Precis när jag får en känsla av att jag kanske till slut börjar veta så slås jag ner av förvirring. Vill alldeles för mycket för mitt eget bästa…
Hur fan lyckas alla andra komma på att det är just den där enstaka grejen man vill ägna sitt liv åt av alla hundra. Hur kommer man på att man vill bli just sjuksköterska, eller förskolelärare, eller maskiningenjör – av allt på hela jorden, när man aldrig ägnat sig åt något av ovanstående tidigare?
Tror för en gångs skull att jag nog är inne på rätt spår ändå, tror äntligen att jag kanske, kanske hittat något som är tillräckligt… – men vad gör man av allt det där andra man också så gärna vill göra och kunna? Prioriterar man bara bort det för att det finns just en sak som passar bäst in på helhetsbilden?
Vad gör man om det aldrig känns tillräckligt? Oavsett vilket spår man väljer så är det inte tillräckligt… Tillräckligt anmärkningsvärt, tillräckligt omvälvande, tillräckligt framåtsträvande, tillräckligt givande, tillräckligt hjälpande, tillräckligt värdefullt, tillräckligt stort… Hur vet man när det är tillräckligt?
Eller vet man aldrig det? Man stannar upp vid något slumpmässigt, men ändå någorlunda rimligt, på listan – kastar sig in med huvudet först for better or for worse och så får det gå som det går? Är jag bara en av de stackars satar som är för naiva och förhoppningsfulla för att fatta hur det fungerar. Som analyserar och dissikerar sönder i småbitar för att hitta det ”optimala”, det ”verkligt rätta”, det ”enda sanna alternativet”, ”kallet”.
Inser att det alltid finns tid. Just jag behöver inte veta just idag. Det är inte bråttom, inte egentligen. Men jag är nyfiken. Hur kommer en annan 20-åring på att han/hon vill bli sjuksköterska utan någon speciell tidigare insikt i yrket och tar sig igenom utbildning på flera år och börjar sedan jobba – bara sådär? Hur kommer en annan på samma sätt på att den vill bli maskiningenjör eller förskollärare eller arkitekt, utan någon tidigare speciell inblick i yrkena…? Att säga att man älskar fysik eller kemi eller samhällsvetenskap eller teknik är egentligen inget svar på frågan. Hade det varit allt hade man ju kunnat bli hur mycket som helst, men likväl blev det just det här väldigt specifika valet; sjuksköterska.
Att säga att man ”tycker om att jobba med och träffa och hjälpa människor och gillar utmaningar så därför blev det sjuksköterskeutbildning” är ännu längre ifrån ett svar. Detta är inte ens i närheten av en yrkesspecifik beskrivning. Så hur i hela friden kan det då fungera som motivation för ett specifikt yrkesval…
Återigen kommer ett abstrakt svar på en konkret frågeställning. Du tycker om att jobba med och hjälpa människor, så trevligt. Men varför valde du just sjuksköterska och inte busschaufför? Hur kommer det sig?
Varifrån kommer dessa val när det oftast inte finns någon inblick i vad de egentligen innebär? Vad man rent praktiskt kommer att syssla med från 8-17 en vardag.
Jag är nyfiken på hur andra VET när allt de har att gå på är en till olika grad idealiserad bild av vad yrket, och i de flesta fall enbart studierna, innebär.
Hur bestämde du dig för att söka till läkarprogrammet eller arkitektprogrammet? Hur trillade du in på just de väldigt specifika valen? Dina föräldrar jobbar inte där, du har aldrig varit på en sådan arbetsplats. Det enda du egentligen vet om yrket i sig är hopplock från diverse Amerikanska tv-serier och en väldigt luddig, ospecifik och generell beskrivning som skolan delger, tillsammans med kursplanen som talar om vad du kommer att studera de kommande ~3 åren…
Var i hela friden kommer idén ifrån?
Det handlar bara om ren nyfikenhet från min sida. Någon som gått från att inte veta alls till att vara osäker.
Ingen kritik, inget fördömande – bara ren nyfikenhet.
