Vi klev in i lektionssalen imorse och möttes av det här. Fredag morgon. Jo tack, men skjut mig nu på plats bara… Det var som att salen spelade ett spratt med oss. Tacksamt nog var det anteckningar sedan igår och har absolut ingenting med oss att göra. Men ändå… God morgon på dig med. #huvudvärkinnanmanensharbörjat
Första fredagen i nya läsperioden och det känns som att en månad har passerat och inte en vecka! Det har varit en bra vecka ändå, trots lite dåliga besked. Nya spännande kurser har dragit igång och jag har kommit igång hyfsat med materialet. Inte riiiiktigt där jag velat vara men inte dåligt heller. Igår till exempel – hann jag inte äta frukost. Jag upphör att fungera när jag inte får frukost. Jag får seriösa problem in the brainmachine och är inte speciellt trevlig. Det påverkade onekligen min koncentrationsförmåga när jag skulle läsa på förmiddagen…
Nu ska jag läsa en stund innan jag går ner 200 m och hämtar min lilla Lexington. Den här veckan har hon bland annat fått måla med vattenfärg… Vi fick en fin bild från förskolan där mitt på dagen – jag tror nog att hon försökt äta lite av färgen också. Hon var… färggladare än vanligt.
I onsdags plockade Chrille upp henne tidigare från förskolan och så åkte de på Leos. De skulle träffa några andra från en pappagrupp han är med i och rasta barnen. Fick se bilder efteråt och hon verkade ha så himla kul! Framför allt så fick hon pappatid!
Det snackas ju så mycket fram och tillbaka om tid barnen ska ha med vardera förälder och hur den ska spenderas och ofta verkar diskussionen så färgad av egenintresse. Jag har sett så mycket av det här i periferin att jag blev lite… överraskad (tror jag är rätt ord)… av min egen reaktion. Att jag skulle vara mån om min tid med henne har ju varit underförstått. Men jag har nog inte reflekterat så mycket på hur jag skulle känna om Chrilles tid med henne innan hon kom. Jag blir så sanslöst lycklig när hon är med sin pappa! När de får egentid ihop. Alldeles bubblig faktiskt. Jag har inte riktigt kommit underfund med varför jag känner så starkt. Det enda jag vet är att det är så obeskrivligt viktigt för mig att hon får tid med sin pappa. Att hon får god grund för att ha världens bästa relation med honom! Så det var skitbra att de fick komma ut på äventyr, även om jag gärna också hade varit med. Men mamman skulle på arbetsmarknadskväll hos WSP och fostra lite kontakter. Och det var ju faktiskt trevligt det med. Trevligt och lite småfrustrerande om jag ska vara ärlig. Min ”gamla” klass var där för att snacka exjobb och jobb. Men det blir min tur också!
När vi var där började jag faktiskt snacka med några om ett exjobb jag lagt upp på hemsidan som jag inte ägnat så mycket tanke när jag satt och la upp filen. Men då när vi började prata om det började jag direkt känna pyrolysen dra igång inom mig (hahaha! Jag kunde inte låta bli… brandskämt!). Det var ett riktigt spännande exjobb och jag har gått och tänkt på det lite idag i min oförmåga att släppa det och har rent av kommit på ett möjligt exjobbsområde som jag skulle tycka var asintressant. Känner direkt när jag tänker på det att jag hade kunnat grotta ner mig hur mycket som helst i det där. Blir faktiskt lite ivrig att få komma igång. Får ta och hejda mig lite – har ju en eller två andra saker jag måste fokusera på först.
Nu ska jag ta tag i sista effektiva timmarna innan vi tar helg! Må solens strålar blända era fiender i ögonen (men inte när de kör eller cyklar). Ha en fin helg!
I förrgår kom resultatet på juridiktentan. Jag missade med två poäng. Eftersom resultatet kommer före den rättade tentan kunde jag inte se varför men jag anade ändå onåd. Jag hade inte kuggat tentan – egentligen…
En av uppgifterna var uppdelad i a och b. I utformningen av uppgiften gick det inte att uttyda om a och b var separata uppgifter, om man skulle välja en att besvara eller om de var olika händelser i samma förlopp som man skulle ta ställning till. Tydligen tolkade jag fel och har fått avdrag för mitt missförstånd. Vilket inte hade varit så konstigt eftersom det är ett helt annat svar på en helt annan uppgift, om det inte vore för två saker:
För det första framgår det i mitt svar vad det är jag tror att jag svarar på. Man kunde få så absurt många poäng på uppgiften så jag ordbajsade vilt och var extremt utförlig i mitt svar. Det medförde att jag övertydligt redogjorde för scenariot jag trodde att jag skulle ta ställning till. Utifrån det är mitt svar dessutom rätt.
