Jo, jag vill minnas att jag skrev att det hade hänt saker… Eller var saker på g. Jo! Jag har fått jobb! För bra precis en månad sedan blev det officiellt. Jag har fått fast anställning som brandingenjör från september i år! I Linköping! Vilket är typ det bästa stället på jorden jag hade kunnat få jobb just nu! 😀 Jag fattar fortfarande inte vad som händer. Implikationerna av det förstår jag ännu mindre. Det känns lite som att vi kommer sluta leva vårt liv och börja leva någon annans. För det där med två inkomster, två jobb, kunna välja sin bostad, kunna spara på riktigt och allt det där andra… Det är sånt *andra* sysslat med. Det har varit *andras* liv. Inte vårt. Jag sitter bara och väntar på att den andra skon ska trilla ner och något gå fullständigt, käpprätt åt… dit. Om av ingen annan anledning så för att kosmos straffar oss för att vi helt otacksamt överger Luleå där allt det bästa faktiskt hänt.
Jag vill vara så sprudlande glad och lycklig. Som jag har kämpat för det här! Som Chrille burit och varit världens klippa genom allt! Men jag lyckas bara vara rädd. Liv-jävla-rädd! Rädd. Rädd. Rädd. Rädd. Mängden saker jag håller på med just nu hjälper inte supermycket…
Mina dagar just nu är…planerade… Schmock-jävla-fulla! Började i en halv sekund tänka att det kunde få lugna sig efter den här läsperioden. Men det kan det inte. Risken är att det blir för mycket kvar på för lite tid om jag softbörjar nästa läsperiod. Det går inte. Jag får knappt dygnet att räcka *nu*. Jag sitter med något precis varje ledig minut. Dagarna jag tränar duschar jag fort efteråt och sedan sätter jag mig och tenta-pluggar en timme till. Sen har jag en timme till att kolla på något med Chrille och sen lite lästid i sängen. Haha! Då läser jag faktiskt skönlitteratur. Annars hade jag blivit knäpp. Jag är nog trött i huvudet som det är.
Den 15e juni. Då ska jag ta ett *stort* glas vin och andas ut. Tills dess stiger jag upp, pluggjobbar, slänger i mig en snabb lunch, pluggjobbar, hämtar Lexie/lagar mat, tre dagar i veckan tränar jag efter läggning, sen åtminstone en timme pluggjobb till beroende på om jag tränat eller inte. Har jag inte tränat sitter jag från 19-21.30. 5 dagar i veckan. Förra helgen satt jag halvdagar och den här helgen måste jag också sitta.
Jag vet att det låter galet och hade jag hört det från någon annan hade jag blivit bekymrad. Jag läste något häromveckan som fick mig att hajja till och det driver på mig hela, hela tiden… Det fastnade i bakhuvudet på mig.
Du har inte tid att göra det ordentligt nu – en gång, men du har tid att göra det två gånger?
Jag har inte tid att göra det här två gånger.
Jag gör oerhört mycket för att stresshantera – precis hela dagarna. Jag andas – mycket! Sa jag att vi har en flytt tvärs över landet att lösa samtidigt som jag gör det jag måste för att få min examen?! xD Lägenheten behöver vara uppsagd senast månadsskiftet april/maj! Träningen kan låta som ett onödigt ont men just nu är det en absolut nödvändighet. Den ger mig ett avbrott – den och middagen är typ de saker som jag påbörjar och faktiskt kan avsluta just nu. Allt annat är evighetsprojekt jämfört, lite idag, lite imorgon, lite nästa vecka – så blir det säkert klart någon gång. Och den får mig att känna mig stark, vilket får mig att känna mig stark. Jag busar med Lexie varje chans jag får. Tänk att en sån liten skruttunge kan ha sån humor! Älskade unge! Vi har börjat fuldansa i köket när jag lagar mat. Det är SÅ roligt! Knasbananeri är såå viktigt just nu när allt annat är så allvarligt och livsavgörande hela tiden. Jag ventilerar. Jag är säkert tjatig just nu. Men jag stress-hanterar, okej? Det får inte ligga och koka. Jag lyssnar på väl valda låtar vid väl valda tillfällen – allt för att få mig att stänga ut tankar på om och hur och fail och min eventuella oförmåga att leverera så att jag kan få jobba. Allt för att ingjuta känslan av ”PoW!” så att den lever med mig hela det vakna dygnet. Så långt som möjligt. Musik som får mig att vilja fuldansa järnet med ett stort leende på läpparna!
