…under ett tak i två veckor. Under ett tak utan konventionellt kök dessutom. Konventionellt så till pass att det befinner sig inomhus, i ett rum och samlat på ett ställe… 😉

Det var jobbigare än jag väntat mig att åka. En riktig käftsmäll faktiskt. Väntande mig inte att det skulle göra så ont. Men det är ju ni! Familj ju! Klart det skulle suga att åka hem och lämna er på obestämd tid. Det är häftigt hur vi ändå lyckades forma en fungerande vardag i kaoset. Flytta barnen hit, flytta barnen dit, turas om att vakta barn så att någon kunde gå ner i källaren och hämta disk/tvätt/byta plats på odjuren (för naturligtvis skulle de ryka ihop det första de gjorde) eller dra fram en sladd för att börja med maten. Grilla gjorde vi bara när det regnade – vilket var nästan varje dag. De två dagar det var fint gjorde vi något annat i protest. Har aldrig skådat maken till välfungerande kaos faktiskt. Med hyfsade rutiner för barnen och allt(!).

Sista fredagen gjorde vi timeout och drog till Växjö. Det blev en välbehövd och riktigt mysig snabbvisit. Dumpade odjuren och packningen på hotellet och drog till Linnéparken och Växsjön och bara promenerade (Växjö är helt fantastiskt vackert!). Sen mot kvällen blev det lite kaos för vi hade två alldeles övertrötta barn. Men efter en god natts sömn var de redo att härja igen. Vi åt hotellfrukost och gick på rea på köpcentret intill hotellet. (Ett av de trevligare köpcentrena jag varit på faktiskt, inte så fasligt stort men allt fanns ändå. Man behövde inte gå runt i en jättecirkel för att ta sig ut liksom. Lite mer lagom storlek.) Sen packade vi ihop oss igen och började rulla hemåt. På vägen stannade vi till för att fika och våra finaste hade ordnat med dopfika och så himla fina presenter åt lillan, som hon till och med fått vara med och tillverka i smyg. Tänk att vi snubblade över er i fakking Furusjö?! Men de finaste vänner är de man hittar bäst undangömda… Eller nåt… 😛

I laaav jo!