Mood…
av | maj 15, 2019 | Smultron i etern
Mood…
Hmm…en till sån natt.
Hade en till ”sån där” natt igen. Sov panikslaget, stressat, vaknade med ett ryck flera gånger. Drömde inget särskilt den här gången men jag kände mig så ängslig och stressad hela natten och det kändes som att jag hade puls i sömnen typ. Klockan är 10 och jag är heelt slut. Kan bli en intressant dag. Jag som inte har någonting alls att göra…
Den 10e juni kör jag!
Det är nu officiellt! Den 10e Juni presenterar jag mitt examensarbete. Jag är officiellt anmäld!
Jag har mått så sanslöst dåligt idag. Handledaren skulle återkomma till mig före lunch med domen om jag blev framsläppt till redovisning och förmiddagen var en ren mardröm. Inatt har jag drömt… inte en mardröm i den vanliga meningen. Men jag drömde så panikslaget och maniskt – om rapporten(!) av allt på hela jorden. Jag har fått exakt inget vettigt gjort på förmiddagen – jag satt i Outlook och synkade mailen varannan minut. Sen blev ångesten för mycket så jag youtubade en stund. Beskedet kom precis före lunch och då bröt jag ihop lite. Det här är så laddat. Så laddat. Eftermiddagen skänkte jag åt en dokumentär.
Så. Jag har fått ha ångest och må dåligt en dag. Imorgon kör jag igen. Nu känns det som ett race på riktigt! Påtagligt. Slutgiltigt. Nu är det veckor bort! Inte månader… Det är fullständigt vettskrämmande (nytt ord) och så jävla kick-assigt (ett till nytt ord) på samma gång. Hela. Jävla. Vägen. In. I. Kaklet.
Nu jävlar!
Det lönade sig!
Allt. Precis allt. Lönade sig! 3 av 3 tentor klara. 3 av 3 tentor godkända! Nu gör vi om ’et igen, + färdigställande av exjobb, exjobbsredovisning och opponering den här gången. Simma lugnt! Kollade in på Ladok. Hade jag läst till högskoleingenjör hade jag varit en poäng ifrån färdig nu. Hur galet är inte det?! Det här är mitt jam idag! xD
Ny pepp-lyfta-mindset-musik..
…hahaha! Tvära kast här, musiken gick tvärt och blev mer aggro… xD Det kanske behövdes, vem vet?
1 av 3 tentor godkända än så länge. Skadar inte att jag var helt övertygad att jag misslyckats med just den här när jag lämnade salen. Det gick SÅ dåligt, men ändå tillräckligt bra tydligen. Jag klagar I.N.T.E. Men jag kommer att logga in bara för att dubbelkolla att jag läst rätt i några dagar… #jagharaldrigpåståttattjagärfrisk xD
Vi var på bio!
Ons-sön förra veckan var Chrille i Stockholm på kurs för att bli certifierad HLR-instruktör åt Röda Korset. Jag fick nåt galet infall, gick in på SF och upptäckte att Bamse och dunderklockan fortfarande går på bio! Så jag bokade snabbt platser till lördagen och började spinna planer. Tänk så glad hon blivit om vi kunde cykla in till stan nu när trottoarerna är snöfria (inte grusfria dock..xD)! Så fredagskvällen ägnade jag åt att plocka av den gamla cykelstolen och montera den nya. Mamman roade sig, barnet sov. Det var en smula…tajt… att skruva av och till. Hahaha! Jag stod på balkongen och svor över hela grannskapet över att man ska bygga allt så jävla kompakt hela tiden. Det kan hända att cykelprojektet distraherade mig en smula, maten blev helt förstörd och mamman sa fakkit. Så vi landade så här…
I lördags cyklade vi in lite tidigare – biljetterna skulle hämtas 12.30, filmen började 13. Vi kom fram vid 11.45 och Lexie hade ingen aning om vart vi skulle. Helt ärligt hade jag kunnat hålla dagen där för hon var så jäkla nöjd över att ha fått komma ut och cykla. 😛 Men vi passade på att äta mumslunch i stan och sen gick vi till biografen för att handla popcorn. Jag sa faktiskt inget till henne utan hon fick upptäcka själv efter hand. Så stora ögon, så spännande, vilken grej! Familjebio är stört mycket trevligare än vanlig bio. Vi var 6-7 familjer i lilla salongen så det var ju långt ifrån fullt. Men det fanns något slags outtalat samförstånd om att barn låter när de tittar på film. Inga suckar, inga sura miner – barnen tyckte det var himla spännande och behövde brista ut i häpnad då och då – och det var okej. Men man höll det på en rimlig nivå. Det var ingen som lät barnen prata vilt eller stöka runt. Men de fick finnas liksom. Vet när vi varit och sett äventyrs- och scifi-filmer före Lexie. Där finns inget sådant samförstånd i publiken – trots att alla är mycket väl medvetna om att filmerna drar en blandad publik med allt från 10-11 åringar i salongen och uppåt. Då är det sjukt suckigt och kasta blickigt och man kommer med sura kommentarer. Njae… Det där med bio har förlorat charmen för mig – åtminstone när det gäller Blockbuster genrer som lockar bred publik. Det blir så otrevligt i salongen att det tar från det roliga.
Men i lördags, med Lexie, det var så himla mysigt! <3 🙂 Sen handlade vi nya kuddfodral till soffan och cyklade hem för att äta middag med grannarna. Lexie däckade rätt hårt när vi kom hem. Men hon hade så himla roligt precis hela dagen och hon höll så fin form även på kvällen. Det är så härligt att kunna ge henne såna dagar ibland!