Haha! Om ni visste moovsen jag gör i huvudet samtidigt som jag sitter och jobbar. xD Mindset! Mindset! Mindset! Allt för att ha rätt mindset så jag tar mig igenom det här. Samtalen jag hade med min ledarskapsprofessor i höstas befäste på nytt hur otroligt viktigt det är att vara medveten om sitt mindset, att jobba med sitt mindset. För det är i allra högsta grad något vi kan påverka och ska man bestiga ett berg kan en sådan sak som mindset vara ganska avgörande.
Hur tar du dig an skiten som händer dig idag? Är det ett problem/en utmaning eller är det en möjlighet? Vad du säger till dig själv spelar roll!
Det här är ganska exakt vart jag styr mitt mindset just nu 🙂
Nu måste jag på’t igen. ’Till next time peeps! Fuldansa lite åt mig va? <3
…igen. Utan att avsluta. Det var ett ”sånt” inlägg. Det har hänt en del under höst och vinter. Chrille fick ett halvt cancerbesked som sen visade sig vara sarkoidos. Jag har läst mina sista kurser tillsammans med andra människor. Lexie var sjuk hela tiden, Chrille var sjuk och jag skulle lyckas med… allt.
Så var det jul där mitt i allt också. Vi kommer skicka de sista julkorten imorgon – den 11/2. På den nivån. Det inlägget kommer… när och om det kommer. Det skulle liksom gå igenom allt och jag orkade inte skriva klart.
Nu händer det grejer. Sanslösa grejer som legat så långt fram i tid och känts så långt bort att de lika gärna hade kunnat bli av i nästa liv. Men de blir av. Snart. Sedan några veckor tillbaka har jag jobbat med mitt exjobb – det blev officiellt signerat i torsdags. Jag kan knappt tro att jag faktiskt äntligen håller på med det men det har jag inte ens tid att tänka på för att jag har gett mig så sjukt mycket att göra.
Jag ska kartlägga brandskyddet i svenska senior- och trygghetsbostäder. De är ju inte ”boenden” i samma bemärkelse som äldreboenden. I senior- och trygghetsbostäder äger man eller hyr sin bostad med den skillnaden från ett vanligt flerbostadshus att det kan finnas gemenskapsutrymmen och viss personal som kan finnas till stöd. Brandskyddet i en byggnad tilldelas bl.a. beroende på verksamheten som bedrivs i den. Av någon anledning har inte dessa bostäder samma nivå av brandskydd som äldreboenden som behovsprövas av kommunen enligt socialtjänstlagen. Senior- och trygghetsbostäder har faktiskt inte mer brandskydd än vanliga villor eller lägenheter där fullt friska människor förväntas bo. Detta trots att senior- och trygghetsbostäder marknadsförs ganska hårt åt människor i åldersgruppen 65+. Samma åldersgrupp som har en större risk än någon annan att omkomma i brand. Detta rimmar inte. Efter hemmavarande-strategin som innebär att man uppmuntrar äldre att bo kvar i sina egna bostäder – vilket förvisso är positivt för individernas livskvalitet – har problemet bara blivit värre. Konsekvensen av strategin är att vi har fler och fler äldre som egentligen uppfyller kriterier för att bo på äldreboende (med högt brandskydd) som istället bor i bostäder som inte i någon bemärkelse är brandskyddsmässigt anpassade efter dem. Till exempel kan man i en vanlig lägenhet förväntas kunna utrymma genom fönstret via en stege med hjälp från räddningstjänsten – det är ju inte något större problem om man är fullt frisk. Eftersom senior- och trygghetsbostäder inte har högre krav KAN alltså Agda 80 år som i bästa fall vaknat av brandvarnaren och inte klarar att ta sig runt utan rullatorn förväntas ta sig ut genom fönstret på stege. Sådana är föreskrifterna idag och min förhoppning är att kunna ge Boverket underlag som visar på problemets omfattning för att driva på en förändring. Det här är ett problem som räddningstjänster brottas med varje vecka och eftersom det saknas lagstöd blir de oftast överkörda när de kommer med rekommendationer om att dessa bostäder borde byggas med ett bättre brandskydd.
Nåja, jag kommer berätta mer om det här under arbetets gång. 🙂
Sen är det en annan ”liten” grej på gång också… Men den skriver jag inte mer om här förrän det är svart på vitt… 😉
Nu är det kväll. Får bubbla av mig allt annat jag vill bubbla av en annan gång. 🙂
Lämnar er med en bild från det häftigaste från förra veckan; loppan var hos frissan för första gången och det var sååå häftigt! Hon var toknöjd! Hon fick en rosa och en gul fläta när det var klart och lyckligare hade hon knappt kunnat vara! 😀
Oookej… det tog bara en vecka för det här inlägget att bli publicerat. Nåja, bättre än inte alls? 😛 Jag har börjat bli så jäkla trött att det är jobbigt. Det ger lite obehagliga flashbacks faktiskt. Sist jag var så här trött var jag gravid.. xD Men nej, jag är inte gravid nu. Tror hösten tär lite mer än vanligt. Känner inte av det på mitt lynne, men min kropp är fan seg. Det gör mig lite stressad faktiskt för jag har sjukt mycket att göra innan vi kan gå på ledigt. Tentor och stora rapporter och stora redovisningar och exjobbsförslag och sånt roligt… Ja. Måste skaka fram lite energi någonstans ifrån!
