Välj en sida
2500 bilder…

2500 bilder…

…det är vad jag har ägnat stora delar av de senaste dagarna åt. Kaoset som blivit på grund av uteblivna synkroniseringar, fullt minneskort, 17 000 olika mappar för alla appar, gjorde att det inte fanns annat att göra än att sätta sig och gå igenom från början. Vad fanns back-up på? Vad kunde tas bort? Vad var dubbletter? Så jävla tråkigt! Nu är det snyggt och prydligt men jag har på riktigt haft ont i handen idag efter de repetativa rörelserna. xD

Nu har jag dessutom lagt en bra grund för att det inte borde bli så igen. Det blir ju en del bilder och jag vill ha det sparat organiserat så att man kan söka på ett rimligt sätt.

Så roligt kan man också ha.

Nu ligger jag och väntar på att Lexie ska somna. Läggningarna är så gott som problemfria nu igen. Men nu ligger hon istället vaken – märkbart trött och sömnig – ganska länge. Sen fick hon något ryck för någon vecka sedan och blev typ hysterisk när jag sa godnatt och skulle gå ut som jag alltid gjorde. Så nu får vi vänta ut henne igen. Det är väl nåt hon går igenom just nu som gör att hon behöver tryggheten. Det brukar vara så. Sen går det över.

Tidigare har jag bestämt att det skulle vara mobilfritt när hon ska sova. Men nu får jag smyga in den så jag kan plocka fram den när vi läst klart och hon lagt sig. Det går fan inte träna efter att ha slumrat till här! xD Kämpade mig genom två sådana pass och det var fruktansvärt. Kroppen hade hunnit stänga ner helt. Så nu håller jag mig vaken så här istället. Hoppas hon blir trygg nog att man kan ge henne en puss och sen gå ut snart igen!

Nu har jag börjat höra snarkningar så det är dags att kolla de där ögonlocken igen…;)

Håll tummarna!

Den här veckan kickar min rumpa!

Oh maj gawd! Reliningen av avloppen som skulle innebära en dags arbete i vår lägenhet och kanske – i värsta fall – tre utan vatten dagtid, har nu tagit två veckor och mer blir det. ”Dagtid” har visat sig betyda halva jävla dygnet. Samtidigt har jag varit själv med Lexie och fått hänga med päronen de flesta kvällar eftersom det inte gått att vara hemma. Asså – jag älskar mina svärföräldrar… Men asså det här har blivit lite too much va… Och att inte kunna vara hemma liksom, det blir påtvingat. Till på köpet har jag inte kunnat lägga Lexie i tid och flera gånger har jag fått sitta uppe med henne till 21. Hon var så slut då. 🙁

De har gett sig tid att stänga av vattnet mellan 07-19 eller 07-20.30. De där tiderna har inte varit värda pappret de tryckts på. De har inte hållt dem en enda kväll. Jo, i onsdags. Då hade de dragit före 16.30 trots att de var långt ifrån klara… Jag gillar logiken. Samtidigt har jag försökt preppa inför den mest ångestladdade tentan av alla under utbildningen. Vi har inte kunnat tvätta, jag har fått diska på nätterna och ha kaos tills dess eftersom det inte funnits vatten. Ni vet när man gått på plastgolv med leriga skor? Ni vet hur det känns att gå på det barfota när det torkat? Så känns hela lägenheten! Det är äckligt och stöckigt och skitigt fan överallt. De kvällar vi blivit hemma sitter man bara på nålar och väntar på nästa gång någon springer ut och in i lägenheten. Har. Inte. Kunnat. Slappna. Av. En. Sekund. Igår fick de dessutom borra upp ett stort jävla hål i en av våra väggar för att de hittat hål i ett av rören som började läcka genom vår vägg. Jag byggde lista i onsdags och hoppades på att kunna återta lite kontroll eftersom de skulle vara klara. Ja, Lexie fick badat och jag fick rensat köket. Efter en dag till utan vatten började det om på noll kändes det som. Granolan fick jag också bakad så att jag kunde få i mig lite vettig frukost åtminstone. Sen blev det inte mer…

