(16.17)
Att laga gomat med våra fina vänner, dricka lätt (eller ordentligt) alkoholhaltiga drycker tillsammans, sitta bredvid gubbarna som drar loss på varsin gitarr och alla sjunger med, de där övertrötta frukostarna då vi alla inhalerar vårt kaffe och drar oss för att lyfta bakändarna från soffan, halvdagarna i trädgården och nu – barnvagnspromenader! Som jag saknat våra fina vänner!
Jag drar verkligen benen efter mig varje gång vi ska åka därifrån.
Tänk att vi båda har små mirakel nu!
Vi har avverkat första långturen med Lexie och det gick långt över förväntan. Hon var så himla duktig faktiskt. Två hotellnätter blev det och jag hade ju tänkt mig att det kanske skulle kunna bli lite oroligt. Nytt ställe, nya dofter, inget som alls luktar vi. Men icke. Hon fick sova i sitt nest som vanligt och hon sov som en stock. Det var jäkligt tacksamt med tanke på att mamma och pappa skulle orka köra på dagen. 🙂
Det har hänt galet mycket de senaste dagarna. Vi som precis vant oss vid en bebis får med oss en helt ny hem. Det är en ny tjej vi har nästan varje dag. Det är så spännande att upptäcka vilken ny grej hon hittar på idag. Vad för nytt hon lärt sig i sömnen den här gången.
Hon är riktigt lättroad nu, och alert när hon är vaken. Nyfiken, modig och alldeles oblyg. Hon har börjat visa när hon är trött mycket tydligare på dagen och synen är märkbart förändrad sen någon vecka tillbaka.
Det är anmärkningsvärt hur fort utvecklingen går när de är så här små!
Man hinner knappt med.
Det ska bli spännande att komma hem och återgå till vardag med denna nya lilla varelse vi har med oss hem.
Jag ska göra en ansträngning för att rycka upp mig ännu lite mer fysiskt. Vi hade ju ryckt bort det nästan dagliga snasket och jag hade fått in långpromenader nästan varje dag redan innan resan.
Men jag börjar känna mig mogen för att göra lite mer. Ändra lite mer i ”snabbmaten”. Hittills har jag valt både frukost och lunch för att det ska gå fort och lätt. Flingor med yoghurt är liksom smidigt på morgonen när både jag och lillan vaknar och är tokhungriga. Men inte det nyttigaste kanske…
Nu vaknar hon ju inte och är så där panikhungrig längre. Eller ja, åtminstone för stunden i alla fall.
Jag vill verkligen inte hetsa med det där. Men det känns lagom att ta det lite åt gången efterhand. Även små förändringar gör ju skillnad i längden.
Nu sitter vi i bilen på väg hem och det är alltid lika vemodigt. Fan att man ska behöva välja! Men nu blir det inte lika långt till nästa gång. Det är helt säkert.
Tänk att vi har små mirakel båda två!
Min sistah from another mistah och jag. Livet är alldeles galet och underbart, på samma gång!
Vi får upptäcka något av det underbaraste och största ihop. 🙂
Några bilder från resan har jag tyvärr inte att bjuda på. Det har varit alldeles fullt upp med att må gott och umgås. Insåg igårkväll att jag inte laddat telefonen på två dagar, det säger rätt mycket. 🙂
Saknar er redan! ❤