi iväg och blev glatt överraskade av bilen vi kollade på. Liten och kompakt men enorm(!) likväl.
Med lite tur hämtar vi den imorgon och kan köra runt en jäkla massa billigare, det ska bli så himla skönt! Trippen till våra absolut favvo-smedsbybor kommer därmed ett steg närmre.
Sedan drog vi till Habo. Älsklingen har på allvar börjat köra stenhårt med fotograferingen och hade ordnat så att han skulle få fotografera Habo Parkour klubb in action.
Resten av helgen har vi spenderat i sängen. Missförstå mig rätt nu – vi har kollat igenom en hel säsong Arkiv X. 🙂
Jag ser fram emot veckan som kommer. Ser fram emot lite förändring – den positiva sorten för en gångs skull – och nya framsteg. Utmaningar lockar faktiskt. Ler vid den insikten, det är en härlig insikt. Det betyder att jag trots allt vill framåt. Vill jobba framåt.
Måste jobba mer med min Mentala Träning och på att få ihop min träning bättre. Lägger för mycket vikt vid att få in stenhårda gympass istället för att fokusera på att få in vardagsträning. Det är trots allt den som gör mest.
Nu ska jag krypa ner med min älskling – han har nästan somnat – och jag ska somna med honom.
Det blev första riktiga hemmadagen idag på länge. Var så himla välbehövt egentligen – om den bara inte blivit förstörd av onda helt sinnessjukt absurda mardrömmar så hade det varit suveränt!
Vet att det blir mycket bilder på Theo jämt men han är bara så övermänskligt söt på alla sätt och vis. Särskilt om mornarna.
Det tog honom inte en minut efter Chrille åkt hemifrån imorse att inta den här ställningen:
Han är så himla go och mysig. Han tar minst sagt upp plats, men så här i kylan när man ligger och småhuttrar är det skönt att ha en varm go vovve intill sig.
Måste erkänna att jag slarvat med vattnet de senaste dagarna och jag har känt av det. Har varit tröttare än vanligt, mycket så. Kom just på att jag glömt min Mentala Träning också både igår och idag. Ska se om jag kan smita undan en stund om en stund – kvällen är inte över än. Får skärpa till mig lite med både drickandet och lyssandet. Båda behövs och är enormt viktiga.
Såg senaste avsnittet av Glee idag – det är verkligen glädje på hög nivå! Blir bara så vansinnigt glad av att kolla på det. Det är verkligen mental näring så det stänker om det.
Annars har jag faktiskt varit duktig. Har inte haft problem med maten, smakade både sparris och blåbär och insåg direkt att sparris-soppan INTE är något för mig! Blåbärssoppan gick väl an, men den – likt jordgubben – smakade alldeles för mycket syntetisk sötma = INTE GOTT!
Har också verkligen fått in mina 30 minuters promenader varje dag. Tycker jag är bra! Dessutom blir det en hel del promenerande under dagarna rent generellt. Fram och tillbaka och upp och ner i högskolan och spring fram och tillbaka i stan. Ja, den här veckan iaf. Får ta nästa vecka när den kommer och läsa de utmaningarna då.
Nu börjar det bli lite sent så jag ska skynda mig och laga till lite härlig svampsoppa innan jag blir alldeles för hungrig. Imorgon är det fredag! 🙂 Underbart.
Det innebär mätning – är faktiskt lite smånervös. Har ju inte fuskat alls, men det är som med allt annat där man på något sätt blir bedömd. Man vet att man gjort allt rätt men sitter ändå nervös och tänker ”what if”. Vet att det kan variera himla mycket från person till person, men jag antar att jag vet när jag vet och får helt enkelt låta mig hållas till dess.
Var helt slut när jag kom hem efter lyckad redovisning idag. Gissa vem som var lycklig att se mig hemma så tidigt? Man kunde verkligen se hur han inom sig skrek: ”Matte! Hemma! Redan!” Sedan skulle han vara så nära mig han bara kunde – han är rätt söt ibland faktiskt…
Jag tyckte redovisningen idag gick bra. Fick en del kritik, men jag tyckte vi bemötte den bra och ödmjukt (till skillnad från andra grupper).
Blev lite frustrerad när frågestunden började för där sitter folk och ställer frågor på saker jag uttryckligen tagit upp i mitt tal. Finns två slutsatser att dra: Antingen så lyssnade de inte, eller så är deras engelska kass. Jag vet! Jag vet! Jag är priviligerad för att det är mitt modersmål och jag kan inte jämföra mina kunskaper med ”svenskars”…blablabla.