Jag är just nu otroligt sugen på att läsa till Brandingenjör och sedan bygga på till Räddningsledare. Det känns någonstans i maggropen jäkligt rätt, väldigt jag – tror jag.
Likväl brottas jag med hur i vida det är tillräckligt och är fruktansvärt rädd för att slå i sten att det är det jag ska läsa till och bli.
Min strategi är istället att försöka ta det lugnt, läsa min tekniska bastermin och få Matte E och Fysik B så att min behörighet är komplett både för den och många andra utbildningar. Under tiden tänker jag bara browsa. Se vad som finns, känna mig för – jag hoppas bara jag lyckas med det också. Har annars en tendens att nojja sönder mig istället, något jag gärna slipper…
Hej alla glada! Det har gått oförskämt lång tid sedan sista inlägget utifall att någon av er har varit här och hälsat på. Men det har ändå hänt oförskämt mycket på hemma-fronten sedan dess – ingen vila för den rastlöse.
Jag sitter och skriver till er från ett matbord långt upp i norr, strax utanför Luleå. Jag och fästmannen packade i torsdags vårt pick och pack och försvann upp till de allra bästa människorna på jorden och snyltar på dom en vecka eller två. Detta innebär att jag missar ännu en gruppträff. För att gottgöra mig lite skriver jag det här inlägget åt er och delar med mig av en massa roliga bilder. Tanken är ju att vi ska finnas som inspiration, stöd och exempel åt varandra. Om inte annat så kan jag kanske bidra med lite inspiration/exempel – och om inte det så kanske lite Mental Glädje 🙂
På så vis kan jag åtminstone närma mig att ”dra mitt strå till stacken”.
Jag har blivit utmanad!
Jag och fästmannen lever ett väldigt spontant och impulsivt liv både på gott och ont, och detta har medfört stora utmaningar i min resa till ett hälsosammare liv. Vi är livsnjutare och har inte alltid haft det helt lätt så vi tycker om att unna oss det där lilla extra när vi tycker oss förtjäna det.
Eftersom man blivit en sådan oerhörd tröstätare så blev resultatet att man dessa gånger unnade sig något förtärbart. Istället för att unna sig en upplevelse, eller mystid, eller trevligt sällskap – så unnade man sig mat och dryck.
Jag och fästmannen drog en kväll med oss svägerskans sambo ut på krogen när hon var och jobbade. För mig blev det en väldigt avgörande kväll. Jag drack min ramlösa… Och hade skitkul! Missförstå mig rätt nu; jag är inte av den skolan att jag tror att alkohol nödvändigtvis gör festen roligare. Däremot tycker jag det kan vara mysigt att smutta på en god öl till sällskapet. Jag hade trevligt och kände mig inte nedstämd eller tråkig eller som att det på något vis fattades något för att göra kvällen hel. Trots att vanan normalt sett var att ta en öl.
Jag minns den här kvällen som en väldigt glad och lycklig kväll. Jag hade precis kommit ner i ett av mina gamla favoritplagg och jag mådde prima skinka! Allt var bra.
Luleå – vårt andra hem!
Den här vändan till Lule är den andra på kort tid. Vi var upp så sent som för en månad sedan (en lyx som följer av att kunna köra oförskämt billigt och bo gratis) och störde våra vänner.
Det blev helt vansinnigt mycket rörelseglädje och mental näring i strax under två veckor. Vi blev surrogat-barnvakter åt vännernas son och kameran var århundradets mest spännande grej.
Till mitt stora förtret så var det inte bara lille Edvin som tyckte kameran var kul. Älsklingen – som extraknäcker som hobbyfotograf – tog varje chans han fick och personifierade den berömda papparazzon!
↓
↓
↓
LEOS LEKLAND! =)
Sen blev det en heldag på Leos lekland – det enda stället på jorden (såvitt jag vet) där VUXNA går in gratis och BARNEN får betala 🙂
På väg HEM!
