Imorse blev jag väckt av en gnällig bebis. Två minuter senare kastar jag ett öga på henne och då har hon ställt sig upp – på fötter! – i spjälsängen.
Omgomgomg! Det bara hände! 😀
Hur kan så mycket känslor rymmas i en så liten kropp?! Berg-och-dalbana hela dagarna! Hon har fått några riktiga vansinnesutrbott nu. Det är inte direkt charmigt. Men ganska roligt stundtals. Hon kommer bli arg över så knäppa saker. 😛
Här har snön kommit inatt. Det är så himla skönt. Hoppas bara minusgraderna håller i sig så den får ligga. Tanken var nog att åka ut till Smedsbyn senare och då ska jag faktiskt kasta en liten loppa i snön. Det ska bli kul att se vad hon säger om det.
Nu i helgen ska vi dra ett pack-race och få undan så mycket som möjligt. På torsdag ska jag ta mig in till stan och hämta nycklar(!) och sedan på kvällen blir det studiebesök i nya lägenheten!!!! Nu! Började det tvärt kännas verkligt! Nu!
Hittills har det ju känts så långt bort och overkligt och definitivt inte som något som skulle hända. Nu satte myrorna igång. I min bralla! Jag har så många idéer och jag har tittat ut så mycket fina grejer. Det mesta återvunnet så klart. Det här är första gången det känns som att vi flyttar till något mer permanent. Jag har redan märkt skillnad på mig. Det är så mycket viktigare för mig att det blir ordentligt och bra och permanenta lösningar hemma. Jag har en annan inställning till inredningen också. Det är viktigt att grejerna är speciella, unika, saker jag uppriktigt tycker om. Jag vill inte bara gå på Ikea och köpa en ljusstake som ”funkar” och är ”fin” (det bästa av det som finns), en av tusen exakt likadana som tillverkats i en pressmaskin. Jag har börjat sitta på tradera och på loppisar och söka mer hantverkade, unika saker som är vackra på riktigt.
Jag känner mig så mån om att vi har rätt saker hemma. Inte bara saker för sakers skull. Jag vill fylla vårt hem med vackra saker. Inte massa saker eller ”billiga” saker. Det har verkligen förändrats drastiskt för mig. Jag har aldrig brytt mig så tidigare. Jag är också ganska mån om att det inte är nytt. Bland de bästa sakerna vi har har vi antingen hittat begagnade eller gjort själva. Det kittlar gott i själen att äga återbruk, att inte bidra till masskonsumption så mycket och att sakerna har ett värde. Någon har lagt ner tid, energi och själ i dom.
Allt det där har blivit rätt viktigt för mig. Längtar verkligen efter att få rensa ut billigt skit och ha lite färre men vackrare och mer speciella saker. Men det blir ett projekt över tid. Vi skiter ju inte pengar direkt 😛
När jag nästan är lite på ämnet måste jag spy lite över Black Friday. Jag snubblade över första klassens svenne hyckleri häromdagen när jag kollade på PLUS. De diskuterade just BF och dess betydelse för svenskars shopping. De hade intervjuat folk på stan också. Vi möter två gubbar som gnäller om att de inte gillar amerikanska påhitt. Lite ”jäkla amerikanare och deras över-komersiella samhälle” över deras attityd. Men ska man vara kinkig – vilket jag aldrig är – och vara lite korrekt…. Så är det faktiskt så att BF uppstod för att affärerna i USA ville rea ut överskottet efter Thanksgiving-handeln. Saker som alltså redan fanns överblivna i butikerna.
Här i Sverige firar vi inte Thanksgiving. För att kunna ha Black Friday måste affärerna alltså beställa in billiga extra bestånd till sina lager som de kan rea ut. Ja, jag tycker det är roligt. Svenskar är så roliga när vi tror att vi är så mycket bättre än alla andra, utan att inse att vi ibland faktiskt rent av är sämre.
Nåja, då fick jag gnälla om det lite också…
Ha en mysig första advent hörrni! Här brukar vi fylla hemmet med glöggdoft medan vi julpyntat. Det blir ju inte riktigt så i år. Jag får fylla hemmet med glöggdoft medan vi packar ner istället. Puss!
Vi har ju varit ganska taktiska i vår oro när det gäller lillan. Jag vill inte påstå att vi har hispat om något. Men vi har liksom haft varsin grej som vi varit lite extra måna om att hålla koll på. Min grej har varit maten och Chrilles har varit bajset. Vi har skojat och sagt att mellan oss har vi både ut och in täckt. Men nu är faktiskt bajset skäl för lite allmän oro.