I’ve heard it all before.
Så avancerad var inte min engelska. Hela uppgiften var att ”pitcha” ett förslag inför en intresseorganisation. Då kan man inte stå och fnissa medlemmarna emellan och bara vara generellt oproffsiga. Svengelska på hög nivå ser jag inte heller som acceptabelt ur en professionell synvinkel. Det är inte högstadie-nivå längre. Det här är övning inför yrkeslivet. Och en del av de presentationer som hölls idag störde mig just vad gäller det. Man hade lagt allt på sin kampanj och fem minuter på presentationen (kändes det som iaf).
Jag må låta hemskt elak och dum nu och det finns säkert minst någon som kommer störa sig och vilja såga ner mig till marken. Det enda jag kan säga är fine! Då får det vara så. Jag tycker inte att dagens redovisningar höll måttet för vad jag förväntar mig av mina ”jämlikar” på högskolenivå. Jobbade i ett skarpt projekt åt Helsingborgs stad ht-09 och det började vi jobba på 6-7 veckor in på utbildningen. Det var inte läge att stå och fnissa och svära och stå och vara sur och inaktiv och ha sig där…
Anyhows…
Kom hem idag och var helt slut! Theo var tokmysig och jag var helt utmattad. Det blev inte mycket gjort där alltså.
Igår började så vansinnigt bra – eller rättare sagt, efter att den börjat sjukt dåligt med försovning och stress blev den sjukt bra! Frukost och tidning i lugn och ro till avslappnande musik på xtravaganza följt av 1,5 timmes träning. Det var helt underbart(!). Mådde hur bra som helst efteråt.
När jag värmde upp upptäckte jag något helt hysteriskt kul. Började bara apgarva sådär mitt i alltihopa; crosstrainern hade PÅ RIKTIGT(!) inbyggd fläkt! 😀 Är väl lite skum sådär generellt men jag tyckte det var hysteriskt kul!
Sen bara sådär – blev dagen kass igen! Riktigt kass! Fattar inte det. Riktigt jobbigt. Orkade inte göra något ordentligt av maten heller då så jag gottade mig med en härlig kopp varm choklad (xtravaganza-style ofcourse).
Nu blir det att dra ut i kylan med hunden och med lite tur hinner älsko inte somna under tiden, så man kanske kan krypa ner och mysa lite till något avsnitt ändå.
Jag älskar att skriva! Det behöver inte röra något konkret, jag kan ordbajsa om precis vad som helst och jag älskar det! Idag fick jag höra att jag ”har en gåva”. Har hört liknande innan – men av någon förunderlig anledning har jag aldrig riktigt tagit till mig det…
Är väl lite skevt vaccinerad på det sättet (också), kan inte ens ta komplimanger om saker jag älskar. Enda undantaget är när jag står på mattan i min dräkt. Där har jag riktigt självförtroende. Där är det enda stället där jag verkligen känner att jag är riktigt grym på något och småfarlig :).
Chrille ropar att jag ska ordbajsa om något kul (för en gångs skull?). När jag frågar om vad svarar han reaktiva spänningar. Så för hans skull ska jag beröra ämnet i kvällens inlägg.
Reaktiva spänningar låter som något riktigt häftigt men som antagligen egentligen är ganska basic. Skulle kunna handla om ett psykiskt tillstånd som skulle kunna härledas ur extrem stress och ovälmående. När jag hör ordet reaktiv tänker jag osökt på kärnkraft (fråga mig inte varför, då snurrar jag bara iväg på ämnen jag egentligen inte kan något om). Kärnkraft är coolt.
Det får räcka! Hoppas jag tillfredsställt hans behov av roligare ordbajs 🙂
Idag fick vi upp vår presentation på väggen inför vernissaget imorgon. Känns riktigt bra. Känns som att vi fått ihop en riktigt bra kampanj på tiden och med de medel och kunskaper vi hade.
Var i samband med det här arbetet jag fick min fina komplimang. Slängde ihop talet till presentationen på en timme igår och jag ”rörde gruppen till tårar”. Lite kul och höra.
Ska faktiskt ta och gotta mig åt den komplimangen. Känns skönt att göra det för en gångs skull – bygger lite självförtroende. Måste vara den absolut sämsta människan på att ta emot och lyssna till komplimanger! Så för en gångs skull ska jag njuta av att känna mig duktig!
