Men först var det veckan före jul och vi drog en spontanvecka i Klevan. <3
De Bästa jobbade men vi hann med en söndag ihop och fick möjlighet att skämma bort dem med middag när de kom hem från jobbet några dagar. Helt hipp som happ fick jag och Néa en tjejkväll också! #yasspleasemorethankyou Lite sminkkväll i stan följt av en alldeles för uppiffade mamaglam-middag på Max.
Sen var det dags att bege oss hem igen. Det är jobbigare för varje gång! Det var nog tur att de farit på jobb och förskola allihopa för annars vet jag inte hur (läs: om) vi tagit oss iväg… Vi lite halvt skyndade hem utan att skynda för att kunna fira jul med Chrilles päron. Samma kväll vi kommer hem ringer de och har åkt på kräksjuka. Lillejulafton. Kul!
Så på kvällen efter att vi lagt Lexie fixade vi upp granen och pyntade det sista för att få julstämning och sen på julaftonsdagen fick Chrille griljera skinka så vi skulle ha julmat till eftermiddagen. Vi hade en mysig jul själva till slut faktiskt. Ansträngde oss lite extra här hemma för att ha juligt. Men avsaknaden av familj till jul rörde helt klart upp känslor i mig. Det var lite vemodigt på julafton kände jag. När alla var omringade av så mycket familj var det lite jobbigt att inte vara det.
Så känner jag mig så dum samtidigt, för det är inte som att Lexie och Chrille är otillräckliga. Men de är ju inte hela familjen… Nåja. Det gick över.
Sen i mellandagarna har vi bara myst på och tagit det lugnt. Chrille har åkt på någon mysig mancold så han har varit ganska sleten. Hoppas det hinner bli bättre till veckan.
Lexie fyller ju två hela år på tisdag. Det kan jag helt i vanlig ordning inte greppa alls. Det känns som att det var i vintras vi kom hem med henne. Men det stämmer ju inte… Jag får ta och försöka smälta det där dagarna som kommer. För det kommer oavsett.
Nu ska jag torka en nybajsad och glad rumpa och sen hjälpa Chrille med nyårs-supén…Haha! Jag insåg just att jag glömt göra pannacottorna jag tänkt ha till efterrätt….Bra där! xD
Haha! Klart vi gjorde. 😛 Men asså stressen när man har tider att passa och inte vet hur lång tid allt man ska göra innan dess tar! Som tur var verkade Lexie inte märka att jag var virrig. Hon var busgosig och glad. Vi får hoppas att jag lyckas hålla henne där. Försöker komma på saker vi kan göra om kvällarna så att vi inte fastnar i den där stiltjen och behöver komma på något studs nyss för att vi är uttråkade, det brukar inte bli helbra. Hon har blivit riktigt duktig på att leka själv vilket är härligt att se. Men oftast vill hon ju helst bara få vara med – oavsett vad vi gör. Då är det helt klart lättast att ha någon aktivitet vi kan ägna oss åt. Då blir hon inte uttråkad och klängig och rätt vad det är så springer hon iväg och har hittat på en helt egen lek.
Ikväll blir det nog lite pyssel efter maten och någon kväll har jag rent av tänkt att vi ska åka och bada direkt efter förskolan. Så kör vi någon kväll mys och någon kväll handla och någon kväll något annat. Hips vips var veckan slut och Chrille kommer hem igen. Haha!
Nämen hjärnan har ju en tendens att fungera på halvfart på eftermiddagen när man kommer hem så då kan jag lika bra komma på saker att göra i förväg.
Nu ska jag ge mig på andra halvan av branddynamiken. Idag har jag laddat ner och installerat brandsimuleringsprogram på datorn och det känns så jäkla coolt! Till jul så är målet att vi ska kunna använda oss av dem och göra mer realistiska beräkningar. Det börjar kännas på riktigt nu… Ska bara försöka att inte störa mig för mycket på min förkylning. Den har fortfarande inte släppt och jag är snorigare än snor. Det är asirriterande! Intresseklubben noterar…
Nu taggar vi eftermiddag! Sa jag att kaffet redan är slut?? Klockan är 12.40… :/
…att se de där två små tjejerna man älskar så mycket ha så roligt ihop!
