Vi klev in i lektionssalen imorse och möttes av det här. Fredag morgon. Jo tack, men skjut mig nu på plats bara… Det var som att salen spelade ett spratt med oss. Tacksamt nog var det anteckningar sedan igår och har absolut ingenting med oss att göra. Men ändå… God morgon på dig med. #huvudvärkinnanmanensharbörjat
Första fredagen i nya läsperioden och det känns som att en månad har passerat och inte en vecka! Det har varit en bra vecka ändå, trots lite dåliga besked. Nya spännande kurser har dragit igång och jag har kommit igång hyfsat med materialet. Inte riiiiktigt där jag velat vara men inte dåligt heller. Igår till exempel – hann jag inte äta frukost. Jag upphör att fungera när jag inte får frukost. Jag får seriösa problem in the brainmachine och är inte speciellt trevlig. Det påverkade onekligen min koncentrationsförmåga när jag skulle läsa på förmiddagen…
Nu ska jag läsa en stund innan jag går ner 200 m och hämtar min lilla Lexington. Den här veckan har hon bland annat fått måla med vattenfärg… Vi fick en fin bild från förskolan där mitt på dagen – jag tror nog att hon försökt äta lite av färgen också. Hon var… färggladare än vanligt.
I onsdags plockade Chrille upp henne tidigare från förskolan och så åkte de på Leos. De skulle träffa några andra från en pappagrupp han är med i och rasta barnen. Fick se bilder efteråt och hon verkade ha så himla kul! Framför allt så fick hon pappatid!
Det snackas ju så mycket fram och tillbaka om tid barnen ska ha med vardera förälder och hur den ska spenderas och ofta verkar diskussionen så färgad av egenintresse. Jag har sett så mycket av det här i periferin att jag blev lite… överraskad (tror jag är rätt ord)… av min egen reaktion. Att jag skulle vara mån om min tid med henne har ju varit underförstått. Men jag har nog inte reflekterat så mycket på hur jag skulle känna om Chrilles tid med henne innan hon kom. Jag blir så sanslöst lycklig när hon är med sin pappa! När de får egentid ihop. Alldeles bubblig faktiskt. Jag har inte riktigt kommit underfund med varför jag känner så starkt. Det enda jag vet är att det är så obeskrivligt viktigt för mig att hon får tid med sin pappa. Att hon får god grund för att ha världens bästa relation med honom! Så det var skitbra att de fick komma ut på äventyr, även om jag gärna också hade varit med. Men mamman skulle på arbetsmarknadskväll hos WSP och fostra lite kontakter. Och det var ju faktiskt trevligt det med. Trevligt och lite småfrustrerande om jag ska vara ärlig. Min ”gamla” klass var där för att snacka exjobb och jobb. Men det blir min tur också!
När vi var där började jag faktiskt snacka med några om ett exjobb jag lagt upp på hemsidan som jag inte ägnat så mycket tanke när jag satt och la upp filen. Men då när vi började prata om det började jag direkt känna pyrolysen dra igång inom mig (hahaha! Jag kunde inte låta bli… brandskämt!). Det var ett riktigt spännande exjobb och jag har gått och tänkt på det lite idag i min oförmåga att släppa det och har rent av kommit på ett möjligt exjobbsområde som jag skulle tycka var asintressant. Känner direkt när jag tänker på det att jag hade kunnat grotta ner mig hur mycket som helst i det där. Blir faktiskt lite ivrig att få komma igång. Får ta och hejda mig lite – har ju en eller två andra saker jag måste fokusera på först.
Nu ska jag ta tag i sista effektiva timmarna innan vi tar helg! Må solens strålar blända era fiender i ögonen (men inte när de kör eller cyklar). Ha en fin helg!