Idag har jag varit på skolan för att göra klart en retur jag fått på en uppgift. Skolan är verkligen en spökstad på sommaren. Helt plötsligt används föreläsningssalar som lagerlokaler och det springer runt hela sjok av städare överallt. Det är mycket märkligt med tanke på aktiviteten som är här normalt sett. Men helt sant är ju att det här är trevligt. Nu kan man sitta mitt i alltihopa och nynna med i musiken när man jobbar. Tummen upp på den! Igårkväll avslutade jag första löpveckan – igen. Vet inte om det är tredje eller fjärde gången… Tredje tror jag. Lol.
Blev lite småbekymrad imorse för jag hade ont i ena knät. Inte farligt men märkbart. Vi får se hur det går nu. Jag har ju inte pass varje dag så förhoppningsvis är det bara vilan där emellan knäna behöver nu i början.
Hittade ett smultronställe efter passet där jag stannade och stretchade. Det var en riktig vinstlott för det låg för det låg på en bank som gick rakt ut i älven där det var alldeles för blåsigt för myggor. Jo jag tackar! 🙂
Sämre ställen kan man avsluta träningspasset på!
Inatt sov Lepex i sitt eget rum – hela natten! Det är stört hur stor hon blivit helt tvärt. Visst med humörsvängningarna som hör till – men mest är hon bara så himla härlig. Berättar saker hela tiden, mycket viktiga saker. Hon har ett sådant roligt tonfall när hon pratar. ”Nu är det bäst att ni hör vad jag säger för det är det viktigaste ni någonsin kommer att höra! Ja!”. Typ. I veckan var min plan att sy lite sommartights till Lexie. Det är asläskigt. Jag har fått någon fix-idé i huvudet om att det är jättesvårt. Men använder man bara rätt stygn, tråd och nål så är det inte svårare än att sy en vanlig raksöm. Det är mer trikån som skrämmer mig lite. Att jag ska lyckas dra ut den medan jag syr så plagget blir vridet eller något annat dumt. Det ska bli skitkul har jag bestämt! Jag tycker det är fantastiskt kul att sy – man kan göra så häpnadsväckande stora förändringar med en raksöm. Det är ascoolt!
Jag fattas bara lite tyg för att sy tightsen. Funderar på om jag skulle ta mig till stan imorgon och fynda… Det bästa är ju att det inte behövs några mängder för att sy tights i Lexies storlek liksom. Sen att jag får ut upp till fyra gånger fler (om inte mer rent av) tights till samma pengar som om jag skulle köpt på affären, det är en ren bonus. Framför allt får hon så otroligt mycket finare tights. Det finns så fantastiskt många fina tyger att välja mellan och många är nattochdag mycket finare än någonting du kan hitta färdigt i affären! Så det är win-win-win-win för mig känner jag. 🙂
Ska söka gardintyg när jag håller på också. Till Lexies rum. Har inte hittat något vettigt än och det är galet naket utan. Men jag kan bara inte sätta upp vad som helst nu när hon fått det SÅ fint! Nej! Ska det göras så göras ska det ordentligt! 🙂 Måste hitta en lampskärm i lagom storlek också som jag kan klä om så hon får en lampa. Ja, det är ju några smågrejer kvar innan det är KLART.klart… Men ska det vara så ska det 🙂
Nu ska jag börja packa ihop mig här så vi kan hämta loppis och sen ska vi svänga förbi LinOlof med vattenmelon för de ska gräva upp halva sin tomt i dagarna och kan tänkas behöva vätskan.
Skor är på riktigt ena riktiga mirakelmaskiner! Jag fick äntligen mina nya skor och kom ut på första rundan igen och hade inte ont! Vid ett tillfälle pirrade det till lite grann i ena knät men jag tror det var mer knät som utbrast: ”OMG! Hon rör på sig igen!”. Det var så himla skönt.
Det skakade ju inte att vädret var med mig…
Nu är de sista tentorna avklarade och det gick, ja – vi får se. Den ena kan ha gått, den andra kändes skit. Jag hann inte ens färdigt. Utnyttjade tiden helt värdelöst gjorde jag och hängde upp mig på grejer helt i onödan. Faran med att få ha kurslittersturen med sig på tentan antar jag…
För att supa väck ångesten har jag låst in mig på Lexies rum i några dagar. För nu blir det jävlarimig rum av det! (Något ska jag fan göra rätt!)
