Ja, det var idag alltså. Helt STÖRT! Under förutsättning att vi inte går över tiden förstås. Å ena sidan känns det som flera år sedan vi fotograferade gravtest och skickade till de Bästa, å andra sidan känns det som alldeles nyss vi var på vårt första besök hos Lena…
Chrille är borta sista övernattningen inatt och det märks att det är kort om tid kvar. Senaste veckan har vi planerat för det där sista. Knoddens väska är ju packad, men vi ska ju ha packning också är det tänkt. Sen installerade vi ju babyskyddet i bilen i dagarna, Chrille satte det där direkt – är man gift med en ingenjör så är man. 😉 Slutet på förra veckan ägnade jag åt att sy babynest och det blev så himla fint! Jag är toknöjd! Det blev en liten, liten miss som egentligen inte syns som jag går och stör mig på – men shhhh(!) jag ska inte prata mer om den för ni kommer mest troligt ändå inte upptäcka den. Vi skrev förlossningsbrev i helgen och nu sitter jag och googlar packningslistor till BB för att se om det kanske finns något smart vi inte tänkt på som andra haft särskild nytta av. Högst på listan än så länge verkar faktiskt mjukistoalettpapper ligga. (mer …)
Chrille var ner till Ö-vik en sväng igår och idag. Jag passade på att få världens ryck att flytta verktygshyllan vi byggt upp i kontoret. Plocka ner verktyg och lådor, skruva ner hyllplan, flytta konsoler, skruva upp hyllplan på nytt och plocka upp alla verktyg och lådor. Det var så jäkla skönt att få bygga lite. Att göra något hemma som inte hade med bebis eller kläder eller disk att göra. Chrille var lite tjurig när han kom hem över att hans höggravida fru burit och byggt och haft sig. Men jag tog det så klart försiktigt och det var så jäkla skönt och det blev så jäkla bra! 🙂 (mer …)
Det känns lite så. Som att vi gett Knodd grönt ljus i och med att vi packat skötväskan. Men nej, nej! Du får allt bli därinne en månad till din lilla huligan!
Det var för övrigt lite antiklimaktiskt att packa den. Vi har gått och sagt att det vore klokt att få ur världen i en dryg veckas tid och när vi har pratat har det känts som världens jobb. Det ska ju med hur mycket som helst! Eller…? Jag började packa igår och körde ner en drös med blöjor så vi skulle ha för två dagars vistelse (om vi nu blir på BB så länge), och tvättlapparna och skötbädden jag tänkt ska vara i väskan alltid. Sen valde jag ut lite kläder; några bodysar, något par byxor till de benlösa bodysarna och ullkläder att dra över när vi åker hem. Sen gav jag mig efter nästa grej och fick tvärnita… Vad är nästa grej egentligen? Vad mer behöver Knodden ha med sig egentligen? Tja, ingenting. Nähä. Då slutar jag väl packa då’rå. Jag som trodde jag skulle hålla på en timme till… 😛 Nu ska bara vår väska packas. Men det får avvakta lite. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha med mig än och mitt klädförråd är för tillfället aningen begränsat eftersom min mage ska få plats i kläderna. 🙂 Jag vill gärna ha kläder att ha på mig fram tills dess också… 😛 (mer …)
Idag plingade telefonen. ”Du är nu i vecka 34” förkunnade den glatt. Alltså va? Var? När? Hur? Vem? Varför? Jag förstår inte! Jag har något i min mage som taget ur Constantine. Det sprattlar och vill UT! Men vad är det för någonting egentligen? Vi hoppas ju på ett barn, fast vad är DET då?
Vi var på bio igår mitt i veckan bara för att vi (fortfarande) kan och för en stund glömde jag helt bort att jag var gravid. Helt borta var det! Sen tog filmen slut och jag skulle resa mig upp… Det var som att de här nästan åtta månaderna hände på ett ögonblick där och då. Jag kommer inte att ha fattat att det här händer förrän jag ligger där med Knodden i famnen – och även då finns det risk att jag ifrågasätter om barnmorskorna verkligen inte bara stulit ungen från någon annan och att jag inte bara släppte världens dunderfis.
Filmen var iaf bra! Vi såg senaste Bond-filmen. Men så är jag sjukt förtjust i den nya tappningen Bond-filmer. De visade Star Wars-trailern i reklamen också. Jag har ju sett den en bunt gånger redan, men att se den på bioduken… fjärilarna i magen var på väg att tvinga ut Knoddis där och då så ivriga de blev! I’m so excited! Med lite tur hinner vi se även den på bio innan vi får sällskap.
På tal om fisar tror jag att ett visst djur skulle uppskatta att få släppa en eller två rejäla dunderbrakare ute nu. Kläder på. Ut!
Insåg att jag har varit rätt dålig på att skriva något om hur det är med oss – annat än psykiskt (och på den fronten vet vi ju alla att det redan är kört). Det är bra med både mamma och bebis! Knoddis verkar bli ett sånt där äckligt duktigt kurvbarn. Följer kurvan helt perfekt och lillhjärtat tickar på för fulla hästar. Lever om och sprattlar i mammas mage om dagarna och är för det mesta lugn och stilla om nätterna. Idag hade vi hicka när mamma försökte sova mitt på dagen. På KUB-testet konstaterades det som sagt att hen har två hjärnhalvor (wohoo!) och på rutinultraljudet konstaterades det att Knoddis faktiskt har alla andra kroppsdelar som sig bör också. Till mammas stora glädje har även pappa fått sig en spark eller två. 🙂
Gaaaaah! Igår var det exakt två månader kvar tills vi har BF. När hände det här egentligen? Och vad är det som ska hända egentligen?! Vi får frågan om hur det känns och om vi är nervösa. Ja jo, nervösa är vi ju. Men vi vet samtidigt inte riktigt för vad. Vi har ju ingen aning om vad det är som väntar oss – egentligen. Idag fick vi lyssna på Knoddis igen – det är lika overkligt varje gång! Det känns som att vi får lära känna hen lite varje gång. ”Hejhej, här är jag” liksom.
Ja, det var idag alltså. Helt STÖRT! Under förutsättning att vi inte går över tiden förstås. Å ena sidan känns det som flera år sedan vi fotograferade gravtest och skickade till de Bästa, å andra sidan känns det som alldeles nyss vi var på vårt första besök hos Lena…