Väl hemma var det kaos. Jag fick operera ett nageltrång akut (möblera aldrig om hemma!) och jag blev dålig. Mitt blodtryck sjönk i botten och ville inte bli normalt. Efter en vecka fick jag så hoppa av helfarten 8 veckor för tidigt (sopporna är blodtrycks-sänkande) och gå över på halvfart. Det var inte planerat och sabbade min planering rätt ordentligt. Men det har gått bra. Jag har fortsatt neråt – det går mycket(!) långsamt, men det går. Men sen samtidigt rasade man 10 kg på fyra veckor så min uppfattning om vad som är normal viktnedgång är inte helt återställd.
Efter det har det varit full rulle! Svägerskan ville ha vår hjälp till att måla om ena dotterns rum… Det slutade med att vi målade om hennes rum, jag rev alla tapeter och gjorde om systerns rum från grunden. Sen byggde älsklingen ett nytt sovrum, gjorde om deras kök och slutligen målade vi om i princip hela lägenheten också.
Äldsta flickan fick ett Extreme Home Makeover projekt av mig…
…värsta pillergörat någonsin! Men kul var det!
Sen har livet fortsatt sin gilla gång. Vi har levt och njutit och sett till att må bra!
Somliga ibland mer än andra… Vi skulle ner en dag till tippen (ty även det hör vardagen till)
och Chrille tyckte att han var skitrolig som fick till den här bilden… 😛
Luleå!
Vi kom upp igen i fredags och det har inte varit en minuts ro sedan dess. Några timmar efter att vi kommit fram for vi ner till Pite med bästa vännerna och deras son där det skulle vara Pite Dragway och hjärtat och vännerna skulle stå brandmän.
Jag har haft en RIKTIGT grym helg!
Nu vidare!
Jag hoppas verkligen att er Xtravaganza-resa gått lika bra som min och BÄTTRE!
Gudarna ska veta att den inte är lätt, det ska man inte skämmas för att erkänna. Men känslan av framgång när man står ut och kämpar, slår alla krämpor – både känslomässiga och fysiska – tusenfalt!
Kämpa på och fyll på med lite extra mental näring från mig! Tro mig – här uppe finns det så det räcker och blir över 🙂
10 kilos viktnedgång på 5 veckor kommer inte utan att man gör vissa val. På utekvällar blir det Ramlösa istället för öl – på riktigt! 🙂 Lite småtråkigt för umgänget – men jag hade kul ändå!
Det har gått ett tag sedan jag skrev sist. Det har hänt massor och tiden har till synes försvunnit. Bilden är från St Patricks day då vi – enligt tradition – drog till irländsk pub och sjöng både falskt och högt. Jag var duktig och höll mig till min Ramlösa hela kvällen – och nu i efterhand kan jag tycka att det lätt var värt det! Har börjat få rätsida på min vardagsträning också. Har fått in 30 minuter på cykel, 75 sit-ups och promenad varje dag. Det känns viktigare och viktigare att få in någonting varje dag. Det gör så mycket i längden. Sedan har jag också kommit till insikt om något jag egentligen vetat hela tiden. Det är rätt frustrerande – men det brukar vara så med insikter, kunskapen fanns där hela tiden. Jag är inte grönsallads-typen. Jag njuter av potatis och en ordentlig stek med blandsallad, en liten brödbit och en kall öl. Någonstans har jag nu insett att jag inte behöver förbjuda njutningar för mig själv. Men det är just precis där skon klämmer – njutningar. Jag har inte ätit för att jag njuter av maten, utan för att det tröstade. För ett ögonblick kändes allt bättre och det var det enda man såg. Jag har inte för avsikt att aldrig mer äta dittan och aldrig mer äta dattan. Jag driver med mig själv om jag säger att jag aldrig mer kommer äta chips eller godis. För det kommer jag – och det är okej. För jag tycker om chips vid speciella tillfällen, eller lite godis någon lördag då och då. Men inte för att trösta mig själv – utan för att jag njuter av det. Och så länge jag har goda vanor och se till att träna dagligen kommer det inte att påverka mitt resultat. Något jag redan håller på att bygga upp. Poängen för alla som läser är att det enda som egentligen kan kallas för fel är att ha dåligt samvete för dina val. Gör istället medvetna val av rätt anledning och på dina villkor. Jag satt häromdagen och planerade en Köpenhamns week-end som jag så fruktansvärt vill få till i sommar. Och en hel del av huvudstoppen var just kulinariska. Men i kombination med kilometervis av promenerande fram och tillbaka längs med Ströget och det faktum att de kulinariska höjdpunkterna inte är så värst farliga ur ett ”hälsoperspektiv” när man tänker efter, så känns det helt plötsligt inte så hemskt och man kan se fram emot det. Jag har gjort val som jag trivs med och som inte påverkar min framtid negativt.