Har inte blivit Mental Träning som tänkt. Inte blivit något idag. Men har kompenserat med en massa Mental Näring istället. Semi-avslutat projekt, smarriga komplimanger, en galen vovve, en tokig fästman och avslut med Magnus Betnér. Visstja, glömde blev God Energi och Mental Näring i en smäll —> Testade svamp soppan idag – helt klart en ny favorit!
Nu påpekar mannen i sängen bredvid mig att det var Reaktiv Effekt jag skulle ordbajsa om. Oh well. Han får la nöja sig 🙂
NU ska jag sluta uppfylla hans önskningar för kvällen. Och istället krypa ner och mysa med honom och störa hans ensliga macho lycka.
Här började dag 5. En över-kel-sjuk Theo som klämde in sig mellan husse och matte och bara låg och njöt av att bli kliad överallt. Slumrade nog till och med till en sväng . Massa Mental Näring redan från start!
Sedan var tanken att vi skulle in till Jönköping så att jag kunde hitta en bättre, större väska än den jag har. Får knappt plats med bara precis det jag behöver till skolan, än mindre träningskläder och vattenflaska. Men det blev inget av det. Istället gick jag och grina halva dagen medan Chrille tapetserade. Fanns exakt inget jag kunde hjälpa honom med utan att vara mer i vägen än till hjälp och allt jag tänkt göra var förhindrat av tapetserandet.
Vet inte hur det är med er. Men jag verkligen avskyr att vara helt vaken en hel helg och instängd i lägenheten. Vill liksom komma ut med kärleken och hitta på hyss. Behöver den gnuttan råbarnslig glädje på helgen. Finns de helger då vi bara ligger i sängen och bränner av tv-serie efter tv-serie, går och värmer upp x-boxen som paus och sedan tillbaka igen. De är sköna ibland de med. Men idag var en sådan dag då jag bara blev frustrerad av att inte komma ut.
Då blev Chrille törstig mitt i arbetet och för att han skulle slippa släcka sin törst med öl fick jag ge mig ut. Tog med mig Theo och vi gick på en härlig prommis i solskenet. Såg att det var folk ut på Furusjön så vi vågade oss ut vi med. Theo var mycket förvirrad, största öppna område han varit på men fick ändå inte springa fritt. Kunde ju inte riskera att han råkade på svagare is mitt i språnget. Vi höll oss till spåren på sjön vi och det dög jättebra!
Sedan drog jag till Ljunkan och handlade. Fick med mig lite nya kryddor till sopporna och lite lime och citron för att piffa till allt vatten jag ska ha i mig. Sedan hittade jag stora Ramlösa flaskor i mina favorit smaker – det kommer att bli ytterliggare Mental Näring för mig. Lite lyx när man tröttnar på vatten. Tog ett glas jordgubb/lime till middagen och förundrades över hur mycket mer det smakade – det var en härlig överraskning faktiskt!
Ikväll skrev jag på grupparbetet och sedan var jag trött och sleten så jag bestämde mig för att unna mig ett varmt bad. Blev lite crazy med bubblet 🙂
Ingen jättebra bild men poängen går fram. Har varit en mysig och bra dag, om man bortser från grinigheten. Det är min stora utmaning. Att se tillbaka på varje dag och komma på något positivt som varit. Tror det är viktigt att kunna göra det, särskilt i vardagen där dagarna glider in i varandra. Man behöver det där lilla extra leendet, det där lilla extra positiva. Man hänger så gärna upp sig på alla tråkigheter, måsten och problem i vardagen och jag tror det är viktigt att komma ihåg det positiva också. Även i de sämsta dagarna, annars blir vardagen alldeles för grå och hemsk för att stå ut.
Nu ska jag krypa ner, är helt slut. Ska mysa lite extra med kärleken innan jag somnar!
Idag har jag funderat, mycket. Det står klarare än någonsin att min framgång helt och hållet hänger på min förmåga att hänge mig till ett lyckat resultat.
Det hänger på mig.
Ikväll fick jag laga mat åt Chrille medan han stod och tapetserade för fullt. Först utgick jag ifrån att det skulle vara enormt svårt, men så slog jag väck alla sådana tankar. För maten var tvungen att lagas och gjorde inte jag det så skulle han inte få ätit ordentligt ikväll, och det var verkligen inte hemskt. Tvärt om!
