Det här med semester är då sannerligen en finurlig grej.
lägenheten då vi jobbade som mest 20-timmars dagar.Nu är vår slut, och vi skulle helt ärligt behöva ytterligare semester för att återhämta oss från semestern. De första tre veckorna lades helt och hållet på någon typ av arbete i.
Sen blev vi lack och drog hipp som happ upp till Lule för att få träffa älskad familj och vänner och bara få vara utan all skit som lägenheten fört med sig.
Trots all stress för att hinna med att träffa alla godingar slutade det med att vi spenderade större delen av veckan hos Tommy & Sofie (Ni är verkligen helt underbara och söta och underbart rara!) och bar ved, bastade, lagade god mat, kaklade och hade oss som de tokar vi alla är.
Kunde knappt bli bättre.
Träffade Maddo en snabbis och drack okristliga mängder vin och spelade Kung Fu Panda. Och åt re-he-eally nice mat på All-Stars med Fredde.
Hann ut en sväng mot Sävast också för att hälsa på Ingeborg – hon är verkligen en klippa! Så jävla go!
Det är så enormt mycket på gång just nu så jag vet inte vad jag ska tänka, göra, fokusera på…
Chrille har sökt ett jobb i Nässjö och det bådar enormt gott. Han såg annonsen när vi var uppe i Mullsjö sist, ringde upp gruppledaren, berättade vem han var och varför han ringde samt frågade om gruppledaren hade tid att träffas för en kopp kaffe senare på eftermiddagen. Hipp som happ var vi på väg till Nässjö strax efter lunch för att Chrille skulle på anställningsintervju utan att gruppledaren sett några papper eller någonting. Jag vet inte många som lyckas med det efter ett enda telefonsamtal. Det bådar gott när anställningsgivaren själv erbjuder sig att hjälpa oss med boende innan besked om tjänsten blivit klart.
Just nu är allt upp och ner och ALLT hänger på vad som händer under den här veckan. Får han jobbet så är vi i Nässjö inom två månader och jag börjar plugga på Högskolan i Jönköping i slutet på augusti. Då blir det högskolans Medie & Kommunikationsvetenskapliga program, vilken inriktning vet jag inte än men jag hoppas på den öppna ingången. Där hoppar vi in i en hyresrätt tills vi funnit rätt hus i Mullsjö och fått det.
Alternativet till allt detta vill jag egentligen inte tänka på, jag vill inte bo kvar i Malmö en dag mer än absolut nödvändigt. Dessutom har vi nu inget val, vi måste flytta. Det var något vi var på det klara med och en av förutsättningarna för att vi över huvud taget skulle skaffa lille Theo (som för övrigt inte är så liten längre). Att bo kvar på fjärde våningen här på Lönngatan – här i Malmö – är inte ens ett alternativ. Ytterligare nagel i ögat till är Theos vikt. Han växer helt vansinnigt fort och väger redan ca. 15 kilo(!). Han får fortfarande inte gå ner för trappor själv och ska bäras ner…och jag kan då lova att det börjar bli tungt att bära 15 kilo hund fyra våningar – detta ska göras i minst en månad till, då kommer han att väga rätt mycket mer…
Just nu sitter både jag och Chrille och hoppar där vi sitter – av nervositet, ängslan, exaltering, förhoppning…you name it!
Vill bara att detta går vägen för oss. Hoppas!HoPPAs! HOPPAS!!!!
Buffy är utan tvivel bland det största som gjorts på TV någonsin. Serien är verkligen tidlös och helt övergrym!
Har gått in i en Buffy-nostalgi-period och återser nu samtliga avsnitt, säsong för säsong – jag hade glömt hur bra det var!
Man levde verkligen för det här som barn och nu minns man varför igen :).
Det har varit mycket bra filmer på sistone. Har varit på ett oerhört historie humör och då passade det utmärkt att se The Other Boleyn Girl, Elizabeth och Elizabeth – The Golden Age.
Dessa tre filmer behandlar: Henry Tudors (VIII) liv och framför allt triangeldramat mellan honom , Elisabeths mor Anne Boleyn och hennes syster Mary Boleyn, Elisabeths inledande tid på tronen och hur hon tillträdde den och hur hon formade England till en stormakt.