Det har tänkts en hel del den senaste veckan 🙂
Igår gick vår älskade lilleman och fyllde ett år. Så för att skämma bort honom lite (ytterligare) fick han en liten bakelse (chokladfri – givetvis). Det var såhär smaskens! 🙂 Oavsett hur mycket han växer kommer han alltid att vara vår lille bebbe till Theo. Idag har varit en helt underbar dag! Vi drog in till Jönköping i vårvärmen och promenerade runt på stan. Egentligen skulle vi bara handla byxor åt mig då de jag har börjar bli förstora och förslitna och min spontana tanke var att dra till New Yorker där de ofta har sjyssta cargo-pants i storlekar som faktiskt passat mig. Det slutade i besvikelse för mig och nya byxor, en skjorta och krims-krams åt hjärtat. Till min ENORMA glädje hamnade vi på H&M där jag började plocka till mig de största storlekarna jag kunde hitta och höll stenhårt tummarna för att åtminstone ett par skulle passa. Jag går in i provhytten och börjar dra på mig ett par – och de är alldeles för stora! :O Jag började nästan hoppa och studsa av glädje. Jag fick för första gången på minst ett år be Chrille gå ut och hämta ett par som var mindre(!) – att handla kläder har aldrig tidigare gjort mig så överextremt glad! Helt plötsligt kom jag på mig själv med att vilja testa fler byxor – men det hade kunnat bli alldeles för dyrt och Chrille började bli vresig efter att ha blivit kringsläpad på shopping hela dagen (hörde inte att han klagade när han fick grejer :P). Bilden är kass och jag kunde inte lägga ut kläderna på det hund-hårs-beströdda golvet (vi måste verkligen dammsuga!) så man ser inte riktigt hur de ser ut och byxorna ser inte så särskilt fina ut (vilket de egentligen är). Jag tyckte de var skitfina och det är sådana kläder jag egentligen vill gå i, tält är liksom ingen klädstil jag egentligen vill ha… Jag har fått tillbaka min käklinje och mina nyckelben tittar fram igen. Börjar sakta men säkert se mig själv i spegeln igen. Det är rätt underbart faktiskt! Nu iom att vi ska fly ett tag har jag bestämt att jag ska gå på halvfart under den tiden. Jag vill verkligen att det ska vara en flykt och jag vill kunna njuta. Så imorgon börjar upptrappningen (måste göras en vecka innan man går på halvfart för att inte magen ska kruppa ur – man har liksom ätit flytande mat i över fem veckor) och ikväll förberedde jag morgondagens lunch eftersom jag inte hinner det då. Till lunch blir det kokt fisk med grönsaker och underbar dressing över (dressing: Lika delar oliv-/rapsolja + pressad vitlök och örtsalt, kryddning efter egen smak). Det är inge stora portioner till en början men det ska bli så himla gott! Blev ett himlans långt inlägg nu. Men det blir ju lite så när man inte skrivit på ett tag. Man får ju ta igen för allt som hänt under tiden. Nu ska jag sluta tjattra för ikväll och dra med mig bägge mina pojkar ut på promenix. Ska bli najz!
