Var helt slut när jag kom hem efter lyckad redovisning idag. Gissa vem som var lycklig att se mig hemma så tidigt? Man kunde verkligen se hur han inom sig skrek: ”Matte! Hemma! Redan!” Sedan skulle han vara så nära mig han bara kunde – han är rätt söt ibland faktiskt…
Jag tyckte redovisningen idag gick bra. Fick en del kritik, men jag tyckte vi bemötte den bra och ödmjukt (till skillnad från andra grupper).
Blev lite frustrerad när frågestunden började för där sitter folk och ställer frågor på saker jag uttryckligen tagit upp i mitt tal. Finns två slutsatser att dra: Antingen så lyssnade de inte, eller så är deras engelska kass. Jag vet! Jag vet! Jag är priviligerad för att det är mitt modersmål och jag kan inte jämföra mina kunskaper med ”svenskars”…blablabla.
I’ve heard it all before.
Så avancerad var inte min engelska. Hela uppgiften var att ”pitcha” ett förslag inför en intresseorganisation. Då kan man inte stå och fnissa medlemmarna emellan och bara vara generellt oproffsiga. Svengelska på hög nivå ser jag inte heller som acceptabelt ur en professionell synvinkel. Det är inte högstadie-nivå längre. Det här är övning inför yrkeslivet. Och en del av de presentationer som hölls idag störde mig just vad gäller det. Man hade lagt allt på sin kampanj och fem minuter på presentationen (kändes det som iaf).
Jag må låta hemskt elak och dum nu och det finns säkert minst någon som kommer störa sig och vilja såga ner mig till marken. Det enda jag kan säga är fine! Då får det vara så. Jag tycker inte att dagens redovisningar höll måttet för vad jag förväntar mig av mina ”jämlikar” på högskolenivå. Jobbade i ett skarpt projekt åt Helsingborgs stad ht-09 och det började vi jobba på 6-7 veckor in på utbildningen. Det var inte läge att stå och fnissa och svära och stå och vara sur och inaktiv och ha sig där…
Anyhows…
Kom hem idag och var helt slut! Theo var tokmysig och jag var helt utmattad. Det blev inte mycket gjort där alltså.
Igår började så vansinnigt bra – eller rättare sagt, efter att den börjat sjukt dåligt med försovning och stress blev den sjukt bra! Frukost och tidning i lugn och ro till avslappnande musik på xtravaganza följt av 1,5 timmes träning. Det var helt underbart(!). Mådde hur bra som helst efteråt.
När jag värmde upp upptäckte jag något helt hysteriskt kul. Började bara apgarva sådär mitt i alltihopa; crosstrainern hade PÅ RIKTIGT(!) inbyggd fläkt! 😀 Är väl lite skum sådär generellt men jag tyckte det var hysteriskt kul!
Sen bara sådär – blev dagen kass igen! Riktigt kass! Fattar inte det. Riktigt jobbigt. Orkade inte göra något ordentligt av maten heller då så jag gottade mig med en härlig kopp varm choklad (xtravaganza-style ofcourse).
Nu blir det att dra ut i kylan med hunden och med lite tur hinner älsko inte somna under tiden, så man kanske kan krypa ner och mysa lite till något avsnitt ändå.
Jag älskar att skriva! Det behöver inte röra något konkret, jag kan ordbajsa om precis vad som helst och jag älskar det! Idag fick jag höra att jag ”har en gåva”. Har hört liknande innan – men av någon förunderlig anledning har jag aldrig riktigt tagit till mig det…
Är väl lite skevt vaccinerad på det sättet (också), kan inte ens ta komplimanger om saker jag älskar. Enda undantaget är när jag står på mattan i min dräkt. Där har jag riktigt självförtroende. Där är det enda stället där jag verkligen känner att jag är riktigt grym på något och småfarlig :).
Chrille ropar att jag ska ordbajsa om något kul (för en gångs skull?). När jag frågar om vad svarar han reaktiva spänningar. Så för hans skull ska jag beröra ämnet i kvällens inlägg.
Reaktiva spänningar låter som något riktigt häftigt men som antagligen egentligen är ganska basic. Skulle kunna handla om ett psykiskt tillstånd som skulle kunna härledas ur extrem stress och ovälmående. När jag hör ordet reaktiv tänker jag osökt på kärnkraft (fråga mig inte varför, då snurrar jag bara iväg på ämnen jag egentligen inte kan något om). Kärnkraft är coolt.
