Välj en sida

Inlägget som aldrig blir av: Teneriffa!

Jag har haft sådana enorma problem med att skriva det här inlägget. Det är för mycket jag vill berätta. Det är för många känslor. Det är för mycket lycka. Det är så mycket jag vill dokumentera. Jag vet inte var jag ska börja! 

 

Finaste vännerna! Om ni bara visste vad den här resan betydde för oss! 

Den kommer leva med oss för alltid och det härligaste av allt är att jag sitter och längtar till nästa gång! För det är så självklart att det blir en nästa gång! 

Jag har suttit och funderat på vad jag skulle skriva om, och i viken ordning, och hur ska jag komma ihåg allt(?!). Jag skulle nog gjort som Néa och skrivit varje kväll där. Men det hade jag inte ro i själen till då. Jag var så inne i att vara där och kände inte för att sätta mig ner och dokumentera medan vi var där. Det hände ju något roligare typ hela tiden. Nu känner jag å ena sidan att jag ångrar mig och å andra sidan att jag skiter i vilket. 😛

Det är inte som att jag kommer glömma bara för att det inte står här. Men det hade varit kul att ha delat med sig av. 

Men just nu finner jag inga ord. Just nu känns det överväldigande och lite fel att börja dissekera minnena.

Vi såg havet, vi åt paella, vi drack öl, vi badade, vi skrattade. 

Varför varnade ingen om att hon skulle växa?!

Sååå… Vår unge växer. Hejdlöst. Senaste veckan har hon ätit säkert dubbelt så mycket. Ett riktigt bottenlöst hål är hon. 

Pappa fick söva henne också härom dagarna när jag behövde plugga. Det gick typ smidigare för honom nu än det någonsin gjort för mig! Chocktillstånd – ja! Knappa 2 minuter hade det gått på. Jag kan inte tro hur stor hon är nu. Där hon sitter och plaskar i badkaret, eller promenerar i lägenheten med oss (vilket hon faktiskt gör nu!)… Då kan det kännas skönt att vi fortfarande ammar lite grann när hon ska sova. De där stunderna när hon kryper ihop hos mig och bara tokmyser och är sådär liten igen. Okej inte riktigt SÅ liten. Men ändå väldigt liten. Trots att vi hade lite av en kris när vi kom hem från Teneriffa. Hon fick tvärt ett jättedåligt grepp helt plötsligt och jobbade mer med tänderna än med suget… Det var inte så skönt. Så det var några riktigt jobbiga nätter där. Samtidigt som jag blev sjuk också. Hon blev magsjuk i den vevan också. Det var jättefint planerat alltihopa! 

Det händer så sanslöst mycket med henne precis hela tiden! Hon är så sjukt rolig just nu. Rolig och full i fan! Och vilket humör sedan! När hon blir arg så blir hon det med besked. Hon är verkligen överallt och ingenstans på samma gång.

Nu har det lugnat sig igen både med sjukdom och vassa tänder. Lexpex går på förskolan och jag går i efterskolan. Jag hade första deltentan igår och känner mig… på gång. I’m going through the motions så att säga. Vardag. Relativt konstruktiv sådan. Det känns annorlunda. Det känns skitbra! Tentan var lite frustrerande. Den var aslätt egentligen. Men, några av delfrågorna handlade om saker jag inte riktigt fattat skulle examineras så jag hade bara tittat lite fort på det. Men det borde ha gått vägen ändå. 

Men det känns sjukt bra att ha ett ”jobb” om dagarna.

Det blir lite mer kvalitet på helgerna då också känns det som. Nu i helgen var det Luleå on ice och vi hade hittat en isväg som genade hem till oss. Den hade vi planerat att vi skulle ta till stan. Problemet var bara att vi inte hittade ner till den när vi skulle in till Södra hamn. Det blev lite äventyr och massa skratt.  Till slut tog vi den långa vägen ändå och det slutade på en promenerad sträcka om drygt 1,5 mil i den strålande vårvintersolen. Det var inte riktigt vad vi tänkt oss men det blev bra ändå. Men vi är definitivt inte vana vid så mycket frisk luft. När vi kom hem var vi tre slagna hjältar.  Jag tror vi sov fyra timmar på eftermiddagen. 😛 Men härligt vare! 

wp-1488905146392.jpg

wp-1488905162229.jpg

Det slog mig just…

Om en dryg timme kommer vi fram till Stockholm och ska få lite mat hos gammelfaster innan vi åker till hotellet. 

