Gaaaaah! Igår var det exakt två månader kvar tills vi har BF. När hände det här egentligen? Och vad är det som ska hända egentligen?! Vi får frågan om hur det känns och om vi är nervösa. Ja jo, nervösa är vi ju. Men vi vet samtidigt inte riktigt för vad. Vi har ju ingen aning om vad det är som väntar oss – egentligen. Idag fick vi lyssna på Knoddis igen – det är lika overkligt varje gång! Det känns som att vi får lära känna hen lite varje gång. ”Hejhej, här är jag” liksom.
Chrille gick och fyllde år förra veckan och jag hade haft sån beslutsångest (va nä jag?!) inför vad jag skulle hitta på. Får ju alltid en halv miljon och en idéer och problematiken ligger om något i att välja bort saker. 🙂 Till slut bestämde jag mig för att vi skulle ha lite kalas och frågade Chrille vad han ville ha; saft- och bullkalas blev det beställt. Sagt och gjort! Kvällen innan ställde jag mig och gjorde i ordning ena degen och passade på att slänga ihop en pannkakssmet så jag skulle kunna göra pannkakor till den obligatoriska säng-frukosten på morgonen. Så på dagen D fick han pannkakor i sängen på morgonen, saft-och bullkalas på eftermiddagen och sen fick han faktiskt välja middag. Vi var så slut båda två så det blev pizza. 🙂
Nu vet jag inte riktigt hur de kommande veckorna ska gå. Det har varit så full fart de senaste veckorna med en massa födelsedagar och tentor och middagar och skoj. Nu har vi inget planerat på flera veckor. Jag ska bara återgå till vanlig vardag på något sätt. Men det ska nog gå. Just nu sitter jag mest och svär över att den enda kursbok jag behöver inte har kommit än. Lite svårt att sätta igång när jag inte har så mycket material att läsa i. Men jag är pepp ändå, slutet är nära även om det inte är det slutgiltiga slutet på plugget. Den här läsperioden känns lite slutgiltig. Nästa läsperiod är jag ju ledig och ska bara återhämta mig och leka familj. Det känns som att det kommer vara fullt tillräckligt men det ska bli skönt också. Slippa stressa över att prestera och bara vara mamma och fru. Sen är tanken att jag ska ta lite omtentor till slutet på våren. Det känns som en lagom nivå att lägga det på.
Under tiden fortsätter jag att växa – eller framför allt magen min. Knodden lever om och är mer påtagligt aktiv om man säger så. Ett riktigt litet vildmonster stundtals. Men än så länge mest om dagarna och det är sååå skönt. Det sägs ju att nyfödda håller samma dygnsrytm som de hade i magen första tiden efter födsel och rent spontant känns det inte ett dugg opraktiskt med en dagsaktiv liten just då. Det verkar som att hen har lagt sig tillrätta åt rätt håll också vilket är skönt att veta. Fy satan för att föda en felvänd Knodd, vändförsöken hos barnmorskan före förlossningen ska inte heller vara speciellt bekväma vad jag fått höra. Nej, det verkar som att vi än så länge har en mycket väluppfostrad knodd som har vett att ligga åt rätt håll. 🙂