10 kilos viktnedgång på 5 veckor kommer inte utan att man gör vissa val. På utekvällar blir det Ramlösa istället för öl – på riktigt! 🙂 Lite småtråkigt för umgänget – men jag hade kul ändå!
Det har gått ett tag sedan jag skrev sist. Det har hänt massor och tiden har till synes försvunnit. Bilden är från St Patricks day då vi – enligt tradition – drog till irländsk pub och sjöng både falskt och högt. Jag var duktig och höll mig till min Ramlösa hela kvällen – och nu i efterhand kan jag tycka att det lätt var värt det! Har börjat få rätsida på min vardagsträning också. Har fått in 30 minuter på cykel, 75 sit-ups och promenad varje dag. Det känns viktigare och viktigare att få in någonting varje dag. Det gör så mycket i längden. Sedan har jag också kommit till insikt om något jag egentligen vetat hela tiden. Det är rätt frustrerande – men det brukar vara så med insikter, kunskapen fanns där hela tiden. Jag är inte grönsallads-typen. Jag njuter av potatis och en ordentlig stek med blandsallad, en liten brödbit och en kall öl. Någonstans har jag nu insett att jag inte behöver förbjuda njutningar för mig själv. Men det är just precis där skon klämmer – njutningar. Jag har inte ätit för att jag njuter av maten, utan för att det tröstade. För ett ögonblick kändes allt bättre och det var det enda man såg. Jag har inte för avsikt att aldrig mer äta dittan och aldrig mer äta dattan. Jag driver med mig själv om jag säger att jag aldrig mer kommer äta chips eller godis. För det kommer jag – och det är okej. För jag tycker om chips vid speciella tillfällen, eller lite godis någon lördag då och då. Men inte för att trösta mig själv – utan för att jag njuter av det. Och så länge jag har goda vanor och se till att träna dagligen kommer det inte att påverka mitt resultat. Något jag redan håller på att bygga upp. Poängen för alla som läser är att det enda som egentligen kan kallas för fel är att ha dåligt samvete för dina val. Gör istället medvetna val av rätt anledning och på dina villkor. Jag satt häromdagen och planerade en Köpenhamns week-end som jag så fruktansvärt vill få till i sommar. Och en hel del av huvudstoppen var just kulinariska. Men i kombination med kilometervis av promenerande fram och tillbaka längs med Ströget och det faktum att de kulinariska höjdpunkterna inte är så värst farliga ur ett ”hälsoperspektiv” när man tänker efter, så känns det helt plötsligt inte så hemskt och man kan se fram emot det. Jag har gjort val som jag trivs med och som inte påverkar min framtid negativt.
Det har tänkts en hel del den senaste veckan 🙂
Igår gick vår älskade lilleman och fyllde ett år. Så för att skämma bort honom lite (ytterligare) fick han en liten bakelse (chokladfri – givetvis). Det var såhär smaskens! 🙂 Oavsett hur mycket han växer kommer han alltid att vara vår lille bebbe till Theo. Idag har varit en helt underbar dag! Vi drog in till Jönköping i vårvärmen och promenerade runt på stan. Egentligen skulle vi bara handla byxor åt mig då de jag har börjar bli förstora och förslitna och min spontana tanke var att dra till New Yorker där de ofta har sjyssta cargo-pants i storlekar som faktiskt passat mig. Det slutade i besvikelse för mig och nya byxor, en skjorta och krims-krams åt hjärtat. Till min ENORMA glädje hamnade vi på H&M där jag började plocka till mig de största storlekarna jag kunde hitta och höll stenhårt tummarna för att åtminstone ett par skulle passa. Jag går in i provhytten och börjar dra på mig ett par – och de är alldeles för stora! :O Jag började nästan hoppa och studsa av glädje. Jag fick för första gången på minst ett år be Chrille gå ut och hämta ett par som var mindre(!) – att handla kläder har aldrig tidigare gjort mig så överextremt glad! Helt plötsligt kom jag på mig själv med att vilja testa fler byxor – men det hade kunnat bli alldeles för dyrt och Chrille började bli vresig efter att ha blivit kringsläpad på shopping hela dagen (hörde inte att han klagade när han fick grejer :P). Bilden är kass och jag kunde inte lägga ut kläderna på det hund-hårs-beströdda golvet (vi måste verkligen dammsuga!) så man ser inte riktigt hur de ser ut och byxorna ser inte så särskilt fina ut (vilket de egentligen är). Jag tyckte de var skitfina och det är sådana kläder jag egentligen vill gå i, tält är liksom ingen klädstil jag egentligen vill ha… 
Jag har fått tillbaka min käklinje och mina nyckelben tittar fram igen. Börjar sakta men säkert se mig själv i spegeln igen. Det är rätt underbart faktiskt! Nu iom att vi ska fly ett tag har jag bestämt att jag ska gå på halvfart under den tiden. Jag vill verkligen att det ska vara en flykt och jag vill kunna njuta. Så imorgon börjar upptrappningen (måste göras en vecka innan man går på halvfart för att inte magen ska kruppa ur – man har liksom ätit flytande mat i över fem veckor) och ikväll förberedde jag morgondagens lunch eftersom jag inte hinner det då. Till lunch blir det kokt fisk med grönsaker och underbar dressing över (dressing: Lika delar oliv-/rapsolja + pressad vitlök och örtsalt, kryddning efter egen smak). Det är inge stora portioner till en början men det ska bli så himla gott! 
Blev ett himlans långt inlägg nu. Men det blir ju lite så när man inte skrivit på ett tag. Man får ju ta igen för allt som hänt under tiden. Nu ska jag sluta tjattra för ikväll och dra med mig bägge mina pojkar ut på promenix. Ska bli najz!