Alla har vi vårt sätt att hantera ångest. 😉
Nu ska det målas ett sista varv med den gula färgen. Sen ska Chrille sätta kabelkanal och borra hål för gardinstång medan allt torkar ordentligt. Sen får vi se hur allt ser ut när alla 150m tejp är nere…
Nu ska jag kolla om Chrille lyckats söva Lexie eller om han somnat själv sen ska jag tvätta ett tråg… igen… 😛
Mitt uppe mellan tentor och jag känner paniken. Men. Andas ut och andas in och på’t. Vill så gärna kunna få lägga de här under bältet nu. Göra någon skillnad på listan med kurser som ska tenteras. Chrille har varit en hjälte nu under tenta-p när jag behövt sitta på okristliga tider och cramma.
Ja, det är ju bara att vänta och se resultatet. Nu ska jag sitta med övningstentor i brandberäkning och hoppas, hoppas att det får ångesten att släppa lite och gör det där sista för att jag ska klara mig! Hejja hejja!
I helgen var det mors dag och vilken mors dag det var. Vi gjorde väl egentligen inget fruktansvärt anmärkningsvärt. Lexie och Chrille kom med en liten present på morgonen; en underbar, fin liten Florin-väska som jag önskat mig så länge. Sen hade vi bestämt att vi skulle på kosläpp så vi trotsade regnet och åkte ut till Ale. Tillsammans med halva resten av världen, kändes det som. Kul ändå att så många inte räds lite regn med sina barn.
Lexie hade skitkul! Kossorna hoppade, skuttade och råmade och Lexie svarade.
Efteråt körde vi Biltema-lunch, eftersök av morsdags-gåva till svärmor och sen spenderade vi resten av dagen hos päronen. Inget anmärkningsvärt men som jag kände lyckan hela dagen! Lever faktiskt på söndagen än idag. Vi hade så mysigt hela dagen!
Chrille och Lexie passade på att måla lite på lördagskvällen medan jag satt och tentapluggade…
Jag klarade mig igenom en labb och hela dagen utan kaffe! OCH frukost! Jag begriper faktiskt inte att det gick så bra som det gjorde. Vid 16-tiden fick jag min första smutt och OM den var god!
Labben ska bli riktigt intressant. Vi ska testa några olika flamskyddsmedel. Igår impregnerade vi olika tyger och nu ska de få torka över helgen innan vi kollar impregneringsgrad och sen försöker sätta fyr på dem. Vi har även fått förmånen att testa ett potentiellt nytt medel som vår kemilärare kommit på. Det är faktiskt lite häftigt, det har aldrig testats förut.
Eftermiddagen hade vi inget spikat men det blev full rulle ändå och det slutade med att Lexie hade så jäkla kul. Det är ju Sveriges superloppis på Arcus idag. Det reser liksom hit folk ifrån Ryssland i busslass för att fynda. Och OM man kan fynda. Kanske inte så jättemycket första gången man är där, men har man ögonen med sig går det att hitta riktiga brakfynd. Bästaste Lina står där idag och igårkväll skulle hon ställa upp sina bord. Vi skulle från början bara lämna av ett tapetbord vi lånat men det slutade med att vi lovade att skjutsa hem henne också. Hon skulle tagit taxi annars liksom – vi skulle inte tro det. Så medan hon gjorde färdigt passade vi på att åka iväg och käka på Arctic Thai. Sen när vi kom tillbaka råkade vi fynda lite också. Vi hittade en tripptrapp-stol och en cykelstol till loppan. Lina skulle sälja lite stuvar från hennes fantastiska tyger som jag passade på att norpa. Det blir perfekta örngott, någon tavla och lite annat smått och gott till Lexies rum. Och så fick jag mig en kopp! Den första koppen till min samling (fast när jag tänkte efter insåg jag att Chrilles faktiskt var den första egentligen). Äntligen!
Nu kan vi dricka ur finkoppar alla tre. Jag är så nöjd. =) Lexie hade så fantastiskt roligt i mässhallen! Hon hade lätt roligare där bland allt folk och alla prylar än hon haft hittills på Leos! Hon kröp runt och hälsade på alla och skulle köra iväg med kärror hon hittade överallt. Full. I. Bus! När vi kom hem var hon fullständigt slut som artist och fick hoppa i säng ganska bums.
Idag har vi mest degat. Jag började iofs med att springa imorse. Eftersom jag blev sjuk i veckan bestämde jag mig för att börja om och tänk, jag orkade den här gången också! Även om det var lite jobbigare idag. Men det satt nog mest i huvudet för jag upplevde det inte som fysiskt jobbigt idag. Dels var jag fortfarande lite småsnorig så jag hade lite problem med att få ordning på andningen och då tappade jag istället räkningen, så när jag trodde att jag var klar så fortsatte rösten i huvudet. Sånt tycker jag är asjobbigt! Men, jag fortsatte och sprang färdigt hela passet. Hejja hejja!
