I helgen började jag på våra listor. Semestern är ju nästan här och utan listor kan man ju aldrig dubbelkolla att man verkligen har allt som skulle stått på listan. Jag har en gyllene regel; INGET stryks förrän det är nerpackat. Det räcker inte med framplockat, eller ”det ska jag ta nu”. Nej. NERPACKAT får strykas. Inget annat. 🙂
Det är så man sköter sina listor! 🙂 Har man fina listor behöver man inte heller börja packa tre veckor i förväg. Vi brukar packa kvällen innan. Toksmidigt. Det är bara att plocka, stoppa ner och stryka. Listan har ju hunnit ligga framme och växa och dubbelkollas ett bra tag innan så när det väl är dags brukar det inte fattas något viktigt. Det är ju bara liiiiiite mer än en vecka kvar nu. Gawd!
Semestern är verkligen nästan här! Det är alldeles ljuvligt, underbart, fantastiskt! 🙂 Längtar med varenda fiber i min kropp. Vi har så fantastiska Sverigeresor! Jag har fortfarande inte riktigt förstått att det betyder att Chrille är hemma – heela tiden! Tänk att vi ska få vara samlad familj 24/7 i flera månader! Under Lexies första sommar till på köpet. Nu känner jag mer än någonsin att tiden är helig för allt bara rasar fram nu.
Det är mindre tid kvar tills jag ska börja plugga och lämna henne flera timmar nästan varje dag än hon funnits… Jag har inte riktigt förlikat mig med det än. Jag är aspepp på att läsa och plöja och bli klar. Bidra till att uppfylla resten av våra drömmar.
Men det där med att lämna min lilla. Att inte finnas där när hon behöver någon. Nja, jag behöver nog påminna mig om att det inte är imorgon. Att vi har en hel ljuvlig sommar kvar innan verkligheten särar på oss. Men usch! Det där lät ju inte alls bättre! Fan, jag får nog jobba på den där formuleringen så det känns bättre. Jag går och kollar till henne där hon sover istället och dricker lite mer kaffe på det. Puss på er!
Så blev hon döpt till slut, lilla Alexis. Efter MYCKET om och men. Vilken jävla soppa det var inför dopet alltså! Men det får vi ta irl när vi ses. Jag inser att det är lite mycket sadistiskt att skriva såhär. Men det var en så sanslös soppa. Präster som förtjänade avsked, plötslig avsaknad av präst, familj som förlorade komunikationsförmåga, familj som bara var allmänt…ja, kakor som bakades i fel ordning… Det var rätt galet. Men dagen D hade vi rätt så jäkla roligt ändå. Det blev liksom rätt komiskt till slut alltihopa – på ett bra sätt.
Tänk att vi har så många fina vänner! Tack alla goa igen för att ni kom! Och ni som inte kunde men så gärna ville, ni var också med! <3 (mer …)
Att laga gomat med våra fina vänner, dricka lätt (eller ordentligt) alkoholhaltiga drycker tillsammans, sitta bredvid gubbarna som drar loss på varsin gitarr och alla sjunger med, de där övertrötta frukostarna då vi alla inhalerar vårt kaffe och drar oss för att lyfta bakändarna från soffan, halvdagarna i trädgården och nu – barnvagnspromenader! Som jag saknat våra fina vänner! (mer …)
Det tog tid för mig att koppla att den här bebisen är Alexis. Bara några minuter efter att hon kommit och blivit lagd på mig säger Chrille tårögt att det var en liten Alexis. Det var skitsvårt att koppla.
Känslan var liksom ”nejmen va? Hon är inte vår. Var kom hon ifrån? Va? Det här är inte Alexis, det här är en bääsis. Någons, någonstans ifrån, va ska vi ta hem henne?” typ…
Efter den stora besvikelsen igår när frissan ringde och var sjuk (som jag hade längtat efter att få fräscha till håret!) så åkte jag och Alexis in till stan idag och gick barnvagnsmarschen.
Den anordnas varje år i samarbete med RFSU för att uppmärksamma vilket problem mödradödligheten är och hur absurt det är att en kvinna här har andra förutsättningar än en kvinna där.
Att den ena ska behöva utsätta sig för en sådan risk när hon blir gravid, men inte den andra – bara för att de råkar bo på olika platser. Att den ena ska ha ett val, men inte den andra.
Det var mysigt att promenera i barnvagnståg med några av galenskaparna, även om evenemanget i sig tyvärr var lite dåligt planerat och lite dåligt marknadsfört. Men som plåster på såren vann vi ett pris i utlottningen som var. Vi fick en jättefin liten affisch som vi får rama in.
På eftermiddagen fick vi mat av svärpäronen och Lexie har fått busa med farmor och farfar.
Imorgon blir det fika hos några kompisar och chill. Det är en rätt galen vecka som väntar med bland annat återträff med föräldragruppen. Det ska bli kul och se vad det har blivit för småttingar. Några har vi ju haft lite kontakt med men det ska bli kul att ses. Jag längtar återigen till på fredag; nu SKA jag få klippa mig! 🙂
Det känns lite så. Som att vi gett Knodd grönt ljus i och med att vi packat skötväskan. Men nej, nej! Du får allt bli därinne en månad till din lilla huligan!
Det var för övrigt lite antiklimaktiskt att packa den. Vi har gått och sagt att det vore klokt att få ur världen i en dryg veckas tid och när vi har pratat har det känts som världens jobb. Det ska ju med hur mycket som helst! Eller…? Jag började packa igår och körde ner en drös med blöjor så vi skulle ha för två dagars vistelse (om vi nu blir på BB så länge), och tvättlapparna och skötbädden jag tänkt ska vara i väskan alltid. Sen valde jag ut lite kläder; några bodysar, något par byxor till de benlösa bodysarna och ullkläder att dra över när vi åker hem. Sen gav jag mig efter nästa grej och fick tvärnita… Vad är nästa grej egentligen? Vad mer behöver Knodden ha med sig egentligen? Tja, ingenting. Nähä. Då slutar jag väl packa då’rå. Jag som trodde jag skulle hålla på en timme till… 😛 Nu ska bara vår väska packas. Men det får avvakta lite. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha med mig än och mitt klädförråd är för tillfället aningen begränsat eftersom min mage ska få plats i kläderna. 🙂 Jag vill gärna ha kläder att ha på mig fram tills dess också… 😛 (mer …)
(12.07)
