I förrgår kom resultatet på juridiktentan. Jag missade med två poäng. Eftersom resultatet kommer före den rättade tentan kunde jag inte se varför men jag anade ändå onåd. Jag hade inte kuggat tentan – egentligen…
En av uppgifterna var uppdelad i a och b. I utformningen av uppgiften gick det inte att uttyda om a och b var separata uppgifter, om man skulle välja en att besvara eller om de var olika händelser i samma förlopp som man skulle ta ställning till. Tydligen tolkade jag fel och har fått avdrag för mitt missförstånd. Vilket inte hade varit så konstigt eftersom det är ett helt annat svar på en helt annan uppgift, om det inte vore för två saker:
För det första framgår det i mitt svar vad det är jag tror att jag svarar på. Man kunde få så absurt många poäng på uppgiften så jag ordbajsade vilt och var extremt utförlig i mitt svar. Det medförde att jag övertydligt redogjorde för scenariot jag trodde att jag skulle ta ställning till. Utifrån det är mitt svar dessutom rätt.
För det andra har tentamensförfattaren inte någonstans angett hur man skulle ta ställning till uppgiften. Det är inte alls uppenbart att jag tolkat uppgiften fel. Det är inte uppenbart att jag har missförstått. FÖR DEN KUNDE TOLKAS PÅ FLERA SÄTT. Ingenstans framgår hur den är avsedd att tolkas. Man får läsa uppgiften och GISSA sig till hur det är man ska svara.
Jag är måttligt irriterad just nu. Det är ju mitt betyg det handlar om. Jag har skrivit omtentor förut och vet när jag misslyckas på en tenta. Då har jag inga problem med att krypa till korset. Men den här tentan… Den har jag inte misslyckats med. Jag vägrar bli underkänd för en miss som inte är min.
Nu låter det kanske konstigt. Inte hade väl en fråga gjort så stor skillnad…? Mjo, den här tentan var den underligaste jag någonsin skrivit. De fem poäng jag förlorade hade tagit mig över gränsen för godkänt med marginal.
Jag tror inte det är så många andra som hade brytt sig så mycket. De hade vackert skrivit den där omtentan. För mig är det inte så ”bara”. Jag har redan omtentor som släpar och vill bli klar någon gång under den här livstiden. Jag behöver inte fler p.g.a andras missar.
Men jag fick bekräftelsemail på min ansökan om omprövning nu och det är tre veckors handläggningstid på det här… Så jag får vackert ta den ångesten och stoppa undan någonstans där den inte hörs ett tag. Jag har inte tid att springa runt med den de kommande veckorna.
Efter en myshelg post tenta-p drar nu verkligheten igång igen. Två nya kurser och båda i brandämnen. Det är märkligt för det är först nu det känns på riktigt. Det är först nu det börjar kännas som att jag ska plugga till brandingenjör. Visst förstår jag att verktygen vi fått i all matte och fysik kommer att behövas i kurserna vi läser nu i olika omfattning. Men det är jäkligt tungt när man egentligen vill lägga tiden på att använda verktygen. Man måste väl ta körkort innan man kan köra bil antar jag…
Det känns på något sätt som att det är nu utbildningen börjar. Jag vet inte vad det är jag har hållit på med hittills i så fall.
Det kommer nog att bli en intensiv period. Många uppgifter, labbar, föreläsningar och lektioner. Samtidigt känns det som att det borde gå bättre nu än förra läsperioden. Ingen liten som ska skolas in, de värsta sjukdomsfallen bör vara avklarade och vi har börjat få lite rutin på det där med skola/förskola och SNÖN FÖRSVINNER FÖRHOPPNINGSVIS STRAX(!). Jag har börjat få system på hur jag ska planera loppan på förskolan för att jag ska få det mesta av tiden på skolan och få läst det jag behöver. Det känns riktigt bra. Sen hjälper det ju enormt att se hur oerhört lycklig hon är på förskolan. Jag kan lämna henne och fokusera på mitt resten av dagen. Jag känner inte att jag behöver grubbla över hennes välmående och det är så jäkla skönt!
