Det blev första riktiga hemmadagen idag på länge. Var så himla välbehövt egentligen – om den bara inte blivit förstörd av onda helt sinnessjukt absurda mardrömmar så hade det varit suveränt!
Vet att det blir mycket bilder på Theo jämt men han är bara så övermänskligt söt på alla sätt och vis. Särskilt om mornarna.
Det tog honom inte en minut efter Chrille åkt hemifrån imorse att inta den här ställningen:
Han är så himla go och mysig. Han tar minst sagt upp plats, men så här i kylan när man ligger och småhuttrar är det skönt att ha en varm go vovve intill sig.
Måste erkänna att jag slarvat med vattnet de senaste dagarna och jag har känt av det. Har varit tröttare än vanligt, mycket så. Kom just på att jag glömt min Mentala Träning också både igår och idag. Ska se om jag kan smita undan en stund om en stund – kvällen är inte över än. Får skärpa till mig lite med både drickandet och lyssandet. Båda behövs och är enormt viktiga.
Såg senaste avsnittet av Glee idag – det är verkligen glädje på hög nivå! Blir bara så vansinnigt glad av att kolla på det. Det är verkligen mental näring så det stänker om det.
Annars har jag faktiskt varit duktig. Har inte haft problem med maten, smakade både sparris och blåbär och insåg direkt att sparris-soppan INTE är något för mig! Blåbärssoppan gick väl an, men den – likt jordgubben – smakade alldeles för mycket syntetisk sötma = INTE GOTT!
Har också verkligen fått in mina 30 minuters promenader varje dag. Tycker jag är bra! Dessutom blir det en hel del promenerande under dagarna rent generellt. Fram och tillbaka och upp och ner i högskolan och spring fram och tillbaka i stan. Ja, den här veckan iaf. Får ta nästa vecka när den kommer och läsa de utmaningarna då.
Nu börjar det bli lite sent så jag ska skynda mig och laga till lite härlig svampsoppa innan jag blir alldeles för hungrig. Imorgon är det fredag! 🙂 Underbart.
Det innebär mätning – är faktiskt lite smånervös. Har ju inte fuskat alls, men det är som med allt annat där man på något sätt blir bedömd. Man vet att man gjort allt rätt men sitter ändå nervös och tänker ”what if”. Vet att det kan variera himla mycket från person till person, men jag antar att jag vet när jag vet och får helt enkelt låta mig hållas till dess.
Håller tummar och tår!