Imorse blev jag väckt av en gnällig bebis. Två minuter senare kastar jag ett öga på henne och då har hon ställt sig upp – på fötter! – i spjälsängen.
Omgomgomg! Det bara hände! 😀
Hur kan så mycket känslor rymmas i en så liten kropp?! Berg-och-dalbana hela dagarna! Hon har fått några riktiga vansinnesutrbott nu. Det är inte direkt charmigt. Men ganska roligt stundtals. Hon kommer bli arg över så knäppa saker. 😛
Här har snön kommit inatt. Det är så himla skönt. Hoppas bara minusgraderna håller i sig så den får ligga. Tanken var nog att åka ut till Smedsbyn senare och då ska jag faktiskt kasta en liten loppa i snön. Det ska bli kul att se vad hon säger om det.
Nu i helgen ska vi dra ett pack-race och få undan så mycket som möjligt. På torsdag ska jag ta mig in till stan och hämta nycklar(!) och sedan på kvällen blir det studiebesök i nya lägenheten!!!! Nu! Började det tvärt kännas verkligt! Nu!
Hittills har det ju känts så långt bort och overkligt och definitivt inte som något som skulle hända. Nu satte myrorna igång. I min bralla! Jag har så många idéer och jag har tittat ut så mycket fina grejer. Det mesta återvunnet så klart. Det här är första gången det känns som att vi flyttar till något mer permanent. Jag har redan märkt skillnad på mig. Det är så mycket viktigare för mig att det blir ordentligt och bra och permanenta lösningar hemma. Jag har en annan inställning till inredningen också. Det är viktigt att grejerna är speciella, unika, saker jag uppriktigt tycker om. Jag vill inte bara gå på Ikea och köpa en ljusstake som ”funkar” och är ”fin” (det bästa av det som finns), en av tusen exakt likadana som tillverkats i en pressmaskin. Jag har börjat sitta på tradera och på loppisar och söka mer hantverkade, unika saker som är vackra på riktigt.
Jag känner mig så mån om att vi har rätt saker hemma. Inte bara saker för sakers skull. Jag vill fylla vårt hem med vackra saker. Inte massa saker eller ”billiga” saker. Det har verkligen förändrats drastiskt för mig. Jag har aldrig brytt mig så tidigare. Jag är också ganska mån om att det inte är nytt. Bland de bästa sakerna vi har har vi antingen hittat begagnade eller gjort själva. Det kittlar gott i själen att äga återbruk, att inte bidra till masskonsumption så mycket och att sakerna har ett värde. Någon har lagt ner tid, energi och själ i dom.
Allt det där har blivit rätt viktigt för mig. Längtar verkligen efter att få rensa ut billigt skit och ha lite färre men vackrare och mer speciella saker. Men det blir ett projekt över tid. Vi skiter ju inte pengar direkt 😛
När jag nästan är lite på ämnet måste jag spy lite över Black Friday. Jag snubblade över första klassens svenne hyckleri häromdagen när jag kollade på PLUS. De diskuterade just BF och dess betydelse för svenskars shopping. De hade intervjuat folk på stan också. Vi möter två gubbar som gnäller om att de inte gillar amerikanska påhitt. Lite ”jäkla amerikanare och deras över-komersiella samhälle” över deras attityd. Men ska man vara kinkig – vilket jag aldrig är – och vara lite korrekt…. Så är det faktiskt så att BF uppstod för att affärerna i USA ville rea ut överskottet efter Thanksgiving-handeln. Saker som alltså redan fanns överblivna i butikerna.
Här i Sverige firar vi inte Thanksgiving. För att kunna ha Black Friday måste affärerna alltså beställa in billiga extra bestånd till sina lager som de kan rea ut. Ja, jag tycker det är roligt. Svenskar är så roliga när vi tror att vi är så mycket bättre än alla andra, utan att inse att vi ibland faktiskt rent av är sämre.
Nåja, då fick jag gnälla om det lite också…
Ha en mysig första advent hörrni! Här brukar vi fylla hemmet med glöggdoft medan vi julpyntat. Det blir ju inte riktigt så i år. Jag får fylla hemmet med glöggdoft medan vi packar ner istället. Puss!