Det känns märkligt alltihopa. Jag hade verkligen HELT glömt hur det är att göra något om dagarna. Hur det är att ha en vardag. Hur det är att vara produktiv. Tröttheten har jag inte riktigt kommit över än. Men det hjälper ju loppan till med… Nej, det är så väldigt, väldigt märkligt alltihopa. Jag undrar när känslan av att låtsas ska försvinna. Känslan av att jag bara låtsas, att det jag springer runt och gör på dagarna och alla timmar vid böckerna inte är på riktigt. Men det kanske har att göra med min frustration över att fortfarande plugga. Det känns inte som att jag gör något på riktigt för att ”att göra något på riktigt” är att jobba och göra rätt för sig. Det var det där med körkortet ja… Ny grej som Becca får mantra för sig själv.
Nu har jag unnat mig en välbehövd kaffe och har en halvtimme tills loppan ska hämtas så jag ska ta och läsa lite i min röda bok. Sen ska vi ta bussarna hem – i snöstorm…#jagärintepepp!
Även om Lexie periodvis sovit väldigt dåligt om nätterna och knappt sovit en timme i stöten stundtals så här det alltid gått att söva om henne till ganska sent på morgonen. Vi har fått ligga kvar till allt mellan 8-10 på morgonen när det velat sig väl. Det har nog räddat oss stundtals faktiskt. Men det innebär också att vi inte riktigt var förberedda för en dryg vecka sedan när Lexie började vakna mellan 6-7 varje dag. Hon har nog faktiskt vaknat vid 05 någon morgon nu när jag tänker efter.
Vi. Är. Inte. Vana. Vid. Det. Här.
Idag är det lördag, vi ska äta middag med en familj från föräldragruppen som vi inte träffat på riktigt länge. Lexie vaknade vid 07-ish. Före 12 hade vi redan handlat färdigt och varit en sväng på apoteket och ätit Biltema-korv och kommit hem igen. Man hinner med en himla massa när man stiger upp tidigt på morgonen ju.
Nu ligger resten av familjen och tupplurar sig, jag har fått plantera blommor och nu ska jag ta igen ett avsnitt av alla man inte hinner med nu när man är aktiv om dagarna. Sen ska kycklingen in i ugnen. Det blir tacos med pullad kyckling ikväll. Yumyum!
Igår plingade Messenger till och förskolan skickar en bild på Lexie, det gör de lite då och då. De var ute och där stod hon i sina hossor på vingliga fötter och ville promenera. Det gick… sådär.
Då sa vi att det ju är lika bra att skicka med ett par skor till förskolan som de kan ta på henne så att hon kan öva på att gå när de är ute. De är ju ute timvis så gott som varje dag. Som tur var så hade vi ett par stövlar hemma som vi helt hade räknat bort vid det här laget. De visade sig vara helt perfekta.
Nu händer det grejer dagligen. Förskolan berättar hur hon visar större och större intresse för att gå och det märks hemma också. Jag är nöjd om hon går till sommaren så att hon och Noomie kan springa runt i gräset. Det längtar mitt hjärta efter just nu. Att bara få sitta på trappen med Néa och se våra tjajor kuta runt barfota i gräset med Shaggy skuttande kring sig helt oförstående.
Så för mig är det inte så bråttom. Det får komma när det kommer (men före sommaren!!!).
Nu blir det många inlägg på en gång. Det blir så när jag bara hinner skapa inlägget men inte skriva klart… Då får jag sätta mig och masspublicera i efterhand. 🙂
Har jag förresten någonsin nämnt att vår dotter är ett fullkomligt huliganbarn?
Tenta i tillämpad hydraulik – check! Då hoppas vi bara jag blir godkänd också. Det kändes i varje fall bra, eller… Jag kunde svara utförligt på allt, det är det som kändes bra – men det kan ju vara fel ändå. Hör optimisten här!
