Nä, jag hoppas då bestämt inte det. Vad ska man med vishet till!? 🙂
Jag gick och fyllde år förra veckan och Chrille var sitt vanliga gulliga jag och fixade och donade. Underbaraste Sofie drog ut mig på lunch på stan och sen på kvällen blev det tårtfika med alla galenskaparna. Jag hade en tokmysig dag!
Min present från älsklingen kom igår när jag låg halvdöd i feber och hosta och snuva (note-to-self: bli inte sjuk när du är gravid!) och det var maghörlurar till Knoddis! Jag har alltid gått och tänkt att jag vill spela så mycket musik för vår liten som bara möjligt både inuti och utanför magen. Men nu har det inte verkat så viktigt med allt annat som behövts. Men så kom det som en födelsedagspresent och igår när jag låg där och gömde mig under täcket större delen av dagen fick Knoddis lyssna på musik!
Jag kommer nog faktiskt sakna att vara gravid. Magen som växer och någon liten som rör sig där inne. Men så har jag ju haft en sjukt mysig graviditet också – fruktansvärt bortskämd har jag varit och jag vet om det. Det är inte många i vår bekantsskapskrets som haft någon så här lätt graviditet – jag kan inte komma på någon faktiskt. Jag känner mig ju onekligen lyckligt lottad och tar det inte för givet någonstans. Sju och en halv månad har jag ändå gått nu utan några direkta krämpor. Tröttheten har varit det värsta och med tanke på vad andra varit med om känns det lindrigt att kunna sova bort sitt problem. Även om det blivit mycket sova.
Men jag är också rätt tacksam för att det gått så pass smärtfritt. Det har ju gjort att min graviditet känts mer mysig än vad den kanske annars gjort.
Jag kommer sakna myset jag får uppleva. Att kunna njuta av Knoddis närvaro i magen ganska så obrytt. Känna sparkar och mysa med Chrille utan att det gör mig illa. Jag kommer sakna det här.
Samtidigt längtar jag så klart. Mer och mer ju mer det blir ett barn för oss. Det är spännande också. Ett helt nytt och annorlunda äventyr. Något vi aldrig gjort förut som ändå inte alls känns främmande – hur det nu går ihop. Det är läskigt och skrämmande och nervöst, men det känns samtidigt som det mest naturliga och självklara någonsin; att vi ska ha barn. Det känns tryggt och självklart och inte alls nytt, trots att det är synnerligen nytt för oss. Jag vet inte om det här bara blev fullkomligt intetsägande ordbajs. Det blir väl kanske lätt så när man känner så mycket och inte riktigt kan få ord på det… Det känns som att vi redan är föräldrar, och bara väntar på att vårt barn äntligen ska anlända. Som att vi har varit föräldrar ett tag, utan vårt barn. Barnet vi visste skulle komma, bara inte när.
Jag vet inte om jag kan förklara det bättre än så. Härlig är känslan i varje fall.
Idag har vi fått upp hyllan tygblöjorna ska ligga i och av en slump fick vi hem blöjorna nu ikväll. Nu är det verkligen inte mycket som fattas för en liten. Ska sätta mig och försöka leta fram en kamouflagemönstrad rosa väska också – för det har Chrille bestämt att vi ska ha. Men eftersom jag blankt vägrar köpa en ”skötväska” eftersom det är att formligen bränna upp pengar som om man sket ut dem kommer det sannolikt bli ett litet projekt att hitta en vettig ”väska” i just det mönstret. Det pappa vill ha – det får han (ofta) också 😛
Jag får ju uppdatera om jag lyckas!
Nu ska jag försöka dra lite i den blivande pappan. Han har fått något dampryck nu på kvällen och står i skrivande stund (21.46) och dammtorkar halva lägenheten efter att ha skurat toaletten. Nu får det vara bra. Tycker det är mycket vettigare att vi kryper ner i soffan och ser något nytt, smarrigt avsnitt istället! 🙂