Jag har haft sådana enorma problem med att skriva det här inlägget. Det är för mycket jag vill berätta. Det är för många känslor. Det är för mycket lycka. Det är så mycket jag vill dokumentera. Jag vet inte var jag ska börja!
Finaste vännerna! Om ni bara visste vad den här resan betydde för oss!
Den kommer leva med oss för alltid och det härligaste av allt är att jag sitter och längtar till nästa gång! För det är så självklart att det blir en nästa gång!
Jag har suttit och funderat på vad jag skulle skriva om, och i viken ordning, och hur ska jag komma ihåg allt(?!). Jag skulle nog gjort som Néa och skrivit varje kväll där. Men det hade jag inte ro i själen till då. Jag var så inne i att vara där och kände inte för att sätta mig ner och dokumentera medan vi var där. Det hände ju något roligare typ hela tiden. Nu känner jag å ena sidan att jag ångrar mig och å andra sidan att jag skiter i vilket. 😛
Det är inte som att jag kommer glömma bara för att det inte står här. Men det hade varit kul att ha delat med sig av.
Men just nu finner jag inga ord. Just nu känns det överväldigande och lite fel att börja dissekera minnena.
Vi såg havet, vi åt paella, vi drack öl, vi badade, vi skrattade.
Hihi det var väl en helt korrekt beskrivning ändå….. o helt perfekt. ? dock promenerade vi en del också, åt massa hotellfrukost och jagade ungar i en ”ekpak” ??