Efter tentan på förmiddagen skulle Chrille hämta mig och det slog oss ganska precis samtidigt att vi hade världens läge att köra lunchdejt medan loppan blev klar på förskolan. Sagt och gjort – vi åkte in till stan och åt på Max. Vi är stundtals väldigt romantiska… 😉 Sedan gick vi runt på stan och fönstershoppade. Köpte det där presentkortet till svärfars födelsedag som inte hanns i helgen och Ibuprofen. Återigen – partyparty… 😉
Men det var så himla härligt att bara vara vi en liten stund. Det var så himla skönt att kunna ägna all uppmärksamhet åt Chrille i några timmar. Lexie stjäl ju helt oundvikligen en hel del när hon är med. Det var så skönt att verkligen kunna lyssna på honom ordentligt och SE honom. Vi hade riktigt, riktigt mysigt. Innan Lexie skulle hämtas hann vi till och med hem för att ta en tupplur på soffan en timme…. Sexigt… #livetsomsmåbarnsförälder
Det blev så himla mysig dag som helhet faktiskt. Först datadump på morgonen, följt av en massa mys med min älskling, följt av mer mys med lillungen hemma hos svärisarna.
Visstja! Efter tentan i fredags gick vi förbi Teknikens Hus med fröken Lexington. I doppresent av morfar fick hon nämligen ett presentkort i deras butik. Ja, för nästan ett år sedan. Nu kom vi oss äntligen för att lösa in presentkortet och ja… Det blev ju en del grejer. En av de bättre presenterna hon fått faktiskt. Massa roliga spel med lekfullt lärande och grejer för att inspirera och väcka nyfikenhet. Nu gav det här oss möjlighet att bunkra lite så att vi har vettiga kvalitetsspel och leksaker till hon blir lite äldre också. Så kan vi bara plocka fram eftersom. Ja, om inte mamma och pappa lekt med dem först… 😉
Idag skulle jag tentaplugga. På skolan. I fred. Utan distraktioner. Jag vaknade med förkylningen från helvetet så det blev inte riktigt så.
Plugga behövde jag så det fick jag vackert försöka göra. Lyckligtvis sov Lexie länge så då hann jag med allt jag planerat för dagen.
På sistone har det kliat något rent fruktansvärt i mina fingrar. Vi har så många småprojekt som behöver tas tag i här hemma men det blir aldrig av för att vi bara har grejer för att komma halvvägs. Tavlor ska upp men vi saknar spik. Bilder ska upp men vi saknar ram. Saker ska hängas men vi saknar krokar eller plugg. Så jag fick ett ryck. Jag har gått och stört mig på att balkongen legat i bitar. Det har i och för sig inte riktigt varit balkongväder än… Men ändå. Det ser ju så bedrövligt ut. Jag byggde ihop bordet och min odlingshylla som nu också kommer få husera alla våra krukor eftersom vi inte har något vettigt skåp åt dem inne. Men så kunde det ju inte se ut! Så jag grävde fram ett tyg ur skåpet, klippte till det lite på en höft, sydde fållor och snodde paracord av Chrille och hips vips hade jag ett fint draperi att dölja krukorna bakom.
Jag. Är. Så. Jävla. Nöjd! Jag fick påbörja och avsluta ett projekt hemma ordentligt och inte ihophafsat för första gången på Gud vet hur länge! Så sanslöst tillfredsställande! Och det blev fint också! Nu ska jag bara fylla hyllan med grönt igen så det inte gapar så tomt. 🙂
Är det tenta-p månne när man får lägga 20 minuter på att hitta studieplats det första man gör när man kommer till skolan? Nackdelen med att ingen har föreläsningar…
Under tiden hann jag bli varm och när jag väl kom fram hade jag feber. För naturligtvis har loppan smittat sin mamma sådär lägligt. Det är rart med barn… 😉 Kaffet blir min vän för dagen och så får jag sitta så länge jag orkar.
