(09.29)
Det här är så dåligt! Jag måste bli bättre på att skriva om saker när de händer. Det blir ju så urvattnat att försöka både komma ihåg och berätta kort om allt jag vill dela. Skriver ju mycket för min egen skull, för att ha ett fotoalbum i text man kan gå tillbaka och bläddra i. Men det är ju inte kul att läsa alldeles för korta sammanfattningar om saker som hände för en vecka sedan, eller mer. Det blir ju bara rörigt till slut.
Lexie blir fyra månader på måndag, och hon är ett litet fyra-månaders, fruktansvärt älskat ogräs.
Hon är över 65,5 cm lång och vägde sist 6700-någonting gram (nya siffror på fredag efter babymassagen, hon har nämligen garanterat passerat sju kilo nu).
Förra helgen började det vara så pass att Hulk-helga satt alldeles knosad i babyskyddet, så vi fick rent av ta och byta bilstol. Det märktes skillnad direkt för jag hade en vansinnigt mycket nöjdare tjej i bilen medan Chrille var i Tyskland. Men nu blir det en himla massa bära till och från bilen betydligt tidigare än vi kanske tänkt så jag har budat hem en fin jacka jag hittade på tradera (för det existerar inget funktionellt i hennes storlek i butik :/). Så blir hon inte blöt på den sträckan ifall det regnar.
Så får jag se vad vi hittar på till sommaren.
Nu är det ny vecka och valborg närmar sig. Hoppas vi slipper mer snö för det hade varit så mysigt att komma ut och grilla lite.
Innan det, på fredag, är det babymassage igen och nu ska pappa få vara med också. Vi var ju där i fredags jag och lillan och det var faktiskt riktigt kul. Hon var väl inte så lugn och harmonisk, mer bus- och surrbebis. Men hon verkade tycka om benmassagen vi gjorde. Det ska bli så kul att Chrille får följa med nu.
Eftersom det är första maj på söndag så blir det ju inget babysim så vi ska se om vi inte kan ta oss dit på fredag eller lördag. Jag tror det hade varit bra för att få till vanan för henne, sen var dagsformen lite dålig i söndags så vi var bara i en kort stund. Fröken var alldeles för trött och slak så hon fick några kallsupar och sen var det inte så kul längre.
Lexie surrar på som en tok numera, framförallt när hon är uttråkad. För två veckor sedan fick hon helt plötsligt för sig att börja försöka sitta själv så vi övar lite mer på det när hon ska få komma upp i famnen. Ungefär samtidigt upptäckte hon att hon kan använda händerna för att stoppa saker i munnen. Igår försökte hon trycka in hela den utvikbara tygboken på 30 cm. Jaaaag höll på att dö lite. Hon är mitt lilla vilddjur den där alltså.
Häromdagen satt hon och surrade på alldeles nöjd när jag kom på att man kan göra indianen på bebis. Sååå roligt! Blicken jag fick av henne var ju alldeles prislös. Hon fortsatte bara surra på, men hon böjde ögonbrynen halvt ur led när hon hörde ljudet som blev till. Hjälp vad man kan roa sig gott med en bebis! 😀
Vi fick hem startpaket från Goboken också och hon blir alldeles till sig när vi läser i boken med alla djur. Dessutom är det lite struktur på ytan av sidorna som är skitkul att känna på.
Just nu är det lite halvtufft för alla. Det märks så tydligt att det händer nya grejer i huvudet på lillan. Utveckling på gång. Hon är trött och gnällig så gott som hela dagen, humörsvängningar deluxe, det är lite extra skönt att bajsa och prutta. Det är så skönt att veta att det bara är tillfälligt. Framförallt för hennes skull. Det ska ju vara så tufft att ha det så.
Vi låg i sängen och konstaterade att det nog är tur att man inte minns något från den tiden när man själv var så liten. Fy vilka tuffa minnen det skulle vara. Lillhjärnan är alldeles överbelastad av allt nytt innan den anpassar sig.
Nu ska vi nog vara lite hurtiga och ge oss ut medan det fortfarande är fint ute. Fröken verkar vara lite nöjdare så då får man passa på. 🙂
Stortjejen! <3