För det andra har tentamensförfattaren inte någonstans angett hur man skulle ta ställning till uppgiften. Det är inte alls uppenbart att jag tolkat uppgiften fel. Det är inte uppenbart att jag har missförstått. FÖR DEN KUNDE TOLKAS PÅ FLERA SÄTT. Ingenstans framgår hur den är avsedd att tolkas. Man får läsa uppgiften och GISSA sig till hur det är man ska svara.
Jag är måttligt irriterad just nu. Det är ju mitt betyg det handlar om. Jag har skrivit omtentor förut och vet när jag misslyckas på en tenta. Då har jag inga problem med att krypa till korset. Men den här tentan… Den har jag inte misslyckats med. Jag vägrar bli underkänd för en miss som inte är min.
Nu låter det kanske konstigt. Inte hade väl en fråga gjort så stor skillnad…? Mjo, den här tentan var den underligaste jag någonsin skrivit. De fem poäng jag förlorade hade tagit mig över gränsen för godkänt med marginal.
Jag tror inte det är så många andra som hade brytt sig så mycket. De hade vackert skrivit den där omtentan. För mig är det inte så ”bara”. Jag har redan omtentor som släpar och vill bli klar någon gång under den här livstiden. Jag behöver inte fler p.g.a andras missar.
Men jag fick bekräftelsemail på min ansökan om omprövning nu och det är tre veckors handläggningstid på det här… Så jag får vackert ta den ångesten och stoppa undan någonstans där den inte hörs ett tag. Jag har inte tid att springa runt med den de kommande veckorna.
Efter en myshelg post tenta-p drar nu verkligheten igång igen. Två nya kurser och båda i brandämnen. Det är märkligt för det är först nu det känns på riktigt. Det är först nu det börjar kännas som att jag ska plugga till brandingenjör. Visst förstår jag att verktygen vi fått i all matte och fysik kommer att behövas i kurserna vi läser nu i olika omfattning. Men det är jäkligt tungt när man egentligen vill lägga tiden på att använda verktygen. Man måste väl ta körkort innan man kan köra bil antar jag…
Det känns på något sätt som att det är nu utbildningen börjar. Jag vet inte vad det är jag har hållit på med hittills i så fall.
Det kommer nog att bli en intensiv period. Många uppgifter, labbar, föreläsningar och lektioner. Samtidigt känns det som att det borde gå bättre nu än förra läsperioden. Ingen liten som ska skolas in, de värsta sjukdomsfallen bör vara avklarade och vi har börjat få lite rutin på det där med skola/förskola och SNÖN FÖRSVINNER FÖRHOPPNINGSVIS STRAX(!). Jag har börjat få system på hur jag ska planera loppan på förskolan för att jag ska få det mesta av tiden på skolan och få läst det jag behöver. Det känns riktigt bra. Sen hjälper det ju enormt att se hur oerhört lycklig hon är på förskolan. Jag kan lämna henne och fokusera på mitt resten av dagen. Jag känner inte att jag behöver grubbla över hennes välmående och det är så jäkla skönt!
Det känns märkligt alltihopa. Jag hade verkligen HELT glömt hur det är att göra något om dagarna. Hur det är att ha en vardag. Hur det är att vara produktiv. Tröttheten har jag inte riktigt kommit över än. Men det hjälper ju loppan till med… Nej, det är så väldigt, väldigt märkligt alltihopa. Jag undrar när känslan av att låtsas ska försvinna. Känslan av att jag bara låtsas, att det jag springer runt och gör på dagarna och alla timmar vid böckerna inte är på riktigt. Men det kanske har att göra med min frustration över att fortfarande plugga. Det känns inte som att jag gör något på riktigt för att ”att göra något på riktigt” är att jobba och göra rätt för sig. Det var det där med körkortet ja… Ny grej som Becca får mantra för sig själv.
Nu har jag unnat mig en välbehövd kaffe och har en halvtimme tills loppan ska hämtas så jag ska ta och läsa lite i min röda bok. Sen ska vi ta bussarna hem – i snöstorm…#jagärintepepp!