Där jag stod och lagade slogs jag av hur mycket mer och bättre allt luktade. Kryddorna, kycklingen, till och med riset! Det var rätt härligt faktiskt, det hade varit optimalt om även jag fått ta del av maten. Men jag lagade mig en kopp varm toffie-chocklad och kände mig alldeles tillfreds med det.
Har läst så mycket om ”fusk”
Det känns som vart man än läser så möts man på något sätt av människor som pratar om att ”fuska” med maten. Själv kan jag känna att det är ganska missgynnade att tänka på det så. Man ges ett antal valmöjligheter och det är upp till en själv att medvetet göra sitt val. Då får man faktiskt också ta konsekvenserna av det valet.
Det finns inget som är förbjudet. Att unna sig en digestive-kaka är det inget fel med om du vet om varför(!) du gör det och hur det påverkar dina resultat. Framför allt vad du får göra för att kompensera för lyxen. Är du på det klara med det och inte ser det som ett hinder så kan det inte talas om ”fusk” – det är ett val.
”Fusk” gör det hela så stressat då det är negativt. Man brottas med skuldkänslor och våndas en massa i onödan. Bara för att man formulerar utmaningen fel.
Nu på kvällen har jag suttit och läst i min handbok. Det känns riktigt bra det här gör det.
Satt och tittade på min målformulering och det känns ännu bättre. Har börjat komma över allt gnäll om vad jag går miste om – målet och att jag faktiskt kan ta mig dit blir istället tydligare och tydligare. Fylls av en sprudlande känsla varje gång jag tänker på att jag alldeles snart kan börja se resultat!
Det handlar givetvis inte bara om en viss vikt och en viss klädstorlek, det är bara mätstockar.
Jag är inte frisk idag. Vi har pratat om att skaffa barn om 2-4 år, jag ska plugga klart och sedan ut och göra någonting av min utbildning. Jag måste leva hälsosammare och vara friskare än jag är nu för att kunna ge mig – oss – de bästa förutsättningarna i framtiden. Vill inte riskera onödiga komplikationer under en graviditet för att jag inte kunde ändra mitt beteende och mina vanor. Det känns hemskt dumt.
Jag säger stopp nu – innan det går så långt. Jag är rätt rubbad generellt, men särskilt när det gäller mitt förhållningssätt till mat. Jag har nog haft för mig alla knep som finns utan att ens vara medveten om det. Smygätande, tröstätande, frosseri, inget ätande, fel fördelat ätande, osv. Min främsta utmaning blir den mentala biten. Att vara medveten om maten, njuta av den och veta varför jag äter den när jag äter den. Den mentala träningen har än så länge faktiskt varit guld. Det är riktigt skönt med de stunderna då man bara kan flyta bort och ha sig själv i fokus för en stund.
Känns som om jag håller på att bli über-egoist – men det är nog egentligen inte fallet (hoppas jag). Behöver få rikta blickarna inåt lite och andas – bara andas. Blir alldeles för mycket för mig annars.
Pulade ihop min fina målbild idag också. Men den får ni inte se förrän på tisdag när jag har nästa gruppträff – så det så! 🙂
Nu ska jag uppfylla älsklingens önskan om att krypa ner och mysa i sängen (kan inte fly härifrån fort nog – hunden fiser SURT ikväll!).
Då var man inne på tredje dagen och det känns förvånansvärt bra!
Jämfört med igår i alla fall. Tror aldrig att jag varit så trött och grinig och dåsig och irriterad på en och samma dag samtidigt! Det var fruktansvärt jobbigt.
Men idag är det bättre, mycket bättre. Målet känns så himla mycket tydligare idag. Min Halens katalog kom idag, och istället för att sitta och säga till mig själv att den där tröjan kommer jag att kunna ha, någon gång – kunde jag idag titta på den och säga att den tredje september så KAN jag ha dig! Det är så galet skönt faktiskt! Givetvis handlar det inte bara om en tröja för mig, men jag ljuger om jag säger att det inte är en del i det stora hela.
För att tänka på något annat och avreagera mig lite så stack vi ner till Yoi och tränade.
Herregud så skönt det var! Har ont på ställen jag glömt att man kunde ha ont på. Är full i blåmärken och brännsår och det är helt underbart! 🙂 Har gått och våndats i onödan för jag orkade fan så mycket mer än jag trodde att jag skulle. Har inte tränat alls på ett år och orkade mer än vissa som tränar varje vecka… Just nu mår jag ganska bra faktiskt.