Jag borde vara SÅ himla mycket stoltare, 10 cm är liksom inte lite. Och det är inte särskilt troligt att jag för tre veckor sedan mätt fel med 10 cm. Försöker tänka positivt, jobbar stenhårt med det. Antar att siffrorna är lite svårsmälta för att de inte märkts av särskilt mycket i övrigt. Men när jag tänker efter har även det sin förklaring. Jag har klätt mig i lager och i stora lössittande kläder i nästan ett år nu. Att pösiga kläder blir pösigare är inte det lättaste att lägga märke till till en början. Det har märkts på mina byxor – inte så att man kan tro att det rör sig om 10 cm, de sitter inte direkt löst nu. Men å andra sidan satt de vansinnigt tajt innan och de gör de inte nu. De sitter som de ska – för tillfället :). Har ju en bit kvar trots allt. Plockade upp en hel låda med kläder häromdagen och kan helt ärligt säga att de aldrig fått hänga så fritt som de gör nu. Är härligt med garderobsutrymme! 🙂 Får känna mig lite mer som en tjej igen. Är inte ofta man gör tjejiga saker för att skämma bort sig. Ser fram emot att kunna använda grejerna igen! Har blivit helt besatt av matlagning på sista tiden. Vill verkligen vara så förgrymmat förberedd som det bara går när det väl är dags så att jag hittar min jämvikt. Och det är så vansinnigt kul att läsa i kokböcker. Jag blir så oerhört inspirerad och får en sån himla massa idéer och upptäcker helt fantastiska rätter. Man kanske skulle ta och bli kock istället? Njäe. Tror inte det. Men jag älskar verkligen att laga mat och läsa nya recept. Det har verkligen skapat en ny eld inom mig. Plockar matlagningstidningar och recept som en tok. Var och handlade igår och köpte Hälsokokboken av Ulrika Davidsson och läser den redan för andra gången. Har varit så orolig – ”nyttiga”, ”hälsosamma” kokböcker jag tittat i tidigare är i regel oerhört tråkiga och recepten oinspirerande. Den här boken har verkligen vänt på steken helt för mig. Den talar utifrån ett modernt perspektiv om hälsosam mat som ska fungera i vardagen för såväl småbarnsfamilj som student. Vanligtvis börjar vanliga kokböcker med att mycket kort introducera hälsotallriken och hur man borde äta men sen går recepten i alla möjliga olika riktningar utan att man egentligen fått någon mer detaljerad instruktion om vilka av recepten man ska välja för att äta ”rätt” eller i hur ett ”bra” recept bör se ut. Den här boken är helt underbar, alla recept i hela boken följer samma filosofi, där allt grundas i en modern syn på att basen i kosten är Protein och inte Kolhydrater som det alltid varit förr och som det fortfarande är i alla traditionella kokböcker man läser i. Recepten är helt fantastiska och smarta. De är realistiska – för de ska faktiskt fungera för småbarn. De är roliga och färgglada och gjorda på ett sätt som bevarar smakerna men likväl sätter hälsan i fokus. Det här är verkligen en bok jag varmt kan rekommendera andra att bygga sina matvanor runt. Efter allt jag fått lära mig om kost och träning genom åren som aktiv så vill jag säga att matfilosofin den här boken presenterar är alldeles klockren! Ska ta med mig den på nästa gruppträff och se vad Hälsocoachen tycker. Kanske rent av kan vara något man kan rekommendera till Xtravaganza-vänner överallt. Jag tycker iaf att den är helt suvve och jag längtar efter att börja använda den och baka och ha mig och inte behöva bekymra mig över innehållet. Veta att jag vidtagit alla åtgärder för att maten ska vara så sund som den kan utan att ta från dess kvalité. Det känns riktigt bra!
Hoppsan!
Tappade visst bort titeln lite där! Det är fullt fredagsmys här. Chrille var iväg innan och hyrde film och jag har hällt upp ett stort glas Ramlösa Rabarber här. Min lilla guldkant på vardagen. 🙂 Nu är den stora frågan! Ska vi se klart på spider-mannen eller ska vi slänga in en hyrfilm? Svåra beslut att ta här! Nu kräver hunden bestämt vår uppmärksamhet – så man får väl busa lite med honom för att göra honom glad.
Idag har varit en sådan dag då man mår alldeles för dåligt av alldeles för många skäl. För en månad sedan hade jag och älsklingen åkt in till Ica och stannat på pizzerian på väg hem med ovanstående råvaror och sedan hade kvällen fått bli som den blir.
Helt ärligt låter det helt underbart just nu! Hade det inte varit för att det är alldeles för tungt för att göra någonting – alls – just nu hade man lätt satt sig i bilen. Eller?