Ja. Det var längesedan det kom ett sånt här glapp. Förra läsperioden satte av i galen fart och det fanns inte tid att bara sitta och skriva. Det finns det egentligen inte nu heller men jag behöver två minuters paus kände jag…
Den här hösten har varit galen! I mitten av oktober åkte jag ner till Stockholm för att exjobbsreka. Brandskyddsföreningen bjöd ner mig på ett resultatseminarium efter ett forskningsprojekt som MSB haft igång i flera år nu. Kontentan var bland annat att plocka fram statistiskt säkerställt material om var och hos vilka bränder sker, vilka socio-ekonomiska faktorer som faktiskt är riskfaktorer, osv. På så vis kan man gå ut och rikta insatser på rätt saker för att få ner antalet bränder och framför allt antalet dödsbränder. Det har ju gjorts riktade insatser tidigare också men de har gjorts baserat på antaganden (förvisso välgrundade) och slutsatser som gjorts på väldigt begränsat material. Vissa av dessa visade sig nu ha varit fel. T.ex. så har det tidigare varit tydligt av underlaget som funnits att det brunnit mycket hos låginkomsttagare och eftersom många av dessa är utlandsfödda har en del kopplat ihop även det faktumet som en riskfaktor. Efter den här omfattande studien står det klart att inkomstnivån ÄR en riskfaktor, men att du är född utanför Norden är rent av en säkerhetsfaktor. De som har allra högst risk för brand i bostad är låginkomsttagare födda i Skandinavien, framför allt Finland (Finland har ett jätteproblem med bostadsbränder). Att du är född utanför Norden sänker rent av den statistiska risken för att det brinner i din bostad, oavsett din inkomst – helt tvärt emot vad en del antagit tidigare.
Det var ett jättespännande seminarium och det var så himla skönt att få prata med andra som har en liknande utgångspunkt i hur de ser på sin roll som brandingenjör. Som också känner starkt för att vi har en sådan möjlighet att göra människors liv tryggare och ser det som en stor del av vår uppgift. När jag kom hem hade jag nästan formulerat titeln på mitt exjobb och idag har jag min externa handledare färdig och jag hade inte kunnat hitta en bättre person för mitt exjobbs inriktning.
Funderar fortfarande rätt mycket på projektplan och avgränsningar och ibland känns det som att jag bara betar av en så futtig, liten del av problemet. Men när jag börjar bryta ner mina arbetsuppgifter inser jag fort att det är ett omfattande material jag kommer behöva ta mig igenom. Jag kommer att behöva ha flera system färdiga på förhand för att strukturera upp material-insamlingen och hur jag plöjer igenom det. Har fortfarande inte tid att sitta ner och skriva exjobbs-beskrivningen som måste in och godkännas av utbildningsledaren, det måste jag få gjort nu i december. Men jag försöker tänka på det så mycket som bara möjligt i luckorna, när jag går från punkt A till B, på toa, i kön på ICA… Ju mer jag har strukturerat upp och formulerat i huvudet desto lättare och fortare går det att skriva ihop. För just nu handlar det verkligen om att jag måste hitta en lucka för det – att skriva – och den luckan måste räknas. Beskrivningen måste in så att jag kan få exjobbsförslaget godkänt och bli registrerad på kursen till våren, sen kan jag börja på projektplanen.
