Välj en sida

Den 10e juni kör jag!

Det är nu officiellt! Den 10e Juni presenterar jag mitt examensarbete. Jag är officiellt anmäld!

Jag har mått så sanslöst dåligt idag. Handledaren skulle återkomma till mig före lunch med domen om jag blev framsläppt till redovisning och förmiddagen var en ren mardröm. Inatt har jag drömt… inte en mardröm i den vanliga meningen. Men jag drömde så panikslaget och maniskt – om rapporten(!) av allt på hela jorden. Jag har fått exakt inget vettigt gjort på förmiddagen – jag satt i Outlook och synkade mailen varannan minut. Sen blev ångesten för mycket så jag youtubade en stund. Beskedet kom precis före lunch och då bröt jag ihop lite. Det här är så laddat. Så laddat. Eftermiddagen skänkte jag åt en dokumentär.

Så. Jag har fått ha ångest och må dåligt en dag. Imorgon kör jag igen. Nu känns det som ett race på riktigt! Påtagligt. Slutgiltigt. Nu är det veckor bort! Inte månader… Det är fullständigt vettskrämmande (nytt ord) och så jävla kick-assigt (ett till nytt ord) på samma gång. Hela. Jävla. Vägen. In. I. Kaklet.

Nu jävlar!

*andas*

Nämen lite ångest har väl ingen dött av? Vad är väl en tenta när så lite står på spel… :/ Nu härjar rädslorna vilt. Eller njae, inte helt. Jag finns här och mig är till och med rädslorna rädda för. Låter som ett bra mantra för natten!

Nej, nu ska jag gömma mig under täcket och låtsas att det kommer vara september imorgon när jag vaknar och allt har gått bra.

Haha! Fin cliffhanger…

Jo, jag vill minnas att jag skrev att det hade hänt saker… Eller var saker på g. Jo! Jag har fått jobb! För bra precis en månad sedan blev det officiellt. Jag har fått fast anställning som brandingenjör från september i år! I Linköping! Vilket är typ det bästa stället på jorden jag hade kunnat få jobb just nu! 😀 Jag fattar fortfarande inte vad som händer. Implikationerna av det förstår jag ännu mindre. Det känns lite som att vi kommer sluta leva vårt liv och börja leva någon annans. För det där med två inkomster, två jobb, kunna välja sin bostad, kunna spara på riktigt och allt det där andra… Det är sånt *andra* sysslat med. Det har varit *andras* liv. Inte vårt. Jag sitter bara och väntar på att den andra skon ska trilla ner och något gå fullständigt, käpprätt åt… dit. Om av ingen annan anledning så för att kosmos straffar oss för att vi helt otacksamt överger Luleå där allt det bästa faktiskt hänt.

Jag vill vara så sprudlande glad och lycklig. Som jag har kämpat för det här! Som Chrille burit och varit världens klippa genom allt! Men jag lyckas bara vara rädd. Liv-jävla-rädd! Rädd. Rädd. Rädd. Rädd. Mängden saker jag håller på med just nu hjälper inte supermycket…

Mina dagar just nu är…planerade… Schmock-jävla-fulla! Började i en halv sekund tänka att det kunde få lugna sig efter den här läsperioden. Men det kan det inte. Risken är att det blir för mycket kvar på för lite tid om jag softbörjar nästa läsperiod. Det går inte. Jag får knappt dygnet att räcka *nu*. Jag sitter med något precis varje ledig minut. Dagarna jag tränar duschar jag fort efteråt och sedan sätter jag mig och tenta-pluggar en timme till. Sen har jag en timme till att kolla på något med Chrille och sen lite lästid i sängen. Haha! Då läser jag faktiskt skönlitteratur. Annars hade jag blivit knäpp. Jag är nog trött i huvudet som det är.

Den 15e juni. Då ska jag ta ett *stort* glas vin och andas ut. Tills dess stiger jag upp, pluggjobbar, slänger i mig en snabb lunch, pluggjobbar, hämtar Lexie/lagar mat, tre dagar i veckan tränar jag efter läggning, sen åtminstone en timme pluggjobb till beroende på om jag tränat eller inte. Har jag inte tränat sitter jag från 19-21.30. 5 dagar i veckan. Förra helgen satt jag halvdagar och den här helgen måste jag också sitta.

