(14.36)
Ni anar inte hur stort det här kändes! Jag lyckades söva henne i sittdelen när vi var ute!!! 😀
Drog faktiskt en chansning och gick runt Björkskatafjärden. 1,5 timme gick det på lite drygt och hon sov – i vagnen – så gott som hela tiden!
Får se om vi kan lyckas med det där fler gånger. 🙂
(09.29)
Det här är så dåligt! Jag måste bli bättre på att skriva om saker när de händer. Det blir ju så urvattnat att försöka både komma ihåg och berätta kort om allt jag vill dela. Skriver ju mycket för min egen skull, för att ha ett fotoalbum i text man kan gå tillbaka och bläddra i. Men det är ju inte kul att läsa alldeles för korta sammanfattningar om saker som hände för en vecka sedan, eller mer. Det blir ju bara rörigt till slut.
Lexie blir fyra månader på måndag, och hon är ett litet fyra-månaders, fruktansvärt älskat ogräs.
Hon är över 65,5 cm lång och vägde sist 6700-någonting gram (nya siffror på fredag efter babymassagen, hon har nämligen garanterat passerat sju kilo nu).
(mer …)
(23.46)
För en vecka sedan fick lillan sina första sprutor på sin allra första vaccination. Jag hade gått innan och väntat mig att det skulle vara skittufft, att jag skulle ha jättesvårt för att se henne ha ont. Gick och påminde mig själv om att ingen någonsin blivit tröstad av någon med panik. För hennes skull var jag tvungen att hålla mig lugn. Jag trodde att det skulle bli svårt.
Men när vi väl var där, när hon väl fick sina sprutor och blev hysterisk, så kändes det som det naturligaste i världen att bara trösta henne. Att bara prata lugnt med henne, låta henne höra min röst, se sin pappa där och hålla om henne medan hon grät färdigt. Det kändes aldrig tufft och det som förvånade mig mest var nog att jag inte blev rädd trots att hon skrek så.
Jag kände bara ett överväldigande behov av att finnas där för henne. Det var mäktigt hur instinkten bara tog över så. (mer …)
(16.17)
Att laga gomat med våra fina vänner, dricka lätt (eller ordentligt) alkoholhaltiga drycker tillsammans, sitta bredvid gubbarna som drar loss på varsin gitarr och alla sjunger med, de där övertrötta frukostarna då vi alla inhalerar vårt kaffe och drar oss för att lyfta bakändarna från soffan, halvdagarna i trädgården och nu – barnvagnspromenader! Som jag saknat våra fina vänner!
(mer …)
Det tog tid för mig att koppla att den här bebisen är Alexis. Bara några minuter efter att hon kommit och blivit lagd på mig säger Chrille tårögt att det var en liten Alexis. Det var skitsvårt att koppla.
Känslan var liksom ”nejmen va? Hon är inte vår. Var kom hon ifrån? Va? Det här är inte Alexis, det här är en bääsis. Någons, någonstans ifrån, va ska vi ta hem henne?” typ…
(19.11)
Efter den stora besvikelsen igår när frissan ringde och var sjuk (som jag hade längtat efter att få fräscha till håret!) så åkte jag och Alexis in till stan idag och gick barnvagnsmarschen.
Den anordnas varje år i samarbete med RFSU för att uppmärksamma vilket problem mödradödligheten är och hur absurt det är att en kvinna här har andra förutsättningar än en kvinna där.
Att den ena ska behöva utsätta sig för en sådan risk när hon blir gravid, men inte den andra – bara för att de råkar bo på olika platser. Att den ena ska ha ett val, men inte den andra.
Det var mysigt att promenera i barnvagnståg med några av galenskaparna, även om evenemanget i sig tyvärr var lite dåligt planerat och lite dåligt marknadsfört. Men som plåster på såren vann vi ett pris i utlottningen som var. Vi fick en jättefin liten affisch som vi får rama in.
På eftermiddagen fick vi mat av svärpäronen och Lexie har fått busa med farmor och farfar.
Imorgon blir det fika hos några kompisar och chill. Det är en rätt galen vecka som väntar med bland annat återträff med föräldragruppen. Det ska bli kul och se vad det har blivit för småttingar. Några har vi ju haft lite kontakt med men det ska bli kul att ses. Jag längtar återigen till på fredag; nu SKA jag få klippa mig! 🙂
En fot. 🙂