Nu ska jag krypa ner med älsklingen så ska vi ta igen alla nya avsnitt som kommit i veckan. Kramen!
Måste ju faktiskt också tillfredsställa alla NCIS-lovers och visa upp min alla hjärtans dag present till Chrille. What you think?
Jag måste! Jag bara måste! Jag har bestämt mig och nu fan blir det av. Mår alldeles för bra av att tänka på hur det skulle kunna vara för att låta det vara så här.
Bilden säger verkligen allt idag. Den är trist och tråkig, tung och dålig -och det är precis så det känns just nu.
Det är jobbigt är det, man inser inte hur pass man förstört sin hjärna förrän man ger sig på sånt här.
Men jag tror att jag har snubblat över en riktig pärla här – jag tror verkligen att det här kan bli bra. Tänk på målet bara. Fokusera på mig. Föreställ dig känslan av att vara i mål. Det finns inget svårt. Det finns bara utmaningar.
Det är kanske läge för en förklaring?
Jag skäms något så fruktansvärt för det här och det är så enormt svårt att skriva om och berätta om.
Hittills har jag inte riktigt lyckats få någon jag pratat med att förstå. Jag ska lära mig att älska mig själv för den jag är och inte sträva efter att vara någon annan.
Det ingen verkar förstå är att jag inte känner mig som mig själv så här, jag mår inte bra. Varför ska jag gilla läget och acceptera något som inte är jag vad gäller min fysik, när jag inte gör det vad gäller mina principer? Båda är delar av mig.
Det senaste året har stressen av allt gått mig åt huvudet och som resultat av det har jag tröst ätit, mycket. Jag måste tyvärr erkänna att jag alltid tänkt lite illa om folk som tröst ätit. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det och därför har jag viftat bort det som trams. Det är inget jag är stolt över men inte mindre sant för det.
Det är alldeles för ofta så – man nedvärderar saker och ting, tills man sitter i samma sits själv.
Jag gick upp ohälsosamt mycket i vikt på väldigt kort tid och sen stod jag där och visste varken ut eller in. Den instinktiva lösningen på problemet är att sluta äta helt. Men det går man inte ner i vikt av – tvärt om, man kan rent av gå upp i vikt av att äta för lite. Sen börjar man stressa över allt man äter istället – inte heller någon bra lösning. Återigen lyckades man göra något som fick rakt motsatt önskat resultat, i ren panik.
”Men det är väl inget att skämmas för!”
Jag skäms för att jag i mina ögon har skadat mig själv. I mina ögon har jag gjort mig själv illa. Jag får bara ett liv här på jorden, ett liv med min älskling. Och den lilla tid jag har här slösar jag bort genom att skada mig själv och få mig själv att må dåligt.
För inte mår man bra när man har ont i magen, när man inte får på sig sina kläder, när man mår fysiskt illa, när man inte orkar, när man får skav överallt, när kroppen bara protesterar och all annan sådan skit.
Jag påstår mig inte vara ful och morbidly obese som det så fint heter på engelska.
Men jag är verkligen inte frisk.
Så nu har jag gjort det – jag har gått med i Xtravaganza och jag tror jag har hittat helt rätt hjälp. Jag har gång på gång bevisat för mig själv att jag inte hanterar det här själv – och jag måste göra någonting. De har fyra hörnpelare (lite ironiskt att jag dras till föreningar med fyra hörnpelare 🙂 detsamma gällde ju LEL): Mental träning, Mental näring, God energi och Rörelseglädje.
Jag tror verkligen att det här är så rätt för mig! Jag får träna på att fokusera på mig (något jag knappt vet vad det är), jag får träna på att prioritera saker/aktiviteter som får mig att må bra. Jag får träna på att hitta mat som passar mig och återfinna glädjen jag alltid funnit i att röra på mig och vara igång.
Det handlar liksom inte om att pressa mig på pengar och få mig att leva resten av mitt liv på deras produkter. Det handlar om att jag ska nå mina mål, må bra och framför allt(!) fortsätta må bra även efter att jag nått mina mål.
Det känns bara så himla rätt!
Det är bara så himla tungt just nu till en början. Allra helst hade man ju velat slippa det här. Allra helst hade man inte försatt sig i den här situationen till att börja med.
Det hade varit helt underbart.
Jag vill bara må bra…
