Det tog tid för mig att koppla att den här bebisen är Alexis. Bara några minuter efter att hon kommit och blivit lagd på mig säger Chrille tårögt att det var en liten Alexis. Det var skitsvårt att koppla.
Känslan var liksom ”nejmen va? Hon är inte vår. Var kom hon ifrån? Va? Det här är inte Alexis, det här är en bääsis. Någons, någonstans ifrån, va ska vi ta hem henne?” typ…
Det är först nu för någon vecka sedan som det börjat kännas mindre konstigt att kalla henne för Alexis. Inte Skrotis, Bääsis, Fisen – utan Alexis.
Det är en människa vi skapat. Hur konstigt är inte det på en skala?!
Men det kanske hänger ihop med att hon börjar vara mer kontaktbar. Hon har börjat härma som bara den! Senaste veckan har det varit så underbart lätt att locka fram ett leende ur henne. Hon ligger allt mer och jollrar och ”pratar” med lampan, med oss, med sina fjärilar och sin blomma. Hon är vaken större delen av dagen just nu.
Det börjar vara mer människa av henne. Mer Alexis och mindre Bääsis. 🙂
Nu laddar vi inför påskveckan, det händer så sanslöst mycket kul nu. Jag är så pepp på lite avbrott från vardagen i soffan med avbrott för hundpromenaderna.
Först ska vi göra den årliga Påskforsen i Storforsen med nästan alla De Bästa. Jag hoppas på åtminstone nollgradigt så amningen inte blir alltför jobbig. Får vara lite strategisk i mitt val av kläder så det inte blir jobbigt av den anledningen. Just nu sitter jag mest och grubblar över om vi ska ha barnvagnen med eller inte. Även om det har töat riktigt ordentligt så är det inte jättepraktiskt med barnvagn i Storforsen. Men samtidigt hade det varit skönt att kunna lägga henne någonstans, att packa grejer någonstans… Ja, det kan nog vara värt olägenheten ändå.
Sen på påskafton ska vi ha brulunch med en föräldragruppsfamilj. Får se om Lexie fortfarande är en jätte jämfört med deras jämnåriga. 😛
Och sen!!!! Sen ska vi till DE Bästa! Äntligen! Lexie ska få träffa kusin vitamin from another family. Vi ska få träffa vår MaNea!!! Bröderna kommer nog tyvärr inte kunna ses den här gången. Chrille är jättebesviken över att BigMama (V70’n) inte är större. 🙂
Men det känns viktigare att få med barnvagnen faktiskt. Och då får inte tjockisen plats tyvärr.
Det ska bli så sanslöst underbart att komma ner till dem!
Sen ska det bli spännande att köra på första långturen med lillfian. Hon är ju van vid att sitta i stolen några timmar när vi har haft långa handlingsrundor. Men då är ju inte hela tiden stilla i bilen. Så vi får se vad hon säger. För det mesta är hon ju riktigt nöjd i bilen – så länge den rör sig. 😉
Det ska nog gå bra. Vi har stopp planerade med rimliga intervaller och är beredda på att det nog blir något mer.
Så, nu kommer vi till det ni egentligen är här för… 😉