…Sista fredagen skulle jag och Chrille in till Jönköping. Vi hade en plan för saker som skulle hinnas med. Det slutade med att vi gick på PizzaHut och Optimera.
När vi precis ätit klart inser vi att Lexie sitter och bajsar. Det var aslång kö till toaletterna så vi ryckte på axlarna och sa att vi löser det i bagageutrymmet på bilen. På vägen ut börjar det regna. När vi kommer fram till bilen öppnar sig DET blötaste hällregnet över oss. Vi hade ju tänkt stå under bagageluckan och gömma oss, det funkade ju inte riktigt. Hips vips har vi lagt Lexie på sitt bajsskydd och krupit in i bagageutrymmet med henne. Där sitter vi två blöta vuxna i bagageutrymmet på vår bil och byter blöja på vårt barn… Lockade fram både ett och två skratt från bilarna som körde förbi och själva höll vi på att kissa på oss av skratt. Det är inte helt okomplicerat att byta blöja när man skrattar så hårt och är inknölad i ett litet utrymme… 😀
…under ett tak i två veckor. Under ett tak utan konventionellt kök dessutom. Konventionellt så till pass att det befinner sig inomhus, i ett rum och samlat på ett ställe… 😉
Det var jobbigare än jag väntat mig att åka. En riktig käftsmäll faktiskt. Väntande mig inte att det skulle göra så ont. Men det är ju ni! Familj ju! Klart det skulle suga att åka hem och lämna er på obestämd tid. Det är häftigt hur vi ändå lyckades forma en fungerande vardag i kaoset. Flytta barnen hit, flytta barnen dit, turas om att vakta barn så att någon kunde gå ner i källaren och hämta disk/tvätt/byta plats på odjuren (för naturligtvis skulle de ryka ihop det första de gjorde) eller dra fram en sladd för att börja med maten. Grilla gjorde vi bara när det regnade – vilket var nästan varje dag. De två dagar det var fint gjorde vi något annat i protest. Har aldrig skådat maken till välfungerande kaos faktiskt. Med hyfsade rutiner för barnen och allt(!).
Sista fredagen gjorde vi timeout och drog till Växjö. Det blev en välbehövd och riktigt mysig snabbvisit. Dumpade odjuren och packningen på hotellet och drog till Linnéparken och Växsjön och bara promenerade (Växjö är helt fantastiskt vackert!). Sen mot kvällen blev det lite kaos för vi hade två alldeles övertrötta barn. Men efter en god natts sömn var de redo att härja igen. Vi åt hotellfrukost och gick på rea på köpcentret intill hotellet. (Ett av de trevligare köpcentrena jag varit på faktiskt, inte så fasligt stort men allt fanns ändå. Man behövde inte gå runt i en jättecirkel för att ta sig ut liksom. Lite mer lagom storlek.) Sen packade vi ihop oss igen och började rulla hemåt. På vägen stannade vi till för att fika och våra finaste hade ordnat med dopfika och så himla fina presenter åt lillan, som hon till och med fått vara med och tillverka i smyg. Tänk att vi snubblade över er i fakking Furusjö?! Men de finaste vänner är de man hittar bäst undangömda… Eller nåt… 😛
Det bara bubblar i hela mig nu. Flickorna våra badar ihop, delar leksaker, gosar och undersöker varandra för fullt. Tänk att de är våra. Tänk att vi har varsitt alldeles underbart barn. Att vi kan leka med dem på gräsmattan och bråka med övertrötta gnällisar ihop.
Det är alldeles galet. Och alldeles underbart. Att det är just ni, och vi – som får dela detta utmattade, utmanande och fantastiska äventyr ihop. Vi är inte bara kompisar till morsorna. Vi ÄR morsorna. Wow!
Ett mer välfungerande kaos än det vi njuter av nu får man leta efter. Byggkaos och barnkaos och hundkaos men vi har det ändå så oförskämt jäkla bra.