Jag vet att det låter galet och hade jag hört det från någon annan hade jag blivit bekymrad. Jag läste något häromveckan som fick mig att hajja till och det driver på mig hela, hela tiden… Det fastnade i bakhuvudet på mig.

Du har inte tid att göra det ordentligt nu – en gång, men du har tid att göra det två gånger?

Jag har inte tid att göra det här två gånger.

Jag gör oerhört mycket för att stresshantera – precis hela dagarna. Jag andas – mycket! Sa jag att vi har en flytt tvärs över landet att lösa samtidigt som jag gör det jag måste för att få min examen?! xD Lägenheten behöver vara uppsagd senast månadsskiftet april/maj! Träningen kan låta som ett onödigt ont men just nu är det en absolut nödvändighet. Den ger mig ett avbrott – den och middagen är typ de saker som jag påbörjar och faktiskt kan avsluta just nu. Allt annat är evighetsprojekt jämfört, lite idag, lite imorgon, lite nästa vecka – så blir det säkert klart någon gång. Och den får mig att känna mig stark, vilket får mig att känna mig stark. Jag busar med Lexie varje chans jag får. Tänk att en sån liten skruttunge kan ha sån humor! Älskade unge! Vi har börjat fuldansa i köket när jag lagar mat. Det är SÅ roligt! Knasbananeri är såå viktigt just nu när allt annat är så allvarligt och livsavgörande hela tiden. Jag ventilerar. Jag är säkert tjatig just nu. Men jag stress-hanterar, okej? Det får inte ligga och koka. Jag lyssnar på väl valda låtar vid väl valda tillfällen – allt för att få mig att stänga ut tankar på om och hur och fail och min eventuella oförmåga att leverera så att jag kan få jobba. Allt för att ingjuta känslan av ”PoW!” så att den lever med mig hela det vakna dygnet. Så långt som möjligt. Musik som får mig att vilja fuldansa järnet med ett stort leende på läpparna!

Haha! Om ni visste moovsen jag gör i huvudet samtidigt som jag sitter och jobbar. xD Mindset! Mindset! Mindset! Allt för att ha rätt mindset så jag tar mig igenom det här. Samtalen jag hade med min ledarskapsprofessor i höstas befäste på nytt hur otroligt viktigt det är att vara medveten om sitt mindset, att jobba med sitt mindset. För det är i allra högsta grad något vi kan påverka och ska man bestiga ett berg kan en sådan sak som mindset vara ganska avgörande.

Hur tar du dig an skiten som händer dig idag? Är det ett problem/en utmaning eller är det en möjlighet? Vad du säger till dig själv spelar roll!

Det här är ganska exakt vart jag styr mitt mindset just nu 🙂

Nu måste jag på’t igen. ’Till next time peeps! Fuldansa lite åt mig va? <3

Inga tre dagar här inte… xD

Det sägs av de som kan att hjärnan behöver tre dygn för att en ny rutin ska bli en vana. Så tre dygn från det att du börjar med något nytt har hjärnan anpassat sig och registrerat det som något som ska återkomma regelbundet. Plus minus någon dag kanske… Haha! För mg har det tagit över en vecka att vänja mig vid tidiga morgnar! xD Jag måste vara…speciell? xD Idag var första morgonen då jag gick genom foajén i Alpha och kände mig…vaken… L-O-L!

Igår började det faktiskt kännas lite försiktigt bra. Den här veckan har jag börjat räkna övningsuppgifter och det flyter på. Kemin är lite besvärligare för att det är så mycket utantill-kunskap. En del är grejer jag behöver komma ihåg från gymnasiet liksom… Det är mer än tio år sedan. Det är därför jag bara har grundkurser kvar nu… Det är en massa utantill-kunskap och väldigt lite praktisk tillämpning. Utantill-kunskap som egentligen inte är så jätteviktig alla gånger för att kunna tillämpa teorin… Vill ni höra kickern här? Jag har läst och tenterat TVÅ kemikurser på avancerad nivå (i den ena fick jag rent av en 4 på tentan vill jag minnas)! Men det är grundkursen jag har kvar… xD Så jävla roligt asså. Eller nåt…