Det får räcka! Hoppas jag tillfredsställt hans behov av roligare ordbajs 🙂
Idag fick vi upp vår presentation på väggen inför vernissaget imorgon. Känns riktigt bra. Känns som att vi fått ihop en riktigt bra kampanj på tiden och med de medel och kunskaper vi hade.
Var i samband med det här arbetet jag fick min fina komplimang. Slängde ihop talet till presentationen på en timme igår och jag ”rörde gruppen till tårar”. Lite kul och höra.
Ska faktiskt ta och gotta mig åt den komplimangen. Känns skönt att göra det för en gångs skull – bygger lite självförtroende. Måste vara den absolut sämsta människan på att ta emot och lyssna till komplimanger! Så för en gångs skull ska jag njuta av att känna mig duktig!
Har inte blivit Mental Träning som tänkt. Inte blivit något idag. Men har kompenserat med en massa Mental Näring istället. Semi-avslutat projekt, smarriga komplimanger, en galen vovve, en tokig fästman och avslut med Magnus Betnér. Visstja, glömde blev God Energi och Mental Näring i en smäll —> Testade svamp soppan idag – helt klart en ny favorit!
Nu påpekar mannen i sängen bredvid mig att det var Reaktiv Effekt jag skulle ordbajsa om. Oh well. Han får la nöja sig 🙂
NU ska jag sluta uppfylla hans önskningar för kvällen. Och istället krypa ner och mysa med honom och störa hans ensliga macho lycka.
Här började dag 5. En över-kel-sjuk Theo som klämde in sig mellan husse och matte och bara låg och njöt av att bli kliad överallt. Slumrade nog till och med till en sväng . Massa Mental Näring redan från start!
Sedan var tanken att vi skulle in till Jönköping så att jag kunde hitta en bättre, större väska än den jag har. Får knappt plats med bara precis det jag behöver till skolan, än mindre träningskläder och vattenflaska. Men det blev inget av det. Istället gick jag och grina halva dagen medan Chrille tapetserade. Fanns exakt inget jag kunde hjälpa honom med utan att vara mer i vägen än till hjälp och allt jag tänkt göra var förhindrat av tapetserandet.
Vet inte hur det är med er. Men jag verkligen avskyr att vara helt vaken en hel helg och instängd i lägenheten. Vill liksom komma ut med kärleken och hitta på hyss. Behöver den gnuttan råbarnslig glädje på helgen. Finns de helger då vi bara ligger i sängen och bränner av tv-serie efter tv-serie, går och värmer upp x-boxen som paus och sedan tillbaka igen. De är sköna ibland de med. Men idag var en sådan dag då jag bara blev frustrerad av att inte komma ut.
Då blev Chrille törstig mitt i arbetet och för att han skulle slippa släcka sin törst med öl fick jag ge mig ut. Tog med mig Theo och vi gick på en härlig prommis i solskenet. Såg att det var folk ut på Furusjön så vi vågade oss ut vi med. Theo var mycket förvirrad, största öppna område han varit på men fick ändå inte springa fritt. Kunde ju inte riskera att han råkade på svagare is mitt i språnget. Vi höll oss till spåren på sjön vi och det dög jättebra!
Sedan drog jag till Ljunkan och handlade. Fick med mig lite nya kryddor till sopporna och lite lime och citron för att piffa till allt vatten jag ska ha i mig. Sedan hittade jag stora Ramlösa flaskor i mina favorit smaker – det kommer att bli ytterliggare Mental Näring för mig. Lite lyx när man tröttnar på vatten. Tog ett glas jordgubb/lime till middagen och förundrades över hur mycket mer det smakade – det var en härlig överraskning faktiskt!
Ikväll skrev jag på grupparbetet och sedan var jag trött och sleten så jag bestämde mig för att unna mig ett varmt bad. Blev lite crazy med bubblet 🙂
Ingen jättebra bild men poängen går fram. Har varit en mysig och bra dag, om man bortser från grinigheten. Det är min stora utmaning. Att se tillbaka på varje dag och komma på något positivt som varit. Tror det är viktigt att kunna göra det, särskilt i vardagen där dagarna glider in i varandra. Man behöver det där lilla extra leendet, det där lilla extra positiva. Man hänger så gärna upp sig på alla tråkigheter, måsten och problem i vardagen och jag tror det är viktigt att komma ihåg det positiva också. Även i de sämsta dagarna, annars blir vardagen alldeles för grå och hemsk för att stå ut.
Nu ska jag krypa ner, är helt slut. Ska mysa lite extra med kärleken innan jag somnar!
Idag har jag funderat, mycket. Det står klarare än någonsin att min framgång helt och hållet hänger på min förmåga att hänge mig till ett lyckat resultat.
Det hänger på mig.
