…är inte min grej. Helt uppenbarligen. Mitt i tenta-p och segare än segaste segråttan. Vilja och motivation finns men jag trampar någon slags super, dundersirap. Samtidigt har ryggen börjat kännas av lite de senaste dagarna. Kan helt säkert vara tal om början till lite foglossning. Än så länge är det inte speciellt farligt – men det är ju aldrig kul att ha ont, oavsett om det är mycket eller lite.
Det är nästa grej i raden av saker som bara sådär händer med min kropp. Grejer som aldrig hänt förut, som jag inte vet hur de ska kännas och som jag hälften av gångerna inte ens vet vad de är. 😛 Har haft så skumma och hysteriskt roliga diskussioner med Chrille när jag försökt beskriva hur grejerna känns. Det är lite tröttsamt – och fascinerande förstås. Jag vet när det var tal om att Knodd skulle börja kännas därinne så talade alla om att det skulle kännas som något fladder. Som att det förklarade precis hur det kändes och var självförklarande och solklart. Vadå fladder?! Hur känns ett fladder i magen?! Vad är det liksom?
Jag har aldrig känt ett fladder i magen – hur ska jag veta vad det betyder? Nej, jag vidhåller bestämt att det mer känns som muskelryckningar. DET är dessutom något jag kan relatera till. Muskelryckningar har man liksom upplevt förut i sitt liv. Men fladder…(?) Nu känns de förvisso inte som speciellt små, vanliga ryckningar längre. Någon har ju vuxit till sig lite sedan dess.
Att det är en långvecka för Chrille påverkar så klart också. Han har mässa och det betyder borta-heeela-veckan. Det händer oerhört sällan att det blir så här långa veckor, men det är klart att det är lite tyngre när det väl händer. Men på fredag när han kommer hem…! Då finns det faktiskt risk att båda våra telefoner hamnar underst i tvättkorgen full av tvätt med både ljud och vibrationer avstängda. Då blir det fulaste gravidbyxorna på jorden, regnbågssockar på och intag av alla serier vi missat under veckan. Eventuellt får Theo bajsa också. Det ser jag fram emot den här veckan!
Nu ska Theo faktiskt få bajsa och jag ska försöka ta mig någonstans genom sirapen. Det måste jag faktiskt – tentor på gång liksom. Viktig skit.