I förra veckan var jag ner till Stockholm en sväng till. Då hade vi blivit nerbjudna av två företag och räddningstjänsten för att komma på besök, lära oss mer om dem och umgås. Det var himla bra att jag åkte ner! Ett av företagen (B1) som bjöd ner oss var jag jätteintresserad av sen innan och det här besöket gav mig vibbar som fått mig att fundera. Mitt intryck sedan innan var ju väldigt positivt men jag var inte på det klara med hur de jobbade med kompetensutveckling och hur de såg sin roll som brandingenjörer. Det var något jag var mån om att få veta mer om nu och jag måste säga att jag blev ganska besviken. Det andra företaget (B2) hade jag också träffat en gång innan och fått ett gott intryck även av dem. Framför allt tyckte jag om hur de strukturerade företaget och att de jobbade så väldigt mycket med forskning och att utmana vad ett gott brandskydd är. De lägger väldigt mycket tid på att vara och bli så bra brandingenjörer som möjligt, och inte bara så bra konsulter som möjligt. Det har visat sig vara jätteviktigt för mig. Den bilden av dem förstärktes nu på besöket och jag är jättekluven. Jag kände mig jättehemma där, men deras kontor ligger alla lite off mot vad vi tänkt oss. Ett av dem ligger hyfsat till, men fortfarande lite off… Efter de här besöken har jag blivit än mer övertygad om att jag verkligen inte vill bo i Stockholm. Alls. Småbarnen i Lexies ålder man möter i vagnar ser apatiska ut. Jag mötte flera gånger förskoleklasser på tur. För att kunna gå på utflykt alls måste de ta promenader längs gator som Vasagatan, Torsgatan, Västmannagatan… Med så mycket folk som springer överallt, så mycket trafik, så mycket ljud, så mycket kaos… Jag fick faktiskt ont i magen för deras skull. Jag skulle inte kunna välja att flytta dit för att ge Lexie den vardagen… Nu sitter jag inte och dömer de barnens föräldrar. Aldrig. Min förutsättning är ändå att föräldrar vill sina barns bästa och gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Mitt hjärta kunde bara inte låta bli att ömma lite för att det här var de barnens vardag. Fast… det är ju det enda de känner till så det lär ju inte vara något konstigt för dem.
Ja, under hela oktober månad och lite till så var jag den enda friska hemma. Grattis! Återigen kunde jag inte tenta-plugga ordentligt. Livet som små-barnsmamma… Lyckligtvis hade jag lyckats trycka in tillräckligt ändå och nu har jag ännu en kurs färdig, borta, klar, en mindre till examen! Det är stundtals frustrerande att aldrig riktigt ha tid att lägga det där sista för att nå min ambitionsnivå. Tentamensstrukturen är ju inte speciellt verklighetsförankrad egentligen och mäter förståelse väldigt dåligt. Allt som oftast hänger de högre betygen på att man haft tid på att trycka in mer fakta och just precis den fakta som examinatorn råkar skriva en fråga om. Fakta som man i verkligheten ALLTID kan slå upp om den fattas en. Fakta som man i verkligheten förväntas ha översiktlig kunskap om prövas på detaljnivå för högre betyg. Jag kan absolut leva med att ”bara” bli godkänd för att det jag har tid till och för att jag inte tycker att det rättvist visar vad jag kan och förstår. Men min ambitionsnivå ligger egentligen högre – det kan jag inte hymla med – och ibland suger det lite att inte ha tid att verkligen visa vad jag går för. Exjobbet – då jävlar i min låda!
Det är kurserna som står på schemat det närmaste. Miljögeon (MG) inriktar sig mycket mot förorening av mark, att kunna räkna på infiltration vidd spill och att ta fram lämpliga barriärer men också metoder för sanering vid förorening. Ledarskapskursen (EL) studerar en mängd modeller som tagits fram, studier som gjorts på deras effektivitet och jämför fram och tillbaka en massa. En stor del av kursen kommer handla om reflektion till ens egna eventuella stil och utveckling i förhållande till studerade modeller.
Därtill kommer åtminstone en omtenta. Men vilken det blir återstår ännu att se, inväntar resultat från de jag gjorde nu i månadsslutet först. Jag gjorde en sån riktig idiotgrej på kemin. Så det känns befogat att avvakta innan jag väljer vilken kurs(-er?) jag ska tenta av (igen?).
Idag har jag första riktiga dagen med föreläsningar och jag är på banan! Jag är själv med Lexie halva veckan så det känns som att det var himla bra att jag kom igång så ordentligt. Förmiddagen har gått åt till läsning inför EL-föreläsningen imorgon och allmän planering. Har gått igenom båda studiehandledningarna och lyft ut viktiga datum, läst lite översiktligt om uppgifterna som ska göras i respektive kurs och styrt ordning och reda. Det är så sanslöst tillfredsställande att känna kontroll över bollen redan innan matchen börjat.