Ja just det! Min dator är inte blå längre! Tack pappa! Jag hade ju min fina, lila, blåa smurf. Men den hade en ganska så problematiskt dålig spec. Vikt, portar, storlek, UX – allt det var jag riktigt nöjd med. Problemet med datorn (vilket jag faktiskt skulle märkt när jag valde den) är att den inte har en traditionell hårddisk. Den har istället i princip ett minneskort på 32Gb som är lött till moderkortet. Windows tar upp mer än hälften, sen har Windows öronmärkt utrymme därtill. Kvar har man drygt 8-10Gb varav drygt 6 går åt till appar. För även om du försöker ta bort så många appar som möjligt så har Windows lagt in alla program som styr saker som högtalarna t.ex. där, och sådant är typiskt dumt att ta bort. Det fina med Windows Update är dessutom att varje uppdatering är olika stor och datorn hämtar automagiskt ner filerna. Det senaste halvåret har jag pendlat mellan att ha 4Gb-100Mb ledigt på datorn nästan över en dag, utan att jag laddat ner något, trots att jag rensat Temp osv. Datorn går inte så jäkla fort på 100Mb kan jag säga. Stundtals ville den knappt köra webbläsaren, och då fanns det så gott som ingenting för mig att ta bort från disken som faktiskt gick att ta bort. Det här har visat sig vara ett allmänt problem hos de här datorerna när jag sökte runt lite. Hp ville ”testa en grej” – typ. Vissa tycker det är skitbra – men använder man datorn uteslutande för att kolla facebook, betala räkningar och lägga Passeans är den klockren. Men för de flesta kommer den tyvärr i längden att bli en ganska dyr lerduva. Inget av det som tar plats går att lägga externt på något sätt och det går inte att byta minne eftersom det fastlött i moderkortet. Så… Inte optimal studiedator alls visade det sig; om man behöver kunna dra hem större filer, spara saker på datorn och rent av ibland köra tunga program.
Jag har då turen att ha världens übernörd till pappa som tycker det är helt oacceptabelt att ha fel verktyg när man ska jobba, särskilt om verktyget i fråga är en dator. Han har byggt ihop alla stationära datorer vi haft hemma så han tar det där på ganska stort allvar. Igår-morse fick jag ett sms om att jag hade ett paket att hämta ut och på eftermiddagen när jag åkte ut till Posten låg värsta datorn där. Han bara gjorde… <3 Tack pappa!
Nu – kaffe – hydraulik – hoppas på att febern dött lite nu när jag suttit en stund.
…då har Alexis ovett att vilja lära sig allt på en gång!
Hon gick och blev sjuk häromdagen bara sådär poff! Det kom verkligen helt ur det blå på kvällen. Vi var hos Galenskapare dessutom – och jag fick vin – så det var ju inte speciellt lägligt.
Dagen efter ska hon helt plötsligt börja gå själv med gåvagnen. Själv! Upprepat! För att hon tyckte det var kul! Som om det inte räckte som denna veckas prestation klättrade hon upp i soffan igår. Själv! Upprepat! För att hon tyckte det var kul! Sen skulle hon naturlisch klättra upp överallt. På soffryggen, på tv-bänken, på mig, imorse skulle hon tydligen sitta PÅ sin kulbana
och titta på tv… 😀
Hon har varit ett fullkomligt huliganbarn med sin pappa (för jag har fått lov att fly till skolan – tentor snart :P), full fart non stop.
När det inte är ASfrustrerande så är det faktiskt ASkul… Typ så. 🙂
#mamaglam!
Efter en myshelg post tenta-p drar nu verkligheten igång igen. Två nya kurser och båda i brandämnen. Det är märkligt för det är först nu det känns på riktigt. Det är först nu det börjar kännas som att jag ska plugga till brandingenjör. Visst förstår jag att verktygen vi fått i all matte och fysik kommer att behövas i kurserna vi läser nu i olika omfattning. Men det är jäkligt tungt när man egentligen vill lägga tiden på att använda verktygen. Man måste väl ta körkort innan man kan köra bil antar jag…
Tack morfar! <3 🙂
