Herregud vad jag är utmattad efter dagens pass.
Men jag måste, jag måste verkligen hålla i träningen nu och ge det lilla jag har även när jag inte har någonting.
Jag har aldrig varit så äckligt otränad som jag är nu och mått så fysiskt dåligt.
Träning är meningen med livet just nu i arbetslöshetens skugga.
Det faktum att det är i SATS underbara lokaler och med deras underbara service hjälper faktiskt. Deras lokaler inger faktiskt ett säreget lugn och man kan verkligen fokusera på just bara det man har framför sig för stunden där.
Den ursprungliga tanken var att jag skulle ge järnet varje dag. Men disciplinen brister nästan direkt på grund av utmattning eller simpel lättja nu när dagarna är så fruktansvärt händelselösa och knappt ens existerar.
Då är det bättre att vara realist och sätta upp ett schema på tre pass i veckan och sedan öka efterhand som det går och finns tid till det.
Nu ska jag skrapa ihop något nyttigt till kvällsmat åt mig och älsklingen.
Min söta lilla nörd till älskling som sitter med mobilspel – han är verkligen bäst!