Nämen det är sjukt mycket namn och föreningar och namngivningsregler och oxidationstal för en massa ämnen och allmän skit som bara ska sitta i bakhuvudet. Mycket kan man resonera sig fram till. Men just det där med namngivningen tycker jag är krångligt. Men det är säkert för att jag inte minns alla regler. OCH så har jag nog målat en bild i huvudet av att det är värsta komplicerade grejen när det egentligen inte är det, det är mycket – men reglerna är ganska straight-forward. Jag borde seriöst tatuera in den här bilden i pannan eller nåt så jag slutar måla upp allt jag tycker är utmanande som svårt och jobbigt.

Not the same thing dude! Det intressanta är att jag bara gör det när det gäller akademiska utmaningar… Nåja.

Hahaha! Min poäng var att det ändå känns bra än så länge. Ska försöka suga ut all kräm jag kan ur den känslan för att byta mindset! Ska försöka rita ihop något vettigt för att visa kemisituationen… 😛 För den som är intresserad. Om det finns någon…xD

 

 

Nämen då var semestern nästan slut…

…det gick fort. Fruktansvärt fort. Men på något vis känns det ändå inte så ångestladdat som det brukar. När man typ har panik för att semestern är slut för att det känns som att man inte haft någon eller är livrädd för att återgå till vardagen. Jag är inte så rädd som jag brukar känna mig så här inför. Jag känner mig mer sådär som jag känner när jag tagit ut mig riktigt hårt fysiskt och behöver ge lite till, lite längre. Ner med huvudet. Blunda. Andas in. Andas ut. Öppna ögonen. Upp med huvudet, tveka inte. Kör jävla järnet!

Vi väntade inte en sekund. I samma stund som det blev semester var vi halvvägs till Klevan (som för övrigt tydligen kallas för Kleffan av infödingarna…wooot?!) och när vi kom fram var det i vanlig ordning skål och bygg! 🙂

Vi byggde en inte så liten altan, hann en sväng om Skåne och tillbaka, byggde det sista på altanen, sen var det mer eller mindre bara att packa ihop sig igen. Som jag älskade att se tjejerna ihop! I lek, skratt, tjaffs och gråt. De skulle trösta, reta, busa, bossa, krama och trösta varann igen. De är fantastiska ihop. Älskade, älskade små! När de kom springande mot mig och bara kastade sig i famnen på mig på däcket. Jag tippade baklänges och sen låg vi bara där och skrattade och kramades. Finaste, älskade! Jag och Néa var själva med tjejerna för det mesta (Nej! Den fördelningen var vi inte helt nöjda med…:/) och tjejerna är ju som de är; 2,5 och 3 år. Med ALLT vad det innebär. Vi slet hår! Vårt eget då alltså! Lyckligtvis gick nästan allt att skratta åt – för de lever verkligen i sina egna små världar. 😀

Fredag eftermiddag (vi skulle (nog) åka på söndag) så ställde jag frågan om vi skulle göra något särskilt av lördagen istället för att packa. Bygget var klart och vi hade en hel dag kvar ihop. Så i bubbelpoolen mitt i natten planerade vi ihop en heldag på Borås djurpark. Vilken dag det blev! Tjejerna älskade det! Det blev en helt fantastisk dag! Bilderna får vara självförklarande – men jag tänker på den dagen och kan inte låta bli att le. Det är faktiskt sant för hela semestern. <3 Saknar er!

De sista två veckorna hemma har vi gjort minsta möjliga. Vi har varit på lite utflykter och trängt oss på hos vänner för att markera att vi är hemma… 😛 Har sett till att bada lite också så länge det går. Vi var ner till älven både häromkvällen och idag, det är så sanslöst varmt i vattnet! Det lär det inte vara så länge till med tanke på hur galet fort det blir mörkt här nu. Det är hips vips nästan mörkt på nätterna igen – bara sådär.

Nu ska jag göra mitt bästa att leka anka i några dagar. Känner stressen vilja bubbla upp över rädslan att misslyckas. Men nej. En sak i taget. Det är inte måndag förrän det är måndag och då ska jag börja med att strukturera upp de kommande veckorna lite så de inte bara försvinner för mig. Mindset, mindset on the wall – det här blir bra! KICKASS!