Och Lexie. Hon har en ny grej på morgnarna nu. Hon ska busa när vi ska klä oss. Jag kommer med kläder och hon kastar sig i soffan och fnissar hysteriskt. Lilla busan! <3 Om vi inte redan var en kvart sena då. Om inte jag var helt slutkörd. Om jag hade haft lite mer ork. Om inte allt annat också strulade. Jag har inte haft en gnutta tålamod för det och det har blivit så fel. Det har lagt sig fint ovanpå allt annat. Idag har de dessutom stängt av vår vanliga cykelväg till Porsön så jag fick cykla omvägar och lyckades tappa grejer ur korgen två gånger på vägen. Ena gången kände nog Lexie att sammanbrottet var nära för hon började hejja på mig där hon satt. Fina mammapoäng här känner jag. Älskade lilla knasfia!

Jamen ni hör ju! Det är bra att skriva ner gnället så här. Man får plötsligt väldigt mycket perspektiv! xD

Idag ska jag förbereda mig inför tentan imorgon, det går sådär. Sitter och söker rätt på eterns alla solstrålar för att sluta känna att jag vill krypa in i ett hörn och gråta lite…Haha! Har hittat flera roliga redan. Den här dök upp i en artikel i mitt facebook-flöde och jag var naturligtvis tvungen att prova själv. Det funkade! 😀 Så himla roligt!

Jag älskar Google! <3

Sitter och lyssnar igenom Britneys senaste fyra plattor. Ja, jag lyssnar på Britney Spears, bland andra. Det vågar jag knappt någonsin säga högt.. Vafan då för?! Vet ni, jag skiter faktiskt i vad ni tycker om det. Jag lyssnar också på Kesha, Mindy Gedhill, Melissa Horn, Petter, Norlie & KKV, Svenska björnstammen, Syster Sol, Timbuk, Kelly Clarksson, Tingsek, Birdy, The Weekend, Queen, Elias, Katy Perry, Coldplay, Evanescence, Imagine Dragons och Fall Out Boy och många, många fler… Så, ja. Britney Spears är en i listan. Hennes musik tenderar att få mig att känna mig kick-ass. Den får mig att vilja dansa, den får mig att sträcka på mig och ta lite längre steg. Den är ofta ett bra alternativ när det inte är läge att ställa sig i Superman-pose. Så.

[easy-image-collage id=2016]

Okej – det har faktiskt hänt en bra sak den här veckan! Jag fick tillbaka Jöken-tentan jag skrev förra veckan. Den. Är. Klar!! 😀 När den här läsperiodens poäng också trillar in så kommer jag nästan vara uppe i 140 hp! 140 HP!!! Fatta! Det är nästan en hel kandidat för faen (vi läser ju lite mer än en kandidat)! Hittills har jag hela tiden tänkt ”jag ska! jag ska! jag SKA!”, men det här fortfarande känts väldigt långt bort. Nu börjar det låta ”jag kommer! jag kommer! jag KOMMER! (klara det!! hahahaha!)”. Vi satt och pratade om nästa sommar med T&S här för någon vecka sedan. För första gången någonsin vet vi exakt INGENTING om sommaren som kommer! Jag kommer sannolikt inte ha sommarlov, bara en sådan sak! What?! Hur läskigt blev inte det här?! Var bor vi, vad gör vi? Vem vet? Inte ens vi! Nej det där var stressigt att tänka på! Matstat! Nu!

Puss!

 

L.A.T.

Jag har dock allt utom tid för det. Att vara lat alltså. Vi lämnade in projektuppgiften och sen gick luften ur mig. Det var mindre bra känner jag. Det är fortfarande ett litteraturseminarium kvar, projektet ska redovisas, opponeras och sen har jag tentor. Det är lite för mycket för att luften ska gå ur redan. Boken vi ska läsa i nu till på fredag är himla bra faktiskt och behandlar kursens kärna. Cross-cultural management in practice heter den och tar upp många klockrena exempel. Vi har pratat mycket kultur i största allmänhet i kursen och kulturmöten. Kultur är ett himla diffust begrepp så man få verkligen välja sina ord när man pratar för att inte hamna snett i begreppen. Just den här boken tar upp många fallstudier av kulturmöten just vad gäller ledning av organisationer. Fallstudier där man exempelvis gjort omstruktureringar av företag och infört nya organisationskulturer som väldigt starkt präglas av kulturerna i vilka de stöpts. Det är oerhört problematiskt och resultatet är så känsligt för hur man tar sig an uppgiften. Det brukar allmänt vara en ganska dålig idé att försöka sudda ut medarbetarnas egna kultur och påtvinga dem en annan. Den egna kulturen är ju glasögonen genom vilka vi uppfattar allt i vår vardag.

