(14.21)
I söndags var vi på vårt första babysim! Det var så fantastiskt roligt. Jag var alldeles giddy hela tiden. Första gången skulle hållas lite kort men det var svårt. Vi hade så kul i vattnet allihopa och vi ville inte sluta. Men det fick vi, sen hade vi en liten fröken som sov bort halva dagen. Tröttisbäbis 🙂
Det kommer bli en av höjdpunkterna varje vecka känner jag. Sen måste vi ju ta bilder någon av gångerna vi är där också!
(23.46)
För en vecka sedan fick lillan sina första sprutor på sin allra första vaccination. Jag hade gått innan och väntat mig att det skulle vara skittufft, att jag skulle ha jättesvårt för att se henne ha ont. Gick och påminde mig själv om att ingen någonsin blivit tröstad av någon med panik. För hennes skull var jag tvungen att hålla mig lugn. Jag trodde att det skulle bli svårt.
Men när vi väl var där, när hon väl fick sina sprutor och blev hysterisk, så kändes det som det naturligaste i världen att bara trösta henne. Att bara prata lugnt med henne, låta henne höra min röst, se sin pappa där och hålla om henne medan hon grät färdigt. Det kändes aldrig tufft och det som förvånade mig mest var nog att jag inte blev rädd trots att hon skrek så.
Jag kände bara ett överväldigande behov av att finnas där för henne. Det var mäktigt hur instinkten bara tog över så. (mer …)
Det tog tid för mig att koppla att den här bebisen är Alexis. Bara några minuter efter att hon kommit och blivit lagd på mig säger Chrille tårögt att det var en liten Alexis. Det var skitsvårt att koppla.
Känslan var liksom ”nejmen va? Hon är inte vår. Var kom hon ifrån? Va? Det här är inte Alexis, det här är en bääsis. Någons, någonstans ifrån, va ska vi ta hem henne?” typ…
(19.11)
Efter den stora besvikelsen igår när frissan ringde och var sjuk (som jag hade längtat efter att få fräscha till håret!) så åkte jag och Alexis in till stan idag och gick barnvagnsmarschen.
Den anordnas varje år i samarbete med RFSU för att uppmärksamma vilket problem mödradödligheten är och hur absurt det är att en kvinna här har andra förutsättningar än en kvinna där.
Att den ena ska behöva utsätta sig för en sådan risk när hon blir gravid, men inte den andra – bara för att de råkar bo på olika platser. Att den ena ska ha ett val, men inte den andra.
Det var mysigt att promenera i barnvagnståg med några av galenskaparna, även om evenemanget i sig tyvärr var lite dåligt planerat och lite dåligt marknadsfört. Men som plåster på såren vann vi ett pris i utlottningen som var. Vi fick en jättefin liten affisch som vi får rama in.
På eftermiddagen fick vi mat av svärpäronen och Lexie har fått busa med farmor och farfar.
Imorgon blir det fika hos några kompisar och chill. Det är en rätt galen vecka som väntar med bland annat återträff med föräldragruppen. Det ska bli kul och se vad det har blivit för småttingar. Några har vi ju haft lite kontakt med men det ska bli kul att ses. Jag längtar återigen till på fredag; nu SKA jag få klippa mig! 🙂
En fot. 🙂
(14.48)
Sååå, om det inte framgått handlar mitt liv för närvarande mestadels om en viss liten sötprutt som jag kan få kalla min dotter. Jag har en dotter! Hur stört inte det?! JAG. Har en dotter! Som är alldeles underbar förresten.
De senaste dagarna har varit tuffa. Lexie har haft sin första snuva samtidigt som Chrille har varit borta på tjänsteresa. Det har varit – tufft.
Först började hon rossla när hon andades och sen kom hostan. Det var nog värst. Hon började hosta slem och fick inte upp det ordentligt. Så när hon försökte andas in efter att ha hostat, precis som vanligt, gick det inte. Hon behövde ju svälja först men hur skulle hon veta det. Så hon fick panik. Varje gång. Det var hemskt.
Sen hjälpte det inte att hon tömde heeela magen på mig två gånger på samma dygn.
Jag hann bli orolig men sen gick jag igenom checklistan i huvudet. Hon åt, hon kissade, hon var inte febrig och av det stora flinet och frenetiska sprattlandet hon la av på skötbordet efter andra gången hon kräkt ner ALLT att döma, så var hon varken slö eller orkeslös. 😛 Det fick bli ett akutbad eftersom hela hon var duschad i kräk. xD
(20.02)
Kan tänka mig att det kommer bli många bilder av den här typen efter hand som hon växer. Hon har ju onekligen en sovstil. 🙂
Sitter och tittar på när hon sover och kan inte sluta vara helt förundrad av hur lilla, lilla jag kan betyda så mycket för henne. Hur lilla, lilla jag kan ge henne så mycket ro och få henne att må så gott genom att göra så lite.
Lilla, lilla jag.
Att det kan vara så gott bara att ligga och somna på mitt bröst. Det är magiskt att obetydliga, lilla jag kan få henne att må så otroligt bra, utan att knappt försöka.
Tänk att hon år vår, tänk att hon är vår att ta hand om. Tänk att vi så oförtjänt kommer få så mycket kärlek av henne.
Hon kommer förövrigt börja skratta vilken dag som helst. Hon har legat i två dagar nu och lett så stora, glada leenden så det spritter i hela kroppen på henne och man riktigt ser hur det där lilla jollret bara är en sekund bort. Så nu kommer jag bevaka henne som en hök det kommande så jag inte missar det. 🙂