Och nu – pang!bom! – slog det mig att klockan är 17 nu. Det är kväll. Snart är söndagen slut efter en mysig två-dagars familjetripp ner. Och när den är slut – ja, då är det måndag. Imorgon. DÅ KOMMER DOM HIIIT!!!! Eller ja, hit en timme söderut!!! OMG! Som jag saknat!  Som jag längtat! Och nu! Nu är ni bara timmar bort! 

Hur ska jag sova inatt??! <3

Resfeber!!!

(17.52)

Åh som jag längtaaar!!! 

Vi ska ut och bila, vi ska ut och flyga, med våra närmaste, närmaste! 

En kort veckas fullt ös medvetslös och sen kör vi! Äventyr!! Idag har vi införskaffat grejer för att säkra upp bilen. Vi är ganska kinkiga med det där när vi ska köra långt vintertid. Spade, ficklampor, lyktor, åtminstone en Gerber. Bra-att-ha-grejer ifall,  ifall som liksom inte tar någon plats i bilen. Vi har kört den här sträckan vintertid så många gånger och det känns fel att inte säkra upp bilen lite innan. Särskilt nu med loppan. Nästa helg blir det till att kolla alla tankar, fylla på spolarvätska, kolla vindrutetorkare. Bilen ska vara färdig och shipshape när vi åker.

Jag ska börja packa Lexies grejer så smått tänkte jag. Det är ju inte som att hon använder så mycket av de kläderna nu… 😛

Får gå igenom vårt förråd av väskor och se vad vi ska packa henne i. Det är förrädiskt lätt att tänka att den ska vara liten… Men icket då! Hahahaha! Hon har typ mest grejer med av alla… 😀 

Tänk en ettåring, en och en halv vecka, och ingen tvättmaskin. Men samtidigt tror jag att jag varit ganska restriktiv i hennes lista. Vi ska ju asa på skiten också. En väska var + handbagage. Det blir hanterbart. 🙂 

Fattar inte hur mina föräldrar pallade med tre ungar. Vi flög ju rätt mycket som barn, men så fick vi bara ha med varsin väska och handbagage. Annars förstår jag inte hur de skulle orkat faktiskt. Man behöver ju inte slå fälleben för sig själv när man ska hålla koll på tre ungar också. 

Nästa vecka ska vi hämta Lexies pass också! Det kom för typ två veckor sedan men vi har inte haft en chans att hämta. Men vi har fått en liten lucka i veckan så då!  

Blir lite….fundersam… Det där med baddräkt asså. Iiinte jättepepp. Jag växlar mellan att känna skitsamma, fuckit, jag ska bara ha på den för Lexies skull och resten kan kvitta… Ooooch sen bland blir  jag tvärt illa till mods. Nåja, jag vet inte vad jag tänker med det här. Det är jobbigt. Jag känner mig inte som mig själv och jag känner mig så blottad. Inte ”naken” blottad. Mer… Ja. Jag vill inte att andra ska se mig som någon jag inte känner igen…Så väldigt blottat. 

Nåja. Idag hade jag önskat mig familjemys. Vi vaknade, packade på oss kläder och åkte in till stan och åt frukost. Det var så himla kul att hitta på något hemifrån. Vi har varit lite dåliga på det på sistone med allt som behövt göras hemmavid. Sen passade vi på att kika in på nyöppnade Dollarstore före värsta strömmen och plocka på oss lite grejer, bland annat till resan. Plockade på mig en ram till en jätteviktigt bild som jag har velat rama in ungefär hur länge som helst. Men så hittar jag naturligtvis inte bilden nu när vi kommit hem. Typiskt. Åh jag vet ju att den är någonstans.

Oh well. Har jag sagt att jag längtar till nästa vecka?! Till äventyr! Till resa! Till Er! <3 😉 

Peppast! Gaaaah! 

Att bara höra henne…

…Jag har så himla roligt om dagarna. Det är fullkomligt kaos här hemma – det är ju inte så kul. Men lillan! Hon kryper fram och tillbaka till höger och vänster och rätt vad det är hör jag bara hur hon kiknar av fniss någonstans. Hon har så roligt bara av att krypa runt som ett yrväder. Jag blir alldeles till mig i själen när jag hör henne. 

Igårkväll visade hon sig för första gången riktigt medveten om sin tunga. Så jäkla roligt! Hon låg på skötbordet och lekte med den medan jag bytte blöja, från sida till sida, ut och in, känna på tänderna och sen skulle hon få Chrille att härma!! Hon är så fantastiskt rolig nu! 