Det går lite för lång tid mellan gångerna sedan ett tag tillbaka. Man ser inga klassiska förstoppningstecken på bajset, på sin höjd har det verkat lite torrt och hårt. Men inte mycket. Och bra i färgen ändå. Varannan gång får hon kämpa så hårt när hon ska bajsa att hon blir ledsen. Och dagen D är det alltid kämpigt med maten. Nu kör vi kampanj här hemma för hon får inte bli rädd för att bajsa och knipa istället. Så nu har vi ryckt havregrynsgröten, hon får massa extra smör och olja i maten och vattenflaskan kommer vara hennes skugga. Ska fylla på med katrinplommon också och mosa mer päron. Jag hoppas så att det hjälper nu. Det är verkligen asjobbigt att se henne sitta där och kämpa med något som är så självklart och ett sådant måste.
Vi vill ju verkligen slippa mecka med att ge laxerande. Det får hon väldigt gärna slippa.
Sen blir vissa barn lite halvförstoppade rätt länge efter att de börjat äta mat. Och det är ju naturligtvis helt individuellt hur länge det sitter i. Men även om hon nu råkar vara ett sådant barn så vill vi ju ändå göra vad vi kan för att lindra så klart.
Idag blev det tidig morgon för oss, pappa skulle iväg på jobb och liten skulle inte somna om. Det kanske inte var helt jättedumt ändå. Även om jag vill soovaa.
Hade ändå tänkt experimentera lite med hennes sömn. I lördags bestämde hon sig för att hon inte skulle ha någon eftermiddagslur och igår strejkade det också. Men igår blev hon mycket tröttare mycket fortare. Det vore ju bra om vi kan jobba bort eftermiddagsluren nu före jul. Tänker att dagis blir sjukt mycket lättare då. Men hon ska ju orka det också. Så vi ska se om jag inte lyckas koka ihop något bra nu i dagarna. Vi håller tummarna för att HON är med på det också. 😉
Jag ska fylla på min kaffekopp nu och hoppas på bajs idag. 😛
…men det bryr sig inte hon om för hon kryper vare sig jag kan se det framför mig eller inte. 😛
Vår lilla är verkligen inte så liten längre. Det tar verkligen emot att kalla henne för bebis nu. Det känns nästan mest löjligt. Vår lilla toddler… Hon fyller snart ett helt år. Det är så overkligt som det bara blir.
Hon fick sitt första vansinnesutrbott igår. Allt med barn är inte så charmigt. 😉
Det är inte charmigt när det är andras barn, och det är faktiskt inte charmigare när det är ens eget… Jisuz säger jag bara.
I övrigt är vi inne i en sådan där period när det händer så himla mycket igen. Varje dag. Hon ser oss göra saker och ska göra likadant. Det är det läskigaste jag någonsin varit med om. Just nu är det mest stänga luckor, dörrar, lägga maten på tallriken, ställa saker där vi ställer saker… småskit liksom. Hon har ju bara börjat härma oss. Så sjukt medveten man helt plötsligt blev om allt man gör… Tänk om man kunde säga åt henne att bara härma de bra grejerna man gör?!
Det är snart dags för dagis också. Jag tror hon kommer har det bra där. Men ska jag vara ärlig är mina principer inte helt nöjda med det. Att det kommer redan. Men livet lämnar inte alltid utrymme för principer. Och jag är så mycket mer än mina principer. Och jag tror verkligen inte hon far illa av att börja på dagis. Särskilt inte det dagiset. Grupperna på Kideus är mindre än hos andra, lokalerna är kreativa och mysiga, personalen är inte rädd för att förändra och göra om helt trots jobbet. Tvärt om. De gör om med jämna mellanrum för att någon får en bra idé och man vill testa. Sen att man får jobba lite för det det är en självklarhet, all förbättring måste man ju jobba för. Så har det inte varit på någon förskola jag vikat på. Det känns tryggt ändå att hon ska dit. Och hon är ju så nyfiken och utforskande och social så jag tror hon kommer ha skitkul och upptäcka massor. Det kommer nog mest vara jobbigt för mig och mina principer. 😛
Flytten börjar närma sig ordentligt nu också. Snart bara dagar tills vi får hämta nycklar. Jag kan inte vänta! Det ska bli så himla underbart! Slippa festerna vareviga helg. Slippa bilar på gården, svartbaren tvärs över gatan, trångboddheten. Lillan får ett eget rum, kontoret blir bara kontor. Listan är så lång.
Vi kommer få det så bra!