Till vardags används kulturbegreppet nästan uteslutande om konstnärliga uttryck vilket inte är fel. Men det är ju så mycket mer. Bara en sådan sak som att alla våra värderingar ryms i vår kultur. Bara där blir begreppet så mycket större. Det är så viktigt att ta hänsyn till kultur och känna till kultur när man ska leda. Visst är även det begreppet en generalisering och individen är så mycket mer än bara sin kultur. Men i en grupp man ska leda kan medlemmarnas kulturella bakgrund säga så mycket om hur de tänker, varför de uppfattar saker som de gör, hur de kommunicerar…etc. Det blir så särskilt tydligt när vi läser om internationella insatser där enheten ofta aldrig träffats förut. Ledaren kan förebygga så många klyftor och missförstånd inom teamet bara genom att förstå individernas kulturella glasögon. Vi har fått så många exempel på situationer där det blivit tokigt. I finsk kultur visar man i samtal respekt för det som sägs genom att vara tyst och eftertänksam. Det är för dem ett tecken på att man lyssnar och är intresserad. I fransk kultur å andra sidan är man väldigt verbal och interagerar för att visa sig delaktig och visa intresse. Man ska avbryta för att visa att man är intresserad. I en förhandling mellan fransmän och finnar tolkade fransoserna tystnaden som tveksamhet och misstänksamhet och sålde således på hårdare vilket mottogs negativt av finnarna. Det blev väldigt fel för att de inte kände till varandras kulturer.

Till saken hör att det även inom kulturer existerar kulturer. Det kan handla om vilket område du kommer ifrån i ett visst land, vilken socio-ekonomisk grupp du tillhör, vilken religion du tillhör…osv. Jag fick en sådan väldig ny respekt för balansgången ledarna av internationella insatser måste lyckas med. Den personen ska ju inte bara leda ett team med människor hen aldrig träffat som inte heller känner varandra; utan dessutom göra detta i kontexten av den kultur de befinner sig i, med alla begränsningar det kan medföra.

Jag tycker det här är himla spännande och går igång på det lite grann… förlåt 😛

Idag är det en så fantastiskt viktig dag; det är förskolans dag! Dagen till ära hade barnen ”bamseloppet” där de fick springa en runda och sen fick de fika i solen och medaljer. Lexie och hennes bästa kompis Reino hade helt klart roligast på uppvärmningen. De skulle stå på kullen med fröken och instruera alla andra. Jag stod med Reinos mamma och bara skrattade. Det är så typiskt för de där två. xD Det var himla roligt att få komma och se barnen ute ihop i en gemensam aktivitet!

Nej! Nu måste jag få undan det sista jag tänkte läsa inför seminariet och sen efter lunch ska vi bygga presentation av projektarbetet.

Slänger med några bilder från helgen! Årets första barfota-dag och en från Storforsen! <3

 

Jul!

Men först var det veckan före jul och vi drog en spontanvecka i Klevan. <3

De Bästa jobbade men vi hann med en söndag ihop och fick möjlighet att skämma bort dem med middag när de kom hem från jobbet några dagar. Helt hipp som happ fick jag och Néa en tjejkväll också! #yasspleasemorethankyou Lite sminkkväll i stan följt av en alldeles för uppiffade mamaglam-middag på Max. 

Sen var det dags att bege oss hem igen. Det är jobbigare för varje gång! Det var nog tur att de farit på jobb och förskola allihopa för annars vet jag inte hur (läs: om) vi tagit oss iväg… Vi lite halvt skyndade hem utan att skynda för att kunna fira jul med Chrilles päron. Samma kväll vi kommer hem ringer de och har åkt på kräksjuka. Lillejulafton. Kul! 