Lexie har varit underbar än så länge. Jag var lite avvaktande först för hon har typ slutat sova på dagarna(!?!) och har kunnat vara lite smågnällig vissa eftermiddagar. Vad hände där liksom? Min lilla-lilla som inte är liten alls längre. Dags för nästa nu? Haha! Nä… Jag behöver glömma hur det är att ha en två-åring innan vi funderar på en till – om det alls kommer på tal. 😉
I alla fall… Det är liksom världens lättaste grej att få henne att vara en bra lagkamrat är hon får cykla till och från förskolan. Hon tycker verkligen att det är DET BÄSTA! På vägen jagar hon alltid viadukter för att kunna ropa ”Yihooo!” i kör med mig när vi cyklar under. Vi har så himla kul ihop alltså! (Här hade man kunnat tycka att jag har fog för att bekymra mig över min mentala status när jag har så roligt med en 2,5-åring…xD Men det är ändå kört s’att…) 😀 Igår fick jag ändra planen lite och bli hemma och sy. Insåg lite halvt i sista sekund att det är högst oklart när jag kommer ha en till ”tom” dag att lägga på det igen så det kändes som att jag fick lov att passa på. Två par nya byxor blev det och de fick toppbetyg båda två. Båda skulle på samtidigt…! De ena skulle iofs på MIG – men det fick jag förklara att det inte riktigt skulle gå… 😛
De blev så. Himla. Gossiga! Det kommer säkert bli fler i samma mönster. Ska se om jag kan lura henne till att stå still i mer än två millisekunder vid tillfälle så det kanske kan bli en live-bild också.
Sen när jag hämtat Lexie så flöt allt på så himla bra! Jag slängde ihop världens mumsigaste, glutenfria lax- och spenatpaj och under tiden åkte Lexie ”buss”…
Imorse var hon så himla nöjd. Förkylningen som spökade i förra veckan har lagt sig nu och hon sover gott igen. Och så fick hon cykla till förskolan så klart… 😛
Nej, jag tänkte att jag skulle hinna läsa lite till före föreläsningen och kanske t.om. få ner lite anteckningar som legat i huvudet sen jag fortsatte med litteraturstudien i förra veckan. Har ju fortsatt exjobbsläsa lite smått och behöver reda i tankarna lite så det här blir vettigt.
Haha! Det har börjat röra sig folk på skolan igen. Mitt harmoniska, tysta, lugna, tomma, lilla paradis är intaget! Av… andra studenter! Fräckheten där alltså!
Det sägs av de som kan att hjärnan behöver tre dygn för att en ny rutin ska bli en vana. Så tre dygn från det att du börjar med något nytt har hjärnan anpassat sig och registrerat det som något som ska återkomma regelbundet. Plus minus någon dag kanske… Haha! För mg har det tagit över en vecka att vänja mig vid tidiga morgnar! xD Jag måste vara…speciell? xD Idag var första morgonen då jag gick genom foajén i Alpha och kände mig…vaken… L-O-L!
Igår började det faktiskt kännas lite försiktigt bra. Den här veckan har jag börjat räkna övningsuppgifter och det flyter på. Kemin är lite besvärligare för att det är så mycket utantill-kunskap. En del är grejer jag behöver komma ihåg från gymnasiet liksom… Det är mer än tio år sedan. Det är därför jag bara har grundkurser kvar nu… Det är en massa utantill-kunskap och väldigt lite praktisk tillämpning. Utantill-kunskap som egentligen inte är så jätteviktig alla gånger för att kunna tillämpa teorin… Vill ni höra kickern här? Jag har läst och tenterat TVÅ kemikurser på avancerad nivå (i den ena fick jag rent av en 4 på tentan vill jag minnas)! Men det är grundkursen jag har kvar… xD Så jävla roligt asså. Eller nåt…
Nämen det är sjukt mycket namn och föreningar och namngivningsregler och oxidationstal för en massa ämnen och allmän skit som bara ska sitta i bakhuvudet. Mycket kan man resonera sig fram till. Men just det där med namngivningen tycker jag är krångligt. Men det är säkert för att jag inte minns alla regler. OCH så har jag nog målat en bild i huvudet av att det är värsta komplicerade grejen när det egentligen inte är det, det är mycket – men reglerna är ganska straight-forward. Jag borde seriöst tatuera in den här bilden i pannan eller nåt så jag slutar måla upp allt jag tycker är utmanande som svårt och jobbigt.
Not the same thing dude! Det intressanta är att jag bara gör det när det gäller akademiska utmaningar… Nåja.
Hahaha! Min poäng var att det ändå känns bra än så länge. Ska försöka suga ut all kräm jag kan ur den känslan för att byta mindset! Ska försöka rita ihop något vettigt för att visa kemisituationen… 😛 För den som är intresserad. Om det finns någon…xD
Här i våras så började vi misstänka att jag har hudceliaki. Celiaki är ju inte som det ofta i vardagligt tal benämns en intolerans eller en allergi. Det är en autoimmun sjukdom som gör att kroppen förlorar förmågan att smälta/bryta ner gluten. Det är vanligen associerat med magrelaterade problem och kan ha 100 möjliga symptom och reaktioner. Hudceliaki är en sådan avart, där symptomen visar sig i huden. Även här är det individuellt hur svåra symptom man får och i vilken omfattning. Det finns människor med celiaki som lever helt symptomfritt. Man kan dessutom leva bra många år utan symptom och sedan plötsligt börja få. Jag har nog haft symptom ganska länge. Jag fick lite prickar på överarmarna typ. Såg mest ut som lite fräknar och har aldrig varit något problem. Men så i våras började de sprida sig och klia – vilket också är ganska typiskt.