Sen var vi duktiga, eller ja, Chrille var duktig för jag var Lexievakt. Han borrade tre hål i köket och fick äntligen upp klaffstolarna och klockan. Nu ska jag bara ta tag i min tavelvägg. Jag är ju så fånig för jag får sådan ångest när jag ska göra hål i tapet. Tänk om jag tänker fel och sätter hålet fel eller spikar fel och sen har vi ett fult hål vi inte kan dölja snyggt. JÄTTEångest! JÄTTEfånigt!
Det blir nog bra någon dag, då, någon gång.
Nu ska jag röja köket och sedan… Bygga lista till de grejer vi fattas imorgon. För imorgon är det Valborg! Jag hoppas så att det blir bättre väder än de lovat!
Vi tog bilen ner till Härnösand och kraschade de Bästas påsk, helt utan deras vetskap. Så där kom de sömndruckna vid 02-tiden på skärtorsdagen till Néas föräldrar. Vi kom smygande från vardagsrummet, väntade tills mormor kommit in med Nomnom tätt följd av Néa som skulle bära grejer och sen frågade Chrille om de behövde hjälp att bära.
Förvirringen! 🙂 Haha! Det där får vi göra om.
Vi hade en helt fantastisk påsk och Néa lyckades få upp mig på ett par skidor efter att Chrille kläckt ur sig att jag aldrig åkt. Första kvarten var jag BARA rädd. Livrädd! Samtidigt hade jag Néa med mig hela tiden och hon var bäst! Det var rätt kul till slut, även om jag hade hjälmen i snön en del. 😉
Det var så härligt att få komma ner och vara med dem, särskilt när vi inte riktigt vet när det blir igen. Jag kände mig så fullständig. Bara det att Lexie fick tid med Noomie var så ofattbart prislöst, trots att de bråkade en del (som kusiner gör? :)).
Det är helt klart sjukt jobbigt att de bor så långt bort. Jag mår så bra när vi är tillsammans, känner mig så hel. Vi får se vart framtiden för oss, eller inte för oss. Jag har ju den tätaste anställningsmöjligheten i mellanSverige, den dagen jag blir klar. Det är ju ett faktum. Meen, allt kan ju hända. Livet är långt.
Måndagen spenderade vi i bilen och som vanligt blev det ett stopp på Ikea i Umeå på vägen. Vi verkar vara helt oförmögna att fylla bilen ”lagom”. Finns det plats ska det fyllas! 😀 Nu råkade vi ju glömma typ hälften av det vi plockat på oss i en påse före kassorna. Win! Nämen några bra-grejer blev det. Och någon liten villhöver, men så blir det väl alltid där.
Väl här blev det uppackning och konstruktion av tvättberg. Sen igår var det tillbaka till verkligheten för mig. 10-timmars dag i skolan på en natts dålig sömn efter en bildag. Det var, sådär.
Idag har jag och Lexie haft ledig idag. Vi promenerade till Galenskaparna och grillade korv. Sen blev det myskväll hos farmor och farfar. Egentligen skulle vi ha en imorgon också men studenter styr inte över sina liv så jag måste in till skolan för att skriva labbrapport. Jag är fruktsnsvärt opepp. Nåja, det är bara att göra. De är ju hemma när jag kommer hem. Mina underbara.
Så jag gick visst och blev sjuk förra veckan. Det hörde verkligen inte till mina planer! Jag blir ju så ynklig så det är ju rent sorgligt när jag är sjuk. Det blir verkligen ingenting gjort alls. Det verkade först som att Lexie också höll på att bli ordentligt sjuk. Men hon nöjde sig med en hejdundrans förkylning och energibrist i största allmänhet. Jag måste förresten sätta mig ner sedan och sammanfatta henne! Hon har blivit så himla stor! Jag kan knappt tro att hon började krypa i november. Det känns som att hon har krupit så mycket längre. Men hennes liv känns så mycket längre än vad det är i största allmänhet. Att hon bara är ett år och tre månader går inte ihop i mitt huvud. 1+1=fish. Så liksom. Har hon inte alltid funnits hos oss?
Nåja, den här veckan är jag med på banan och har hittills haft en riktigt bra vecka. Jag hänger med på föreläsningarna och har pluggat däremellan och vi har haft riktigt mysigt hemma. Idag har de påskfest på förskolan så då såg den här mamman och pappan sin chans att få spöka ut en Lexington. För visst är det därför man skaffar barn?
Nu ska jag börja packa ihop mig igen för jag ska snart på föreläsning. De senaste föreläsningarna i brandkemin har handlat om brandreaktionen, jag är eld och lågor! Varje gång jag läser eller sitter på en föreläsning känner jag att det här är så himla intressant. Tänk lyckan att få plugga – och tycka att det är intressant! 🙂
Igårkväll avslutade jag första löpveckan – igen. Vet inte om det är tredje eller fjärde gången… Tredje tror jag. Lol.
Det är mycket nu… 