Den här typen av filmer är så oerhört givande att se på och ger i de flesta fall mer insikt i mänskligt beteende än psykologiska filmer som utspelar sig i nutid.
Jag älskar det!
Imorgon är det Buffy-späckad dag. Kan ju inte träna nu nyopererad som man är, vilket är fruktansvärt trist! Det är liksom det jag har att leva för nu om dagarna och under den kommande veckan blir det ingen träning alls…då får man helt enkelt fylla dagarna med annat. Storartade filmer och Buffy i mitt fall ;).
Nu är det dags att joina älsklingen, pussa honom på pannan och krypa ner i hans underbart trygga famn i sängen. <3
Men jag måste, jag måste verkligen hålla i träningen nu och ge det lilla jag har även när jag inte har någonting.
Jag har aldrig varit så äckligt otränad som jag är nu och mått så fysiskt dåligt.
Träning är meningen med livet just nu i arbetslöshetens skugga.
Det faktum att det är i SATS underbara lokaler och med deras underbara service hjälper faktiskt. Deras lokaler inger faktiskt ett säreget lugn och man kan verkligen fokusera på just bara det man har framför sig för stunden där.
Den ursprungliga tanken var att jag skulle ge järnet varje dag. Men disciplinen brister nästan direkt på grund av utmattning eller simpel lättja nu när dagarna är så fruktansvärt händelselösa och knappt ens existerar.
Då är det bättre att vara realist och sätta upp ett schema på tre pass i veckan och sedan öka efterhand som det går och finns tid till det.
Nu ska jag skrapa ihop något nyttigt till kvällsmat åt mig och älsklingen.
Min söta lilla nörd till älskling som sitter med mobilspel – han är verkligen bäst!
Jag vet att jag är kompetent och duktig och klarar av att göra jobbet alldeles utmärkt – men hur får man en arbetsgivare att komma till den insikten när de hanterar 100-tals (om inte 1000-tals) ansökningar till varje tjänst där de flesta har något man vill kalla ”erfarenhet”?
”Erfarenhet” – vilket äckligt ord. I ett samhället där utbildning är individuellt från person till person kan man inte förlita sig på det som en merit.
I detta samhälle där 40+-are inte kan hantera en mobiltelefon, tror att kristendomen och katolicismen är två helt olika religioner, att Canada tillhör USA och att internet är något man kan kasta ut genom fönstret när det inte fungerar, och dessa likväl väljs i första hand på grund av deras såkallade ”erfarenhet” – har jag ingen chans.
Den enda reella skillnad oss emellan är att dom är gamla och har fler rynkor.
Det enda man kan göra är att sucka djupt och bläddra vidare till nästa lediga tjänst
För att inte försjunka i allt för djup depression ägnar man sig istället åt en sport kallad budgivning och drar hem riktigt fina godsaker för helt galet låga priser.
Jag älskar att få paket! Fick hem flera av mina grejer idag bland annat dessa helt underbara stövletter som passade likt handen i handsken.
Skor är verkligen Guds gåva till kvinnan! Om det finns något som kan göra en lycklig oavsett hur man mår fysiskt och med sitt utseende så är det skor!
Me LOVE shoes!
————
Var på anställningsintervju hos G4S imorse och precis som jag visste har jag så gott som redan fått jobbet.
The downside är att det är en timanställning som inte börjar förrän i Augusti – jag som behöver pengarna IGÅR!
Det som begränsar mig något är just det faktum att jag vägrar nöja mig (vilket iofs är till fördel också för jag ger mig inte förrän jag får det jag vill ha – sen kan man diskutera hur pass realistiskt det är men jag ska ha det här jobbet i minst ett år och jag måste kunna trivas med det jag gör) jag har bestämt mig för vilken bransch jag vill ha jobb i nu och då ska jag ha det. Men det tar sin lilla extra tid bara just därför.
Nej! Nu ska jag ägna mig åt den underbara man som ställer in CD-spelaren på bilen när jag ska hämta upp den senare för att köra till gymmet så att introt till vår låt är det första jag har när jag startar motorn. Jag älskar verkligen den mannen!