För hur underbart det än må låta så äcklas jag samtidigt av att det låter så underbart. Det faktum att det faktiskt känns som att jag mått bättre av att äta och problemen blivit mindre – äcklar mig.
Just nu lockar mat oerhört – inte bara onyttigt – utan mat generellt. Samtidigt som jag går och dras med osunda tankar och känslor så ser jag framåt. Plockar recepttidningar och småblad med massa förslag på billiga och bra recept som en tok. Planerar för vilka kokböcker jag vill ha och bygger en lista lite smått. Herregud vad jag älskar att bygga listor! Lite småknäppt – men har samtidigt aldrig utgett mig för att vara något annat…
Nej men till saken. Ska man leva a la Anna Skipper och bara köpa färska råvaror och en massa speciale-speciale kostar det skjortan, särskilt när man som vi bara har begränsade inkomster eftersom jag fortfarande pluggar. Därför är det jätteviktigt att få till planeringen ordentligt och veta på förhand vad man ska välja och inte. Det går att leva nyttigt och hälsosamt utan att det ska kosta skjortan. Man får bara lägga ner lite mer tid på planering då.
Önskar mig inget hellre än lite lyx just nu.
Vill inget hellre än att få några timmar hos en duktig frissa som kan klippa till mitt hår och färga bort ”Plain Jane”-färgen jag har nu. Antingen en himla massa ljusare eller en himla massa mörkare – på den punkten har jag beslutsångest.
Inslag någon?
Tyvärr lär det dröja ett bra tag innan man kan kosta på sig något sådant då det kostar en del bara att gå och klippa sig med mitt hår. Det är verkligen frisörens värsta mardröm! De senaste 5-6 åren har jag inte kunnat gå till frissan en enda gång utan att de tvättar håret med alla möjliga produkter för att kunna reda ut råttboet innan de kan kamma ut det ordentligt och klippa det jämnt.
Bara utkamnings processen tar liksom lika långt tid som det tar att klippa en annans hår. 🙂
Men ja, nog ältat om det. Blir inte av på ett tag – tyvärr.
Nej, mycket positivare än såhär blir det nog tyvärr inte ikväll. Kan ju glädja eventuella läsare med att det inte blev någon underbar depp-buffé ikväll utan jag smuttade i mig min varma kopp choklad och var relativt nöjd med det. Ursäktar för att min nöjdhet inte är mer medryckande eller får den här resan att verka lättare – men så här är det ibland. Finns ingen anledning att hymla.
Ska krypa ner med älsklingen och somna till några avsnitt Scrubs. Det är mys!
Vi bestämde oss för att dra ner till Mullsjö för att träna ikväll och blev glatt överraskad när jag snörade på mig dräkten. Mitt bälte var bestämt längre på mig än sist. Det var härligt att märka. Mattan är den plats på jorden där jag mår bäst och jag vill känna mig bekväm när jag står på den!
Och där slutade det roliga ikväll. Sen fick hjärtat höra att vi inte är välkomna på klubben där för att vi ifrågasätter och påpekar när de instruerar fel.
De kan liksom inte vara så pass ödmjuka att de accepterar att de kanske lärt sig fel när någon med högre grad påpekar det utan nej, då är man obekväm som ifrågasätter.
Klubben har två instruktörer. Den ene kommer knappt ihåg teknikerna han lär ut utan springer till teknikboken var femte ord. Och inte ens det hjälper honom. Den andre har ett lägre bälte och har lärt sig allt han kan av den förste. Den förste är osäker till tusen och den andre har det största ego mänskligheten sett.
Jag vill lära mig något när jag tränar!
Jag vill utvecklas, jag vill gradera, jag vill bli bättre. Framför allt vill jag veta VARFÖR jag gör som jag gör. Jag vill veta VARFÖR tekniken ser ut som den gör. Jag vill inte vrida på någons pekfinger bara för att allsmäktig Gud fader själv står och talar om för mig att göra det. Varför ska jag göra det om det inte är till någon nytta?
JAG ska fan ta mig kunna ställa frågor!