Vi har börjat hitta grejer på konstiga ställen nu också. Jojjomäään! Vår lilla toddler möblerar och placerar om. Hittade hennes babypuder i en flyttlåda igår. Där hade vi bestämt inte lagt det – jag och Chrille då alltså…

Theofis har ju varit risig också. Inte ätit på två dagar nu och knappt druckit sedan igår. Hade en tid hos veterinären imorse och han är inte helt kry. Han hade tydligen bakterier i kisset och visade även tecken på inflammation i urinvägarna. Exakt hur han åsamkat sig det här får ni fråga valfri gudom om. Jag har inte den blekaste aning. Men nu har han fått medusin som han ska få knapra på och sen blir det återbesök i nästa vecka.

Kaoset har det börjat hända saker med. Vi fick som vi ville och har fått ut tapeter till allt som var underkänt i lägenheten. Nu har vi börjat i köket och spacklat halvvägs. Det kommer bli såååå bra! Jag är aspepp. Det är bara bengligt att bygga runt en 11-månaders. Men nu tror jag vi drar ett ryck och gör klar köket. Börjar bli helt tokig i huvudet av kaoset. ALLT – är i vardagsrummet. 

Slänger med lite random bilder som får vara självförklarande. 🙂 

Puss på er!

Vilken pärs!

(12.32)

Den här flytten alltså! Jizusch! 

Nej! Nu ska vi ta saker i rätt ordning. Först och främst; vi har de bästa vännerna som går att finna på denna jord! Ibland kan jag verkligen inte greppa att de är våra eller hur sanslöst bra de är. De har verkligen gått genom eld för oss i helgen. Det känns åtminstone så. Vilka hjältar ni var! Vi älskar er för det! Problemet nu är att vi ska klura ut hur vi ska lyckas tacka er. 

Vilken jäkla soppa det blev av flytten. Vi fick nycklar i torsdags och på kvällen åkte vi förbi för att se hur det såg ut. När vi var på visning hade de så gott som packat klart och det var lådor precis överallt. Man kom inte in någonstans och de höll på att laga mat. Jag vet inte hur det är med er men det känns fel att börja rycka i skåp hemma hos någon annan. Särskilt när de står mitt i maten. Nåja, det visade sig att skåpen i hela lägenheten var i ganska bedrövligt skick. Genomgående kan man väl säga att det de fått gjort åt sig har de inte varit rädda om och det de gjort själva har de inte gjort ordentligt. Det var betydligt mer att göra än vi tänkt och ville med en 11-månaders. 

Just nu har vi sagt att om vi blir tvungna att göra om själva så ska vi iaf ta hand om köket. Det skulle göra jättestor skillnad och är överkomligt både i pris och tidsåtgång att åtgärda. Nu får vi se vad som händer i dagarna. Rikshem har precis omförhandlat sitt bofondsavtal med Hyresgästföreningen. Förhandlingarna blev bokstavligen klara idag. Bofonderna är borta men det ska fortfarande renoveras där det finns behov. Eftersom vi har svart på vitt att deras egen besiktningsman underkänt tapetseringen i nästan alla rum så tänker vi att vi inte borde stöta på alldeles för stora problem. Sååå, vi får se.

Just nu är jag ganska less på kaoset. Det ligger grejer överallt. Jag har börjat få lite ordning på köket och delar av vardagsrummet börjar vara lite halvmysigt. 

Meeen, det är fortfarande kaos. Och jag bara går runt och plockar och plockar. Kläder kan jag inte ens packa upp i någon större utsträckning eftersom vi måste komplettera med mer garderobsutrymme. Det är lite skralt med det tyvärr…

Samtidigt går jag och svär över hur jag ser ut. Jag har blåmärken och skrapsår över halva armarna och på julfesten på fredag ska jag ha en kortärmad klänning. Ja, vi ska ner till Skåne imorgon. Jag är SÅ kluven. Å ena sidan ska det bli skönt att komma ifrån flyttkaoset i någon dag, träffa brorsan och Calle, pappa, gå på fest, ha äventyr med lillan och Chrille. Å andra sidan händer inget här hemma medan vi är borta. Jag får ju inte gjort så mycket som jag hade velat om dagarna när jag är själv med Lexie. Nu är hon dessutom i en period av att sova två timmar i stöten igen, åtminstone nattetid. Så jag går och är tröttast(!) halva dagen. På halvfart blir det inte heller mycket gjort. 

I eftermiddag ska jag få komma iväg och få naglarna gjorda. Det är något jag faktiskt aldrig gjort förut och det ska bli kul. På väg dit ska jag bestämma mig för att resan bara är bra och börja se fram emot den. Tills dess ska jag ränna runt lite mer här hemma. Har en lista med grejer jag hade velat få undan. Sen ikväll blir det ju mest springa runt och söka saker till festen… ?  Och packa – igen. 

Jag är rätt mör efter den gångna veckan.