Sååå, om det inte framgått handlar mitt liv för närvarande mestadels om en viss liten sötprutt som jag kan få kalla min dotter. Jag har en dotter! Hur stört inte det?! JAG. Har en dotter! Som är alldeles underbar förresten.
De senaste dagarna har varit tuffa. Lexie har haft sin första snuva samtidigt som Chrille har varit borta på tjänsteresa. Det har varit – tufft.
Först började hon rossla när hon andades och sen kom hostan. Det var nog värst. Hon började hosta slem och fick inte upp det ordentligt. Så när hon försökte andas in efter att ha hostat, precis som vanligt, gick det inte. Hon behövde ju svälja först men hur skulle hon veta det. Så hon fick panik. Varje gång. Det var hemskt.
Sen hjälpte det inte att hon tömde heeela magen på mig två gånger på samma dygn.
Jag hann bli orolig men sen gick jag igenom checklistan i huvudet. Hon åt, hon kissade, hon var inte febrig och av det stora flinet och frenetiska sprattlandet hon la av på skötbordet efter andra gången hon kräkt ner ALLT att döma, så var hon varken slö eller orkeslös. 😛 Det fick bli ett akutbad eftersom hela hon var duschad i kräk. xD
Kan tänka mig att det kommer bli många bilder av den här typen efter hand som hon växer. Hon har ju onekligen en sovstil. 🙂
Sitter och tittar på när hon sover och kan inte sluta vara helt förundrad av hur lilla, lilla jag kan betyda så mycket för henne. Hur lilla, lilla jag kan ge henne så mycket ro och få henne att må så gott genom att göra så lite.
Lilla, lilla jag.
Att det kan vara så gott bara att ligga och somna på mitt bröst. Det är magiskt att obetydliga, lilla jag kan få henne att må så otroligt bra, utan att knappt försöka.
Tänk att hon år vår, tänk att hon är vår att ta hand om. Tänk att vi så oförtjänt kommer få så mycket kärlek av henne.
Hon kommer förövrigt börja skratta vilken dag som helst. Hon har legat i två dagar nu och lett så stora, glada leenden så det spritter i hela kroppen på henne och man riktigt ser hur det där lilla jollret bara är en sekund bort. Så nu kommer jag bevaka henne som en hök det kommande så jag inte missar det. 🙂
Pappa tyckte att han och bebis skulle sova lite… Det tyckte inte bebis… 😛
Natten mot igår var riktigt jobbig! Hon var inte ett dugg ledsen eller så. Men hon sov max två timmar åt gången och skulle vara klarvaken minst lika länge däremellan. Det var inge populärt kan jag säga! Inatt var det lite bättre igen – jag är inte ett fullt lika handikappat kolli idag. (mer …)
I den ordningen är det nu. Måste näst intill tvinga mig själv att vara nonchalant när det gäller min kropp. Jag vet ju redan att det kommer ta tid innan den återhämtar sig, det har jag vetat länge och jag har inte inbillat mig något annat. Men ändå, det suger lite just nu. Av de kläder jag kan ha och de ännu färre som funkar att amma i sitter inget bra. Rycka på axlarna åt det vill jag ju inte riktigt göra, jag bryr ju mig faktiskt. Men jag vet också att det inte är så mycket jag kan göra just nu som hade gjort synbar skillnad. Det funkar faktiskt lite så att få barn. Kroppen får sig en törn. (mer …)
…det är helt magiskt! Då känner jag att jag inte kan vara helt fel ändå. När jag ser henne sova så rofyllt i mina armar, så tryggt och lugnt, så fullkomligt tillfreds – då måste jag göra något rätt. (mer …)
(Onsdag 13/1)
Jag har gått länge och väl och funderat på vad jag skulle skriva i det här inlägget. Alexis är 11 dagar gammal och rätt ord har ännu inte funnit sig.
Vi har en Alexis! Och hon är underbar! Och vi är så jävla lyckliga!
Jävligt bra början faktiskt… 🙂
Men sen då? Skriver jag om förlossningen, om dagarna efteråt (som faktiskt blir fler och fler ju längre jag väntar med att skriva…), om amningen? Vad fokuserar jag på i första inlägget? Hur fokuserar jag på någon enskild sak av alla miljontals som farit genom huvudet senaste veckan?!
Alexis är given att skriva om. Men henne hade jag kunnat skriva precis hur mycket som helst om redan! Jag känner ett sådant enormt behov av att dokumentera varenda sekund av hennes liv. Så blir det naturligtvis inte, och jag blir inte knäpp (-are) för det. Men hade jag kunnat… 😉
Kameran i telefonen har blivit min nya bästa vän! (mer …)
(16.15)
(Onsdag 13/1)