Åh! Jag har så mycket att berätta. Men just nu är jag mest trött. Bilder. Bilder får berätta lite åt mig ikväll.
Jag ska fortsätta se Bourne med älsko.
[easy-image-collage id=1520]
[easy-image-collage id=1529]
Sa jag förresten att hennes overall kom precis lagom i tid för de riktiga minusgraderna. Hon är en sån liten nallebjörn i den så man bara dör. 🙂
Sen gick det sönder igen. Nu äter hon inte igen, men av helt nya anledningar. Natten mot igår var en mardröm utav dess like. Sparar detaljerna men det var helt fruktansvärt. Det värsta var att hon inte hade några symptom, utöver att hon kräktes två gånger förstås. Ingen feber, ingen hosta, ingen snuva. Men hon fick inte sova mer än fem minuter. På. Hela. Natten. Hur fan hanterar man det utan ett enda symptom att behandla?!
Sen på morgonen kom snuvan. Jag har aldrig blivit så lättad över att sjukdom slagit till. Nu hade jag plötsligt något konkret att bekämpa. Symptom att lindra och verktyg för att göra det. Chrille kommer hem ikväll och jag räknar minuterna! Det ska bli så jävla skönt. Igår när hennes feber satte av kände jag mig tvärt opålitlig. Jag har sovit så dåligt och det märks. När jag bakade åt Chrille knäckte jag ägg i vasken, jag skulle värma mat åt loppan i kylskåpet dagen efter och på eftermiddagen när vi åt mellis skulle jag skaka juice-flaskan – utan korken på… Sån. Har min vecka varit. Skrev till Chrille och bad honom dubbelkolla mig. Snabb. Enkel. Checklista. Keep. It. Stupid. Simple. Vätska, Alvedon, mat i den mån det går, vila, utrota slemmet, vad mer? Litade inte riktigt på min hjärnas förmåga att hålla koll. Även om jag så klart hade koll. Det är ju lillhjärtat liksom!
Nu är det bara timmar kvar och sen är vi två igen. Loppans vård återgår till att tas hand om av ett superteam! <3
Igår kom några guldkorn som gjorde dagen lättare. Loppan bajsade, det är alltid välkommet. Särskilt när hon varit lite förstoppad. Sen fick jag paket!
Vår nya fina Tula kom!!! Den var så himla mycket finare i verkligheten också! I’m so happy I could poo! 😛
Vi var ju faktiskt in till stan en sväng och lämnade av kontraktet också! Nu är det så officiellt som det bara kan bli. Den stora, fina lägenheten är vår! Äntligen! 🙂
Nu ska jag fylla på kaffekoppen och vila medan jag kan. Loppan sover och när hon vaknar ska vi göra ett nytt försök att pilla i henne lite mat. Det gick nämligen inte nu på morgonen. Några Lex-Kex åt hon, typ. Tröstar mig med att hon åtminstone verkar få behålla mjölken nu iaf. Nej. Kaffe. Nu!
Folk var ut och åkte på isen igår! Den har legat i två dagar utan konstanta minusgrader. Jag kommer aldrig begripa varför det är så sinnessjukt bråttom att komma ut på isen. Men det är samma visa varje år. Förra året stod det en tant redan en natt efter att isen lagt sig och kände vid strandkanten, med sin stackars hund som inte hade något att säga till om saken. Det är verkligen fullkomligt bortom mitt förstånd.
Loppan mår mycket bättre nu. Hon ska få medicin ett bra tag till. Men nu äter hon glatt igen och mammahjärtat är lite lugnare. Det är verkligen så obefogat jävla jobbigt när hon inte äter! Min känsla står liksom inte i proportion till problemet. Alls. Det är skönt att det är över.
Idag är vi uppe med tuppen för att Chrille skulle med flyget. Då det taktiskt och bra att vara snäll fru och skjutsa honom så jag får bilen i veckan. 😉 Så kan vi ha lite roligare än vanligt också. Lexies kusin är på besök hos farmor och farfar så det är ju kul om vi kan ta oss dit så de får umgås lite.
Hon somnade på vägen hem så jag slog på värmaren när vi parkerat så får hon snooza här en stund till. Så här tidigt är vi ju aldrig uppe.
Jag gick och beställde hem en ny sele i helgen också. Loppan växte ur sin för ett tag sedan och vi har haft en på lån medan jag velat och valt. Det slutade med att Chrille fick välja bland mina favoriter helt enkelt. Annars hade vi hållt på än. En härligt blå Tula Toddler blev det och jag är helnipprig. Det är så himla roligt med paket på g!