Ikväll fick jag laga mat åt Chrille medan han stod och tapetserade för fullt. Först utgick jag ifrån att det skulle vara enormt svårt, men så slog jag väck alla sådana tankar. För maten var tvungen att lagas och gjorde inte jag det så skulle han inte få ätit ordentligt ikväll, och det var verkligen inte hemskt. Tvärt om!
Där jag stod och lagade slogs jag av hur mycket mer och bättre allt luktade. Kryddorna, kycklingen, till och med riset! Det var rätt härligt faktiskt, det hade varit optimalt om även jag fått ta del av maten. Men jag lagade mig en kopp varm toffie-chocklad och kände mig alldeles tillfreds med det.
Har läst så mycket om ”fusk”
Det känns som vart man än läser så möts man på något sätt av människor som pratar om att ”fuska” med maten. Själv kan jag känna att det är ganska missgynnade att tänka på det så. Man ges ett antal valmöjligheter och det är upp till en själv att medvetet göra sitt val. Då får man faktiskt också ta konsekvenserna av det valet.
Det finns inget som är förbjudet. Att unna sig en digestive-kaka är det inget fel med om du vet om varför(!) du gör det och hur det påverkar dina resultat. Framför allt vad du får göra för att kompensera för lyxen. Är du på det klara med det och inte ser det som ett hinder så kan det inte talas om ”fusk” – det är ett val.
”Fusk” gör det hela så stressat då det är negativt. Man brottas med skuldkänslor och våndas en massa i onödan. Bara för att man formulerar utmaningen fel.
Nu på kvällen har jag suttit och läst i min handbok. Det känns riktigt bra det här gör det.
Satt och tittade på min målformulering och det känns ännu bättre. Har börjat komma över allt gnäll om vad jag går miste om – målet och att jag faktiskt kan ta mig dit blir istället tydligare och tydligare. Fylls av en sprudlande känsla varje gång jag tänker på att jag alldeles snart kan börja se resultat!
Det handlar givetvis inte bara om en viss vikt och en viss klädstorlek, det är bara mätstockar.
Jag är inte frisk idag. Vi har pratat om att skaffa barn om 2-4 år, jag ska plugga klart och sedan ut och göra någonting av min utbildning. Jag måste leva hälsosammare och vara friskare än jag är nu för att kunna ge mig – oss – de bästa förutsättningarna i framtiden. Vill inte riskera onödiga komplikationer under en graviditet för att jag inte kunde ändra mitt beteende och mina vanor. Det känns hemskt dumt.
Jag säger stopp nu – innan det går så långt. Jag är rätt rubbad generellt, men särskilt när det gäller mitt förhållningssätt till mat. Jag har nog haft för mig alla knep som finns utan att ens vara medveten om det. Smygätande, tröstätande, frosseri, inget ätande, fel fördelat ätande, osv. Min främsta utmaning blir den mentala biten. Att vara medveten om maten, njuta av den och veta varför jag äter den när jag äter den. Den mentala träningen har än så länge faktiskt varit guld. Det är riktigt skönt med de stunderna då man bara kan flyta bort och ha sig själv i fokus för en stund.
Känns som om jag håller på att bli über-egoist – men det är nog egentligen inte fallet (hoppas jag). Behöver få rikta blickarna inåt lite och andas – bara andas. Blir alldeles för mycket för mig annars.
Pulade ihop min fina målbild idag också. Men den får ni inte se förrän på tisdag när jag har nästa gruppträff – så det så! 🙂
Nu ska jag uppfylla älsklingens önskan om att krypa ner och mysa i sängen (kan inte fly härifrån fort nog – hunden fiser SURT ikväll!).
Då var man inne på tredje dagen och det känns förvånansvärt bra!
Jämfört med igår i alla fall. Tror aldrig att jag varit så trött och grinig och dåsig och irriterad på en och samma dag samtidigt! Det var fruktansvärt jobbigt.
Men idag är det bättre, mycket bättre. Målet känns så himla mycket tydligare idag. Min Halens katalog kom idag, och istället för att sitta och säga till mig själv att den där tröjan kommer jag att kunna ha, någon gång – kunde jag idag titta på den och säga att den tredje september så KAN jag ha dig! Det är så galet skönt faktiskt! Givetvis handlar det inte bara om en tröja för mig, men jag ljuger om jag säger att det inte är en del i det stora hela.
För att tänka på något annat och avreagera mig lite så stack vi ner till Yoi och tränade.
