Välj en sida

Jag kan fortfarande inte föreställa mig det…

(21.16)

…men det bryr sig inte hon om för hon kryper vare sig jag kan se det framför mig eller inte.  😛

Vår lilla är verkligen inte så liten längre. Det tar verkligen emot att kalla henne för bebis nu. Det känns nästan mest löjligt. Vår lilla toddler… Hon fyller snart ett helt år. Det är så overkligt som det bara blir. 

Hon fick sitt första vansinnesutrbott igår. Allt med barn är inte så charmigt. 😉

Det är inte charmigt när det är andras barn, och det är faktiskt inte charmigare när det är ens eget… Jisuz säger jag bara.

I övrigt är vi inne i en sådan där period när det händer så himla mycket igen. Varje dag. Hon ser oss göra saker och ska göra likadant. Det är det läskigaste jag någonsin varit med om. Just nu är det mest stänga luckor, dörrar, lägga maten på tallriken, ställa saker där vi ställer saker… småskit liksom. Hon har ju bara börjat härma oss. Så sjukt medveten man helt plötsligt blev om allt man gör… Tänk om man kunde säga åt henne att bara härma de bra grejerna man gör?!

Det är snart dags för dagis också. Jag tror hon kommer har det bra där. Men ska jag vara ärlig är mina principer inte helt nöjda med det. Att det kommer redan. Men livet lämnar inte alltid utrymme för principer. Och jag är så mycket mer än mina principer. Och jag tror verkligen inte hon far illa av att börja på dagis. Särskilt inte det dagiset. Grupperna på Kideus är mindre än hos andra, lokalerna är kreativa och mysiga, personalen är inte rädd för att förändra och göra om helt trots jobbet. Tvärt om. De gör om med jämna mellanrum för att någon får en bra idé och man vill testa. Sen att man får jobba lite för det det är en självklarhet, all förbättring måste man ju jobba för. Så har det inte varit på någon förskola jag vikat på. Det känns tryggt ändå att hon ska dit. Och hon är ju så nyfiken och utforskande och social så jag tror hon kommer ha skitkul och upptäcka massor. Det kommer nog mest vara jobbigt för mig och mina principer. 😛

Flytten börjar närma sig ordentligt nu också. Snart bara dagar tills vi får hämta nycklar. Jag kan inte vänta! Det ska bli så himla underbart!  Slippa festerna vareviga helg. Slippa bilar på gården, svartbaren tvärs över gatan, trångboddheten. Lillan får ett eget rum, kontoret blir bara kontor. Listan är så lång. 

Vi kommer få det så bra! 

Åh! Jag har så mycket att berätta. Men just nu är jag mest trött. Bilder. Bilder får berätta lite åt mig ikväll. 

Jag ska fortsätta se Bourne med älsko. 

[easy-image-collage id=1520]

[easy-image-collage id=1529]

Sa jag förresten att hennes overall kom precis lagom i tid för de riktiga minusgraderna. Hon är en sån liten nallebjörn i den så man bara dör. 🙂

2016-11-11-13-50-55

 

 

 

 

 

 

 

[easy-image-collage id=1530]

 

Knodden = Alexis

2016-01-19 16.13.43(Onsdag 13/1)
Jag har gått länge och väl och funderat på vad jag skulle skriva i det här inlägget. Alexis är 11 dagar gammal och rätt ord har ännu inte funnit sig.

Vi har en Alexis! Och hon är underbar! Och vi är så jävla lyckliga!

Jävligt bra början faktiskt… 🙂
Men sen då? Skriver jag om förlossningen, om dagarna efteråt (som faktiskt blir fler och fler ju längre jag väntar med att skriva…), om amningen? Vad fokuserar jag på i första inlägget?
Hur fokuserar jag på någon enskild sak av alla miljontals som farit genom huvudet senaste veckan?!
Alexis är given att skriva om. Men henne hade jag kunnat skriva precis hur mycket som helst om redan! Jag känner ett sådant enormt behov av att dokumentera varenda sekund av hennes liv. Så blir det naturligtvis inte, och jag blir inte knäpp (-are) för det. Men hade jag kunnat… 😉
Kameran i telefonen har blivit min nya bästa vän! (mer…)

Vår egen lilla kampsportare

imageVi var på rutinultraljud igår! Det var helt stört, igen. Sållar mig till den stora massa kvinnor som helt intetsägande konstaterar att det här är obeskrivligt. Och gör tillägget att det är stört – inte för att jag tror att det säger så mycket mer. 😛

Hur klockrent var det inte att knodden mitt under ultraljudet smäller upp världens finaste guard?! Mamma blev så stolt! Sluten cirkel liksom, jutsun finns med hela vägen 🙂 (Ja, den sög egentligen bara på tummen.)

(mer…)

Vi fick vår sommarsemester!

2015-07-19 18.45.16

Äntligen blev vår sommarsemester av! Och vilken semester det blev. Man brukar säga att det skulle behövas semester efter semestern för att vila upp sig efter semestern. Kan bara säga att det är tur att C har nästan en vecka hemma efter att vi kommit hem! 🙂 (mer…)

Såå.. Än så länge ser jag bara tjock ut.

2015-06-26 23.09.55

Det här ÄR världshistoriens sämsta selfie! Men jag har aldrig någonsin tagit “kolla-vad-fina-kläder-jag-ska-ha-på-mig-i-profil-bilder”, ever! Så det finns gott om utrymme för förbättring. Vilken tur att jag har några veckor på mig att öva… 😉 Med tiden kommer magen mer också så då blir väl bilderna lite roligare att titta på. Mer än bara en tjockis där liksom. 😛

(mer…)