 

 

Nu sliter det i hjärtat.

Nu är det den där tiden på året igen. SÅ mycket fint som händer och jag kan knappt bärga mig. Först kommer brorsan upp – nästa vecka rent av – på riktigt! Det ska bli så himla kul! Han har inte träffat Lexie på lite över ett år tror jag och han blir så paff när han får bilder och klipp över att hon är en människa nu. ”Hon kan ju prata!” Ja, barn växer och så lär de sig prata… Chrille sa imorse att vi måste titta mer på Shaun the sheep med Lexie – för det är stumfilm… xD

Dessförinnan ska vi bjuda ut päronen på finmiddag. Det var egentligen en av deras julklappar från oss men vi sa redan då att det kanske är roligare att spara det till vårkanten (sommaren!). Mycket finare än vi haft nu av och till på sistone ska man inte hoppas för mycket på här uppe så nu blir det åka av!

Sen! Sen åker vi! Jag vet inte hur ofta jag måste påminna mig om att vi faktiskt var ner och hälsade på före jul. Det känns som mycket, mycket längre sedan. Men nu blir det snart igen! Och den här gången ska vi ha semester alla fyra samtidigt! Det minns jag nästan inte när det hände sist. Jag kände spontant när jag insåg det att det finns risk för lite väl mycket fest… 😛 Finns det något som heter så… Mja, mjo.. kanske… Vi får väl lägga upp någon plan som vi ändå inte håller. Så kan vi trösta oss med att vi åtminstone TÄNKTE vara förståndiga och vuxna och allt det där…

Den här gången ska vi försöka göra en snabbvisit i Skåne också om vi bara får löst boende i några dagar. Vi har bland andra två präster som blir lite tjuriga om vi inte hälsar på… 🙂 Präster ska man inte bråka med har jag hört sägas…

Nästa roliga att ta tag i blir hur jag ska lägga upp träningen under ledigheten. Jag måste ta mig en funderare om vad som är realistiskt och möjligt. Men jag vill samtidigt hålla mig på spåret. Jag känner att jag inte har några problem med att offra lite. Jag har mått bra på sistone. Jag vill må bättre. Det är lite småfarligt när jag mår bra insåg jag. Jag har ju märkt stor skillnad, inte bara i vad jag kan prestera men också på min kropp. Den är inte så… lös(?)…längre. Även om kilona rör sig ner långsamt så märker jag ändå skillnad på min kropp och det får mig att må bra. Men de gånger jag mår så bra – med hur jag ser ut, vad jag orkar – då glömmer jag bort att det går att må ännu bättre. Att det rent av är det som är målet. Det är så efterlängtat att trivas att jag blir lite dum i huvudet och tar i välmåendet dåliga beslut. Sen får jag börja om. Jag fick en sådan tankeställare häromdagen när jag behövde in till stan. Kände mig fin och stark hemma men så gick jag förbi en spegel inne i en affär och såg en helt annan människa. Den där som fortfarande har långt kvar. Jag måste kunna se henne utan att helt tappa välmåendet. Jag måste lyckas vara båda. Må bra, trivas med framstegen, känna dem och njuta av dem – utan att tappa sikte på att det är en bit kvar. Jag måste lyckas vara båda.

Det är nog min största utmaning.

Imorgon ska jag roa mig med sysslor här hemma. Har lite jobb att pyssla med på datorn och sen ska jag plantera om några plantor som har det trångt om jag hinner. Men mest ser jag fram emot att jag ska börja bygga listor! xD Mina älskade, fina listor! De hinner alltid bli kompletta eftersom jag påbörjar dem ett halv sekel i förväg och vi får överblick över vad som saknas. Sen behövs den gyllene regeln vid packning också förstås – för att det ska bli helt bra; ”Inget stryks från listan förrän det är packat i en väska!”. Hahaha! Chrille förstår sig inte på mig och mobbar min CDO. Men vi har hittills alltid med oss det vi behöver! Just sayin’… 😉

Nej, idag ska jag minsann bjuda på lite bilder för omväxlings skull!

Puss och kram!