Herregud så skönt det var! Har ont på ställen jag glömt att man kunde ha ont på. Är full i blåmärken och brännsår och det är helt underbart! 🙂 Har gått och våndats i onödan för jag orkade fan så mycket mer än jag trodde att jag skulle. Har inte tränat alls på ett år och orkade mer än vissa som tränar varje vecka… Just nu mår jag ganska bra faktiskt.
Nu ska jag krypa ner med älsklingen så ska vi ta igen alla nya avsnitt som kommit i veckan. Kramen!
Måste ju faktiskt också tillfredsställa alla NCIS-lovers och visa upp min alla hjärtans dag present till Chrille. What you think?
Jag måste! Jag bara måste! Jag har bestämt mig och nu fan blir det av. Mår alldeles för bra av att tänka på hur det skulle kunna vara för att låta det vara så här.
Bilden säger verkligen allt idag. Den är trist och tråkig, tung och dålig -och det är precis så det känns just nu.
Det är jobbigt är det, man inser inte hur pass man förstört sin hjärna förrän man ger sig på sånt här.
Men jag tror att jag har snubblat över en riktig pärla här – jag tror verkligen att det här kan bli bra. Tänk på målet bara. Fokusera på mig. Föreställ dig känslan av att vara i mål. Det finns inget svårt. Det finns bara utmaningar.
Det är kanske läge för en förklaring?
Jag skäms något så fruktansvärt för det här och det är så enormt svårt att skriva om och berätta om.
Hittills har jag inte riktigt lyckats få någon jag pratat med att förstå. Jag ska lära mig att älska mig själv för den jag är och inte sträva efter att vara någon annan.
Det ingen verkar förstå är att jag inte känner mig som mig själv så här, jag mår inte bra. Varför ska jag gilla läget och acceptera något som inte är jag vad gäller min fysik, när jag inte gör det vad gäller mina principer? Båda är delar av mig.
Det senaste året har stressen av allt gått mig åt huvudet och som resultat av det har jag tröst ätit, mycket. Jag måste tyvärr erkänna att jag alltid tänkt lite illa om folk som tröst ätit. Jag har aldrig riktigt förstått mig på det och därför har jag viftat bort det som trams. Det är inget jag är stolt över men inte mindre sant för det.
Det är alldeles för ofta så – man nedvärderar saker och ting, tills man sitter i samma sits själv.
Jag gick upp ohälsosamt mycket i vikt på väldigt kort tid och sen stod jag där och visste varken ut eller in. Den instinktiva lösningen på problemet är att sluta äta helt. Men det går man inte ner i vikt av – tvärt om, man kan rent av gå upp i vikt av att äta för lite. Sen börjar man stressa över allt man äter istället – inte heller någon bra lösning. Återigen lyckades man göra något som fick rakt motsatt önskat resultat, i ren panik.
”Men det är väl inget att skämmas för!”
Jag skäms för att jag i mina ögon har skadat mig själv. I mina ögon har jag gjort mig själv illa. Jag får bara ett liv här på jorden, ett liv med min älskling. Och den lilla tid jag har här slösar jag bort genom att skada mig själv och få mig själv att må dåligt.
För inte mår man bra när man har ont i magen, när man inte får på sig sina kläder, när man mår fysiskt illa, när man inte orkar, när man får skav överallt, när kroppen bara protesterar och all annan sådan skit.
Jag påstår mig inte vara ful och morbidly obese som det så fint heter på engelska.
Men jag är verkligen inte frisk.
Så nu har jag gjort det – jag har gått med i Xtravaganza och jag tror jag har hittat helt rätt hjälp. Jag har gång på gång bevisat för mig själv att jag inte hanterar det här själv – och jag måste göra någonting. De har fyra hörnpelare (lite ironiskt att jag dras till föreningar med fyra hörnpelare 🙂 detsamma gällde ju LEL): Mental träning, Mental näring, God energi och Rörelseglädje.
Jag tror verkligen att det här är så rätt för mig! Jag får träna på att fokusera på mig (något jag knappt vet vad det är), jag får träna på att prioritera saker/aktiviteter som får mig att må bra. Jag får träna på att hitta mat som passar mig och återfinna glädjen jag alltid funnit i att röra på mig och vara igång.
Det handlar liksom inte om att pressa mig på pengar och få mig att leva resten av mitt liv på deras produkter. Det handlar om att jag ska nå mina mål, må bra och framför allt(!) fortsätta må bra även efter att jag nått mina mål.
Det känns bara så himla rätt!
Det är bara så himla tungt just nu till en början. Allra helst hade man ju velat slippa det här. Allra helst hade man inte försatt sig i den här situationen till att börja med.
Det hade varit helt underbart.
Jag vill bara må bra…
