Det går så sanslöst fort nu. Jag är med henne varje dag och hänger ändå inte med. Det går så fort. Vi satt igår i köket och hade mys och Chrille satte ner henne i sin barnstol. Inte babysittern – BARNSTOLEN! För med en flit runt livet sitter hon i den nu…! Jag bara tittade på henne och konstaterade det uppenbara; hon sitter ju. Det var inget nytt just för dagen för det där med att sitta har utvecklats ett tag nu. Men vår lilla, lilla, lilla. Hon sitter. Hon som inte kunde bära sitt huvud typ nyss – hon sitter. Sitter och håller väldigt långa, bestämda konversationer med oss för övrigt. Av vilka vi inte förstår något alls, men hon pratar på lika glatt ändå. Hon bara satt där – så genomnöjd – och såg sig omkring och tittade på oss och pratade. Som att hon hade världens viktigaste insikt att berätta om. Det var en sådan där guldstund på riktigt! <3 (mer …)
Jag såg det aldrig… Jag fick inte se! 🙁
Men jag lämnade henne på mage strax efter 18, gick fram och tillbaka till köket, och hips vips låg hon på rygg. Jag är ganska säker på att Theo är oskyldig… 😉
Sååå… Hon vände sig! 🙂
Det har varit såå nervkittlande i över en månad, två skulle jag nog rent av säga.. Det har varit så tydligt att styrkan har funnits i henne. Man har sett så tydligt att hade hon bara kommit på hur så hade det varit lätt som en plätt… Vi har varit som barn på julafton.
Det finns risk att jag lägger henne på mage lite extra den kommande dagarna bara för att få se! Dåååålig mamma.. 😉
Ja! Jag vet. Jag har fortfarande inte berättat om dopet. Jag ska! Det kommer rent av någon bild. 🙂
I måndags vilade jag och lillan, och igår påbörjade jag projekt ”byta-kläder”. Det ska tvättas och sorteras en halv flyttlåda kläder och de för små vek jag undan igår.
Idag ville hon inte somna om som vanligt på morgonen. Hon åt en sista gång, somnade, lät mig somna – precis – och sen vaknade hon igen…
Jaja. Upp med mamma, laga frukost, dricka kaffe… Nu ser hon ut såhär:
Jag känner hur hela hon toknöjt drömmer att ”haha! Jag lyckades lura upp mamma!”. 😛
Nåja. Jag sätter väl mig och börjar vika kläder… 🙂
”…Kommit ur fyra-månaders krisen” vill jag minnas att jag skrev någonstans. Hahahaha! Snarare gått in i en ny fas. 😛
Kvällarna är skitjobbiga. Hon kämpar och kämpar och vägrar med varenda fiber att somna, oavsett hur desperat trött hon blir. Så det är typ två timmars bök och stök och gnäll och helt bisarra humörsvängningar varje kväll. Hon kan gå från att ligga och skrika och vara skitsur till att tokle och asgarva åt mig på en sekund! 😛
Det är en rätt påfrestande ritual när man är trött.
Helt plötsligt har hon stundtals blivit jättekänslig för ljud och ljus när hon ska sova, och annars inte alls. Det är bara att försöka följa efter bäst det går.
Men när hon väl sover – då är hon så himla go! ? (mer …)
Herregud! Nu närmar sig dopet med stormsteg och jag ser fram emot det så galet mycket! Ska bli så kul att få till familjefest med alla vännerna. Eller ja, nästa alla (vi ska ha dop 2.0 med De bästa när vi kommer ner i sommar!). Det var så längesedan vi fick till något ihop och det blir lite extra betydelsefullt att det är just Lexies dop som drar samman alla. (mer …)
7225 g, 67 cm.
Det är vår fyra-månaders Alexis. Hon växer som ogräs och gör en massa nya grejer mest hela tiden. Nu märks det att fyra-månaders krisen har börjat släppa. Hon hade en kort period då hon tvärt blev väldigt folkskygg. Hon fick verkligen panik när hon lämnade oss och det är så skönt att det börjat släppa. Nu har hon återgått till att undersöka och upptäcka igen. (mer …)
