(22.54)
Det bara bubblar i hela mig nu. Flickorna våra badar ihop, delar leksaker, gosar och undersöker varandra för fullt. Tänk att de är våra. Tänk att vi har varsitt alldeles underbart barn. Att vi kan leka med dem på gräsmattan och bråka med övertrötta gnällisar ihop.
Det är alldeles galet. Och alldeles underbart. Att det är just ni, och vi – som får dela detta utmattade, utmanande och fantastiska äventyr ihop. Vi är inte bara kompisar till morsorna. Vi ÄR morsorna. Wow!
Ett mer välfungerande kaos än det vi njuter av nu får man leta efter. Byggkaos och barnkaos och hundkaos men vi har det ändå så oförskämt jäkla bra.
Och Lexie. Det händer nya saker varenda timme känns det som. Idag skulle hon räcka en boll till Chrille helt plötsligt. Och så faceplantade hon sittande och reste sig upp helt själv. Sen när hon kom på att hon kunde så satt hon i soffan och gjorde det med flit; ner med ansiktet i kudden, och sen upp igen. Och hon är så nyfiken på lilla Noomie. Skrattar åt hennes bus och iakttar henne noga. Tänk vad hon ska lära sig en massa bus. Theo har plötsligt blivit jätteintressant och rolig. Hon kan sitta och titta på honom och tokskratta bara sådär rätt uppochner. Utan att han gör något speciellt alls. 😛
Och hon vill saker! Hon blir skitsur när hon inte får ta pappas telefon, eller när man tar ifrån henne något hon inte ska ha. Hon börjar bli ett litet barn. Det är så himla häftigt, och stundtals tålamodsprövande.. 😉
Jag kan verkligen inte klaga.
Haha! Nu sover barnen så vi ska tända barnovänliga ljus och pimpla vin… Eller nåt.. 😉