Så jag gick visst och blev sjuk förra veckan. Det hörde verkligen inte till mina planer! Jag blir ju så ynklig så det är ju rent sorgligt när jag är sjuk. Det blir verkligen ingenting gjort alls. Det verkade först som att Lexie också höll på att bli ordentligt sjuk. Men hon nöjde sig med en hejdundrans förkylning och energibrist i största allmänhet. Jag måste förresten sätta mig ner sedan och sammanfatta henne! Hon har blivit så himla stor! Jag kan knappt tro att hon började krypa i november. Det känns som att hon har krupit så mycket längre. Men hennes liv känns så mycket längre än vad det är i största allmänhet. Att hon bara är ett år och tre månader går inte ihop i mitt huvud. 1+1=fish. Så liksom. Har hon inte alltid funnits hos oss?
Nåja, den här veckan är jag med på banan och har hittills haft en riktigt bra vecka. Jag hänger med på föreläsningarna och har pluggat däremellan och vi har haft riktigt mysigt hemma. Idag har de påskfest på förskolan så då såg den här mamman och pappan sin chans att få spöka ut en Lexington. För visst är det därför man skaffar barn?
Nu ska jag börja packa ihop mig igen för jag ska snart på föreläsning. De senaste föreläsningarna i brandkemin har handlat om brandreaktionen, jag är eld och lågor! Varje gång jag läser eller sitter på en föreläsning känner jag att det här är så himla intressant. Tänk lyckan att få plugga – och tycka att det är intressant! 🙂