Lite mer vardagligt och inte så livsavgörande…
Sedan jag blekte håret i somras har jag haft såna problem med håret. Jag var så nöjd initialt – främst med färgen men sen gick det utför. Håret tog en sådan smäll av färgningen, sen sa frisören att det var jätteviktigt att jag använde silvershampo för att ta hand om färgen. Så det var jag så klart jättenoga med att göra. Tills jag duschade en kväll och håret var så torrt och slitet att det var en enda tova. Jag borstade och borstade och det följde med hur mycket hår som helst på borsten (kändes det som) och i samma ögonblick som borsten släppte håret var tovan precis lika stor som innan. Jag läste på själv och fick reda på att silvershampo absolut inte skulle användas varje tvätt. Om ens varannan. Yay. Så jag sa fakk it och körde flera inpackningar och nu har jag gått över till balsammetoden igen. Jag vet faktiskt inte varför jag någonsin slutade. Mitt hår mår så sanslöst bra utan shampo! Nu kör jag tvättbalsam, ett vårdande balsam och lite hårolja. Inte en enda droppe uttorkande och på en vecka har jag börjat trivas med håret igen. Så. Himla. Skönt. Shampo är onödigt ont asså.
Häromveckan gjorde jag den smidigaste, mumsiga veganrätten hittils. No pigs in a blanket. Det är Anammas goda vegokorv inlindad i smördeg, körd i ugnen en stund. That’s it. Vår blev vegetarisk för vi hade vanlig smördeg i frysen jag ville bli av med. Men resultatet blir detsamma med vegansk smördeg. Så himla busenkelt och gott! Recept finns här, det tog verkligen ingen tid att laga och Lexie kunde vara med och hjälpa till att bygga. 🙂
Annars försöker jag mysa järnet med de mina varje chans jag får. Har dragit upp tempot igen för att gardera mig och distrahera mig från att sitta och känna mig kräkfärdig över tentamensresultaten som kan dimpa ner när som helst nu. Lexie har upptäckt nagellack och det är så himla kul faktiskt. Färg ska det va! Hon ska ha gult och rosa just nu.
*trött*
På torsdag förmiddag ska jag åka till Boden och titta på garn för ett hemligt projekt. Jag hade kunnat ha beställt det via Garnaffären igår. Men jag känner att jag behöver komma hemifrån. Känna på garn, planera något lite bus-roligt projekt och vara lite spontan. Jag är så slut i huvudet nu att jag inte riktigt vet vilket bränsle jag går på för att fungera egentligen. I helgen har jag min första riktiga helg på tre veckor. Nån som vill ses? 😉 Fan om jag inte blir godkänd på någon av tentorna alltså! Jo, jag vet – då skriver jag dem igen. Men. Den smällen kommer ändå ta jävligt hårt.
Imorgon måste jag skriva så fingrarna glöder, och hinna läsa en massa samtidigt. Jag har lovat min handledare ett första utkast på min rapport till på onsdag. Jag har mycket content i huvudet eftersom jag funderar på det här typ varje tom minut och hade riktigt bra brainstorm med min externa i veckan som gick. Men det ska verifieras, passas in i ett sammanhang, refereras till och referatet ska läsas… Som tur är så är det bara tal om något väldigt kort och översiktligt. Men ändå. Det ”korta” jag hade velat visa upp är en bit bort. Så jag har en del att pula med imorgon. Sen. Efter onsdag. Då tar jag mig en förmiddag då jag gottar mig bland garner, har beslutsångest och gläds åt mina busiga planer.
Sen ska jag plugga och skriva igen. Och få ha helg! Men det är sen. Efter min lediga förmiddag. Blir man glad för lite har man mycket att bli glad för – visst är det så de säger.
Jovisstja! Vi fick den där lägenheten! Vi har en helt fantastisk lägenhet att flytta in i… i december…xD Så nästa problem -> nej! Möjlighet! Nästa möjlighet! Hahahaha! Är att hitta någonstans att ta vägen tills dess. Den här flytten har ju varit allt utom smidig än så länge men jag märker det knappt för att hela grejen är så absurd till att börja med. Jag har jobb liksom. Hur skulle något kunna vara jobbigt/knöligt/bökigt då? xD Det hade varit knöligt om jag INTE hade jobb. 😛
Nåja. Nu ska jag sova. Det är något alldeles särskilt underbart med att se fram emot sömn när man vet att den inte efterföljs av tentor på ett bra tag igen. 🙂 So long for now!
*andas*
Nämen lite ångest har väl ingen dött av? Vad är väl en tenta när så lite står på spel… :/ Nu härjar rädslorna vilt. Eller njae, inte helt. Jag finns här och mig är till och med rädslorna rädda för. Låter som ett bra mantra för natten!
Nej, nu ska jag gömma mig under täcket och låtsas att det kommer vara september imorgon när jag vaknar och allt har gått bra.
Apropå mitt senaste inlägg…
Sammanfattar läget ganska fint… xD
Vi *kanske* har lyckats skaka lös en bostad i Linköping – med preliminärt tillträde i december. Borde veta mer imorgon, senast onsdag. Men blir det nu den så måste vi i värsta fall lösa tillfälligt boende till december. Med lite tur bara till november. Men det känns genomförbart. Det känns viktigt att komma ner till september – allra mest för Lexies skull. Så att hon inte blir uppryckt mitt i en termin, mitt i julförberedelser när vi har taskig möjlighet att ta ledigt. Men…IS i magen! Först ska vi få svar på om vi har den ”riktiga” lägenheten till att börja med.
Jag är duktigt trött i huvudet på kvällarna nu. Men det är inte långt kvar innan jag kan ha mer vanliga arbetstider igen (även om tempot fortfarande kommer vara högt) och det är lätt värt det. Nu har jag gjort det tråkiga för ikväll och ska faktiskt spela lite med Chrille. Ägna mig åt något fånigt för en liten stund. Det behövs!