Tenta i tillämpad hydraulik – check! Då hoppas vi bara jag blir godkänd också. Det kändes i varje fall bra, eller… Jag kunde svara utförligt på allt, det är det som kändes bra – men det kan ju vara fel ändå. Hör optimisten här!
Efter tentan på förmiddagen skulle Chrille hämta mig och det slog oss ganska precis samtidigt att vi hade världens läge att köra lunchdejt medan loppan blev klar på förskolan. Sagt och gjort – vi åkte in till stan och åt på Max. Vi är stundtals väldigt romantiska… 😉 Sedan gick vi runt på stan och fönstershoppade. Köpte det där presentkortet till svärfars födelsedag som inte hanns i helgen och Ibuprofen. Återigen – partyparty… 😉
Men det var så himla härligt att bara vara vi en liten stund. Det var så himla skönt att kunna ägna all uppmärksamhet åt Chrille i några timmar. Lexie stjäl ju helt oundvikligen en hel del när hon är med. Det var så skönt att verkligen kunna lyssna på honom ordentligt och SE honom. Vi hade riktigt, riktigt mysigt. Innan Lexie skulle hämtas hann vi till och med hem för att ta en tupplur på soffan en timme…. Sexigt… #livetsomsmåbarnsförälder
Det blev så himla mysig dag som helhet faktiskt. Först datadump på morgonen, följt av en massa mys med min älskling, följt av mer mys med lillungen hemma hos svärisarna.
Visstja! Efter tentan i fredags gick vi förbi Teknikens Hus med fröken Lexington. I doppresent av morfar fick hon nämligen ett presentkort i deras butik. Ja, för nästan ett år sedan. Nu kom vi oss äntligen för att lösa in presentkortet och ja… Det blev ju en del grejer. En av de bättre presenterna hon fått faktiskt. Massa roliga spel med lekfullt lärande och grejer för att inspirera och väcka nyfikenhet. Nu gav det här oss möjlighet att bunkra lite så att vi har vettiga kvalitetsspel och leksaker till hon blir lite äldre också. Så kan vi bara plocka fram eftersom. Ja, om inte mamma och pappa lekt med dem först… 😉
Idag skulle jag tentaplugga. På skolan. I fred. Utan distraktioner. Jag vaknade med förkylningen från helvetet så det blev inte riktigt så.
Plugga behövde jag så det fick jag vackert försöka göra. Lyckligtvis sov Lexie länge så då hann jag med allt jag planerat för dagen.
På sistone har det kliat något rent fruktansvärt i mina fingrar. Vi har så många småprojekt som behöver tas tag i här hemma men det blir aldrig av för att vi bara har grejer för att komma halvvägs. Tavlor ska upp men vi saknar spik. Bilder ska upp men vi saknar ram. Saker ska hängas men vi saknar krokar eller plugg. Så jag fick ett ryck. Jag har gått och stört mig på att balkongen legat i bitar. Det har i och för sig inte riktigt varit balkongväder än… Men ändå. Det ser ju så bedrövligt ut. Jag byggde ihop bordet och min odlingshylla som nu också kommer få husera alla våra krukor eftersom vi inte har något vettigt skåp åt dem inne. Men så kunde det ju inte se ut! Så jag grävde fram ett tyg ur skåpet, klippte till det lite på en höft, sydde fållor och snodde paracord av Chrille och hips vips hade jag ett fint draperi att dölja krukorna bakom.
Jag. Är. Så. Jävla. Nöjd! Jag fick påbörja och avsluta ett projekt hemma ordentligt och inte ihophafsat för första gången på Gud vet hur länge! Så sanslöst tillfredsställande! Och det blev fint också! Nu ska jag bara fylla hyllan med grönt igen så det inte gapar så tomt. 🙂
#mamaglam!
Efter en myshelg post tenta-p drar nu verkligheten igång igen. Två nya kurser och båda i brandämnen. Det är märkligt för det är först nu det känns på riktigt. Det är först nu det börjar kännas som att jag ska plugga till brandingenjör. Visst förstår jag att verktygen vi fått i all matte och fysik kommer att behövas i kurserna vi läser nu i olika omfattning. Men det är jäkligt tungt när man egentligen vill lägga tiden på att använda verktygen. Man måste väl ta körkort innan man kan köra bil antar jag…
Tack morfar! <3 🙂