Eftersom en 100% diagnos innebär en biopsi av tarmen kändes det smidigare och säkrare att bara ta det lugnt med gluten ett tag och se om det blev bättre. Efter att nästan ha uteslutit gluten helt i några veckor slutade det klia. Efter ytterligare några började prickarna blekna. På semestern blommade det upp igen eftersom det inte var någon som visste om det än så det var ju svårt att ta hänsyn till när vi blev bjudna. Som tur var återgick det inte till ruta ett och det hann aldrig börja klia ordentligt igen, hann bara börja känna av det lite grann.
Nu sedan vi kom hem och jag har kunnat ha full kontroll över maten så har det lugnat sig igen och prickarna har börjat blekna riktigt fort igen. Men man ska ju veta att det kan ta ett år eller så innan huden är återställd på glutenfri kost. Ja! Det är dessutom ärftligt. Det hade jag dock ingen aning om innan.
Men i hela den här vevan började jag följa ett instakonto som drivs av en mamma vars son har celiaki. Hon blev engagerad i matlagning när han fick sin diagnos för hon ville kunna fortsätta laga varierad, hälsosam mat trots att den var glutenfri. Resultatet blev en hel uppsjö lånade och egna recept som hon delar på hemsidan och på insta delar hon mängder av variationer efter hand som de provar sig fram. Så mycket god mat! Och med fokus på hälsa. Varje rätt kan skalas ner i grundkomponenter och allt finns där; en bra fettkälla, protein, kolhydrater, vitaminer. Har börjat prova hennes recept och det är SÅ gott! Igår höll jag på att offra lite känsel i handen när jag gjorde hennes mexican rice och det var det nästan värt! Bästa risrätten! Så himla smidig för du kan bygga upp hur många rätter som helst runt den, och har familjen olika behov är det en så smidig utgångspunkt som alla sen kan kombinera lite olika till. Just för att den är både glutenfri, mjölkfri och vegansk. Jag stekte citronkryddad kyckling till och skulle haft avokado till själv men den råkade jag visst glömma. Lite grönsaker på det och sen är saken biff!
Det är helt klart värt att kika in om ni saknar uppslag och vill hitta nya, fräscha mumsiga alternativ. Det bästa var att Lexie ÄLSKADE DET! Vi hade bara i en halapeño men hade nog kunnat ha i en halv till utan problem. Men det var lika asgott ändå!
Jag har verkligen fått bilden av att det är en kamp att leva glutenfritt. Det fanns inga alternativ, de som fanns var dyra (det är en del iofs) och det var så mycket man fick offra. Det roliga är att jag upplever det mindre och mindre så nu. Nu undviker jag inte alla spår av gluten och det hade blivit lite knepigare förstås. Men det finns mängder av pasta-alternativ – vissa bättre än andra – så det behöver man inte gå miste om. Brödet saknar jag inte så mycket för det åt jag knappt. Men det finns asgott. glutenfritt knäcke! Jag har lärt mig göra glutenfri pajdeg och det var egentligen inget märkvärdigt. Än så länge har jag inte provat på att göra bakverk, där får jag nog läsa på mer. Det finns ju färdiga mjölmixar att köpa men det blir sanslöst dyra kakor på det. Det finns så fantastiskt många idéer bara man googlar lite och lär sig kemin i bakning lite bättre. Vad behövs för att få till en bra deg. Vad behövs för att den ska få bra konsistens och smak. Kan man det finns det ju massor av saker man kan byta ut glutenråvaror med. Jag såg ett zucchinibröd härom dagen som såg så jäkla gott ut! Såg ut som helt vanligt mörkbröd, det är jag pepp på att prova.