Så på kvällen efter att vi lagt Lexie fixade vi upp granen och pyntade det sista för att få julstämning och sen på julaftonsdagen fick Chrille griljera skinka så vi skulle ha julmat till eftermiddagen. Vi hade en mysig jul själva till slut faktiskt. Ansträngde oss lite extra här hemma för att ha juligt. Men avsaknaden av familj till jul rörde helt klart upp känslor i mig. Det var lite vemodigt på julafton kände jag. När alla var omringade av så mycket familj var det lite jobbigt att inte vara det. 

Så känner jag mig så dum samtidigt, för det är inte som att Lexie och Chrille är otillräckliga. Men de är ju inte hela familjen… Nåja. Det gick över. 

Sen i mellandagarna har vi bara myst på och tagit det lugnt. Chrille har åkt på någon mysig mancold så han har varit ganska sleten. Hoppas det hinner bli bättre till veckan.

Lexie fyller ju två hela år på tisdag. Det kan jag helt i vanlig ordning inte greppa alls. Det känns som att det var i vintras vi kom hem med henne. Men det stämmer ju inte… Jag får ta och försöka smälta det där dagarna som kommer. För det kommer oavsett. 

Nu ska jag torka en nybajsad och glad rumpa och sen hjälpa Chrille med nyårs-supén…Haha! Jag insåg just att jag glömt göra pannacottorna jag tänkt ha till efterrätt….Bra där! xD

Ow maj gawd!

Så förra inlägget handlade om förrförra veckan. Det är måndag idag – lunchtid ungefär – och den här veckan är redan astronomiskt mycket bättre än förra!

Chrille skulle ner till Stockholm över veckan igen och det visste jag ju. Men i allt annat jag gick och tänkte på så kom det ändå som en överraskning när det väl kom. Därtill så hade vi ju ingen bil den här gången. Så Lexie, Dadda/Voff-voff/Björnen, min ENORMA ryggsäck – på buss…med byte… yay. Det gick ju faktiskt bra. Det brukar det göra. Men hela måndagen hade jag en så sällsynt katastrofal måndagshjärna så folk fattade ju knappt något jag pratade om. Blandade ihop lagar och termer och variabler hejvilt när jag pratade. Fick göra om var tredje mening för att jag sa fel hela tiden…Sen första natten sov hon knappt. Så vi blev hemma. Tredje morgonen hade jag glömt ställa om klockan efter andra dagen när vi blev hemma så då blev vi istället sena. Yay. Torsdagen fick jag åka till vårdcentralen med henne för att få träffa en läkare om hennes mage och få en lite mer uttalad, långsiktig plan. Sen behövde vi handla. Och ta oss hem, och lämna päronens bil som vi lånat. Fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka… som en idiot. 

Natten mot fredag blev det snöstorm och på morgonen hade de fortfarande inte plogat gården, det snöade fortfarande och blåste satan. Det såg rent av ut som att folk flydde tillbaka från busshållplatsen. Jag stod i några minuter och betraktade spektaklet och tänkte: ”Nej!”. Sen gick jag till sängen, smsade förskolan och somnade om. Lördagen höll vi på att driva varandra till fullkomligt vansinne. Jag hade INGET tålamod kvar och Lexie var rastlös. Yay.

Sedan hon började gå har magen blivit mycket bättre. Och i september blev forlaxet för starkt. Så sedan dess har hon knappt fått något alls. Hon fick en gång och då fick hon en sådan makalös rännskita att förskolan fick byta typ alla kläder på henne… :O

