Insåg att jag har varit rätt dålig på att skriva något om hur det är med oss – annat än psykiskt (och på den fronten vet vi ju alla att det redan är kört). Det är bra med både mamma och bebis! Knoddis verkar bli ett sånt där äckligt duktigt kurvbarn. Följer kurvan helt perfekt och lillhjärtat tickar på för fulla hästar. Lever om och sprattlar i mammas mage om dagarna och är för det mesta lugn och stilla om nätterna. Idag hade vi hicka när mamma försökte sova mitt på dagen. På KUB-testet konstaterades det som sagt att hen har två hjärnhalvor (wohoo!) och på rutinultraljudet konstaterades det att Knoddis faktiskt har alla andra kroppsdelar som sig bör också. Till mammas stora glädje har även pappa fått sig en spark eller två. 🙂
Gaaaaah! Igår var det exakt två månader kvar tills vi har BF. När hände det här egentligen? Och vad är det som ska hända egentligen?! Vi får frågan om hur det känns och om vi är nervösa. Ja jo, nervösa är vi ju. Men vi vet samtidigt inte riktigt för vad. Vi har ju ingen aning om vad det är som väntar oss – egentligen. Idag fick vi lyssna på Knoddis igen – det är lika overkligt varje gång! Det känns som att vi får lära känna hen lite varje gång. ”Hejhej, här är jag” liksom.
…är inte min grej. Helt uppenbarligen. Mitt i tenta-p och segare än segaste segråttan. Vilja och motivation finns men jag trampar någon slags super, dundersirap. Samtidigt har ryggen börjat kännas av lite de senaste dagarna. Kan helt säkert vara tal om början till lite foglossning. Än så länge är det inte speciellt farligt – men det är ju aldrig kul att ha ont, oavsett om det är mycket eller lite. (mer …)
Tre veckor fick det nästan hållas. Har bara haft någon enstaka dag med den där övermänskliga töttheten hittills. Men både idag och igår har varit kämpiga. Igår glömde jag att slå på ljudet på telefonen efter att vi varit hos barnmorskan så när jag kom hem och skulle ta min tupplur med den intill mig (för att hålla mig hyfsat närvarande av dess pling och plongkande) slutade det med att jag sov typ tre timmar. Mitt på ljusan dagen! Missade en föreläsning på grund av det. Det var inte riktigt en del av planen…
Bläddrar i kalendern och inser att det har gått nästan två hela veckor sedan skolan började. Jag förstår iiiingenting! Hur gick det här till liksom?! Sen snackar jag med folk på dagarna och inser att; jag går inte i ettan längre. De senaste, åtminstone fyra åren har jag gått i ettan. Nu gör jag inte det längre – och jag har inte avbrutit utbildningen! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över det. Men en sak är säker, och spännande, och fantastiskt motiverande; Jag börjar äntligen ta mig framåt!
Äntligen blev den klar och fick komma tillrätta. Den skulle varit klar till i maj, men det var någon som sov 24/7 då… Det fick bli en väldigt sen dopgåva som kom fram i helgen. Blev faktiskt lite smånöjd måste jag säga. Ett av mina finare hopkok.
Nu är jag lite mer än halvvägs igenom nästa present och har flera jag skulle vilja göra på kö. För att inte tala om sjalen jag påbörjat åt mig själv… Men jag tycker ju det är så kul att sticka saker åt kära. Problemet är bara att de aldrig är klara i tid, men samtidigt kan jag ju inte prioritera stickning över allt annat. De får komma lite när de kommer. Jag tänker att en present aldrig kan vara fel, oavsett när den kommer 🙂
Bläddrar i kalendern och inser att det har gått nästan två hela veckor sedan skolan började. Jag förstår iiiingenting! Hur gick det här till liksom?! Sen snackar jag med folk på dagarna och inser att; jag går inte i ettan längre. De senaste, åtminstone fyra åren har jag gått i ettan. Nu gör jag inte det längre – och jag har inte avbrutit utbildningen! Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över det. Men en sak är säker, och spännande, och fantastiskt motiverande; Jag börjar äntligen ta mig framåt! 
Äntligen blev den klar och fick komma tillrätta. Den skulle varit klar till i maj, men det var någon som sov 24/7 då… Det fick bli en väldigt sen dopgåva som kom fram i helgen. Blev faktiskt lite smånöjd måste jag säga. Ett av mina finare hopkok.