Det roligaste har varit att inse hur många alternativ som faktiskt finns om man vågar lämna de typiska svenska ramarna om vad som gäller för husmanskost och vad den ska göras av. Det är mjöl i sås, i panering, i pajskal, i pasta, i rostmackan, i palten, i tårtan, i bullan… Allt det här går att göra mumsigt och mjölfritt och oftast är det inte krångligare i det minsta. Man får lära sig något nytt – helt klart! Men lite ny kunskap är väl inget att vara rädd för? Den är varken dyr eller besvärlig. 🙂
Asså, jag blir ju aldrig upphetsad eller så…(a)… över helt random grejer… någonsin… xD
De senaste åren har jag börjat följa mer internationell nyhetsrapportering för att jag inte känner att den svenska räcker till. Jag vill inte bara veta att en bomb exploderat någonstans. Jag vill kunna försöka bygga en bild av varför. Anywho… LeBron James – en hyperberömd multimiljonär till basketspelare i USA har öppnat motsvarigheten till en kommunal skola i sin hemstad (som jag förstår det) där alla elever får frukost, lunch, mellanmål, cykel, hjälm och uniform. Han hyllas nu som en hjälte för det här och jag blir *dumbstruck!*. Missförstå mig rätt. Det är ett fantastiskt initiativ som verkligen behövs i hela landet. Det där med skollunch är långt ifrån självklart i stora delar av U.S.A och siffror jag hörde nyligen uppskattar att så många som 40 miljoner barn går hungriga om dagarna. Så undrar man varför de inte presterar… Och det är inte så konstigt. Hade våra låginkomsttagare och delar av medel helt plötsligt behövt köpa mat till lunch åt alla sina barn varje vecka OCH stå för alla skolböcker hade vi nog haft en liknande situation här.
Men det som verkligen får mig att häpna är reaktionerna över den här skolan. Alla jag har sett är överväldigande positiva och otroligt många lärare och föräldrar skriver att de önskade att det här var situationen för alla barn. Man kan inte lära när man svälter. Men svaren många av dessa får blir direkt syrliga kommentarer om skatternas vara och inte vara. ”Ska vi betala högre skatt dårå?” Nej, det skulle räcka himla långt om er president slutade golfa upp miljontals dollar varje månad. Det skulle räcka himla långt om företag som kan och bör betala inte får rent löjliga skattelättnader. Att de faktiskt bidrog och visade någon form av tacksamhet till det land som möjliggör deras existens till att börja med. De pengarna hade kunnat gå till barnens mat istället för deras lyxsemestrar till Dubai. Det skulle räcka längre om alla i hela landet betalade samma skatt. Jag såg något nyhetsinslag för ett drygt år sedan om familjer som bokstavligen flyttar till andra sidan landet för att den delstaten har mindre än HALVA skatten jämfört med deras tidigare hemstat. Det är väl självklart att det inte bär då. Återkommande i sådana kommentarsfält brukar även vara att man tar upp länder som Sverige. ”Socialist Sweden” säger man nedlåtande och går vidare i en harang om hur dåligt det egentligen är här. Hur Fox News minsann rapporterar om våra skyhöga skatter som inte är till någon nytta för vi har ett värre gängvåld än U.S.A och en invandringskris där människor dödas varje dag och undergången är nära. Jag förstår att de gärna vill få det att låta så. När man är ett av fyra länder på jorden som inte erbjuder någon form av föräldraledighet. Då är det klart att man vill få de andra utopi-liknande länderna att låta som hycklare så att folk inte börjar se till deras lösningar som alternativ. Det är inte konstigt att de sarkastiskt benämner Sverige som ”utopia”. För många måste vårt samhälle låta overkligt med tanke på hur de har det där och hur fria och framskridna de tror att de är. En turkisk författare beskrev hur hon i en intervju med en amerikansk journalist berättade att hon var feminist och fick kommentaren ”Ja, du är ju från Turkiet så då förstår jag att du är feminist.”. Författaren hade skämtsamt svarat ”Ja, och jag förstår inte att du inte är feminist som kommer från U.S.A.” Journalisten hade inte fattat. Men det signalerade så tydligt vad de tror om sitt samhälle. Journalisten trodde att hon inte behövde vara feminist i U.S.A för där fanns ingen kamp att kämpa. Det är galet!
Den här gången blev jag less på att se dem kasta runt desinformation om Sverige och samhället vi är så stolta över. Ett samhälle som faktiskt har lösningar som de hade kunnat tillämpa för att förbättra sina liv (och så klart misstag att lära av, men det har alla…). För… när det kommer till kritan finns det nästan inget annat land där jag tror att vi hade kunnat ha det bättre. Inget system är någonsin ”färdigbyggt” och utan utrymme för förbättring. Men vi har det så sanslöst jävla bra och jag skäms när jag ser domedags-retoriken som går och minns berättelserna Baka delade med sig av när jag var liten. Vi har det SÅ jävla bra!
”For any doubters out there… This is already the standard in countries around the world. In socialist Sweden (as many americans degradingly like to put it) all our kindergartners get breakfast, snacks and lunch. All our schoolchildren get access to breakfast if needed and lunch is a given. Lower grades have fruitbrakes at snacktime. Although we don’t get free helmets and bikes, every single child has schoolbooks provided for them.