Tänk så lätt de har att riva barriärer för att lyckas ha kul ihop. De kunde inte prata med varandra, knappt förstå varandra – men skratta ihop det kunde de. Och om de gjorde!
Nu har det ju gått flera dagar sedan de åkte hem, vilket känns asskumt. Det gick så stört fort. Kanske för att de bara kom hit och vi bara tog vid där vi slutade. Ingen startsträcka att tala om. Släng in väskorna så startar vi grillen och fyller på vinglasen – typ. 🙂
Vi hade så himla härligt! I en underbar vecka! Nu ska levern återhämta sig till nästa gång. 😉
Det blev inte det där långa detaljrika inlägget om alla våra äventyr. Jag lever fortfarande på skratten. Jag tog knappt några bilder heller, stört dåligt av mig faktiskt.
Imorgon är det dags för ett lite försenat 18-månaders besök på BVC. Vaccin fick hon ju redan i januari så det är bara kvalitetsstämpel vi ska få nu. Och om vi kommer få den. Hon är en sådan liten spitfire våran dotter! Ingen hejd på den inte.. 😛
Nu har sommaren äntligen kommit hit och någon njuter till max. Vi måste bara komma för oss att bada med henne också. Annars kommer jag ha sjukt dåligt samvete.
Det där med att gå in i möbler kan jag ju sluta med tycker jag. Sjukt onödigt faktiskt. Jag drog lilltån i soffan här för tre veckor sedan och pajjade den ordentligt. Pajjat den sådär så jag-inte-kunde-springa-på-tre-veckor-ordentligt, första två kunde jag inte ha skor på utan att halta.
Men de senaste dagarna har jag som sagt haft myror i brallan deluxe. Nu är de Bästa äntligen här och jag kunde inte hålla mig längre. Så jag drog på mig skorna och följde med Néa ut och körde sista (100+300)×10. Det gick skitbra! Jag var så jäkla nervös mest hela tiden och var så medveten varje gång jag satte ner foten. Men det gick ju kanon! Och nu mår jag bra igen. Jag vet inte varför men jag får inte alls samma känsla av att ha presterat något när jag gör styrkepassen som när jag har sprungit. Så det här känns riktigt bra! ?
Så det här var en läglig boost särskilt nu när familjen är fulltalig igen. Man vill må bra nör man mår bra!
Nu ska jag fortsätta hjälpa Néa dricks upp vinet. Imorgon blir det friluftsdag! 🙂 Hejja hejja oss!
…Det är myror i brallan all the way nu va! De Bästa kommer hiiiiiiit! Imorgon bitti suddar jag på tavlan och skriver ”4”! Jag längtar så jag kissar på mig! Nästan.
Jag längtar efter att få ge Noomie världens bamsekram sådär så den etsar sig fast tills vi ses igen! Jag längtar efter att få se tjajorna kuta runt och jaga varandra (för det kan de typ nu!)! Jag längtar efter Néa <3! Jag längtar efter att få sitta och sjunga med när Martin och Chrille plonkar på gitarrerna. Dricka vin med de Bästa. Ha det så kungligt underbart som bara vi har! Så känns det just nu.
Imorgon ska vi kasta en vattenmelon på LinOlof igen. De ska kämpa på med sin uteplats hela dagen så vi ska ge dem det där nödvändiga breaket tänkte vi – och passa på att hämta Lexies stol som har blivit stående där.
Sen på måndag har vi sagt storstäd. Vi ska inte inreda något Buckingham palace här inte – men en grundlig sommarstädning skadar ingen.