Men magen har inte blivit helt bra. Och sedan vi slutade med forlaxet har det svängt väldigt. Det har kunnat gå flera veckor utan problem och sedan helt plötsligt är hon jätteledsen när hon ska bajsa igen, eller så går det fyra hela dagar mellan gångerna. Dessutom händer det att hon vaknar jätteledsen om nätterna och trampar och skjuter med benen…ända tills hon släpper en brakfis och somnar om på studs. Som om ingenting… Inatt hände det igen och hon vaknade rent av till lite mer ordentligt. Jag sa bara ”magen?” frågande och hon nickade i gråten… 🙁 Då dog jag lite inombords. Vi har en tid hos BVC imorgon. Även om läkarbesöket i torsdags kändes jättebra skulle vi vilja prata med BVC som har lite mer erfarenhet av di smau och kanske framför allt har fler tips och idéer. Framför allt så vill jag ta upp att hon har så ont av gasrörelserna vissa nätter. Vi ska be dem kolla hennes socker lite fort också för dagis har påtalat mer än en gång att hon dricker mycket. Jag vet inte om jag på allvar tror att det är något, men kan man kolla så bör man – åtminstone känns det billigt att göra när hon har de problem hon har.

Jag vet inte om jag skrivit det någon gång men det var en sköterska på akuten som beskrev det så bra. Vissa barn är magbarn på samma sätt som andra är öron-näsa-hals barn. Lexie verkar vara ett magbarn. Vi gjorde en gluten/laktos/etc.-utredning i våras för säkerhets skull. Men egentligen är hon alldeles för liten för att något sådant skulle visa sig tydligt eller vara slaget i sten. Vissa barn får tillfälliga intoleranser som de växer ur, vi känner faktiskt ett sådant exempel nu när jag tänker efter. Men iaf.. Det enda man kan göra för magbarn är att hitta en balans. De behöver bajsa varje till varannan dag för att må bra. Det är det enda som är mer eller mindre slaget i sten. Sen kan vissa behöva mycket hjälp i form av laxerande och för andra räcker det med snällmat. Det finns inget färdigt recept som funkar för alla. Vissa blir hjälpta av att äta blåbär för att köra igång magen. Andra har blivit tröga av att äta blåbär. Den där tiden tills man hittar rätt balans är skitsvår. Vi har åkt på några riktiga nitar när vi försökt få till doseringen med forlaxet – och det går ju helt ut över Lexie. Det är hon som får ont. 

Det finns inte heller någon tidsram. Det brukar bli bättre när de börjar gå och för vissa reder det ut problemet helt. Men så finns det de som inte slipper problemen förrän de är närmre 2,5 år.

Nåja, vi får se vad som sägs. Det värsta är att inte veta vad jag kan göra för att ta bort det onda. Skit är det.

Nu ska jag läsa om aktiveringsenergier och intermediära ämnen… Den här kursen är skit!

 

Liten paus…

På fredag (imorgon..whoopwhoop!) har jag beställt en hel dunk vin av Chrille… Jag kommer antagligen somna efter ett glas. Den här veckan alltså! Stressen har legat skyhögt, det är så stört mycket att göra just nu. Det känns som att jag letar minuter här och där för att trycka in allt. Det är lite så där lagom snurrigt. Nu på morgonen har jag suttit med runtikring grejer. Jag hade en del småsaker på föreningens hemsida som legat och behövt göras i typ en vecka, några mail som behövde besvaras, utdata från labben igårkväll som behövde få flytta in i tabeller, en uppgift som behövde slängas ihop och skickas in. 

Men jag är helt jäkla slut! Nu på eftermiddagen ska jag bland annat ha möte med gruppen som jag ska ha redovisning med imorgon. Redovisning av uppgiften Gogmagog själv skrivit… Vi har blivit tilldelade fem avsnitt teori som vi behandlat i kursen. Alla grupper ska förbereda en redovisning för varje avsnitt – för vi får inte reda på vilket avsnitt vår grupp ska redovisa förrän dagen D. Så just nu snurrar fem olika redovisningar i huvudet på mig och det kommer bli kaos imorgon när vi faktiskt får en. Lyckligtvis har vi strukturerat upp dem i en enda ppt så vi behöver bara hoppa till vår del när det väl är dags. Istället för att hålla koll på fem separata filer. Meeen…huvudet ska hänga med också. Helst. Jag är inte speciellt pepp. För att göra saker bättre brukar vi ha svårt att förstå vad vår kursledare menar när hon ställer frågor – så utfrågningen kan bli intressant… Gah! Klockan kan få slå 15.00 fredag eftermiddag precis nyss i mitt tycke!