Man får inte ifrågasätta här för att instruktörerna själva inte vet varför de gör som de gör och när någon frågar så fabricerar de ett lättköpt svar för att lägga is på saken. Det finns INGET utrymme för ett öppet och studiefrämjande forum. För det är faktiskt studier man håller på med här. Och jag är helt vansinnig över att vi sitter i en situation där vi måste dalta med en människas ego igen.
Vi flydde från Eslöv för att vi fick en lista på regler för hur vi skulle behandla en specifik person för att han skulle få sin vilja igenom och inte verka som att det inte är han som bestämmer.
Nu sitter vi i samma sits igen. För det första är vi uttryckligen inte välkomna på klubben för att vi ställer frågor och vill att rätt ska vara rätt. För det andra måste Chrille spela ett skådespel med instruktör två varje träning för att det ska vara ”fred”!
Chrille (som dessutom har högre bälte än instruktören ifråga) ska vara dennes kastdocka under hela träningen. Och instruerar instruktören fel får han inte säga något om det utan måste dra undan instruktören i smyg och viska att han gjorde fel och förklara hur det ska vara. Varpå instruktören kan komma tillbaka till resten av gruppen och vifta bort missen med ett:” Ojsan, ursäkta mig, kom just på att jag gjorde fel. Så här ska det vara – glömde av mig lite där…hehehe”. VILKEN JÄVLA BARNRUMPA!
Det skrämmer mig att det kan vara så här obemärkt i ett samhälle. Och att ingen säger ifrån! Den spontana reaktionen från alla andra på mattan var att det inte rörde dom. Det rör er utav bara helvete! Det är ju er träning det handlar om – er kunskap. Fick bara höra att:” Ja, men han är ju som han är”. Och? Är det någon slags ursäkt? Skojjar ni med mig eller?
”Nej men jag orkar inte säga något här och starta någon typ av konflikt. Jag har tillräckligt som det är.” Fine! Rulla över och lägg er på rygg då – jag gör det inte. För trots allt jag fått genomlida så rullar jag inte över på rygg och låter någon klättra på mig för att få känna sig stor. Aldrig! Bryr ni er så lite så får ju ni stå för det själva – men våga bara klandra mig för att jag bryr mig om min framgång. För att jag står upp för mig själv.
Det skrämmer mig att människor låter sig besegras så lätt. Pratar så högtidligt om sin höga moral i vardagen men så fort man är trött så räknas den inte. Då är det okej att släppa – för då är man trött. Dra det för någon som köper det vet jag – för jag gör det då inte. Och vid det här laget sitter det antagligen någon gammal tant någonstans och skakar på huvudet och kallar mig ung och dum i huvudet som är för oerfaren för mitt eget bästa och borde knipa käft istället och gilla läget. Fine! Gör du det du med. Har hört det så det förslår. Kom med ett bättre argument i stället vet ja – om du ens kan. Men vet du vad gamla tant. Världen har inte utvecklas så här långt för att folk tänkt som du och rullat över på rygg så fort man varit på djupt vatten. Världen har inte kommit så här långt för att människan har nöjt sig med att ”veta sin plats”. Jag har ingen plats annan än den jag själv sätter upp för mig själv! Så det så!
(åter till saken…)
Är det såhär det ska vara så tackar jag för mig och vänder mig till en annan klubb där man värdesätter kvalitén på träningen högre än sitt eget ego!
Jag är fly förbannad! på Allt!
Nej jag orkar inte med att lägga energi på det här. Dom kan ta sig – jag har en familj en utbildning och ett hem att ta hand om. Har inte plats i mitt liv för idioter. Tack och adjö.
Mätning imorgon igen. Spännande spännande! Ser fram emot att lägga ihop veckornas siffror. Imorgon ska jag fortsätta det deprimerande sommarjobbssökandet. Den här veckan har verkligen varit kass. Ser fram emot en bättre vecka nästa vecka!
Ledsen för att jag inte är gladare, roligare eller trevligare i mitt inlägg. Eller nej, jag är inte ledsen. Har ingen anledning att vara gladare, roligare eller trevligare ikväll. Tar man illa vid sig så…ja, synd. Ber inte om ursäkt för att jag har rätt och du har fel 😉