Jag är lite kluven i det där. Å ena sidan är det första gången på länge som de kommer till oss – och det är verkligen inget jag gnäller över. Vi har ju alltid behövt fara söderöver för att hälsa på så många så det har varit smidigare att vi farit till dom. Så har de haft mer plats också. Inte för att det varit uttalat. Men det har nog varit det smidigaste för alla att vi åker dit. Och så är vi lite konstiga som typ tycker om att bila. Men iaf så känner jag lite det där; ”nu behöver vi visa upp hemma”. Men samtidigt är det ju just DE som kommer. Är det FÖR ”fixat” kan det bli konstigt av just den anledningen. Vi är familj liksom. Vad är det dom säger? ”Man plockar inte fram finporslinet för familj.” Det är ett talessätt jag inte alls begriper. Hade vi haft finporslin hade jag BARA plockat fram det när de närmsta kom över. Men det är väl mer andemeningen jag är ute efter. Man behöver inte ”visa upp sig” för familj. Jag ska försöka städa utan att städa för mycket – hahaha! Nej jag är inte helt hemma i huvudet…xD
Efter det är det bara lite täcken som ska hämtas. Och något mer, tror jag. Äsch, jag har byggt en lista. Allt står där. 😛
Nej – nu behöver jag skingra tankarna lite innan jag spårar. När jag är med andra människor känner jag i största allmänhet att jag är rätt ivrig av mig. Händelser som den som kommer nu får mig inte att känna mig mindre överexalterad bland folk direkt… 😛 Ska göra Chrille glad och köra lite CS-kapp med honom.
Vi tog bilen ner till Härnösand och kraschade de Bästas påsk, helt utan deras vetskap. Så där kom de sömndruckna vid 02-tiden på skärtorsdagen till Néas föräldrar. Vi kom smygande från vardagsrummet, väntade tills mormor kommit in med Nomnom tätt följd av Néa som skulle bära grejer och sen frågade Chrille om de behövde hjälp att bära.
Förvirringen! 🙂 Haha! Det där får vi göra om.
Vi hade en helt fantastisk påsk och Néa lyckades få upp mig på ett par skidor efter att Chrille kläckt ur sig att jag aldrig åkt. Första kvarten var jag BARA rädd. Livrädd! Samtidigt hade jag Néa med mig hela tiden och hon var bäst! Det var rätt kul till slut, även om jag hade hjälmen i snön en del. 😉
Det var så härligt att få komma ner och vara med dem, särskilt när vi inte riktigt vet när det blir igen. Jag kände mig så fullständig. Bara det att Lexie fick tid med Noomie var så ofattbart prislöst, trots att de bråkade en del (som kusiner gör? :)).
Det är helt klart sjukt jobbigt att de bor så långt bort. Jag mår så bra när vi är tillsammans, känner mig så hel. Vi får se vart framtiden för oss, eller inte för oss. Jag har ju den tätaste anställningsmöjligheten i mellanSverige, den dagen jag blir klar. Det är ju ett faktum. Meen, allt kan ju hända. Livet är långt.
Måndagen spenderade vi i bilen och som vanligt blev det ett stopp på Ikea i Umeå på vägen. Vi verkar vara helt oförmögna att fylla bilen ”lagom”. Finns det plats ska det fyllas! 😀 Nu råkade vi ju glömma typ hälften av det vi plockat på oss i en påse före kassorna. Win! Nämen några bra-grejer blev det. Och någon liten villhöver, men så blir det väl alltid där.
Väl här blev det uppackning och konstruktion av tvättberg. Sen igår var det tillbaka till verkligheten för mig. 10-timmars dag i skolan på en natts dålig sömn efter en bildag. Det var, sådär.
Idag har jag och Lexie haft ledig idag. Vi promenerade till Galenskaparna och grillade korv. Sen blev det myskväll hos farmor och farfar. Egentligen skulle vi ha en imorgon också men studenter styr inte över sina liv så jag måste in till skolan för att skriva labbrapport. Jag är fruktsnsvärt opepp. Nåja, det är bara att göra. De är ju hemma när jag kommer hem. Mina underbara.
