Välj en sida

Jo, jag vill minnas att jag skrev att det hade hänt saker… Eller var saker på g. Jo! Jag har fått jobb! För bra precis en månad sedan blev det officiellt. Jag har fått fast anställning som brandingenjör från september i år! I Linköping! Vilket är typ det bästa stället på jorden jag hade kunnat få jobb just nu! 😀 Jag fattar fortfarande inte vad som händer. Implikationerna av det förstår jag ännu mindre. Det känns lite som att vi kommer sluta leva vårt liv och börja leva någon annans. För det där med två inkomster, två jobb, kunna välja sin bostad, kunna spara på riktigt och allt det där andra… Det är sånt *andra* sysslat med. Det har varit *andras* liv. Inte vårt. Jag sitter bara och väntar på att den andra skon ska trilla ner och något gå fullständigt, käpprätt åt… dit. Om av ingen annan anledning så för att kosmos straffar oss för att vi helt otacksamt överger Luleå där allt det bästa faktiskt hänt.

Jag vill vara så sprudlande glad och lycklig. Som jag har kämpat för det här! Som Chrille burit och varit världens klippa genom allt! Men jag lyckas bara vara rädd. Liv-jävla-rädd! Rädd. Rädd. Rädd. Rädd. Mängden saker jag håller på med just nu hjälper inte supermycket…

Mina dagar just nu är…planerade… Schmock-jävla-fulla! Började i en halv sekund tänka att det kunde få lugna sig efter den här läsperioden. Men det kan det inte. Risken är att det blir för mycket kvar på för lite tid om jag softbörjar nästa läsperiod. Det går inte. Jag får knappt dygnet att räcka *nu*. Jag sitter med något precis varje ledig minut. Dagarna jag tränar duschar jag fort efteråt och sedan sätter jag mig och tenta-pluggar en timme till. Sen har jag en timme till att kolla på något med Chrille och sen lite lästid i sängen. Haha! Då läser jag faktiskt skönlitteratur. Annars hade jag blivit knäpp. Jag är nog trött i huvudet som det är.

Den 15e juni. Då ska jag ta ett *stort* glas vin och andas ut. Tills dess stiger jag upp, pluggjobbar, slänger i mig en snabb lunch, pluggjobbar, hämtar Lexie/lagar mat, tre dagar i veckan tränar jag efter läggning, sen åtminstone en timme pluggjobb till beroende på om jag tränat eller inte. Har jag inte tränat sitter jag från 19-21.30. 5 dagar i veckan. Förra helgen satt jag halvdagar och den här helgen måste jag också sitta.

Jag vet att det låter galet och hade jag hört det från någon annan hade jag blivit bekymrad. Jag läste något häromveckan som fick mig att hajja till och det driver på mig hela, hela tiden… Det fastnade i bakhuvudet på mig.

Du har inte tid att göra det ordentligt nu – en gång, men du har tid att göra det två gånger?

Jag har inte tid att göra det här två gånger.

Jag gör oerhört mycket för att stresshantera – precis hela dagarna. Jag andas – mycket! Sa jag att vi har en flytt tvärs över landet att lösa samtidigt som jag gör det jag måste för att få min examen?! xD Lägenheten behöver vara uppsagd senast månadsskiftet april/maj! Träningen kan låta som ett onödigt ont men just nu är det en absolut nödvändighet. Den ger mig ett avbrott – den och middagen är typ de saker som jag påbörjar och faktiskt kan avsluta just nu. Allt annat är evighetsprojekt jämfört, lite idag, lite imorgon, lite nästa vecka – så blir det säkert klart någon gång. Och den får mig att känna mig stark, vilket får mig att känna mig stark. Jag busar med Lexie varje chans jag får. Tänk att en sån liten skruttunge kan ha sån humor! Älskade unge! Vi har börjat fuldansa i köket när jag lagar mat. Det är SÅ roligt! Knasbananeri är såå viktigt just nu när allt annat är så allvarligt och livsavgörande hela tiden. Jag ventilerar. Jag är säkert tjatig just nu. Men jag stress-hanterar, okej? Det får inte ligga och koka. Jag lyssnar på väl valda låtar vid väl valda tillfällen – allt för att få mig att stänga ut tankar på om och hur och fail och min eventuella oförmåga att leverera så att jag kan få jobba. Allt för att ingjuta känslan av “PoW!” så att den lever med mig hela det vakna dygnet. Så långt som möjligt. Musik som får mig att vilja fuldansa järnet med ett stort leende på läpparna!

Haha! Om ni visste moovsen jag gör i huvudet samtidigt som jag sitter och jobbar. xD Mindset! Mindset! Mindset! Allt för att ha rätt mindset så jag tar mig igenom det här. Samtalen jag hade med min ledarskapsprofessor i höstas befäste på nytt hur otroligt viktigt det är att vara medveten om sitt mindset, att jobba med sitt mindset. För det är i allra högsta grad något vi kan påverka och ska man bestiga ett berg kan en sådan sak som mindset vara ganska avgörande.

Hur tar du dig an skiten som händer dig idag? Är det ett problem/en utmaning eller är det en möjlighet? Vad du säger till dig själv spelar roll!

Det här är ganska exakt vart jag styr mitt mindset just nu 🙂

Nu måste jag på’t igen. ‘Till next time peeps! Fuldansa lite åt mig va? <3