Och Lexie. Det händer nya saker varenda timme känns det som. Idag skulle hon räcka en boll till Chrille helt plötsligt. Och så faceplantade hon sittande och reste sig upp helt själv. Sen när hon kom på att hon kunde så satt hon i soffan och gjorde det med flit; ner med ansiktet i kudden, och sen upp igen. Och hon är så nyfiken på lilla Noomie. Skrattar åt hennes bus och iakttar henne noga. Tänk vad hon ska lära sig en massa bus. Theo har plötsligt blivit jätteintressant och rolig. Hon kan sitta och titta på honom och tokskratta bara sådär rätt uppochner. Utan att han gör något speciellt alls. 😛
Och hon vill saker! Hon blir skitsur när hon inte får ta pappas telefon, eller när man tar ifrån henne något hon inte ska ha. Hon börjar bli ett litet barn. Det är så himla häftigt, och stundtals tålamodsprövande.. 😉
Jag kan verkligen inte klaga.
Haha! Nu sover barnen så vi ska tända barnovänliga ljus och pimpla vin… Eller nåt.. 😉
Så vemodigt. Den Lexie vi åkte hemifrån med är borta. Nu har vi en alldeles ny tjej; som sitter och pratar så mycket mer och interagerar med oss hela tiden och sträcker sig efter allt… Och har humör!
Den här nya Lexie är alldeles underbar och busig och go. Men känslan är märklig. Det finns en sorg i mig som om jag förlorat någon. Den där andra Lexie jag kände och älskade. Det känns som att en älskad gått förlorad, typ.
Samtidigt som jag vunnit en ny älskad.
Det är så jäkla märkligt det här med att ha barn. Man känner så många och så motsägelsefulla och konstiga saker mest hela tiden.
Igår blev vi varse om att den här nya tydligen ska sova typ tre-fyra timmar tidigare än förut. Två timmar för sent. Bara sådär över en dag.
Till slut fick hon komma upp i selen hos pappa och så tog vi en promenad i skogen. Det gjorde susen och alldeles hypnotiserad av bladverken somnade lillan till slut. Efter en jäkla kamp. Jag var mest glad att hon inte väckte lilla N som bara sov rätt igenom alltihopa.
I lördags kom vi fram till Klevan och nu byggs det kök. Eller ja, Chrille bygger kök – jag lär känna ett nytt barn. 🙂
Och ser henne lära av kusinvitamin. De är så roliga ihop!
Men så tvärt allt är nu. Ena dagen satt hon hos mig typ hela tiden för hon kunde inte sitta utan stöd. Och nästa dag – på sin 6-månaders dag – sitter hon helt själv på golvet OCH leker med en leksak. Över en jävla dag!
Vi är i Skåne!!! 🙂
Vi kom ner sent i torsdags och setade us up i lägenheten vi fått låna. Så igår skulle vi fira midsommar med några vänner på föräldrarnas gård. Vilken midsommar! Och vilket barn! Trots värmen var hon så saligt glad och go precis hela dagen.
Vi promenerade längs vägkanten och plockade blommor, satt i gräset och band blomkranser, jag fick sitta där i det härliga vädret och amma lite i gräset, loppan fick känna gräs mellan tårna för första gången och tugga på sin första kvist. Hon fick sin första blomkrans också. 🙂
Vi åt gott, drack gott och avslutade kvällen med jordgubbar i solnedgången. Vi hade verkligen en så himla underbar midsommar!
Jag var lite bekymrad där i början för hur vi skulle lyckas skydda gumman från solen men det gick så smidigt så. Hon hade sin solhatt och vi höll henne skuggad i vagnen och under träd. Theoplupp hade det betydligt besvärligare, men så tycker han verkligen inte om den här värmen. Han gömmer sig i skuggan och kommer fram då och då för att dricka. Får han bara rå om sig själv så är det rätt lugnt sen.
Idag ska vi ut till Sjöbo igen och göra kafé Annorlunda, bland annat. Man ska väl kanske börja göra sig iordning för det lite. 🙂