We have political divides about how to structure our schoolsystem that have regretably made their mark these past years. But the fact that every single one of our children need to be nurished in order to last the day and have access to literature in order to learn is such a fundamental given. And it all comes down to one firm belief. Our society as a whole thrives when we succeed collectively – not individually – in whatever form that may take. Now don’t get me wrong, we don’t hand out PhD’s. But as society we see it as our obligation to make sure every kid has the best damn chance we can muster. Our children’s education is not an individual issue, it’s a national one. Our national community will never get anywhere if we leave more than half our kids in the gutter.
Yes – the Fox reports that we have some of the highest taxes in the world are true (it’s one the infantismally few things they actually get right about my country). But every single working person in this country pays the same tax. At most it varies 1-3 percent depending on region. Mostly to do with the regional expences. But we’re glad to pay it considering what we get for the money. Random people don’t get shot walking down the street because we don’t have a stupid second amendment and we have a police-force that works to arrest and fight crime with minimal injury to EVERYONE involved. My husband trained with american police and after they disarm someone they’re instructed to ”double-tap” them center mass because they MIGHT be carrying more wheapons…That’s crazy to me.
Our kids get free healthcare, almost free medication, free dentalcare. School and books are free all the way to (but not including) university level. Daycare-fees are based on your family-income, regardless of whether your child goes to a private daycare center or a public one! Retired citizens have guaranteed pensions. They aren’t a fortune. But they are guaranteed. They get a vast number of services subsidized.
We like to complain about our public transportation. But in the grand scheme of things it is amazing! In most of the country the prices are fair and you can get literally anywhere by bus and/or train. Schoolkids get free buss-/trainpasses…
Just to name a few things that I keep hearing american officials and newsoutlets lying about.
Now our allocation of rescources could be better. No system is ever ”done” improving. We definitely have public sectors with issues. But those typically have more to do with structure and allocation of existing resources than a lack of funding. Even though people like to be shortsighted and blame everything on lack of cash.
I have a great respect for the American story and share many values that for some unbeknownst reason have become labeled ”american” even though they are pretty un-original. And when I was younger I dreamed of enrolling at an American university. I took the SAT’s and travelled across the country to take the ACT’s. But today… you couldn’t pay me to move to the U.S…”
Det är helt tomt överallt! Inga toalettköer, inga microvågsköer, inga dörrköer, ingen som går 15 pers i bredd i de trånga korridorerna så att man inte kommer förbi, ingen som tar ens plats, ingen som pratar respektlöst högt vid bordet intill när man sitter och läser..
Det är som min egen jättestora lekplats. Det är tyst och lugnt och fridfullt på något vis. Jag kan komma på morgonen och sätta mig i min egen lilla vrå som ingen har tagit för att ingen är här. Jag kan bre ut mig precis så mycket som är bekvämt för att kunna jobba. Jag är en såndär som ser mig omkring mycket när jag tänker. Jag kan inte sitta och titta på samma sak och komma på något nytt. Eller… kan och kan… Det är sjukt mycket lättare att få nya inslag om jag förändrar mina visuella intryck. Det är som att hjärnan kan drifta lite friare och göra kognitiva hopp friare när intrycken förändras. Anywho… jag kan sitta och drifta utan att det blir awkward för att det ser ut som att jag sitter och glor på någon… För det finns ingen här! xD
Idag hoppas jag på bättre fokus än igår. Jag ligger än så länge bra till i planeringen men igår var det sjukt segt. Där mellan 14.30-15.30 blev jag så sanslöst trött en stund. Det var ganska jobbigt för jag satt med ett tungt avsnitt i kemin som jag haft problem att förstå förut. Jag har den gamla kemins skola om atomens uppbyggnad så hårt inbankad så sist jag läste hade jag as-svårt att förstå skillnaden på orbitaler och skal och vidare orbitalernas koppling till periodiska systemets uppbyggnad och hur olika ämnens fyllda orbitaler påverkade elektronegativiteten…osv. Jag fattade inte vad orbitalerna var för något liksom… Till på köpet hann jag aldrig riktigt sitta och läsa just det avsnittet i lugn och ro vilket var ett stort misstag för det visade sig vara en av de större delarna som jag tappade en hel del poäng på. Jag hängde upp mig som fan på de där jävla skalen, och de är del av en atom-teori som inte fullgott förklarar atomens egenskaper. Deras existens är inte lika avgörande för atomens egenskaper som orbitalernas… Den här gången fattar jag betydligt bättre. Ska fortsätta på det idag, nu kommer det handla mer om jämförelser mellan olika strukturer som plockats fram genom tiderna och för- och nackdelar dem emellan. Go! Go!
Men nu ska jag sluta fundera så mycket på kemin! Nu står det väntevärden, oberoende stokastiska variabler, varianser, mätfel och normalfördelningar på schemat i några timmar… YAY! #matstatärroligtipraktikenmeninteiteorin
