Så… Det här talade våra telefoner om för oss idag. All den där tiden som skulle gå så långsamt har bara försvunnit. Poff! Jag vet inte ens vad jag ska säga om saken längre. Det känns så surrealistiskt alltihopa och jag har avverkat de få ord jag kan finna för att beskriva just hur på repeat flera otaliga gånger. Det kan braka lös precis vilken dag som helst nu och det är läskigt som fan! Men också oerhört spännande. Det ska bli så häftigt att få träffa den här lilla människan som vi gått och pratat med genom min mage. Få upptäcka om personligheten stämmer överens med det vi inbillat oss under slutet av graviditeten. 🙂 (mer …)
Ja, det var idag alltså. Helt STÖRT! Under förutsättning att vi inte går över tiden förstås. Å ena sidan känns det som flera år sedan vi fotograferade gravtest och skickade till de Bästa, å andra sidan känns det som alldeles nyss vi var på vårt första besök hos Lena…
Chrille är borta sista övernattningen inatt och det märks att det är kort om tid kvar. Senaste veckan har vi planerat för det där sista. Knoddens väska är ju packad, men vi ska ju ha packning också är det tänkt. Sen installerade vi ju babyskyddet i bilen i dagarna, Chrille satte det där direkt – är man gift med en ingenjör så är man. 😉 Slutet på förra veckan ägnade jag åt att sy babynest och det blev så himla fint! Jag är toknöjd! Det blev en liten, liten miss som egentligen inte syns som jag går och stör mig på – men shhhh(!) jag ska inte prata mer om den för ni kommer mest troligt ändå inte upptäcka den. Vi skrev förlossningsbrev i helgen och nu sitter jag och googlar packningslistor till BB för att se om det kanske finns något smart vi inte tänkt på som andra haft särskild nytta av. Högst på listan än så länge verkar faktiskt mjukistoalettpapper ligga. (mer …)
Gaaaaah! Igår var det exakt två månader kvar tills vi har BF. När hände det här egentligen? Och vad är det som ska hända egentligen?! Vi får frågan om hur det känns och om vi är nervösa. Ja jo, nervösa är vi ju. Men vi vet samtidigt inte riktigt för vad. Vi har ju ingen aning om vad det är som väntar oss – egentligen. Idag fick vi lyssna på Knoddis igen – det är lika overkligt varje gång! Det känns som att vi får lära känna hen lite varje gång. ”Hejhej, här är jag” liksom.
Jag kan knappt tro att det gått så här lång tid. Jag kan knappt tro att det är så lite tid kvar. En del av mig vill inte att det ska ta slut. Jag njuter fortfarande för mycket av att ha Knoddis i magen. Chrille går runt och är toknöjd mest hela tiden nu när magen syns ordentligt. I’m his preggo wifey liksom. 🙂
Telefonen plingade till innan idag – 29+0 sa den. Det har gått 29 hela veckor och vi har påbörjat den 30e! Vi är på upploppet. Sista tio liksom. Det är bortom stört. Tror ni mig inte så får ni det svart på vitt här.
Vi åkte ju till Stockholm i helgen! Vi hade live-it upplevelser kvar sedan bröllopet som vi inte hunnit plocka ut. Eftersom jag är synnerligen preggo fick vi boka om dem men det blev fantastiskt roligt ändå! Fredagkväll gick vi på stand-up kväll med tre-rätters middag. Marcus Palm värmde upp mästerligt innan självaste Kodjo Akolor tog över och jag kan ärligt inte minnas sist jag skrattade så sanslöst mycket. Det blev verkligen en helt hysterisk kväll!
Nä, jag hoppas då bestämt inte det. Vad ska man med vishet till!? 🙂
Jag gick och fyllde år förra veckan och Chrille var sitt vanliga gulliga jag och fixade och donade. Underbaraste Sofie drog ut mig på lunch på stan och sen på kvällen blev det tårtfika med alla galenskaparna. Jag hade en tokmysig dag!
Min present från älsklingen kom igår när jag låg halvdöd i feber och hosta och snuva (note-to-self: bli inte sjuk när du är gravid!) och det var maghörlurar till Knoddis! Jag har alltid gått och tänkt att jag vill spela så mycket musik för vår liten som bara möjligt både inuti och utanför magen. Men nu har det inte verkat så viktigt med allt annat som behövts. Men så kom det som en födelsedagspresent och igår när jag låg där och gömde mig under täcket större delen av dagen fick Knoddis lyssna på musik!
